Kärleken upphör aldrig

Min man och jag besökte nyligen samhället Nauvoo i Illinois. Medan vi var där besökte vi rummet på övervåningen i det röda tegelhuset där profeten Joseph Smith hade kontor och affär. Vi lyssnade noga på guiden som berättade om några historiska händelser som ägde rum där under återställelsen.

Jag började tänka på när Hjälpföreningen grundades och på den undervisning som systrarna i Hjälpföreningen fick av profeten Joseph i just det rummet. Den undervisningen formade grundprinciperna som Hjälpföreningen byggdes på. Syftena att öka tron, stärka Sions hem och finna och hjälpa de nödställda fanns med från början. De har alltid stämt överens med profeternas lärdomar.

Under ett av de här första mötena citerade profeten Joseph Paulus brev till korintierna. Under sitt mäktiga tal om kärlek talar Paulus om tro, hopp och kärlek och slutar med att säga att ”störst av dem är kärleken”.¹

Han beskriver kärlekens egenskaper. Han sade:

”Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst …

den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.

Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.

Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

Kärleken upphör aldrig.”²

Profeten Joseph sade till systrarna: ”Begränsa er inte i er syn på er nästas förtjänster … Om ni vill göra som Jesus, måste ni vidga själen mot andra … När ni tillväxer i oskuldsfullhet och dygd, när ni tillväxer i godhet, låt era hjärtan sträckas ut mot andra — ni måste vara långmodiga och ha fördragsamhet med människornas fel och brister. Hur värdefull är inte människans själ!”³

Skrifternas budskap om att ”kärleken upphör aldrig” blev Hjälpföreningens motto eftersom det rymmer undervisningen och uppgiften som profeten Joseph Smith gav Hjälpföreningens systrar: att ”ta hand om fattiga” och att ”rädda själar”.⁴

Dessa grundläggande principer har anammats av Hjälpföreningens systrar runt om i världen, för allt arbete som Hjälpföreningen utför utgår från dem.

Vad är kärlek? Hur lär vi oss att känna kärlek?

Profeten Mormon beskriver kärleken som ”Kristi rena kärlek”,⁵ medan Paulus säger att ”kärleken … binder samman till en fullkomlig enhet”⁶ och Nephi påminner oss om att ”Herren Gud [har] givit befallning att alla människor skall ha kärlek, vilken kärlek är kristlig kärlek”.⁷

Om vi ser på Paulus tidigare beskrivning av kärleken lär vi oss att kärlek inte är en enstaka handling eller något vi ger bort, utan snarare ett sätt att vara, ett hjärtats tillstånd — goda känslor som leder till kärleksfulla handlingar.

Mormon undervisar också om att kärleken utgjuts över Herrens sanna lärjungar och att kärleken renar dem som känner den.⁸ Dessutom lär vi oss att kärlek är en gudomlig gåva som vi måste söka efter och be om. Vi måste känna kärlek i hjärtat för att kunna ärva det celestiala riket.⁹

Då vi förstår att Herren har bett oss att ”klä [oss] med kärlekens band”¹⁰ måste vi fråga oss själva vilka egenskaper som hjälper oss att känna denna kärlek starkare.

För det första måste vi ha en önskan att känna mer kärlek och vara mer kristuslika.

Nästa steg är att be. Mormon uppmanar oss att ”be till Fadern av allt [vårt] hjärta att [vi] må vara fyllda av denna kärlek”. Denna gudalika kärlek är kristlig kärlek och när vi fylls av denna kärlek ”skall [vi] bli lika honom”.¹¹

Om vi läser skrifterna varje dag kan det påminna oss om Frälsaren och ge oss en önskan att vara mer lika honom.

Jag har valt att hänga upp en tavla av Minerva Teichert på mitt kontor som heter Det förlorade lammet räddas. Den föreställer Frälsaren där han står bland sina får och ömt håller ett litet lamm i famnen. Den hjälper mig minnas hans uppmaning: ”Var en herde för mina får”,¹² vilket jag tolkar som att man ska tjäna alla omkring sig, särskilt de behövande.

Frälsaren är ett fullkomligt exempel på hur man visar kärlek. Under sin jordiska verksamhet visade han medkänsla med de hungriga, med syndaren, med de lidande och med de sjuka. Han betjänade fattiga och rika, kvinnor, barn och män, familjer, vänner och främlingar. Han förlät sina anklagare och han led och dog för hela människosläktet.

Under hela sitt liv omsatte profeten Joseph Smith också kärlek i handling genom den broderliga kärlek och respekt han visade andra. Han var välkänd för sin vänlighet, ömhet, medkänsla och omtanke om dem han mötte.

Idag är vi välsignade med en profet som utstrålar kärlek. President Thomas S. Monson är ett föredöme för oss och för världen. Han bär kärlekens mantel. Han är vänlig, omtänksam och generös — i sanning en Herren Jesu Kristi tjänare.

President Monson lär: ”Kärlek är att ha tålamod med den som svikit oss. Det är att motstå impulsen att vara lättstött. Det är att acceptera svagheter och tillkortakommanden. Det är att acceptera människor som de verkligen är. Det är att se förbi det yttre och se egenskaper som inte förminskas med tiden. Det är att motstå impulsen att kategorisera andra.”¹³

När vi känner kärlek är vi villiga att tjäna och hjälpa andra även när det är obekvämt för oss och utan tanke på erkännande eller belöning. Vi väntar inte på att bli tillfrågade om att hjälpa till eftersom det är en del av vår natur. När vi väljer att vara vänliga, omtänksamma, generösa, tålmodiga, accepterande, förlåtande, engagerade och osjälviska så är vi fyllda av kärlek.

