Den Helige Andens outsägliga gåva

Den Helige Andens outsägliga gåva, 2012

KUV:s brasafton för unga vuxna • 8 januari 2012 • Brigham Young-universitetet


Syster Jensen och jag är glada att vara med er. Jag tackar uppriktigt kören, inte bara för hur de sjöng utan också för vad de sjöng. Psalmer inbjuder Herrens Ande. De skapar en känsla av vördnad och undervisar oss om rikets lära. Det här uppdraget gör mig ödmjuk och jag har bett, och fortsätter att be om att den Helige Anden ska undervisa oss.

Mitt budskap har titeln ”den Helige Andens outsägliga gåva”, ett uttryck ur Läran och förbunden: ”Gud skall ge er kunskap genom sin helige Ande, ja, genom den Helige Andens outsägliga gåva, som inte sedan världens begynnelse har blivit uppenbarad förrän nu” (L&F 121:26). Ni kanske känner igen några tankar från ett konferenstal som jag höll på generalkonferensen i oktober 2010. Med den tid jag fått för mitt budskap i dag, vill jag säga lite mer om detta.

Den Helige Andens betydelse

Den Helige Andens betydelse och att han är en outsäglig gåva kan betonas med två illustrationer som var och en är ett eget budskap. Den första illustrationen är från Mormons bok och den andra från en händelse i kyrkans historia.

När Jesus Kristus besökte folket i Mormons bok, undervisade han dem, han välsignade deras barn, instiftade sakramentet och avlägsnade sig därefter. Människorna återvände till sina hem och arbetade hela natten för att samla andra till den plats där han sagt att han skulle visa sig för dem nästa dag.

På grund av det stora antalet delade de tolv lärjungarna in folket i tolv grupper för att undervisa dem om det Frälsaren lärt dem föregående dag, och sedan bad de. Av allt som de kunde be om, ”bad [de] om det som de önskade mest. Och de önskade att den Helige Anden skulle ges till dem” (3 Nephi 19:9). De betonade därmed den Helige Anden och hans betydelse på ett sätt som är unikt i de heliga skrifterna.

Efter bönen och som svar på deras vädjan, döpte Nephi lärjungarna varefter ”den Helige Anden [föll] på dem, och de fylldes av den Helige Anden och av eld” (3 Nephi 19:13). De fick ett bekräftande vittnesbörd om honom.

Sedan visade sig Frälsaren för dem:

”Och det hände sig att Jesus avlägsnade sig från deras mitt och gick ett litet stycke bort från dem och böjde sig mot marken, och han sade:

Fader, jag tackar dig för att du har givit den Helige Anden till dessa som jag har utvalt …

Fader, jag ber dig att du skall ge den Helige Anden till alla dem som kommer till tro på deras ord” (3 Nephi 19:19–21).

Jag vet inget skriftställe som bättre visar hur viktig Frälsaren anser att den Helige Anden är.

Den andra illustrationen kommer från president Brigham Youngs lärdomar. De heliga befann sig i Winter Quarters och förberedde sig för vandringen västerut på våren. Joseph Smith hade varit död i över två och ett halvt år. President Young hade en vision, en dröm där han samtalade med profeten Joseph Smith. När ni lyssnar ska ni lägga märke till hur många gånger han betonar Herrens andes betydelse:

”’Broder Joseph … bröderna längtar ivrigt efter att förstå de … beseglande principerna, och om du har något råd till mig, vore jag glad att få höra det.’

Joseph steg fram mot mig och sade, allvarligt men ändå vänligt: ’Säg åt folket att vara ödmjuka och trofasta och se till att behålla Herrens ande, så kommer den att leda dem rätt. Var försiktiga och avvisa inte den milda, stilla rösten. Den ska tala om för er vad ni ska göra och vart ni ska gå. Den ska skänka er rikets frukter. Säg åt bröderna att låta sig övertygas så att när den Helige Anden kommer till dem, deras hjärtan är redo att ta emot den. De kan skilja Herrens ande från alla andra andrar. Den viskar frid och glädje till deras själar. Den tar bort illvilja, hat, avund, stridighet och allt ont från deras hjärtan, och deras hela önskan [blir] att göra gott, frambringa rättfärdighet och bygga upp Guds rike. Tala om för bröderna att om de vill följa Herrens ande, så går de den rätta vägen. Se till att tala om för folket att de ska behålla Herrens ande. Om de gör det blir de just sådana som de skapades av vår Fader i himlen innan de kom till världen. Vår Fader i himlen organiserade den mänskliga familjen.’

