Lärande och undervisning av evangeliet

Som medlem i Söndagsskolans generalpresidentskap känns det som om jag borde börja mitt tal denna morgon med att säga ”god morgon, alla elever”.

Jag vill idag tala till alla som har kallats att undervisa, vilken organisation ni än verkar i och oavsett om ni nyligen blivit medlem i kyrkan eller är lärare med åratals erfarenhet.

Jag ska inte tala om ”hur” man ska undervisa utan snarare om ”hur” lärandet fungerar. Det kan vara stor skillnad mellan det som en lärare säger och det som klassen hör eller lär sig.

Tänk en stund på en lärare som verkligen betydde något för dig. Vad var det med honom eller henne som gör att du kommer ihåg det som lärdes ut, som fick dig att vilja få ett eget vittnesbörd om det, att vilja verka av dig själv istället för att påverkas av annat — med andra ord att lära dig? Vad var det med den läraren som skilde honom eller henne från resten?

En framgångsrik lärare och författare sade: ”Det som betyder mest för lärandet är attityden. Attityden hos läraren.”¹

Lägg märke till att det som betyder mest för lärandet är inte antalet år som en lärare har varit medlem i kyrkan eller hur stor erfarenhet en person har av att undervisa eller ens lärarens kunskap om evangeliet eller undervisningsmetoder. Det som betyder mest är attityden eller anden läraren har då hon undervisar.

Under ett världsomfattande ledarutbildningsmöte berättade äldste Jeffrey R. Holland följande: ”Jag har i många år tyckt om berättelsen som president Packer berättat om William E. Berretts barndoms söndagskollärare. En äldre dansk broder kallades att undervisa en klass bråkiga pojkar … Han kunde inte språket så bra, han hade fortfarande en stark dansk brytning, han var mycket äldre och hade stora bondhänder. Ändå skulle han undervisa dessa unga, oregerliga femtonåringar. Inte i något avseende verkade det vara lämpligt. Men broder … Berrett brukade säga, och det är det här som president Packer citerar, att denne man undervisade dem på något sätt. Han lyckades riva alla barriärer och övervinna alla hinder och nå dessa bråkiga femtonåringars hjärtan och förändra deras liv. Och broder Berretts vittnesbörd var: ’Vi kunde ha värmt våra händer vid hans tros eld.’”²

Framgångsrika evangelielärare älskar evangeliet. De talar om det med entusiasm. Och eftersom de älskar sina elever vill de att eleverna ska känna det som de känner och uppleva det som de har upplevt. Att undervisa om evangeliet är att dela med sig av sin kärlek till evangeliet.

Bröder och systrar, en lärares attityd är inte något hon lär sig, det är något hon fångar.³

Men hur kan vi då utveckla den attityd vi behöver ha för att vara framgångsrika lärare? Låt mig ta upp fyra grundprinciper för evangelieundervisning.

För det första, fördjupa dig i skrifterna. Vi kan inte älska det vi inte känner till. Utveckla en vana av dagliga studier i skrifterna, skilt från och utöver den tid du förbereder lektionen. Innan vi kan undervisa om evangeliet måste vi kunna evangeliet.

President Thomas S. Monson har fortfarande goda minnen av sin söndagsskolelärare när han var ung. Han sade: ”Jag blev som liten pojke påverkad av en mycket effektiv och inspirerad lärare som lyssnade på oss och älskade oss. Hon hette Lucy Gertsch. På söndagsskollektionerna undervisade hon oss om världens skapelse, Adams fall och Jesu försoningsoffer. Hon bjöd in som hedersgäster till klassrummet Mose, Josua, Petrus, Tomas, Paulus och, naturligtvis, Kristus. Vi kunde inte se dem men vi lärde oss att älska, hedra och efterlikna dem.”⁴

Lucy Gertsch kunde bjuda in hedersgästerna till klassrummet eftersom hon kände dem. De var hennes kära vänner. Därför kunde hennes klass också lära sig att ”älska, hedra och efterlikna dem”.

Herren sade till Hyrum Smith: ”Sök inte efter att förkunna mitt ord utan sök först efter att få mitt ord.”⁵ Denna förmaning gäller även oss.

