Att undervisa på Andens sätt

För många år sedan var jag med min kamrat på missionärsskolan när jag hörde en barnröst säga: ”Farmor, är det där riktiga missionärer?” Jag vände mig om och såg en liten flicka som höll sin farmor i handen och pekade på mig och min kamrat. Jag log, sträckte fram handen, såg henne rätt i ögonen och sade: ”Hej, jag heter äldste Richardson, och vi är riktiga missionärer.” Flickans ansikte strålade när hon tittade på mig igen, hon var förtjust över att vara i närheten av äkta missionärer.

Jag gick därifrån med förnyad beslutsamhet. Jag ville vara det slags missionär som Frälsaren, min familj och den lilla flickan förväntade sig att jag skulle vara. Under de följande två åren arbetade jag flitigt på att se ut som, tänka som, handla som och särskilt undervisa som en riktig missionär.

När jag kom hem blev det mer och mer uppenbart att även om jag hade lämnat min mission så lämnade min mission inte mig. Faktum är att till och med efter alla dessa år tycker jag fortfarande att min mission var de två bästa åren för mitt liv. En oväntad behållning av min mission var den där lilla flickans röst. Det är bara det att i mitt huvud hör jag nu: ”Farmor, är det där en riktig prästadömsbärare?” ”Farmor, är det där en riktig make eller en riktig far?” eller ”Farmor, är det där en riktig medlem i kyrkan?”

Jag har lärt mig att en nyckel till att bli riktig inom varje område av vårt liv är vår förmåga att undervisa på ett sätt som inte begränsar lärandet. Ett riktigt liv kräver nämligen riktigt lärande, och det är avhängigt av riktig undervisning. ”Ansvaret att undervisa [effektivt] … är inte begränsat till dem som har fått en formell kallelse.”¹ I själva verket har varje familjemedlem, ledare i kyrkan och medlem i kyrkan (också barn och ungdomar) ansvaret att undervisa.

Även om vi alla är lärare, måste vi till fullo inse att det är den Helige Anden som är den sanne läraren och den som vittnar om all sanning. De som inte förstår det här helt och hållet försöker antingen ta över för den Helige Anden och gör allting själva eller inbjuder Anden hövligt att vara med dem, men bara i en biroll, eller tror att de överlåter all undervisning åt Anden när de i själva verket bara improviserar. Alla föräldrar, ledare och lärare har ansvaret att undervisa ”genom Anden”.² De ska inte undervisa ”framför Anden” eller ”bakom Anden” utan ”genom Anden”, så att Anden kan undervisa om sanningen obehindrat.

Moroni hjälper oss förstå hur vi undervisar genom Anden utan att ersätta, späda ut eller avvisa den Helige Anden, som är den sanne läraren. Moroni sade att de heliga ledde verksamheten ”enligt Andens maningar”.³ Det här kräver mer än att bara ha Anden med sig. Att verka enligt den Helige Anden innebär att vi kanske behöver förändra vårt sätt att undervisa och ta efter det sätt som den Helige Anden undervisar på. När vi anpassar vårt sätt efter den Helige Andens sätt, kan den Helige Anden undervisa och vittna obehindrat. Den här viktiga anpassningen kan belysas med följande exempel.

För många år sedan besteg mina barn och jag South Sister, ett berg som är drygt 3000 meter högt, i Oregon. Efter flera timmar kom vi till en lång sluttning med vulkanisk småsten. Lutningen där var 45 grader. Med toppen i sikte fortsatte vi ivrigt framåt, men för varje steg vi tog sjönk vi ner i småsten och halkade tillbaka flera centimeter. Min tolvårige son kämpade sig framåt medan jag stannade hos min åttaåriga dotter. Hon blev snart trött och missmodig. Hon var förtvivlad över att hon kanske inte skulle kunna nå upp till sin bror på toppen. Min första impuls var att bära henne. Min ande var villig men mitt kött var tråkigt nog svagt. Vi satte oss ner på gruset, utvärderade situationen och tänkte ut en ny plan. Jag sade till henne att stoppa ner händerna i mina bakfickor och hålla sig fast. Och viktigast av allt: Så snart jag hade lyft på ena foten för att ta ett steg, skulle hon snabbt sätta ner sin fot i dess ställe. Hon följde varje rörelse jag gjorde och förlitade sig på det lyft hon fick genom att hålla sig fast vid mina fickor. Efter vad som kändes som en evighet kom vi upp till bergets topp. Hennes utrop av triumf och tillfredsställelse var obetalbara. Ja, hon och hennes bror var enligt min mening riktiga bergsklättrare.