Joseph visade mig sedan mönstret, hur de var i begynnelsen. Jag kan inte beskriva det, men jag såg det, och jag såg var prästadömet tagits från jorden och hur det måste sammanfogas så att det bildades en fullkomlig kedja från fader Adam till hans senaste efterkommande. Joseph sade återigen: ’Säg till folket att om de behåller Herrens ande och följer den, så kommer den att leda dem rätt.’”1

Den här redogörelsen betonar inte bara betydelsen av den Helige Anden och av att söka hans påverkan, den ingav också dessa principer och sanningar i mitt sinne:

  • Herrens ande försöker bringa ordning, eller mer konkret, att organisera en evig familj genom tempelbeseglingens förrättning.

  • Motståndaren försöker förvirra och förgöra (se L&F 10:6–7, 22–27), särskilt familjerna, vilket visas i vår tid genom aborter, skilsmässor och samkönade äktenskap. Jag frågade mig själv om er åldersgrupps ökande tendens att skjuta upp äktenskapet bidrar till att förvirra begreppet om familjen.

  • Uppenbarelse och kunskap genom den Helige Andens outsägliga gåva kom som svar på en fråga, så som uppenbarelser ofta gör.

Av de här två illustrationerna drar jag slutsatsen att den Helige Anden är livsviktig och att vi med allvar borde söka hans sällskap, ledning och gåvor, i sanning en outsäglig gåva.

Jag ska nu inrikta mig på tre teman: (1) den Helige Andens uppdrag, (2) villkoren för att få den Helige Anden och (3) hur man igenkänner ledning från den Helige Anden.

Den Helige Andens uppdrag

Den Helige Anden kallas ibland Anden, Guds Ande, Herrens Ande och Hjälparen.

Den Helige Anden har vissa uppdrag eller ansvar. Jag ska nämna fyra.

Uppdrag 1 — Han vittnar om eller uppenbarar Fadern och Sonen. Den Helige Anden uppenbarar eller vittnar verkligen om Fadern och Sonen. Jag upplevde det här som barn, även om jag inte kunde uttrycka det i ord då.

Jag växte upp med tro på Gud i ett älskligt sista dagars heligas hem. Jag blev döpt och tog emot den Helige Anden när jag var åtta år. Jag ifrågasatte aldrig Faderns och Sonens existens. I vår familj rådde fullständigt acceptans och tillbedjan av dem genom regelbundna familjeböner, en paus för att välsigna maten vid varje måltid, familjekväll, läsning ur skrifterna (särskilt Mormons bok), kyrkobesök, lydnad mot buden och allt annat vi gör som sista dagars heliga. Själv kunde jag inte slå upp skrifterna för att undervisa om läran att den Helige Andens främsta uppgift är att uppenbara Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus, men vad gäller tron, förstod jag verkligen principen.

Under min mission började jag studera skrifterna varje dag. Min kunskap om skrifterna, mitt vittnesbörd och min tro på Gud och hans Son, Jesus Kristus stärktes av gudomlig lära, av andliga upplevelser och personlig uppenbarelse. Jag vet för egen del att dessa ord från Frälsaren är sanna: ”Och den Helige Anden vittnar om Fadern och mig, och Fadern ger människobarnen den Helige Anden tack vare mig” (3 Nephi 28:11; se också kapitelrubriken för 3 Nephi 27 och 3 Nephi 27:13–20).

Uppdrag 2 — Han vittnar om all sanning. Den Helige Anden uppenbarar sanningen om allting. Uppriktiga sökare som läser Mormons bok och ber och begrundar med ärligt uppsåt att få veta om den är sann, är lovade att de ska få veta att den är sann, ”och genom den Helige Andens kraft kan [de] få veta sanningen om allting” (Moroni 10:5).

Alma inbjöd de fattiga som drivits ut av zoramiterna att pröva hans ord. Särskilt betonade han för dem att sanna ord som planterats i ett mottagligt hjärta skulle ”svälla i ert bröst. Och när ni känner dessa svällningsrörelser skall ni börja säga inom er själva: Det måste så vara att detta är ett gott frö [eller gott ord], eller att ordet är gott” (Alma 32:28), som resulterar i tre sätt att få veta sanningen:

  1. 1.

