Vad du än gör, så gör det väl: Undvik masker som döljer identiteten

Äldste Quentin L. Cook

i de tolv apostlarnas kvorum

KUV:s brasafton för unga vuxna • 4 mars 2012 • Brigham Young-universitetet–Idaho


Äldste Quentin L. Cook

Jag gläds åt möjligheten att tala till er unga vuxna. Jag vill förmedla kärlek och hälsningar från första presidentskapet och de tolvs kvorum. Det känns otroligt att vara här i konferenscentret vid BYU-Idaho. Jag ser framför mig hur ni har samlats på olika platser över hela världen.

När jag var i er ålder var president David O. McKay profet. President McKay verkade som kyrkans president från 1951 till 1970, året när jag fyllde 30. Det är alltid något särskilt med profeten som verkar när man är ung vuxen. Jag älskade och beundrade president McKay. Han återgav ofta en sann berättelse, något som inträffade medan han var missionär i Skottland. Han längtade hem efter att ha varit ute en kort tid, och vid ett tillfälle var han ute och utforskade området i närheten av Stirling Castle. När han och hans kamrat var på väg tillbaka efter att ha besökt slottet, passerade de förbi en byggnad där en sten ovanför dörren hade en inskription. Det var ett citat som ofta förknippas med Shakespeare, som lyder: Vad du än gör, så gör det väl.

President McKay återgav upplevelsen i ett tal han höll 1957, då han sade: ”Jag sade till mig själv, eller till anden inom mig: ’Du är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Dessutom är du här som representant för Herren Jesus Kristus. Du tackade ja till ansvaret som representant för kyrkan.’ Sedan tänkte jag [på] vad vi hade gjort på förmiddagen. Vi hade tittat på sevärdheter, vi hade fått historisk undervisning och information, och jag tyckte det var intressant … Men det var inte missionsarbete … Jag tog till mig budskapet på den där stenen och från den stunden försökte vi göra vår del som missionärer i Skottland.”1

Det budskapet — Vad du än gör, så gör det väl — var så viktigt och hade en sådan inverkan på äldste McKay att han använde det som inspiration under resten av sitt liv. Han bestämde sig för att oavsett vilket ansvar han hade, skulle han göra sitt allra bästa.

När David B. Haight var missionspresident i Skottland letade han upp den ursprungliga stenen med inskriptionen och lät göra en kopia som i dag finns i missionärsskolan i Provo, Utah. Många av er har sett citatet och begrundat betydelsen av budskapet. Äldste Russell M. Nelson nämnde buskapet på nytt under missionärsskolans 50-årsjubileum nyligen.

När jag har reflekterat över vilka ni är, har jag fått känslan att ni kanske inte helt förstår hur betydelsefull er generation är. Samhället i allmänhet har satt stämplar på de olika generationer som lever i dag. De äldsta bland oss i Förenta staterna och i andra länder har fått stämpeln ”den bästa generationen” på grund av det de genomled under den världsomfattande stora depressionen på 1930-talet, och därefter åstadkom under andra världskriget, och under efterdyningarna i uppbyggandet av en bättre värld. Några av de äldsta bröderna i kyrkan deltog i dessa händelser. President Thomas S. Monson var i Förenta staternas flotta, president Boyd K. Packer verkade i Förenta staternas flygvapen och äldste L. Tom Perry var marinsoldat. Jag ska senare berätta om några av upplevelserna de hade och vad de lärde sig och undervisade om.

Ni i er generation som föddes på 1980- och 1990-talet kallas just nu för ”millenniegenerationen”. Vissa kommentatorer är skeptiska när det gäller vad er generation kan åstadkomma. Jag tror att ni har bakgrunden och grundvalen till att bli den bästa generationen någonsin, särskilt när det gäller att föra vår himmelske Faders plan framåt.