Herren har befallt att vi ska forska i skrifterna,⁶ mätta oss med dem⁷ och bevara dem.⁸ När vi uppriktigt söker och begrundar Herrens ord har vi hans Ande hos oss. Vi lär känna hans röst.⁹

Kort efter att jag kallats som stavspresident undervisades vårt stavspresidentskap av en områdessjuttio. Under utbildningen ställde jag en fråga och han svarade: ”Det är en bra fråga. Låt oss gå till Allmän instruktionshandbok för att hitta svaret.” Vi slog då upp handboken och där fanns svaret på min fråga. En stund senare under utbildningen ställde jag en till fråga. Återigen svarade han: ”Bra fråga. Låt oss gå till handboken.” Jag ställde inga fler frågor. Jag insåg att det var bäst att jag läste handboken.

Sedan dess har jag tänkt på att Herren kan svara oss på ett liknande sätt när vi vänder oss till honom med funderingar eller frågor. Han skulle kunna säga: ”Det var en bra fråga. Gå igenom Alma kapitel 5 eller Läran och förbunden kapitel 76 så ser du att jag redan talat till dig om detta.”

Bröder och systrar, det strider mot himlens ordning att Herren upprepar till oss personligen det som han redan uppenbarat till oss som grupp. Skrifterna innehåller Guds ord. De är Herrens röst. När vi studerar skrifterna lär vi oss att höra Herrens röst.

För det andra, tillämpa det som du lär dig. När Hyrum Smith ville tjäna aktivt i detta stora verk i de sista dagarna sade Herren till honom: ”Se, detta är din uppgift, att hålla mina bud, ja, av all din förmåga, allt ditt förstånd och all din styrka.”¹⁰ Som lärare är vår främsta uppgift att hålla buden med all vår förmåga, allt vårt förstånd och all vår styrka.

För det tredje, sök himlens hjälp. Be till Herren av allt ditt hjärta om att du ska få hans Ande. Skrifterna säger att ”om ni inte får del av Anden skall ni inte undervisa.”¹¹ Det betyder att även om du använder dig av de bästa undervisningsmetoderna och det du undervisar om är sant sker inget verklig lärande utan Anden.

Lärarens roll är att ”hjälpa den enskilde att ta ansvaret för att lära sig evangeliet — att väcka en önskan inom honom att studera, förstå och leva enligt evangeliet.”¹² Det betyder att vi som lärare bör inrikta oss mindre på hur bra vi gör ifrån oss eller inte och mer på hur vi kan hjälpa andra lära och följa evangeliet.¹³

När gick du ner på knä senast i bön och bad Herren om att inte bara hjälpa dig med lektionen utan också hjälpa dig känna till och uppfylla behoven hos varje elev i din klass? Ingen klass är så stor att vi inte kan be om inspiration om hur vi kan nå ut till varje elev.

Det är naturligt att lärare känner sig otillräckliga. Du måste förstå att ”ålder och mognad och intellektuell utbildning inte på något sätt eller i någon grad är nödvändigt för att stå i förbindelse med Herren och hans Ande.”¹⁴

Herrens löften är säkra. Om du uppriktigt forskar i skrifterna och ständigt bevarar livets ord i ditt sinne, om du håller buden med hela ditt hjärta och ber för varje elev, får du njuta av den Helige Andens sällskap, och du får ta emot uppenbarelse.¹⁵

För det fjärde, bröder och systrar, är det av yttersta vikt att vi utövar vår handlingsfrihet och handlar, utan dröjsmål, efter de andliga maningar vi får.

President Thomas S. Monson lärde: ”Vi iakttar. Vi väntar. Vi lyssnar efter den milda och lugna rösten. När den talar lyder den förståndige. Andens maningar bör inte [skjutas upp].”¹⁶

Du får inte tveka att använda din handlingsfrihet och följa de tankar och intryck som Herrens Ande lägger i ditt hjärta. Det kanske känns konstigt till en början, men jag lovar dig att de dyrbaraste och mest givande erfarenheterna du får som lärare kommer när du underkastar dig Herrens vilja och följer maningarna du får från den Helige Anden. Dina erfarenheter stärker då din tro och ger dig större mod att handla i framtiden.

Kära lärare, ni är ett av de största miraklen kyrkan har. Ni har fått ett heligt förtroende. Vi älskar er och litar på er förmåga. Jag vet att när vi forskar i skrifterna och lever på ett sådant sätt att vi är värdiga att ha den Helige Andens sällskap, helgar Herren oss i vårt ämbete och våra ansvar så att vi kan utföra det uppdrag han gett oss. Att vi alla må göra detta är min bön i Jesu Kristi namn, amen.