Återlösning

Det finns olika namn som vi använder för att syfta på Herren Jesus Kristus. Dessa namn ger oss insikt i olika aspekter av Herrens försoningsuppdrag. Ta till exempel titeln ”Frälsare”. Vi har alla en känsla av vad det innebär att bli frälst eller räddad eftersom var och en av oss någon gång blivit räddad från någonting. När min syster och jag var barn lekte vi i en liten båt på floden, men lämnade oförståndigt nog det säkra lekområdet och drev i väg med strömmen mot obekanta faror nedåt floden. Pappa hörde våra rop och sprang till vår undsättning och räddade oss från flodens faror. När jag tänker på frälsning eller räddning så tänker jag på den upplevelsen.

Titeln ”Återlösare” ger liknande insikter. ”Att återlösa” är att köpa eller köpa tillbaka. I lagliga sammanhang återlöses egendom genom att lånen slutbetalas eller fordringar för pantsatt egendom återbetalas. På gammaltestamentlig tid föreskrev den mosaiska lagen olika sätt på vilka tjänare och egendom kunde återlösas genom betalning i pengar (se 3 Mos. 25:31).

En viktig användning i skrifterna av ordet återlösa rör israeliternas befrielse ur fångenskapen i Egypten. ”Därför att HERREN älskade er … förde [han] er ut med stark hand och befriade [eller återlöste] dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand” (5 Mos. 7:8).

Det här temat att Jehova befriar eller återlöser Israels folk ur fångenskapen upprepas många gånger i skrifterna. Det görs ofta för att påminna folket om Herrens godhet när han befriade israeliterna från egyptierna. Men det görs också för att undervisa dem om att det skulle komma en annan och viktigare återlösning för Israel. Lehi lärde: ”Och Messias kommer i tidens fullbordan för att han skall kunna återlösa människobarnen från fallet” (2 Nephi 2:26).

Psalmisten skrev: ”Men Gud skall friköpa [eller återlösa] min själ från dödsrikets våld” (Ps. 49:16).

Herren förkunnade genom Jesaja: ”Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig” (Jes. 44:22).

Den återlösning som dessa tre skriftställen handlar om är naturligtvis Jesu Kristi försoning. Detta är den ”fulla lösepenning” som vår kärleksfulle Gud ger (Ps. 130:7). Men till skillnad från återlösning i den mosaiska lagen eller i nutida juridiska sammanhang kommer den här återlösningen inte genom ”förgängliga ting, med silver eller guld” (1 Petr. 1:18). ”I [Kristus] är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av [hans] rika nåd” (Ef. 1:7). President Taylor sade att genom Återlösarens offer är ”skulden … betald, återlösningen fullbordad, förbundet uppfyllt, rättvisa skipad, Guds vilja fullgjord, och all makt ligger nu i Guds Sons händer” (Kyrkans presidenters lärdomar: John Taylor [2001], s. 43).

Följden av denna återlösning är bland annat att alla Guds barn har betvingat den fysiska döden. Det vill säga, den timliga döden har besegrats och alla ska uppstå. En annan aspekt av Kristi återlösning är segern över den andliga döden. Genom sitt lidande och död betalade Kristus för hela människosläktets synder på villkor av personlig omvändelse.

Så om vi omvänder oss kan vi bli förlåtna för våra synder eftersom vår Återlösare har betalat priset. Det här är goda nyheter för oss, för ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud” (Rom 3:23). De som har gått långt bort från rättfärdighetens stigar behöver den här återlösningen så förtvivlat väl, och om de omvänder sig helt och hållet så kan de göra anspråk på den. Men också de som har arbetat flitigt på att leva ett dygdigt liv behöver den här återlösningen förtvivlat väl, för utan Kristi hjälp kan ingen komma till Faderns närhet. Den här kärleksfulla återlösningen gör det möjligt för rättvisans och barmhärtighetens lagar att uppfyllas för alla dem som omvänder sig och följer Kristus.

President Boyd K. Packer lärde: ”Det finns en Återlösare, en Medlare, som är både villig och har förmåga att tillfredsställa rättvisans krav och utsträcka nåd till dem som är botfärdiga” (”Medlaren”, Nordstjärnan, okt. 1977, s. 53).

Skrifterna, litteraturen och livet är fyllda av berättelser om återlösning. Genom Kristus kan människor förändra sig, och gör det också, och ges återlösning. Jag älskar berättelserna om återlösning.

Jag har en bekant som inte följde kyrkans lära i sin ungdom. När han kom upp i vuxen ålder insåg han vad han hade gått miste om på grund av att han inte levde efter evangeliet. Han omvände sig, förändrade sitt liv och ägnade sig sedan åt att leva rättfärdigt. En dag träffade jag honom i templet, åratal efter att vi hade umgåtts som kamrater i vår ungdom. Evangeliets ljus lyste i hans ögon, och jag förstod att han var en hängiven medlem i kyrkan som försökte leva efter evangeliet helt och fullt. Hans berättelse är en berättelse om återlösning.

Jag höll en gång en dopintervju med en kvinna som hade gjort sig skyldig till en mycket svår synd. Under intervjun frågade jag om hon förstod att hon aldrig fick upprepa den synden. Med stark sinnesrörelse i ögon och röst sade hon: ”President Curtis, jag skulle aldrig kunna begå den synden igen. Det är därför jag vill bli döpt — för att bli renad från den där fruktansvärda syndens följder.” Hennes berättelse är en berättelse om återlösning.

När jag under senare år har besökt stavskonferenser och andra möten har jag haft president Thomas S. Monsons uppmaning i åtanke: att undsätta de mindre aktiva medlemmarna i kyrkan. Vid en stavskonferens berättade jag om en mindre aktiv medlem som blev helt aktiv sedan hans biskop och andra ledare hade besökt honom i hemmet, talat om för honom att han behövdes och kallat honom att tjäna i församlingen. Han inte bara tackade ja till ämbetet utan förändrade också sitt liv och sina vanor och blev helt aktiv i kyrkan.

En vän till mig satt i församlingen när jag berättade den där berättelsen. Hans ansiktsuttryck förändrades märkbart under berättelsens gång. Dagen därpå skickade han ett e-postmeddelande till mig och sade att orsaken till att han hade reagerat så känslosamt på berättelsen var att den i mycket liknade berättelsen om hans svärfar som hade återvänt och blivit aktiv i kyrkan. Han talade om för mig att tack vare ett liknande besök av en biskop samt en inbjudan att tjäna i kyrkan, hade hans svärfar omvärderat sitt liv och sitt vittnesbörd, gjort stora förändringar i sitt liv och tackat ja till ämbetet. Den där återaktiverade mannen har nu åttioåtta efterkommande som är aktiva medlemmar i kyrkan.

Vid ett möte några dagar senare berättade jag båda berättelserna. Dagen därpå fick jag ett annat e-postmeddelande som började: ”Det där stämmer också in på min far.” Det e-postmeddelandet, från en stavspresident, skildrade hur hans far fick en inbjudan att tjäna i kyrkan, trots att han inte hade varit aktiv och hade några vanor som han behövde bryta. Han tackade ja till inbjudan och omvände sig genast, och kom så småningom att tjäna som stavspresident och sedan som missionspresident och lade grunden för sina efterkommande så att de kunde vara trofasta medlemmar i kyrkan.

Några veckor senare berättade jag alla tre berättelserna på en annan stavskonferens. Efter mötet kom en man till mig och sade att det inte var berättelsen om hans far. Det var berättelsen om honom. Han skildrade för mig de händelser som hade lett till att han omvände sig och återvände och engagerade sig helt och fullt i kyrkan. Och så fortsatte det. När jag kom med uppmaningen att undsätta de mindra aktiva hörde jag berättelse efter berättelse om personer som tackade ja till inbjudan att återvända och förändra sitt liv. Jag fick höra berättelse efter berättelse om återlösning.

Även om vi aldrig kan gengälda Frälsaren för det han har betalat för vår skull, så kräver frälsningsplanen att vi gör vårt allra bästa att omvända oss helt och fullt och göra Guds vilja. Aposteln Orson F. Whitney skrev:

Jag vittnar om kraften i Kristi försoning. När vi omvänder oss och kommer till honom kan vi få det eviga livets alla välsignelser. Att vi må göra det och på så sätt skriva vår egen berättelse om återlösning, är min bön i Jesu Kristi namn, amen.