Varför säger jag det här? Er generation har större tillgång till undervisning i seminariet och institutet än föregående generationer, och ni har fått den bästa undervisningen av någon generation från Primär, prästadömet och Unga kvinnor. Dessutom har 375 000 av er verkat eller verkar som missionärer. Ni representerar över en tredjedel av alla missionärer som har verkat i den här tidsutdelningen. Samuel Smith, den första missionären i den här tidsutdelningen, ordinerades till äldste och avskildes som missionär den 6 april 1830, dagen då kyrkan organiserades. När man tänker på hur många missionärer som har verkat sedan dess är det förunderligt att en tredjedel av dem är i er åldersgrupp. Som jämförelse verkade bara 76 000 eller mindre än åtta procent under de tolv år när jag var mellan 18 och 30 år gammal. Ni som inte har haft möjlighet att verka som missionär har ändå mycket att bidra med. Något mer än hälften av första presidentskapet och de tolv hade möjlighet att verka som missionär.

Undvik att agera okarakteristiskt och bära mask

Med tanke på den enorma potential för gott som ni har, vad är det då som bekymrar mig angående er framtid? Vilka råd kan jag ge er? För det första kommer ni att utsättas för trycket att agera okarakteristiskt — att till och med bära mask — och bli någon som egentligen inte speglar den ni är eller den ni vill vara.

Förra sommaren träffade äldste L. Tom Perry och jag, tillsammans med Michael Otterson,2 i vår egenskap av ledare inom informationstjänsten, Abraham Foxman i hans New York-kontor. Mr. Foxman är nationell chef för Anti-Defamation League. Dess uppdrag är att stoppa kränkning av judar. Han har varit engagerad i det arbetet i nästan 40 år. Berättelsen om hans liv som ledde honom till den här positionen är mycket fängslande. Han föddes i början av andra världskriget. Hans föräldrar, Joseph och Helen Foxman, som stod inför nya påbud mot judarna, lämnade över Abraham i en polsk, katolsk flickas vård precis innan de begav sig till ett judiskt ghetto i Vilnius, Litauen i september 1941. Abraham var 13 månader gammal. Hans föräldrar överlevde kriget och förintelsen, men återförenades inte med Abraham förrän han var fyra år. En och en halv miljon judiska barn beräknas ha gått under i det nazistiska infernot. Abraham beskyddades av den katolska flickan som tog honom till kyrkan varje söndag och höll hans judiska identitet dold.3 Det är inte förvånande att Abraham Foxman har ägnat sitt liv åt att bekämpa antisemitism, hat, bigotteri och diskriminering.

Jag har arbetat med mr Foxman tidigare och beundrar hans mod och hängivenhet. I vårt möte med honom i New York frågade jag honom vilka råd han hade åt oss med tanke på vårt ansvar inom kyrkans informationstjänst. Han tänkte en stund och förklarade sedan hur viktigt det var att uppmuntra folk att inte bära masker. Han berättade om Ku Klux Klan. Det var en organisation som var mycket inflytelserik och skrämmande för de flesta amerikaner i början av förra århundradet. Med identiska dräkter och masker som gjorde det omöjligt att identifiera deltagarna, brände de kors på gräsmattor som tillhörde personer de ville åt och utnämnde sig själva till moralens vakthundar. Bland dem som de mest ville åt fanns afroamerikaner, men även katoliker, judar och invandrare. De mer militanta var engagerade i piskningar, annan fysisk misshandel och till och med mord. Mr Foxman påpekade att en minoritet av Ku Klux Klan skulle ha varit översittare i bruna skjortor under Europas diktatur på 1930-talet, men majoriteten av dem var, utan masker, vanliga normala människor, inklusive affärsmän och personer som gick i kyrkan. Han framhöll att de, genom att dölja sin identitet och bära masker, kunde delta i aktiviteter som de normalt hade undvikit.4 Deras beteende hade en fruktansvärd inverkan på det amerikanska samhället.

Mr Foxmans råd var att betona hur viktigt det är att undvika masker som gömmer den sanna identiteten.

Under kyrkans första dagar befann sig profeten Joseph, Emma och deras elva månader gamla tvillingar Joseph och Julia i Hiram, Ohio på Johnsons gård. Båda barnen hade mässlingen. Joseph och hans lille son sov på en utdragssäng nära ytterdörren.

Broder Mark L. Staker har berättat vad som hände:

Under natten störtade en grupp män med svärtade ansikten in genom dörren och drog ut profeten utomhus där de slog honom och kastade tjära på honom och Sidney Rigdon.

