Förbund

En vecka efter ett uppdrag jag fick för ett tag sedan att bilda den första staven i Moskva,¹ besökte jag en distriktskonferens i S:t Petersburg. Medan jag talade om min tacksamhet mot de första missionärerna och lokala ledarna som gav styrka åt kyrkan i Ryssland, nämnde jag namnet Vjatjeslav Jefimov. Han var den första ryska medlemmen som kallades att bli missionspresident. Han och hans hustru gjorde ett fantastiskt bra arbete.Inte långt efter att de avslutat sin mission, och till vår stora sorg, dog plötsligt president Jefimov.² Han var bara 52 år gammal.

Medan jag talade om det här pionjärparet, kände jag mig manad att fråga församlingen om syster Jefimov möjligtvis var där. Längst bort i rummet ställde sig en kvinna upp. Jag bad henne komma fram till mikrofonen. Ja, det var syster Galina Jefimov. Hon talade med övertygelse och gav ett mäktigt vittnesbörd om Herren, hans evangelium och hans återställda kyrka. Hon och hennes man hade beseglats i det heliga templet. Hon sade att de blivit förenade för alltid. De var fortfarande missionärskamrater, hon på den här sidan förlåten och han på den andra.³ Med glädjetårar tackade hon Gud för de heliga tempelförbunden. Jag grät också, med full insikt om att den eviga enheten som exemplifierades av det här trofasta paret var det rättfärdiga resultatet av att ha slutit, hållit och hedrat heliga förbund.

Ett av de viktigaste begreppen i uppenbarad religion är heliga förbund. Juridiskt sett betyder ett förbund vanligtvis en överenskommelse mellan två eller flera parter. Men i ett religiöst sammanhang är ett förbund något mycket viktigare. Det är ett heligt löfte till Gud. Han bestämmer villkoren. Var och en kan välja att acceptera villkoren. Om en person accepterar förbundets villkor och håller Guds lag, får han eller hon välsignelserna som lovas i förbundet. Vi vet att ”när vi får någon välsignelse från Gud, så sker detta genom lydnad mot den lag på vilken den är baserad”.⁴

Genom tidsåldrarna har Gud slutit förbund med sina barn.⁵ Hans förbund finns överallt i frälsningsplanen och är därför en del av hans evangeliums fullhet.⁶ Gud lovade till exempel att sända en Frälsare för sina barn,⁷ och bad i sin tur om deras lydnad mot lagen.⁸

I Bibeln läser vi om män och kvinnor i den gamla världen som kallades förbundets barn. Vilket förbund? ”Förbundet som Gud slöt med [deras] fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma skall alla folk på jorden välsignas.”⁹

I Mormons bok läser vi om folket i den nya världen som också kallades förbundets barn.¹⁰ Den uppståndne Herren sade till dem: ”Se, ni är profeternas barn, och ni är av Israels hus. Och ni tillhör förbundet som Fadern slöt med era fäder, då han sade till Abraham: Och genom din avkomma skall alla jordens släkten bli välsignade.”¹¹

Frälsaren förklarade hur mycket deras identitet som förbundets barn betydde. Han sade: ”Fadern har först upprest mig åt er och sänt mig att välsigna er genom att vända var och en av er bort från er ondska, och detta eftersom ni är förbundets barn.”¹²

Det förbund Herren först slöt med Abraham¹³ och på nytt med Isak¹⁴ och Jakob¹⁵ är av övergripande betydelse. Det innehöll flera löften, däribland:

• Jesus Kristus skulle födas genom Abrahams släktlinje.

• Abrahams efterkommande skulle bli otaliga, berättigade till evig avkomma och berättigade till att inneha prästadömet.

• Abraham skulle bli fader till många nationer.

• Vissa länder skulle ärvas av hans efterkommande.

• Alla jordens nationer skulle välsignas genom hans säd.¹⁶

• Och det förbundet skulle bestå i all evighet — ja, ”i tusen släktled”.¹⁷

En del av de här löftena har uppfyllts; andra väntar. Jag citerar från en tidig profetia i Mormons bok: ”Således har vår far inte talat enbart om våra avkomlingar utan också om hela Israels hus och framhållit förbundet som skulle uppfyllas i de sista dagarna, det förbund som Herren slöt med vår fader Abraham.”¹⁸ Är inte det förunderligt? Omkring 600 år före Jesu födelse i Betlehem visste profeterna att Abrahams förbund inte skulle fullbordas förrän i de sista dagarna.