    ”Det börjar utvidga min själ”, som hos uppriktiga sökare genom tårar, en suck, en nickning eller annan rörelse visar att den Helige Anden planterat sanna ord i hjärtat.

  2. 2.

    ”Det börjar upplysa mitt förstånd.” Det kan framkalla kommentarer som ”det verkar förnuftigt” eller ”det har jag alltid trott” eller en fråga: ”Du menar alltså att …?”

  3. 3.

    ”Det börjar bli välbehagligt för mig.” Det visar sig i att undersökaren till exempel säger: ”Berätta mer” eller ”var sade du att er kyrka finns?” eller ”vill ni inte stanna kvar och lära oss mer?” Det innebär att de är hungriga och vill ha mer.

Brigham Youngs vittnesbörd illustrerar de här sanningarna: ”Om all talang, takt, visdom och förfining i världen hade kombinerats i en enda person, om den personen hade sänts till mig med Mormons bok och hade förkunnat sanningen om den med allra förnämsta vältalighet, i avsikt att bevisa den genom sin lärdom och världsliga visdom, så skulle det för mig ha varit som rök som stiger upp för att sedan försvinna. Men jag såg en man utan talets gåva eller talang för offentlig framställning, som bara kunde säga: ’Jag vet genom den Helige Andens kraft att Mormons bok är sann, att Joseph Smith är en Herrens profet.’ Den Helige Anden som kom från den personen upplyste mitt förstånd, och ljus, härlighet och odödlighet var inför mig. Jag omgavs av den och jag visste för egen del att den mannens vittnesbörd var sant.”2

Uppdrag 3 — Han helgar. Ordet helga är släkt med ordet helig och innebär helt enkelt ”att göra helig”. Inom religionen innebär helga att man renar eller gör fri från synd, ett centralt budskap i det återställda evangeliet.

Evangeliet är ju ”Guds frälsningsplan, möjliggjord genom Jesu Kristi försoning. Evangeliet innefattar de eviga sanningar eller lagar, förbund och förrättningar som behövs för att människorna skall kunna komma tillbaka till Guds närhet.”3

Den Helige Andens helgande uppdrag är relevant i samband med Frälsarens definition av evangeliet i 3 Nephi 27:13–20 som slutar med: ”Omvänd er, alla jordens ändar, och kom till mig och bli döpta i mitt namn så att ni kan bli heliggjorda genom att ta emot den Helige Anden, så att ni kan stå obefläckade inför mig på den yttersta dagen” (3 Nephi 27:20). Den Helige Anden är heliggöraren, och tack vare honom och genom den obegränsade försoningen kan vi stå fläckfria och helt rena.

I olika kallelser där jag innehaft prästadömets nycklar som domare i Israel, särskilt som biskop, har jag upplevt den Helige Andens renande och helgande kraft. En upplevelse vars budskap vittnar om de andra framstår särskilt klart.

En söndagsmorgon kom en man i tjugoårsåldern för att träffa mig, sin biskop. Under veckan hade han och hans flickvän låtit sina känslor och sin passion överträda de gränser som Herren satt. Jag lyssnade med en bön i hjärtat. Vi läste skriftställen tillsammans och ord från vår tids profeter. Jag gav honom en läsuppgift, angav lämpliga gränser för hans förmåner som medlem, kom överens om ytterligare samtal och knäböjde med honom i bön.

Vid varje påföljande intervju rapporterade han om det han läst, särskilt ur Mormons bok, och ångesten i hans uppsyn och uppträdande ersattes av tro på Gud och hans Son, av hopp och optimism, av fast beslutsamhet och en hjärtats förändring. Gradvis tillväxte han andligen. Efter vederbörlig tid och efter Andens ledning hävde jag de restriktioner som ålagts honom och gav honom tillåtelse att ta del av sakramentet. Där jag satt på förhöjningen under sakramentsmötet drogs min blick till honom när först brödet och sedan vattnet nådde fram till hans rad. Jag bevittnade ett heliggörande ljus, frid och förlåtelse.