”När Emma såg den mörbultade och tjärade Joseph svimmade hon …

Fastän profeten hade fått en tand utslagen, hade flera allvarliga skador i sidan, hade fått en del av håret bortrivet och hade brännskador av salpetersyra, predikade han som vanligt på söndagens möte. Bland de heliga som hade samlats för mötet var minst fyra av medlemmarna med i pöbelhopen.”5

Det mest tragiska med överfallet var att lille Joseph utsattes för den kalla nattluften när hans far släpades bort. Han fick en allvarlig förkylning och dog fem dagar senare.

Det är också intressant att de som hade del i profeten Joseph och hans bor Hyrums martyrdöd målade sina ansikten för att försöka dölja sin identitet.6 De som döljer sin identitet och går med i hemliga sammansvärjningar är av särskilt intresse. Vi lär oss i Mormons bok att Lucifer ”hetsar människobarnen till att stifta hemliga sammansvärjningar ägnade åt mord och mörkrets hemliga gärningar av alla slag” (2 Nephi 9:9; se också 3 Nephi 6:27–30).

Jag menar inte att någon av er skulle vara inblandad i något liknande det hemska som jag just har beskrivit. Men jag anser att i vår tid, när det är lättare än någonsin att vara anonym, så finns det en del viktiga principer som är förknippade med att inte bära mask och att vara ”fasta i tron våra fäder förfäktat”.7

Ett av era största skydd mot att göra dåliga val är att inte bära anonymitetens mask. Om ni någonsin får en önskan att göra det, var medvetna om att det är ett allvarligt tecken på fara och ett av motståndarens redskap för att få er att göra något som ni inte bör göra. En av anledningarna till att vi råder missionärerna att klä sig konservativt och äldsterna att vara slätrakade är att det inte ska råda något tvivel om vilka de är och hur de bör handla. Någon kanske frågar: Är inte det bara ytligt? Jag tycker inte det. Tänk på hur klädsel och utsmyckningar beskrivs i Mormons bok av profeten Moroni som likställer högmod med att bära ”mycket dyrbara kläder”. Han förknippade högmodet som visade sig genom dem som bar ”mycket dyrbara kläder” med ”stridigheter och illvilja och förföljelse och all slags ondska” (Mormon 8:36). Jag är särskilt bekymrad över att vår klädstil och utsmyckning i dag kan vara ett tecken på uppror eller brist på lydnad mot moralnormer och att de kan påverka andras moralnormer negativt.

Handla efter det du verkligen tror

Det andra rådet jag vill ge är: Handla efter det du verkligen tror genom att använda tiden till sådant som bygger upp och stärker karaktären och hjälper dig bli mer kristuslik. Jag hoppas att ingen av er bara ser livet som en lekplats utan som en tid för att förbereda sig för att möta Gud (se Alma 34:32).

Ett underbart exempel på hur man kan göra sin del och använda tiden på rätt sätt visas i en händelse i äldste L. Tom Perrys liv när han som marinsoldat ingick i Förenta staternas ockupationsstyrkor i Japan under andra världskriget. Äldste Perry berättade om detta när han spelade in sitt särskilda vittnesbörd om Frälsaren som visas i våra informationscentrer.

Äldste Perrys berättelse

”Jag upplevde en gång något som påminde mig om den glädje som kommer av att ställa sig frågan: ’Vad skulle Frälsaren göra i den här situationen?’

Jag var bland de första av flottans soldater som landsteg i Japan sedan fredsfördraget efter andra världskriget undertecknats. Att komma in i den ödelagda staden Nagasaki var en av mitt livs sorgligaste upplevelser. En stor del av staden var totalförstörd. En del av de döda hade ännu inte begravts. Som ockupationstrupper satte vi upp vårt högkvarter och började arbeta.

Situationen var dyster, och några av oss ville ge mer. Vi gick till avdelningens fältpräst och bad om tillstånd att hjälpa till med återuppbyggnaden av de kristna kyrkorna. På grund av statliga restriktioner under kriget hade de här kyrkorna nästan upphört att fungera. De få byggnaderna var svårt skadade. En grupp av oss anmälde sig som frivilliga till att reparera och lägga murbruk på de här kapellen på vår fritid så att de kunde användas till kristna gudstjänster igen.

Vi kunde ingenting av språket. Allt vi kunde åstadkomma var själva arbetet med att reparera byggnaderna. Vi fann att pastorerna inte kunnat verka under krigsåren och uppmuntrade dem att återvända till sina talarstolar. Vi kände stor glädje tillsammans med de här människorna när de återigen upplevde friheten att utöva sin kristna tro.