Min dotters framgång var en följd av hennes flitiga strävan och hur väl hon klättrade enligt det sätt som jag klättrade på. När hon samordnade sina rörelser med mina så åstadkom vi en rytm tillsammans som tillät mig att utnyttja min fulla energi. Så är det när vi undervisar ”enligt Andens maningar”. När vi anpassar vårt sätt att undervisa efter den Helige Andens sätt så stärker Anden oss och kan samtidigt verka obehindrat. Låt oss med detta i åtanke betrakta två grundläggande sätt som Anden verkar på och som är värda att ta efter.

För det första: Den Helige Anden undervisar den enskilde på ett personligt sätt. Det här gör det möjligt för oss att få en djup insikt om sanningen för egen del. På grund av våra olika behov, omständigheter och skiftande stadier i vårt framåtskridande, undervisar den Helige Anden om vad vi måste veta och göra så att vi kan bli det vi måste bli. Observera att även om den Helige Anden undervisar oss om ”sanningen om allting”⁴ så undervisar den oss inte om all sanning på en gång. Anden undervisar om sanningen ”rad på rad, bud på bud, lite här och lite där”.⁵

De som undervisar på Andens sätt förstår att de undervisar människor, de ger inte bara lektioner. De övervinner önskan att ta upp allt som står i lektionsboken eller undervisa om allt de lärt sig om ämnet i fråga och koncentrerar sig i stället på sådant som deras familj eller elever behöver veta och göra. Föräldrar, ledare och lärare som följer Anden och försöker undervisa som den gör, lär sig snabbt att riktig undervisning innebär så mycket mer än att bara tala och berätta och uppmana. Därför hejdar de sig avsiktligt för att lyssna, noggrant iaktta och sedan urskilja vad de ska göra därnäst.⁶ När de gör det har den Helige Anden tillfälle att undervisa både elever och lärare om vad de bör göra och säga.⁷

För det andra: Den Helige Anden undervisar genom att inbjuda, uppmuntra och inspirera oss att handla. Kristus försäkrade oss om att vi lär känna sanningen när vi handlar enligt läran.⁸ Anden vägleder oss och visar oss vad vi ska göra.⁹ Men han gör inte sådant åt oss som vi kan göra själva. Du förstår, den Helige Anden kan inte lära åt oss, känna åt oss eller handla åt oss eftersom det skulle strida mot läran om handlingsfrihet. Han kan underlätta möjligheter och inbjuda oss att lära, känna och handla.

De som undervisar på det här sättet, som är Andens sätt, hjälper andra genom att inbjuda, uppmuntra och ge dem tillfällen att använda sin handlingsfrihet. Föräldrar, ledare och lärare inser att de inte kan känna åt, lära åt eller ens omvända sig åt sin familj, sin församling eller sina elever. I stället för att fråga: ”Vad kan jag göra för mina barn, elever eller andra?” frågar de: ”Hur inbjuder och hjälper jag människor runtomkring mig att lära sig själva?” Föräldrar som följer Andens maningar skapar hem där familjen lär sig att förstå principer snarare än att bara höra om principer. På liknande sätt hjälper lärare elever att förstå och leva efter evangeliets lärdomar snarare än att bara prata om dem. Den Helige Anden kan verka obehindrat när en person använder sin handlingsfrihet på lämpligt sätt.

Med tanke på det tillstånd som råder i världen i dag behöver vi riktigt lärande och riktig undervisning i våra hem, på våra möten och i våra evangelielektioner. Jag vet att du ibland kan känna dig överväldigad i din strävan att bli bättre. Bli inte modlös när du ser på dina framsteg. Jag tänker tillbaka på upplevelser jag hade med barnen på våra bergsvandringar. Vi kom överens om att varje gång vi stannade för att hämta andan så skulle vi i stället för att bara tänka på hur långt vi fortfarande hade kvar, genast vända oss om och titta nedför berget. Vi njöt av utsikten och sade till varandra: ”Titta så långt vi har kommit!” Sedan tog vi ett djupt andetag, vände oss snabbt om, tittade upp mot toppen och började gå, ett steg i sänder. Bröder och systrar, ni kan fostra, leda och undervisa enligt Andens maningar. Jag vet att ni kan göra vad som helst. Jag vittnar om att ni kan göra det, och liv kommer att förändras.

Mitt liv har välsignats av riktiga lärare som undervisat med Anden och i synnerhet genom Anden. Jag inbjuder er att anpassa er efter Andens sätt i all er undervisning. Jag vittnar om att Jesus Kristus är vår Frälsare och att hans evangelium har återställts. Därför måste vi vara riktiga föräldrar, riktiga ledare, riktiga lärare och riktiga elever. Jag vittnar om att Gud ska hjälpa er i er strävan, i vår Frälsares Jesu Kristi namn, amen.