Jesu lärdomar

I Bibeln läser vi Jesu förkunnelse: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd” (Joh. 10:10). Senare, i den nya världen förkunnade han: ”Jag är världens ljus och liv” (3 Nephi 11:11). Han är världens liv tack vare att han är vår Skapare, och tack vare att hans uppståndelse försäkrar han oss alla om att vi ska leva igen. Och livet han ger oss är inte bara ett jordiskt liv. Han lärde: ”Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand” (Joh. 10:28; se också Joh. 17:2).

Jesus sade också: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh. 8:12). Han förkunnade också: ”Jag är vägen och sanningen och livet” (Joh. 14:6). Han är vägen och han är ljuset tack vare att hans lärdomar lyser upp vägen under vårt jordiska liv och visar oss vägen tillbaka till Fadern.

Jesus ärade och följde alltid Fadern. Redan som ung sade han till sina jordiska föräldrar: ”Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?” (Luk. 2:49) ”Ty jag har inte kommit ner från himlen”, sade han senare, ”för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig” (Joh. 6:38; se också Joh. 5:19). Och Frälsaren lärde: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh. 14:6; se också Matt. 11:27).

Vi återvänder till Fadern genom att göra hans vilja. Jesus lärde: ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja” (Matt. 7:21). Han förklarade:

”Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar?

Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa” (Matt. 7:22–23).

Vem får då komma in i himmelriket? Inte de som bara gör underbara gärningar i Herrens namn, sade Jesus, utan bara ”den som gör min himmelske Faders vilja”.

Jesus visade oss hur vi kan göra det. Om och om igen bjöd han oss att följa honom: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig” (Joh. 10:27).

Han gav prästadömets makt till sina apostlar (se Matt. 10:1) och till andra. Han sade till Petrus, sin ledande apostel: ”Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen” (Matt. 16:19; se också Matt. 18:18).

Lukas skriver att Herren utsåg ”sjuttio andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv skulle komma” (Luk. 10:1). Senare berättade dessa sjuttio med glädje för Jesus: ”Till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn” (Luk. 10:17). Jag är ett vittne om den prästadömskraften.

I slutet av sin jordiska verksamhet lärde Jesus sina apostlar att ”Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er” (Joh. 14:26), och ”han [skall] föra er in i hela sanningen” (Joh. 16:13).

Han vägleder oss också genom sina bud. Därför befallde han nephiterna att det inte skulle finnas några fler tvister ibland dem om hans lära, ty, sade han:

”Den som har en stridslysten ande är inte av mig utan av djävulen, som är fader till stridigheter, och han hetsar människornas hjärtan till att strida i vrede, den ene med den andre.

Se, det är inte min lära att hetsa människors hjärtan till vrede mot varandra, utan det är min lära att sådant skall upphöra” (3 Nephi 11:29–30).

Han uppmanade oss också att fästa blicken på honom, och inte på det som hör världen till. I sin stora predikan om livets bröd, förklarade Jesus skillnaden mellan jordisk och evig näring. ”Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er” (Joh. 6:27). Frälsaren lärde att han var livets bröd, källan till evig näring. När Jesus talade om den jordiska näring som världen erbjuder, däribland den manna som Jehova gav till föda åt Israels barn i öknen, lärde han att de som förlitade sig på det brödet nu är döda (se Joh. 6:49). Däremot var den näring han erbjöd ”det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen”, och Jesus lärde att ”den som äter av det brödet skall leva i evighet” (Joh. 6:51).

Några av hans lärjungar sade att det var ”ett hårt tal” och därefter ”drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom” (Joh. 6:60, 66). Tydligen accepterade de inte hans tidigare undervisning om att först söka Guds rike (se Matt. 6:33). Ännu idag är somliga som bekänner sig vara kristna mer lockade av det som hör världen till — det som uppehåller livet på jorden men som inte ger näring åt evigt liv. För somliga är Kristi ”hårda tal” alltjämt en anledning att inte följa honom.

Höjdpunkten på vår Frälsares jordiska verksamhet var hans uppståndelse och hans försoning för världens synder. Johannes Döparen profeterade om det när han sade: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd” (Joh. 1:29). Senare sade Jesus att ”Människosonen [kom] … för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Matt. 20:28). Under den sista måltiden förklarade Jesus, enligt Matteus evangelium, att vinet han välsignade var ”mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matt. 26:28).

När den uppståndne Herren uppenbarade sig för nephiterna bjöd han dem att komma fram för att känna såret i hans sida och märkena efter spikarna i hans händer och fötter.Han gjorde det, förklarade han, ”så att ni kan veta att jag är Israels Gud, och hela jordens Gud, och har blivit dräpt för världens synder” (3 Nephi 11:14).Och det står vidare i redogörelsen att mängden ”föll ned för Jesu fötter och tillbad honom” (vers 17). För det här kommer hela världen till sist att dyrka honom.

Jesus undervisade om flera andra dyrbara sanningar som rör hans försoning. I Mormons bok, som i detalj beskriver Frälsarens lärdomar och ger den bästa förklaringen av hans mission, finns följande lära:

”Min Fader sände mig för att jag skulle kunna lyftas upp på korset … så att jag … skulle kunna dra alla människor till mig …

… så att de kan dömas efter sina gärningar.

Och … var och en som omvänder sig och blir döpt i mitt namn skall bli mättad. Och om han håller ut intill änden, se, då skall jag hålla honom utan skuld inför min Fader den dag då jag skall stå för att döma världen …

Och inget orent kan komma in i [Faderns] rike. Därför kommer ingenting in i hans vila utom de som har tvättat sina kläder i mitt blod genom sin tro och omvändelse från alla sina synder och genom sin trofasthet intill änden” (3 Nephi 27:14–16, 19).

Och sålunda förstår vi att Jesu Kristi försoning ger oss möjligheten att övervinna den andliga döden som kommer av synden och genom att sluta och hålla heliga förbund kan vi få det eviga livets välsignelser.