Det hände en sak när vi lämnade Nagasaki för att återvända hem som jag aldrig kommer att glömma. När vi steg på tåget som skulle föra oss till våra skepp för återresan blev vi retade av några andra marinsoldater. De hade sina flickvänner med sig som sade adjö till dem. De skrattade åt oss och antydde att vi gått miste om allt det roliga i Japan. Vi hade slösat bort tiden med att arbeta och lägga murbruk på väggar.

Just när de retades som mest kom över en kulle nära stationen omkring 200 av de här goda japanska kristna från de kyrkor vi hade reparerat och sjöng ’Framåt, Herrens kämpar’. De kom fram och överöste oss med presenter. Sedan ställde de sig längs spåret. Och när tåget började röra sig sträckte vi oss ut och rörde vid deras fingrar när vi for. Vi kunde inget säga. Känslorna var alltför starka. Men vi var tacksamma över att på något sätt ha kunnat hjälpa till att återställa kristendomen i en nation efter kriget.

Jag vet att Gud lever. Jag vet att vi alla är hans barn och att han älskar oss. Jag vet att han sände sin Son till världen som försoningsoffer för hela mänskligheten och att de som tar till sig hans evangelium och följer honom ska få evigt liv, den största av alla Guds gåvor. Jag vet att han ledde återställelsen av evangeliet här på jorden genom det som utfördes av profeten Joseph Smith. Jag vet att den enda bestående glädjen och lyckan vi någonsin kan finna under jordelivet kommer genom att följa Frälsaren, lyda hans lag och hålla hans bud. Han lever. Det är mitt vittnesbörd i hans heliga namn, i Jesu Kristi namn, amen.”8

Tänk på betydelsen av att några soldater tillbringade sin tid med att restaurera kristna kyrkor, jämfört med andra soldater som ägnade sig åt lättsinniga, dåraktiga eller onda aktiviteter. Begrunda och planera hur ni ska använda er tid.

När jag såg det här filmavsnittet påmindes jag om ett av mina första minnen när jag var fem år gammal. Vår stavspresident var äldste Perrys far. I slutet av andra världskriget hade han alla återvända soldater sittande på förhöjningen i kapellet under ett sakramentsmöte. De kom klädda i sin bästa militäruniform och var och en bar ett kort vittnesbörd. President Perry grät när hans två söner, äldste Perry och hans yngre bror Ted, bar sina vittnesbörd. För mig som liten pojke var det mycket inspirerande och gjorde djupt intryck. Jag kommer inte ihåg vad de sade men jag kommer ihåg hur det kändes.

Som ni kan se av äldste Perrys exempel i filmavsnittet talar jag inte om att ni ska skylta med er religion eller vara ytligt trofasta. Det kan bli pinsamt för er och för kyrkan. Jag talar om att ni ska bli det som det är meningen att ni ska vara. När vi arbetade på missionärshandledningen Predika mitt evangelium kände vi att den kunde vara en användbar handledning hela livet för våra missionärer och medlemmar, särskilt kapitel 6, ”Hur utvecklar jag kristuslika egenskaper?” När ni försöker göra er del och hittar de egenskaper som ni vill utveckla, kan ni lista och studera skriftställen som undervisar om dessa egenskaper, sätta upp mål och göra upp planer för att införliva egenskaperna i ert liv och be Herren hjälpa er utveckla egenskaperna.9 När ni gör det här får ni inte sätta på er en mask eller dölja er sanna identitet.

Några av er kan ha gett efter för ett beteende som går långt utöver att bara ha roligt. De som ägnar sig åt pornografi eller någon annan form av omoral spelar en annan roll än den de verkligen vill vara eller borde vara. Det är intressant att nästan alla som hänger sig åt pornografi antar en falsk identitet och döljer sina gärningar. De döljer sitt beteende som de vet är förkastligt och destruktivt för alla de bryr sig om. Pornografi är en farsot som inte bara är nedbrytande för en persons moraliska ställning inför Gud — den kan också förstöra äktenskap och familjer, och har en skadlig inverkan på samhället. Både internetmissbruk och pornografi är skadliga för äktenskapet.10 När ni närmar er tiden för äktenskap får ni inte ha några masker som döljer ett olämpligt beteende som är skadligt för er eller för ert äktenskap.