Hjälpföreningen ger oss otaliga sätt att tjäna andra. Ett av de viktigaste sätten vi kan omsätta kärleken i handling på är som besökslärare. När vi är goda besökslärare får vi många tillfällen att älska, tjäna och hjälpa andra. När vi visar kärlek renar och helgar det vår själ och det hjälper oss att bli mer lika Frälsaren.

Jag fylls av förundran när jag ser alla kärleksfulla handlingar som dagligen utförs av besökslärare världen över, kvinnor som osjälviskt ser till enskilda systrars och familjers behov. Till dessa trofasta besökslärare säger jag: ”Genom era små kärleksfulla handlingar följer ni Frälsaren. Ni är redskap i hans hand när ni hjälper, tar hand om, lyfter, tröstar, lyssnar på, uppmuntrar, vårdar, undervisar och stärker systrarna som ni fått ansvar för.” Jag vill ge er några korta exempel på detta.

Rosa lider av nedbrytande diabetes och andra åkommor. Hon blev medlem i kyrkan för några år sedan. Hon är ensamstående och har en son i tonåren. Hon måste ofta läggas in på sjukhus flera dagar i sträck. Hennes omtänksamma besökslärare skjutsar henne inte bara till sjukhuset utan besöker och tröstar henne där, samtidigt som de tar hand om hennes son hemma och i skolan. Hennes besökslärare har blivit hennes vänner och en del av familjen.

Efter de första besöken hos en viss syster upptäckte Kathy att systern inte kunde läsa men gärna ville lära sig det. Kathy erbjöd sig att hjälpa till trots att hon visste att det skulle krävas tid, tålamod och ihärdighet.

Emily är en ung hustru som sökte efter sanningen. Hennes man Michael var inte lika intresserad av religion. När Emily blev sjuk och inlagd på sjukhus var det Cali, en syster i Hjälpföreningen och hennes granne som kom med mat till familjen, tog hand om deras lilla barn, städade huset och gjorde så att Emily fick en prästadömsvälsignelse. Dessa kärleksfulla handlingar träffade Michael i hjärtat. Han beslöt sig för att gå till kyrkans möten och träffa missionärerna. Emily och Michael döptes nyligen.

”Kärleken upphör aldrig … kärleken är … mild, … den söker inte sitt, … den fördrar allting, … den uthärdar allting.”¹⁴

President Henry B. Eyring har sagt:

”Hjälpföreningens historia är fylld av berättelser om sådant enastående osjälviskt tjänande …

Den här föreningen består av kvinnor vars kärlek till nästan uppstår i hjärtan som förändrats genom att kvalificera sig för och hålla de förbund som endast erbjuds i Herrens sanna kyrka. Deras kärlek till nästan kommer från honom genom hans försoning. Deras kärleksfulla handlingar vägleds av hans exempel, och kommer av tacksamhet för hans oändliga barmhärtighetsgåva, och genom den Helige Anden, som han sänder för att åtfölja hans tjänare i deras kärleksarbete. Tack vare detta har de gjort och kan göra ovanliga saker för andra och finna glädje även när deras egna ouppfyllda behov är stora.”¹⁵

När vi tjänar och visar kärlek till andra hjälper det oss att övervinna våra egna problem, som då också känns mindre svåra.

Jag vill nu återkomma till det profeten Joseph undervisade systrarna om i början av återställelsen. Han uppmanade dem att visa kärlek och generositet och sade: ”Om ni lever enligt dessa principer, hur stor och härlig blir då inte er belöning i det celestiala riket! Och om ni lever upp till era privilegier, kan änglarna inte hindras från att vara i ert sällskap.”¹⁶

Som det var under Nauvoos första tid, då systrarna gick ut för att hitta och hjälpa de nödställda, så är det än i dag. Rikets systrar är stöttepelare som är fyllda av andlig styrka, barmhärtigt tjänande och hängivenhet. Hängivna besökslärare besöker och tar hand om varandra. De följer Frälsarens exempel och gör som han.

Alla kvinnor i Hjälpföreningen kan fyllas av kärlek och veta att deras små kärlekshandlingar är en källa till helande för både andra och dem själva. De kan nå fram till en förvissning om att kärleken är Kristi rena kärlek och att den aldrig upphör.

När du läser om Hjälpföreningens historia kommer du att inspireras när du upptäcker att denna viktiga evangelieprincip går som en röd tråd genom hela boken.

Jag avslutar med en inbjudan till alla kyrkans kvinnor: Be om att få en önskan att fyllas av kärlekens gåva, Kristi rena kärlek. Använd alla dina resurser till att göra gott, till att skänka lindring och frälsning till dem som finns omkring dig, även din familj. Då skänker Herren dig framgång.

Må vår kunskap om den stora kärlek som Fadern och Sonen har för oss, och vår tro på och tacksamhet för försoningen, leda till att vi vill utveckla och visa kärlek till alla omkring oss. Det är min bön i Jesu Kristi namn, amen.