Frälsarens ord till Joseph Smith och Oliver Cowdery efter det att de tagit del av sakramentet kom till mitt sinne: ”Se, era synder är er förlåtna. Ni är rena inför mig, lyft därför upp era huvuden och gläd er” (L&F 110:5). Liksom Joseph Smith och Oliver Cowdery hade den här unge mannen fått förlåtelse för sina synder genom eld och den Helige Anden (se 2 Nephi 31:17; L&F 19:31).

Inte bara den här unge mannen upplevde den Helige Andens helgande kraft, likaså kan ni och jag uppleva samma frihet från synden, sabbat efter sabbat efter sabbat.

Uppdrag 4 — läraren. Med allt som kan sägas om lärande och undervisning vill jag sammanfatta detta helt enkelt med att säga att den Helige Anden är den sanne läraren. I tio verser i Läran och förbunden 50:13–22 är verserna med udda nummer frågor och de med jämna nummer är Herrens svar. När jag läser verserna 13 och 14, kan ni lägga märke till två roller och vad vardera gör:

”Därför ställer jag, Herren, denna fråga till er: Vartill blev ni ordinerade?

Till att predika mitt evangelium genom Anden, ja, Hjälparen som sändes ut för att undervisa om sanningen.”

Den Helige Andens roll är att undervisa. Han är den sanne läraren! Min roll är inte att gå igenom material eller komma igenom lektionen. I stället ska jag som prästadömsbärare predika, undervisa, förklara, varna och inbjuda genom Anden (se L&F 20:59).

Min roll är att vara ett redskap till att skapa en atmosfär där Anden kan göra det han gör i den gudomliga process som beskrivs i vers 22 i kapitel 50: ”Därför förstår den som predikar och den som tar emot varandra, och båda blir uppbyggda och gläds med varandra.”

Nephi avslutade sitt skrivande med att uttrycka både sina svagheter och sin rätta förståelse angående den Helige Andens roll: ”Och nu kan jag, Nephi, inte skriva allt det som förkunnades bland mitt folk. Inte heller är jag lika mäktig i skrift som i tal. Ty när en människa talar genom den Helige Andens kraft överför den Helige Andens kraft ordet till människobarnens hjärtan” (2 Nephi 33:1).

Lägg märke till att han säger till människobarnens hjärtan. På grund av vår fria vilja överför han ordet till våra hjärtan. Om vi låter honom göra det, för han ordet in i vårt hjärta som det står i Uppenbarelseboken: ”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig” (Upp. 3:20).

Jag vittnar för er om att han har andra viktiga ansvar eller uppdrag. Han är Hjälparen. Han manar, han leder, han varnar och han tillrättavisar. Jag inbjuder er att studera dem på egen hand. Jag ska nu tala om villkoren för att få den Helige Anden.

Villkor för att få den Helige Anden

Villkoren eller kraven för att få den Helige Anden är enkla. Jag ska bara nämna tre: 1) önskan, vilket för mig innebär att be, söka och klappa 2) värdighet och 3) vakenhet — både andlig och fysisk.

Orden önska, be, söka och klappa återfinns ofta i skrifterna tillsammans, och de är fundamentala för att erhålla den Helige Anden och hans outsägliga gåvor. Alma lärde att Gud ”beviljar människorna i enlighet med deras önskan” (Alma 29:4).

Jag vill rikta er uppmärksamhet på några ord i Läran och förbunden 11, en uppenbarelse från Herren till Hyrum Smith. Ordet önskan i olika former förekommer åtta gånger. Kanske en av de bäst kända och oftast citerade är vers 21. Den för samman sök, önskan, ord och Anden — vilket resulterar i Guds kraft: ”Sök inte efter att förkunna mitt ord utan sök först efter att få mitt ord, och sedan skall din tunga lossas. Därefter skall du, om du önskar det, få min Ande och mitt ord, ja, Guds kraft till att övertyga människorna” (kursivering tillagd).

Nästa ord är värdighet. För att få den Helige Andens outsägliga gåva måste vi hålla buden. Jag tror ni vet vilka onda ting som stöter bort Anden, och jag ska inte nämna dem. En mening ur min patriarkaliska välsignelse har gett mig ledning: ”Jay, håll din kropp fri från de frestelser och den ondska som kommer i din väg. Lev rent och rätt, för vår himmelske Faders ande bor i rena tabernakel. [Han] bor inte i orena tabernakel.” Jag fann stöd för detta i Mormons bok: ”Herrens Ande … bevarade dem [inte längre]. Ja, den hade dragit sig bort från dem eftersom Herrens Ande inte bor i oheliga tempel” (Helaman 4:24).

