Personlig uppenbarelse och vittnesbörd

För många år sedan när jag studerade på college lyssnade jag på generalkonferensen på radio, eftersom vi inte hade teve i vår lilla lägenhet. Konferenstalen var underbara och jag kände den Helige Anden utgjutas.

Jag minns väl hur en generalauktoritet talade om Frälsaren och hans verksamhet och sedan bar ett innerligt vittnesbörd. I den stunden kände jag inget tvivel om att Frälsaren lever. Jag tvivlade inte heller på att jag upplevde en personlig uppenbarelse som bekräftade för mig ”att Jesus Kristus är Guds Son”.¹

När jag var åtta år blev jag döpt och konfirmerad, och tog emot den Helige Andens gåva. Det var en underbar upplevelse då men har fått allt större betydelse med tiden, och jag har upplevt den Helige Andens gåva på många sätt sedan dess.

Ofta när vi växer från barn till tonåringar och sedan till vuxna, har vi utmaningar och erfarenheter längs vägen som gör att vi märker att vi behöver den gudomliga hjälp som kommer genom den Helige Anden. När svårigheterna kommer kanske vi frågar oss själva: ”Vad är svaret på mitt problem?” och ”hur ska jag veta vad jag ska göra?”

Jag tänker ofta på berättelsen i Mormons bok om hur Lehi undervisar sin familj om evangeliet. Han delgav många uppenbarelser och lärdomar om det som skulle ske i de sista dagarna. Nephi hade sökt Herrens ledning för att bättre förstå sin fars undervisning. Han blev upplyft, välsignad och inspirerad till att veta att hans fars undervisning var sann. Det gjorde att Nephi bättre kunde följa Herrens bud och leva ett rättfärdigt liv. Han fick ledning genom personlig uppenbarelse.

Hans bröder däremot diskuterade med varandra eftersom de inte förstod sin fars lärdomar. Nephi ställde då en mycket viktig fråga: ”Har ni frågat Herren?”²

Deras svar var svagt: ”Det har vi inte, ty Herren tillkännager inte något sådant för oss.”³

Nephi grep tillfället till att undervisa sina bröder om hur man får personlig uppenbarelse. Han sade: ”Kommer ni inte ihåg vad Herren har sagt: Om ni inte förhärdar era hjärtan utan ber till mig med tro och tror att ni skall få, och noggrant lyder mina befallningar, skall förvisso detta tillkännages för er.”⁴

Hur man får personlig uppenbarelse är faktiskt helt klart. Vi måste önska få gudomlig uppenbarelse, vi får inte förhärda vårt hjärta och vi måste be i tro, och verkligen tro att vi ska få ett svar, och sedan trofast hålla Guds bud.

Att följa det här mönstret garanterar inte att svaret, varje gång vi ställer en fråga till Gud, omedelbart kommer med detaljerade anvisningar om vad vi ska göra. Däremot betyder det att om vi troget håller buden och ber i tro, så kommer svaret på Herrens eget sätt och i hans egen tid.

Som barn trodde jag att personlig uppenbarelse eller bönesvar skulle komma som hörbara ord. Ja, vissa uppenbarelser kommer faktiskt genom att vi hör en röst. Men jag har lärt mig att Anden talar på många sätt.

Läran och förbunden kapitel 6 förklarar olika sätt för oss att ta emot uppenbarelse:

”Du har frågat mig, och se, närhelst du har frågat har du fått undervisning av min Ande.”⁵

”Jag upplyste ditt förstånd.”⁶

”Talade jag inte frid till ditt sinne om detta?”⁷

I andra skrifter lär vi mer om hur man får uppenbarelse:

”Jag skall tala till ditt förstånd och till ditt hjärta genom den Helige Anden, som skall komma över dig och som skall bo i ditt hjärta. Och se, detta är uppenbarelsens ande.”⁸

”Jag [skall] få ditt hjärta att brinna inom dig, därför skall du känna att det är rätt.”⁹

”Jag skall ge dig av min Ande, som skall upplysa ditt förstånd, vilket skall fylla din själ med glädje.”¹⁰

Oftast kommer personlig uppenbarelse medan vi studerar skrifterna, lyssnar till och följer profeternas och andra ledares råd och försöker leva rättfärdiga, trofasta liv. Ibland kommer inspirationen från en enstaka vers i skrifterna eller en rad i ett konferenstal. Kanske kommer ditt svar när primärbarnen sjunger en vacker sång. Allt det här är former av uppenbarelse.