För dem som har fallit för denna destruktiva vana: var övertygade om att ni kan omvända er, och att ni kan bli botade. Omvändelse måste komma före helandet. Det kan vara en lång process att bli botad. Er biskop kan råda er angående hur ni kan få den hjälp ni behöver för att bli botade. Vi har bett biskoparna hänvisa er till dem som kan vara till störst hjälp för er.

Förutom pornografi och omoral finns det andra lömska beteenden som förgiftar samhället och undergräver den grundläggande moralen. Det är vanligt i dag att folk döljer sin identitet när de skriver sådant som är hatiskt, giftigt och trångsynt anonymt på internet. En det kallar det för att flejma. Vissa institutioner försöker sålla kommentarerna. New York Times tolererar till exempel inte kommentarer som innehåller ”personliga angrepp, är oanständiga, vulgära, innehåller svordomar, imitationer eller motsägelser …

The Times uppmuntrar folk att använda sitt riktiga namn eftersom ’vi har märkt att folk som använder sitt namn har mer engagerade och respektfulla samtal.’”11

Aposteln Paulus skrev:

”Låt er inte föras vilse. Dåligt tal fördärvar gott uppförande.

Nyktra till på allvar och synda inte. Några av er har ingen kunskap om Gud” (se 1 Kor. 15:33–34).

Det är tydligt att dåligt tal inte bara handlar om dåligt uppförande. Om det används av dem som är sista dagars heliga, kan de ha en dålig inverkan på dem som inte har någon kunskap om Gud eller ett vittnesbörd om Frälsaren.

Att på något sätt använda internet för att håna, förstöra någons goda rykte eller framställa någon i ofördelaktig dager är förkastligt. Det vi ser i samhället är att när folk bär en mask av anonymitet är det troligare att de uppför sig på detta sätt, vilket är mycket destruktivt för det offentliga samtalet. Det inkräktar också på de grundläggande principer som Frälsaren undervisade om.

Ett av Jesu Kristi evangeliums grundläggande budskap, som ni har fått lära er sedan ni var små är: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh. 3:16; se också L&F 34:3). Frälsaren förklarade att han inte hade kommit för att döma världen, utan för att frälsa världen. Sedan beskriver han vad fördömelse innebär:

”Ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda.

Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.

Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud” (Joh. 3:19–21; se vers 17–21).

De rättfärdiga behöver inte bära masker för att dölja sin identitet. Jag tycker om den sanna berättelsen från president Thomas S. Monsons liv. Han fyllde inte 18 förrän i slutet av andra världskriget. Faktum är att kriget i Europa var över, men kriget i Stillahavsområdet fortsatte.

Han tog värvning i Förenta staternas flotta och sändes till San Diego i Kalifornien. Ni minns att han återgav sin berättelse under den senaste generalkonferensen. Den första söndagen lät fanjunkaren alla ställa sig i rader för att gå till kyrkan. Han sände katolikerna till en plats, judarna till en annan och försökte sända resten till ett protestantiskt möte. President Monson visste att han inte var katolik, jude eller protestant. Han var mormon. Han var modig nog att stå kvar och gladdes åt att upptäcka att det fanns andra trofasta medlemmar som stod bakom honom. Det skulle ha varit lätt att följa med den stora gruppen till protestanternas möte. Han var fast besluten att bli identifierad för den han var och handla därefter.12

Sätt upp lämpliga mål

Mitt tredje råd gäller några av de mål som ni bör överväga. Nästan samtidigt som äldste Perry var i Japan med marinsoldaterna, tjänstgjorde president Boyd K. Packer i Japan i luftvapnet i slutet av andra världskriget.

I sitt tal under seminariets hundraårsjubileum den 22 januari i år förklarade han att det var en mycket betydelsefull tid i hans liv.13 År 2004 följde jag med president Packer och andra till Japan. Han fick chansen att åka tillbaka till några av platserna från den tiden och begrunda några av upplevelserna och besluten han hade fattat då. Han berättade om dem under sitt seminarietal. Med hans tillåtelse ska jag återge några andra tankar och känslor.

President Packer beskrev upplevelser som inträffade på en ö utanför Okinawas kust. Han ser det som sitt berg i öknen. Hans personliga förberedelse och möten med andra medlemmar hade stärkt hans tro på evangeliets lärdomar. Det han ännu saknade var en bekräftelse — en fast visshet om att det han redan kände var sant.

President Packers levnadstecknare berättar vad som sedan hände: ”I motsats till bekräftelsens frid som han sökte, ställdes han ansikte mot ansikte med krigets fasor för de oskyldiga. För att få vara ensam och tänka klättrade han en dag upp på en kulle ovanför havet. Där såg han den ödelagda återstoden av en bondes stuga, med ett försummat potatisfält i närheten. Och bland de döende plantorna såg han kropparna av en slaktad mor och hennes två barn. Synen fyllde honom med djup sorg blandad med känslor av kärlek till sin egen familj och till alla familjer.”14

Sedan gick han in i en tillfällig bunker där han funderade, begrundade och bad. Medan president Packer såg tillbaka på den här händelsen beskrev han vad jag skulle kalla en bekräftande andlig upplevelse. Han fick inspiration om vad han skulle göra med sitt liv. Han hade naturligtvis ingen aning om att han skulle kallas till det höga och heliga ämbete som han nu har. Han hade en vision av att vilja bli lärare, med betoning på Frälsarens lärdomar. Han bestämde sig för att leva ett rättfärdigt liv.

Han kände mycket starkt att han behövde hitta en rättfärdig hustru och att de tillsammans skulle fostra en stor familj. Denne unge soldat insåg att hans yrkesval inte skulle ge några större pengar och att hans ljuva livskamrat skulle behöva dela samma prioriteringar och vara villig att leva utan vissa materiella saker. För de av er som har lärt känna syster Donna Packer så var och är hon den perfekta livskamraten för president Packer. Det fanns aldrig något överflöd av pengar, men de kände sig inte berövade något. De fostrade tio barn och det krävdes uppoffringar. De har nu 60 barnbarn och 79 barnbarnsbarn.

Jag kan minnas de ömma känslor jag hade då jag fick veta att han kände sig generad som ny generalauktoritet inför att följa med en av de äldre bröderna till ett möte för kyrkans ledare eftersom han inte hade någon fin vit skjorta att ha på sig.

Jag berättar om det här eftersom våra mål alltför ofta baseras på det som världen högaktar. De grundläggande elementen är egentligen ganska enkla för medlemmar som har tagit emot de frälsande förrättningarna. Var rättfärdig. Bygg upp en familj. Hitta ett lämpligt sätt att försörja den. Verka i din kallelse. Förbered dig för att möta Gud.

Frälsaren lärde: ”En människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar” (Luk. 12:15). Sedan återgav han en liknelse:

”En rik man hade åkrar som gav goda skördar.

Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar.

Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda.

Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad.

Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop?

Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” (Luk. 12:16–21).

Bygg upp ditt land och samhället där du bor

Förutom personliga attribut, egenskaper och beslut behöver ni, om ni ska bli den generation ni behöver bli, bygga upp ert land och samhället ni bor i. Er generation behöver liksom den bästa generationen skydda rättfärdighet och religiös frihet. Det judisk-kristna arvet vi har ärvt är inte bara dyrbart utan också nödvändigt för vår himmelske Faders plan. Vi behöver bevara det för framtida generationer. Vi behöver gå samman med goda människor, också människor med annan tro, och särskilt dem som känner sig ansvariga inför Gud för sina gärningar. Det är människor som förstår varför vi i kväll talar om ”vad du än gör, så gör det väl”. Genom att bevara de judisk-kristna värderingarna och den religiösa friheten gör ni er generation till den storslagna generation ni behöver vara.

Med de utmaningar som finns i världen idag, är första presidentskapet och de tolvs kvorum särskilt angelägna om att ni på ett lämpligt sätt deltar i den politiska processen i ert land. Kyrkan är neutral när det gäller politiken och stödjer inte kandidater eller partier. Vi förväntar oss emellertid att våra medlemmar är fullt engagerade i att stödja kandidater och partier av eget val, baserat på de principer som bevarar ett gott styre. Vår lära är tydlig: De som är ”ärliga och visa … bör ni … vinnlägga er om att stödja” (L&F 98:10). ”När de ogudaktiga härskar, sörjer folket” (L&F 98:9). Det innebär att alla bör känna sig förpliktade att rösta.

I de stater i Förenta staterna som har förberedande valmöten bör ni göra er bekanta med frågorna och kandidaterna och delta till fullo. De förberedande valmötena i Utah och Idaho, till exempel, kommer att börja hållas för de olika partierna den här veckan och hålla på till mitten av april. Om ni är med har ni möjlighet att delta. Vi hoppas att ni tar reda på tiderna för dessa valmöten i god tid för det parti ni väljer och sedan känner er förpliktade att närvara. Vi hoppas att alla medborgare gör detta, medlemmar som icke medlemmar, i alla stater och länder där val hålls. Priset för friheten har varit för högt och konsekvenserna av att inte delta är för allvarliga för att någon medborgare bör känna att de kan ignorera sitt ansvar.

Ni ska veta att vi har stort förtroende för er. Kyrkans ledare tror verkligen att ni kan bygga upp riket som ingen annan generation. Ni har inte bara vår kärlek och tillit, utan också våra böner och välsignelser. Vi vet att er generations framgång är nödvändig för att kyrkan ska fortsätta etableras och växa. Vi ber att ni ska göra er del väl när ni undviker att bära mask, handlar i enlighet med ert sanna jag, sätter upp lämpliga mål och bygger upp landet och samhället där ni bor.

Jag avslutar med mitt personliga vittnesbörd om evangeliets återställelse genom profeten Joseph Smith. Joseph Smith såg Gud Fadern och Jesus Kristus. Vår Fader i himlen är en kärleksfull far, med en plan som välsignar vart och ett av hans barn. Jesus Kristus är vår Frälsare och hans försoning är den mest betydelsefulla händelsen i historien. Den Helige Anden hjälper oss och vittnar om Fadern och Sonen. Om detta vittnar jag som en av Frälsarens vittnen, i Jesu Kristi namn, amen.

© 2012 by Intellectual Reserve, Inc. All rights reserved. English approval: 2/12. Translation approval: 2/12. Translation of What E’er Thou Art, Act Well Thy Part: Avoid Wearing Masks That Hide Identity. Language. PD50040904 xxx

Show References

    Slutnoter

  1.  

    1. David O. McKay, i Francis M. Gibbons, David O. McKay: Apostle to the World, Prophet of God (1986), s. 45; se också ”Pres. McKay Speaks to Pioneer Stake Youth”, Church News, 21 sept. 1957, s. 4.

  2.  

    2. Michael Otterson är verkställande chef för kyrkans informationsavdelning.

  3.  

    3. Se Joseph Foxman, In the Shadow of Death (2011), s. 10.

  4.  

    4. Möte med Abraham Foxman på hans kontor i New York City, New York den 14 juni 2011.

  5.  

    5. Mark L. Staker, ”Remembering Hiram, Ohio”, Ensign, okt. 2002, s. 35, 37.

  6.  

    6. Se Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith (2007), s. 529.

  7.  

    7. ”Skall väl Sions ungdom vackla”, Psalmer, nr 176.

  8.  

    8. L. Tom Perry, avskrift från Särskilda vittnen om Kristus (DVD, 2003).

  9.  

    9. Se Predika mitt evangelium: Vägledning för missionärer [2004], s. 115–126.

  10.  

    10. Se Elizabeth Stuart, ”Internet Addiction Harming Marriage”, Deseret News, 20 juli 2011, http://www.deseretnews.com/article/700164510/Internet-addiction-harming-marriage.html.

  11.  

    11. Mark Brent, i ”The Public Forum”, The Salt Lake Tribune, 27 juli 2011, s. A16.

  12.  

    12. Se Thomas S. Monson, ”Våga stå ensam”, Liahona, nov. 2011, s. 61–62; se också Heidi Swinton, To the Rescue: The Biography of Thomas S. Monson (2010), s. 96–97.

  13.  

    13. Se Boyd K. Packer, ”Att överleva i fiendeland”, utsändning av seminariets hundraårsjubileum, 22 jan. 2012, www.lds.org/broadcasts/archive/seminary-centennial-broadcast/2012/02?lang=eng&clang=swe.

  14.  

    14. Lucile C. Tate, Boyd K. Packer: A Watchman on the Tower (1995), s. 58–59.