Vakenhet — fysisk och andlig. Vi lever i en hektisk värld där många saker tävlar om vår tid och uppmärksamhet. Det är med avsikt som vi betonar punktlighet till möten, särskilt sakramentsmötet för att lyssna till preludiemusik, bereda oss för att ha Anden och ta emot uppenbarelse. Vi fastar, vi ber, vi begrundar, vi besöker templet och vi lär oss att lyssna och observera väl.

President Joseph F. Smith illustrerade begreppet fysiskt och andligt vakenhet när han fick den syn som vi kallar ”synen om de dödas återlösning” i Läran och Förbunden 138:

”Den tredje oktober år nittonhundraarton satt jag på mitt rum i begrundan över skrifterna

och tänkte på det stora försoningsoffer som utfördes av Guds Son för världens återlösning” (L&F 138:1–2).

Jag ser framför mig president Smith sittande i en stol, kanske av trä, vid ett bord med skrifterna framför sig samt penna och papper. Han låg inte i en soffa eller satt hopsjunken i en fåtölj.

President David O. McKay betonade vikten av att vara andligt och fysiskt vaken med berättelsen om sonen till biskop John Wells, tidigare medlem i presiderande biskopsrådet, vars son dog i en tågolycka. Några veckor efter begravningen var modern hemma och vilade. Hon sörjde hans död och var andligt och fysiskt vaken. Sonen visade sig för henne och sade att när han insåg att han var i andevärlden, försökte han först nå sin far men kunde inte. Han sade till henne att pappa var för upptagen på kontoret.4

I många utbildningsmöten för oss generalauktoriteter har kyrkans presidenter och apostlar påmint oss om att inte vara så upptagna med att utföra Herrens verk att andliga intryck inte kan nå oss.

Hur man känner igen ledning från den Helige Anden

Jag tycker det är svårt att undervisa om hur man känner igen ledning och andliga maningar. Sådana upplevelser är personliga och ofta skräddarsydda för varje enskild person och de omständigheter jag just har beskrivit. Det finns emellertid vissa mönster som jag har iakttagit, och jag har lärt av andra.

Ett är sinnesfrid. Herren lärde den kämpande Oliver Cowdery något mycket kraftfullt när han påminde honom: ”Talade jag inte frid till ditt sinne om detta?” (L&F 6:23). Jag tror att sinnesfrid är ett av de vanligaste sätten att känna igen ledning från den Helige Anden. Synonymer till frid är lugn, avspändhet, harmoni och stillhet, medan motsatsen är förvirring, ängslan, distraktion, upprördhet och disharmoni. Ofta använder vi ord som ”det här känns inte bra” eller ”det känns inte riktigt rätt”. Sådana känslor finner sitt hem i nästa princip: sinne och hjärta.

”Ja se, jag skall tala till ditt förstånd och till ditt hjärta genom den Helige Anden, som skall komma över dig och som skall bo i ditt hjärta.

Och se, detta är uppenbarelsens ande” (L&F 8:2–3).

Jag har lärt av första presidentskapet och av de tolvs kvorum, förutom genom egna erfarenheter, att uppenbarelser till sinnet ofta är vissa ord, tankar eller meningar, medan uppenbarelser till hjärtat är allmänna känslor som förbinds med frid. Illustrationen ur Enos’ liv är talande: Vers tre och nio i den här berättelsen beskriver allmänna känslor med följande ord: ”glädje sjönk in djupt i mitt hjärta” och ”började jag känna”. I verserna fem och tio finner vi hela meningar som börjar ”det kom en röst till mig som sade” och ”då kom Herrens röst återigen till mitt sinne och sade”.

Att få känslor i hjärtat och tankar i sinnet läser vi tydligt om i dessa ord till Hyrum Smith:

”Jag skall ge dig av min Ande, som skall upplysa ditt förstånd, vilket skall fylla din själ med glädje.

Och då skall du få veta, eller härigenom skall du lära känna, allt som du begär av mig” (L&F 11:13–14).