Närmaste tiden efter återställelsen sökte många medlemmar ivrigt efter uppenbarelse och blev välsignade och inspirerade i vad de borde göra.

Syster Eliza R. Snow fick i uppdrag av profeten Brigham Young att hjälpa till att lyfta och undervisa systrarna i kyrkan. Hon lärde att enskilda kvinnor kunde få inspiration till ledning i sitt eget liv och i sina ansvar i familjen och kyrkan. Hon sade: ”Säg åt systrarna att gå och utföra sina plikter i ödmjukhet och trofasthet. Då ska Guds ande vila över dem och de välsignas i sitt arbete. Låt dem söka efter visdom i stället för kraft, så får de all den kraft som de har visdom till att utöva.”¹¹

Syster Snow lärde systrarna att söka den Helige Andens ledning. Hon sade att den Helige Anden ”tillfredsställer och uppfyller det mänskliga hjärtats alla önskningar, och den uppfyller varje tomrum. När jag är fylld av denna ande … är min själ tillfredsställd.”¹²

President Dieter F. Uchtdorf har lärt att uppenbarelse och vittnesbörd inte alltid kommer ”med överväldigande intensitet. För många kommer vittnesbördet långsamt — en bit i taget.” Han sade vidare: ”Låt oss innerligt söka efter den personliga inspirationens ljus. Låt oss bönfalla Herren om att begåva vårt sinne och vår själ med trons gnista, som gör det möjligt för oss att ta emot och känna igen den Helige Andens gudomliga betjäning.”¹³

Vårt vittnesbörd bygger upp och stärker oss när vi möter svårigheter i vårt dagliga liv. En del kämpar med allvarliga hälsoproblem, somliga upplever ekonomiska bekymmer, andra har motgångar inom äktenskapet eller med sina barn. Somliga lider av ensamhet eller grusade förhoppningar och drömmar. Det är vårt vittnesbörd tillsammans med vår tro på Herren Jesus Kristus och vår kunskap om frälsningsplanen som hjälper oss klara av de här perioderna av prövning och svårigheter.

I boken Döttrar i mitt rike kan vi läsa om syster Hedwig Biereichel, en kvinna i Tyskland som led stor sorg och svåra umbäranden under andra världskriget. På grund av medkänsla och sin kärleksfulla natur, och även när hon själv behövde mat, delade hon villigt med sig av sin mat till svältande krigsfångar. Senare när man frågade henne hur hon behöll sitt vittnesbörd under alla dessa prövningar, svarade hon: ”Jag bevarade inte mitt vittnesbörd under den tiden — mitt vittnesbörd bevarade mig.”¹⁴

Att vi har ett starkt vittnesbörd betyder inte att det alltid kommer att förbli så. Vi måste vårda det och stärka det för att det ska ha tillräcklig kraft att stödja oss. Det är ett skäl till att vi ofta kommer tillsammans så att vi kan få del av sakramentet, förnya våra förbund och ”få näring genom Guds goda ord”. Det är Guds goda ord som hjälper oss att ”ständigt och vaksamt be och förtrösta endast på Kristi förtjänster, han som var [vår] tros upphovsman och fullkomnare”.¹⁵

David A. Bednar har sagt oss: ”När du på rätt sätt söker och använder uppenbarelsens ande, lovar jag dig att du ska ’vandra i HERRENS ljus’ (Jes. 2:5; se också 2 Nephi 12:5). Ibland verkar uppenbarelsens ande omedelbart och intensivt, andra gånger subtilt och gradvis, och ofta så omärkligt att du kanske inte ens märker den. Men oavsett vilket mönster den här välsignelsen följer, så kan det ljus den ger lysa upp och utvidga din själ, upplysa ditt förstånd (se Alma 5:7; Alma 32:28), samt leda och beskydda dig och din familj.”¹⁶

Herren vill välsigna oss med ledning, visdom och hjälp i vårt liv. Han vill utgjuta sin Ande över oss. Återigen: För att få personlig uppenbarelse måste vi önska få den, vi får inte förhärda vårt hjärta och vi måste be i tro, verkligen tro att vi ska få ett svar och sedan trofast hålla Guds bud. När vi sedan söker svar på våra frågor, välsignar han oss med sin Ande. Om detta vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen.