Ståndaktig och orubblig

Jag är tacksam över att jag får delta i det här mötet med trofasta kvinnor runt om i världen. Jag har träffat tusentals av er i olika länder. Er trofasthet och hängivenhet har stärkt mig. Era exempel på godhet och engagemang i evangeliet har inspirerat mig. Ert osjälviska tjänande i det tysta och era vittnesbörd och er övertygelse har gjort mig ödmjukare.

Jag vill i kväll ställa samma frågor till er som jag ställt till många av er under våra samtal:

1. Vad hjälper dig att hålla dig fast och orubblig när du möter svårigheter som prövar din tro?

2. Vad håller dig uppe under prövningar och motgångar?

3. Vad hjälper dig att hålla ut och bli en sann Kristi lärjunge?

En del svar jag fått från er på frågorna är:

1. Er vetskap om att er himmelske Fader älskar er och bryr sig om er.

2. Ert hopp om att genom Jesu Kristi försoningsoffer kommer alla välsignelser som lovats de trofasta att gå i uppfyllelse.

3. Er kunskap om återlösningsplanen.

Jag tänker i dag tala lite mer om de här uttrycken av tro från hjärtat.

I Romarbrevet 8:16 står det: ”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.” Första gången jag minns att jag visste att min himmelske Fader kände mig, älskade mig och brydde sig om mig var när jag gick ner i dopets vatten när jag var 15. Innan dess hade jag vetat att Gud fanns och att Jesus Kristus var världens Frälsare. Jag trodde på dem och älskade dem, men hade aldrig känt deras kärlek och omsorg om mig personligen förrän den dagen jag gladde mig över att få sluta förbund genom dopet.

Jag insåg vilket under det var att missionärerna funnit och undervisat just mig, särskilt som det bara fanns några få missionärer bland två miljoner människor! Jag visste då att min himmelske Fader kände mig och älskade mig på ett så speciellt sätt att han ledde missionärerna hem till mig.

Jag vet idag att Gud är kärlekens Gud. Det är han eftersom vi är hans barn och han vill att vi alla ska få glädje och evig lycka. Hans verk och hans härlighet är att vi ska få odödlighet och evigt liv.¹ Det är därför han gett oss en evig lycksalighetsplan. Meningen med livet är att vi ska uppnå evigt liv och upphöjelse och hjälpa andra att göra detsamma. Han skapade den här jorden åt oss så vi kunde få en fysisk kropp och prövas i vår tro. Han gav oss handlingsfrihetens dyrbara gåva, och genom den kan vi välja den väg som leder till evig glädje. Vår himmelske Faders återlösningsplan är till för dig och mig. Den är till för alla hans barn.

”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

Gud välsignade dem och sade till dem: ’Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!’”²

”Och han gav dem befallningar att de skulle tillbe Herren sin Gud … Och Adam lydde Herrens befallningar.”³

Adam och Eva fick barn och planen fortsatte att genomföras.

Jag vet att var och en av oss har en nödvändig och väsentlig roll som en Guds dotter. Han har gett sina döttrar gudomliga egenskaper så att hans verk ska kunna gå framåt. Gud har anförtrott kvinnan det heliga verket att föda och fostra barn. Inget annat arbete är viktigare. Det är en helig kallelse. Kvinnans ädlaste uppgift är det heliga verket att bygga eviga familjer, allra helst tillsammans med sin make.

Jag är medveten om att en del systrar bland oss inte ännu välsignats med äktenskap eller barn. Låt mig försäkra er om att ni alla i sinom tid får de välsignelser som lovats de trofasta. Ni måste ”sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp … och håll[a] ut intill änden” för att få evigt liv.⁴ I ett evigt perspektiv varar avsaknaden av de här välsignelserna ”endast … ett ögonblick.”⁵

Vidare behöver ni inte vara gifta för att hålla buden och för att ge näring åt familj, vänner och medmänniskor. Era gåvor, talanger, färdigheter och andliga styrka behövs i hög grad för att bygga riket. Herren litar på att ni är villiga att utföra dessa viktiga uppgifter.

Herren säger:

”Jag [skall] inte glömma dig.

Se, på mina händer har jag upptecknat dig. Dina murar står alltid inför mig.”⁶

Herren älskar dig. Han känner dina förhoppningar och dina besvikelser. Han glömmer dig inte eftersom din smärta och ditt lidande alltid står inför honom.

Det högsta uttrycket för Guds kärlek till oss var hans villighet att sända sin älskade Son Jesus Kristus för att sona våra synder, för att bli vår Frälsare och Återlösare.

I Johannes 3:16 läser vi att ”ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv”.

Frälsaren säger: ”Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er.”⁷

Jesu Kristi villighet att vara offerlammet var ett uttryck för hans kärlek till Fadern och för hans obegränsade kärlek till var och en av oss.

Jesaja beskriver Frälsarens lidande:

”Det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig …

Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull … och genom hans sår är vi helade.”⁸

Herren sade själv: ”Jag, Gud, har lidit detta för alla, för att de inte skall behöva lida om de omvänder sig.”⁹

Han bröt dödens bojor och gjorde det möjligt för människan att uppstå. Han gav oss odödlighetens gåva.

Jesus Kristus tog på sig våra synder, led och dog för att tillfredsställa rättvisans krav så att vi inte ska behöva lida om vi omvänder oss.