Ett annat är att utforska det i sitt eget sinne. Ett ofta citerat skriftställe om att känna igen ledning och maningar från den Helige Anden är Läran och förbunden 9:7–9:

”Du måste utforska det i ditt eget sinne. Sedan måste du fråga mig om det är rätt, och om det är rätt skall jag få ditt hjärta att brinna inom dig, därför skall du känna att det är rätt.

Men om det inte är rätt skall du inte få någon sådan känsla, utan det skall komma en tröghet över ditt tänkande” (L&F 9:8–9).

Äldste Dallin H. Oaks lärde oss att ”[en människa kan ha] en stark önskan att bli vägledd av Herrens ande, men … utvidgar [oklokt] denna önskan till att vilja bli vägledd i allt. En önskan att bli ledd av Herren är en styrka, men den behöver åtföljas av en insikt om att vår himmelske Fader överlämnar många beslut åt oss själva …

Vi bör utforska i vårt eget sinne, använda den slutledningsförmåga som vår Skapare lagt inom oss. Sedan bör vi be om vägledning och, om vi erhåller den, handla därefter. Om vi inte erhåller vägledning, bör vi handla efter bästa förmåga. Personer som envisas med att söka efter uppenbarad vägledning i frågor som Herren valt att inte ge oss direktiv om, kan dikta upp ett svar i sin egen fantasi eller utifrån förutfattade meningar. De kan till och med erhålla svar genom falska uppenbarelser.”5

President Boyd K. Packer har sagt: ”Andliga ting kan inte tvingas fram. Sådana ord som tvinga, sätta press på och begära beskriver inte våra andliga förmåner. Du kan inte tvinga Anden att svara mer än du kan tvinga ett frö att gro eller ett ägg att kläckas i förtid. Du kan skapa en miljö som främjar tillväxt, tillförsel av näring och beskydd, men du kan inte tvinga fram något. Du måste vänta på tillväxten.”6

”Ditt hjärta [skall] brinna inom dig” är ord från Läran och förbunden kapitel 9. Angående hjärtat som brinner inom oss kallades jag som återvänd missionspresident att tjäna i en kommitté tillsammans med andra före detta missionspresidenter för att förbättra proselyteringen. Ett förslag gavs för att hjälpa missionärerna uppleva och känna igen känslan att det brinner i hjärtat som det lärs ut i Läran och förbunden 9:7–9. Kommitténs ordförande, en medlem i de sjuttios första kvorum och före detta missionspresident, berättade om en upplevelse han haft med en medlem av de tolvs kvorum som besökt hans mission. Under rundturen undervisade den här missionspresidenten om vikten av de här tre verserna.

Efter mötet, under färden till nästa möte, påpekade medlemmen av de tolv att han under flera år hade funnit medlemmar som underlåtit att söka uppenbarelse genom den här brinnande känslan, trots mycket fasta och bön. De hade inte förstått att den brinnande känslan inte innebär faktisk temperaturhöjning utan snarare en intensiv känsla — sinnesfrid och känslor i hjärtat som nämndes tidigare.

Faktum är att Mormons bok berättar om trofasta lamaniter som ”döptes med eld och med den Helige Anden, och de visste det inte” (3 Nephi 9:20).

I en uppenbarelse till Hyrum Smith finner vi fyra sätt att veta hur Anden leder oss: ”Förlita dig på den Ande som leder [1] till att göra gott — ja, [2] till att handla rättfärdigt, [3] att vandra i ödmjukhet och [4] att döma rättfärdigt, och detta är min Ande” (L&F 11:12).

President Gordon B Hinckley sade: ”Hur känner vi till det som rör Anden? Hur vet vi om det är från Gud? Genom dess frukter. Om det leder till tillväxt och utveckling, om det leder till tro och vittnesbörd, om det leder till ett bättre sätt att handla, om det leder till gudaktighet, så är det av Gud. Om det bryter ned oss, och det för till mörker, om det förvirrar och oroar oss, om det leder till trolöshet, så är det av djävulen.”7

Ännu en sak: Ett ämne kan uppta ditt sinne eller ständigt oroa dig.Den här sanningen från Joseph Smiths brev om dop för de döda är ett annat sätt på vilket Anden talar: ”Detta ämne tycks uppta mitt sinne och gör det allra starkaste intryck på mina känslor” (L&F 128:1). Intryck som blir kvar tills vi handlar är verkliga och heliga.