För att uppfylla det löftet uppenbarade sig Herren i dessa sista dagar för att förnya Abrahams förbund. Till profeten Joseph Smith förkunnade Mästaren:

”Abraham fick löften beträffande sina avkomlingar och sin livsfrukt — från vilken du … min tjänare Joseph härstammar …

Detta löfte är även ditt, eftersom du är av Abraham.”¹⁹

Med den förnyelsen har vi, liksom de i gamla tider, fått det heliga prästadömet och det eviga evangeliet. Vi har rätten att ta emot evangeliets fullhet, åtnjuta prästadömets välsignelser och kvalificera oss för Guds största välsignelse — evigt liv.²⁰

Somliga av oss är bokstavligen Abrahams efterkommande, andra har samlats in i hans familj genom adoption. Herren gör inte skillnad på människor.²¹ Tillsammans får vi dessa utlovade välsignelser — om vi söker Herren och håller hans bud.²² Men om vi inte gör det, förlorar vi förbundets välsignelser.²³ För att hjälpa oss ges i hans kyrka patriarkaliska välsignelser för att var och en ska få en vision om sin framtid såväl som en koppling till det förflutna samt ett tillkännagivande om släktlinje till Abraham, Isak och Jakob.²⁴

Bröderna i förbundet har rätten att kvalificera sig för prästadömets ed och förbund.²⁵ Om ni är trofasta och får dessa båda prästadömen och ärar er kallelse, blir ni heliggjorda genom Anden till era kroppars förnyelse.²⁶ Det är inte allt. Män som värdigt tar emot prästadömet tar emot Herren Jesus Kristus, och de som tar emot Herren tar emot Gud Fadern.²⁷ Och de som tar emot Fadern ska få allt som han har.²⁸ Otroliga välsignelser flödar genom denna ed och detta förbund till värdiga män, kvinnor och barn i hela världen.

Vi har ansvaret att hjälpa till och uppfylla Abrahams förbund. Våra avkomlingar är utsedda och förberedda till att välsigna hela världens folk.²⁹ Det är därför prästadömets plikter omfattar missionsarbete. Efter omkring 4 000 år av väntan och förberedelse är det här den utsedda tiden när evangeliet ska predikas för jordens släkten. Det här är tiden för Israels utlovade insamling. Och vi får delta! Är det inte spännande? Herren förlitar sig på oss och våra söner — och han är djupt tacksam för våra döttrar — som värdigt tjänar som missionärer i den här stora tiden för Israels insamling.

Mormons bok är ett påtagligt tecken på att Herren har börjat samla in sina barn av Israels förbund.³⁰ Den här boken som skrevs för vår tid talar om att ett av dess ändamål är att ”ni [skall] veta att det förbund som Fadern har slutit med Israels barn … redan börjar fullbordas … ty se, Herren skall minnas det förbund han har slutit med sitt folk av Israels hus.”³¹

Ja, Herren har inte glömt oss! Han har välsignat oss och andra över hela världen med Mormons bok. Ett av dess ändamål är ”att övertyga jude och icke-jude om att Jesus är Kristus”.³² Den hjälper oss att sluta förbund med Gud. Den inbjuder oss att minnas honom och lära känna hans älskade Son. Den är ännu ett Jesu Kristi testamente.

Förbundets barn har rätt till att ta emot hans lära och lära känna frälsningsplanen. De gör anspråk på den genom att sluta förbund som har helig innebörd. Brigham Young sade: ”Alla sista dagars heliga inträder i det nya och eviga förbundet när de kommer in i denna kyrka … De inträder i det nya och eviga förbundet för att stödja Guds rike.”³³ De håller sina förbund genom att lyda hans bud.

I dopet sluter vi förbund att tjäna Herren och hålla hans bud.³⁴ När vi tar sakramentet, förnyar vi det förbundet och visar att vi är villiga att ta på oss Jesu Kristi namn. Därigenom adopteras vi som hans söner och döttrar och kallas bröder och systrar. Han är fadern till vårt nya liv.³⁵ Slutligen kan vi, i det heliga templet, bli medarvingar till välsignelserna att ha en evig familj, som en gång lovades Abraham, Isak, Jakob och deras avkomlingar.³⁶ Sålunda är celestialt äktenskap upphöjelsens förbund.

När vi inser att vi är förbundets barn vet vi vilka vi är och vad Gud förväntar sig av oss.³⁷ Hans lag är skriven i vårt hjärta.³⁸ Han är vår Gud och vi är hans folk.³⁹ Förpliktade förbundsbarn förblir ståndaktiga, även mitt i prövningar. När den läran djupt inpräntats i vårt hjärta, kan även dödens udd lindras och vår andliga uthållighet stärkas.

Den största komplimangen som kan uppnås i det här livet är att bli känd som en som håller sina förbund. Belöningen för att hålla förbund infrias både här och i nästa liv. Skrifterna förkunnar: ”[Betänk] deras välsignade och lyckliga tillstånd som håller Guds bud. Ty se, de är välsignade i allt … Och om de trofast håller ut intill änden tas de emot i himlen så att de därigenom kan vistas hos Gud i ett tillstånd av oändlig lycka.”⁴⁰

Gud lever. Jesus är Kristus. Hans kyrka har återställts för att välsigna alla människor. President Thomas S. Monson är hans profet i dag. Och vi, som trofasta förbundsbarn, välsignas nu och för alltid. Det vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.