Vi visar att vi tar emot Jesus Kristus som vår Frälsare när vi tror på honom, omvänder oss från våra synder och tar emot de frälsande förrättningarna som krävs för att vi ska få inträda i Guds närhet. De här frälsande förrättningarna symboliserar de förbund vi ingår. Förbunden att lyda Guds lagar och bud förenar oss med honom och stärker vår tro. Vår tro och ståndaktighet i Kristus ger oss modet och självförtroendet vi behöver för att möta livets svårigheter, som är en del av jordelivet.

Inte långt efter att min make kallats att presidera över Paraguaymissionen Asunción 1992 deltog vi i en grenskonferens i ett isolerat samhälle i den paraguayanska delen av Chaco.¹⁰ Vi reste i fyra timmar längs en asfalterad väg och sedan i sju timmar till längs en grusväg. Vi glömde snabbt hur farlig och obekväm den långa resan varit när vi träffade Mistolars glada och gästfria medlemmar.

Den unge Julio Yegros var grenspresident och han och hans hustru Margarita var en av få familjer som beseglats i templet. Jag bad dem berätta om sin resa till templet.

På den tiden låg det närmaste templet i Buenos Aires i Argentina. Det tog 27 timmar att resa till templet från Mistolar och de hade rest med sina två små barn. Det var mitt under en mycket kall vinter, men efter många uppoffringar nådde de fram till templet och beseglades som en evig familj. På vägen tillbaka blev de två små barnen mycket sjuka och dog. De begravde dem längs vägen och kom hem tomhänta. De var sorgsna och ensamma, men otroligt nog kände de tröst och frid. De berättade: ”Våra barn hade beseglats till oss i Herrens hus. Vi vet att vi får ha dem hos oss igen i all evighet. Den kunskapen har gett oss frid och tröst. Vi måste fortsätta vara värdiga och trofasta förbunden vi ingick i templet, och då kommer vi att återförenas med dem.”

Hur stärker vi vår tro och vårt hopp så att vi kan bli som de här trofasta medlemmarna i Paraguay?

Hur stärker vi vår tillit till de uttryck av tro som jag har fått höra om och om igen från så många av er, att ni tror på Guds kärlek till er, att ni litar på att ni kommer att få hans välsignelser och att ni förstår återlösningsplanen genom Frälsaren Jesus Kristus och er viktiga del i hans plan?

Låt mig föreslå fyra sätt som har hjälpt mig: bön, skriftstudier, lydnad och tjänande.

Bön

Det är genom bön vi kommunicerar med vår himmelske Fader. När vi ber visar vi att vi tror på honom och på hans förmåga att välsigna oss.

I Alma 37:37 står det: ”Rådgör med Herren i allt vad du gör, så skall han leda dig till det som är gott. Ja, överlämna dig åt Herren när du går till vila om aftonen så att han må vaka över dig när du sover, och när du stiger upp om morgonen, låt då ditt hjärta vara fyllt av tacksamhet mot Gud. Och om du gör detta skall du bli upphöjd på den yttersta dagen.”

Skriftstudier

Kunskap och insikt om vår himmelske Faders plan hjälper oss veta vilka vi är och vad vi bör bli.

Herren befallde: ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.”¹¹

Det är mycket viktigt att varje kvinna studerar skrifterna. När vi bekantar oss med sanningarna som finns i skrifterna kan vi tillämpa dem i vårt liv och få större kraft att utföra Guds verk. Daglig personlig bön och skriftstudier inbjuder också den Helige Andens inflytande och kraft till vårt liv.

Lydnad

Herren säger: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.”¹² Vår trofasta lydnad hjälper oss utveckla gudomliga egenskaper och förändrar vårt hjärta.

I Läran och förbunden får vi rådet:

”Håll fast vid de förbund som du har slutit …

Håll ständigt mina bud, och du skall få en rättfärdighetens krona.”¹³

Vårt beslut att leva efter evangeliet ger näring åt vår tro och vårt hopp i Jesus Kristus.

Tjänande

Vi får många tillfällen att tjäna honom. Varje syster ombeds söka efter och hjälpa de fattiga och behövande bland oss och omkring oss. De ”fattiga och behövande” kan också vara de som har andliga eller känslomässiga behov. Var och en har också fått uppdraget att frälsa sina döda, vilket vi kan göra genom att släktforska eller tjäna i templet. Vi har fått befallningen att dela med oss av evangeliet till andra och det finns många sätt att delta i missionsarbetet. Allt det här är sätt vi kan tjäna Herren på. Vår himmelske Fader förväntar sig att de som är starka ska stärka de svaga, och er egen tro stärks när ni stärker och tar hand om hans barn.

Jag vet att vår himmelske Fader älskar vart och ett av sina barn fullkomligt, var för sig och utan uppehåll. Jag vet att vi som kvinnor har en väsentlig roll i lycksalighetsplanen. Allt han kräver av oss är att vi gör vårt bästa, och vi behövs alla för att bygga upp riket. Försoningen är verklig. Jesus Kristus är vår Frälsare och Återlösare. Jag vittnar om att när vi är trofasta och håller ut intill änden får vi alla vår himmelske Faders välsignelser, ja, evigt liv och upphöjelse. I Jesu Kristi namn, amen.