När jag presiderade över Colombiamissionen Cali studerade jag skrifterna sent en kväll, efter klockan tio. Tanken kom till mitt sinne att jag skulle ringa till en äldste. Jag hade nyligen intervjuat honom och visste att han hade en del problem, så jag sköt tanken åt sidan. Intrycket kom tillbaka och med samma motivering sköt jag den åt sidan. Tanken kom en tredje gång, och då kände jag igen intrycket för vad det var, och jag ringde upp honom. Hans kamrat låg till sängs och svarade. Jag bad att få tala med den äldste som jag manats att ringa. Han sade att han inte var i sin säng.

”Lägg ner luren och leta rätt på honom”, sade jag.

Han återfanns på uteplatsen där han pratade med en ung kvinna som just flyttat in. Äldsterna flyttade till ny lägenhet dagen därpå.

Som avslutning vill jag citera en viktig upplevelse och ett vist råd från president Wilford Woodruff. Under sina resor rapporterade han att Joseph Smith, Brigham Young och andra förutvarande ledare i kyrkan visade sig för honom. Vid ett tillfälle visade sig Brigham Young (som hade dött tre år tidigare) för honom: ”Då vi nått fram till vår destination … frågade jag president Young om han skulle predika för oss. Han sade: ’Nej, jag har avslutat mitt vittnesbörd i köttet. Jag ska inte tala till detta folk mer.’ ’Men’, sade han, jag har kommit för att träffa dig, jag har kommit för att vaka över dig och se vad folket gör.’ Sedan, sade han, ’vill jag att du ska undervisa folket — och jag vill att du själv ska följa detta råd — att de måste arbeta och leva så att de får ta emot den Helige Anden, för utan denna kan ni inte bygga upp riket. Utan Guds Ande löper ni fara att vandra i mörkret och löper fara att inte lyckas uppnå era kallelser som apostlar och som äldster i Guds kyrka och rike.’”8

Jag ber ödmjukt att ni mer allvarligt ska sträva efter att vara värdiga den Helige Andens outsägliga gåva, att ni må tillväxa i förmåga att känna igen hans maningar, att ni må vara stilla och lära känna (se L&F 101:16) Fadern och Sonen genom den Helige Anden och att ni ska uttrycka er tacksamhet för honom och hans ledning. När ni uttrycker tacksamhet inbjuder ni mer av Anden.

Genom den Helige Andens outsägliga gåva vet jag att Joseph Smith är återställelsens profet och att Mormons bok är vår religions slutsten. Jag vet att Fadern och Sonen lever. De är verkliga. Den Helige Anden vittnar om all sanning. Han helgar och han undervisar. Vi leds i dag av levande profeter, siare och uppenbarare, Herrens Jesu Kristi sanna apostlar. Dessa femton män är ledda av den Helige Andens outsägliga gåva. I Jesu Kristi namn, amen.

© 2012 Intellectual Reserve, Inc. Med ensamrätt. Engelskt original godkänt: 12/11. Godkänt för översättning: 12/11. Originalets titel: The Unspeakable Gift of the Holy Ghost. Swedish. PD50038517 180

Show References

    Slutnoter

  1.   1.

    Manuscript History of Brigham Young, 1846–1847, sammanst. av Elden J. Watson (1971), s. 529–530.

  2.   2.

    Brigham Young, Deseret News, 9 feb. 1854, s. 4.

  3.   3.

    Handledning för skriftstudier, ”Evangeliet”.

  4.   4.

    Se David O. McKay, Gospel Ideals (1953), s. 525–526.

  5.   5.

    Se Dallin H. Oaks, ”Vår styrka kan bli vårt fall”, Nordstjärnan, maj 1995, s. 15.

  6.   6.

    Se Boyd K. Packer, ”The Candle of the Lord”, Ensign, jan. 1983, s. 53.

  7.   7.

    Gordon B. Hinckley, ”Inspirational Thoughts”, Ensign, juli 1998, s. 5.

  8.   8.

    Wilford Woodruff, i Kyrkans presidenters lärdomar: Wilford Woodruff (2004) s. 46.