En grund för livet

En milstolpe i en missionärs liv är hans eller hennes avskedsintervju med missionspresidenten innan de åker hem. Största delen av intervjun blir ett samtal om vad som tycks vara ett helt livs minnesvärda upplevelser och viktiga lärdomar som har inhämtats på bara 18 till 24 månader.

Även om många av de här upplevelserna och lärdomarna är gemensamma för allt missionsarbete är varje mission unik, med utmaningar och möjligheter som utvecklar och prövar oss alltefter våra behov och vår personlighet.

Långt innan vi lämnade vårt jordiska hem för att utföra en heltidsmission lämnade vi himmelska föräldrar för att uppfylla vår jordiska mission. Vi har en Fader i himlen som känner oss — vår styrka och våra svagheter, vår förmåga och potential. Han vet vilken missionspresident och vilka kamrater, medlemmar och undersökare vi behöver för att bli den missionär, den make och far och prästadömsbärare som vi kan bli.

Profeter, siare och uppenbarare kallar missionärer under vägledning och inflytande av den Helige Anden. Inspirerade missionspresidenter bestämmer förflyttningar var sjätte vecka och lär sig snabbt att Herren vet exakt var han vill att varje missionär ska verka.

För några år sedan verkade äldste Javier Misiego från Madrid som heltidsmissionär i Arizona. Först verkade det konstigt att han hade kallats på mission till Förenta staterna, eftersom de flesta unga männen från Spanien kallades att verka i sitt eget land.

I slutet av en stavens brasafton, som han och hans kamrat hade inbjudits att delta i, kom en mindre aktiv medlem fram till äldste Misiego. En vän till honom hade tagit med honom till brasaftonen. Det var första gången han varit i ett kapell på åratal. Han frågade äldste Misiego om han kände en José Misiego i Madrid. När äldste Misiego svarade att hans far hette José Misiego, ställde mannen entusiastiskt ytterligare några frågor för att bekräfta att det var rätt José Misiego. När de slagit fast att de talade om samme man började denne mindre aktiva medlem att gråta. ”Din far var den enda jag döpte under hela min mission”, förklarade han och beskrev hur hans mission hade varit, som han tyckte, ett misslyckande. Han sade att känslor av otillräcklighet och depression hade lett till att han blev mindre aktiv, eftersom han trodde att han på något sätt hade svikit Herren.

Äldste Misiego beskrev därefter vad missionärens ”misslyckande” hade betytt för hans familj. Han berättade för honom att hans far, som döpts som ung ensamstående vuxen, hade gift sig i templet, att äldste Misiego var det fjärde av sex barn, att alla tre pojkarna och en syster hade verkat som heltidsmissionärer, att alla var aktiva i kyrkan och att alla som var gifta hade beseglats i templet.

Den mindre aktiva återvända missionären började storgråta. Han hade fått veta att tack vare hans arbete hade mångas liv välsignats, och Herren hade sänt en äldste från Madrid hela vägen till en brasafton i Arizona för att han skulle veta att han inte hade misslyckats. Herren vet var han vill att varje missionär ska tjäna.

Oavsett hur Herren väljer att välsigna oss under en mission är inte missionsarbetets välsignelser avsedda att upphöra när vi blir avlösta av vår stavspresident. Din mission är en träning inför livet.De upplevelser, lärdomar och det vittnesbörd som förvärvas genom trofast tjänande är avsedda att skapa en evangelieinriktad grund som varar hela jordelivet och in i evigheterna. Men för att välsignelserna ska fortsätta efter missionen finns det villkor som måste uppfyllas. I Läran och förbunden står det: ”Ty alla som vill ha en välsignelse av mina händer skall följa den lag, och dess villkor, som fastställdes för just den välsignelsen” (L&F 132:5). Den principen visar sig i berättelsen om Israels uttåg.

Efter att ha fått sitt uppdrag av Herren återvände Mose till Egypten för att leda Israels barn ut ur fångenskapen. Trots plåga efter plåga släpptes de inte fria, vilket ledde fram till den tionde och sista plågan: ”Den natten skall jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten” (2 Mos 12:12).

För att få skydd mot ”fördärvaren” (vers 23), sade Herren till sitt folk att frambära ett offer, ett ”felfritt” lamm (vers 5) och att samla upp offrets blod. De skulle därefter ”ta av blodet” och stryka det över ingången till varje hem — ”på båda dörrposterna och på övre dörrträet” (vers 7) — med detta löfte: ”När jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv” (vers 13).

”Och Israels barn gick åstad och gjorde så som HERREN hade befallt” (vers 28). De utförde offret, samlade upp blodet och strök det på sina hem. ”Vid midnatt slog HERREN allt förstfött i Egyptens land” (vers 29). Mose och hans folk, i enlighet med Herrens löfte, beskyddades.

Det blod som israeliterna använde, och som symboliserade Frälsarens kommande försoning, var ett resultat av det offer de framburit. Men enbart offret och blodet var inte tillräckligt för att få den utlovade välsignelsen. Om de inte hade strukit blodet över dörrposterna skulle offret ha varit förgäves.

President Thomas S. Monson har lärt: ”Missionärsarbetet är svårt. Det kräver energi, det anstränger vår förmåga, det kräver vår allra bästa kraftansträngning … Det finns inget arbete som kräver längre arbetstid eller större hängivenhet eller sådan uppoffring och intensiv bön” (”På det att alla må höra”, Nordstjärnan, juli 1995, s. 49).

Som en följd av denna uppoffring återvänder vi från våra missioner med våra egna gåvor: Trons gåva. Vittnesbördets gåva. Gåvan att förstå Andens roll. Gåvan av dagliga evangeliestudier. Gåvan att ha tjänat vår Frälsare. Gåvor noggrant inslagna i slitna skrifter, i nötta exemplar av Predika mitt evangelium, i missionärsdagböcker och tacksamma hjärtan. Men, liksom för Israels barn, en fortsättning av de välsignelser som har med missionsarbetet att göra kräver tillämpning efter offret.

För några år sedan, medan syster Waddell och jag presiderade över Spanienmissionen Barcelona, brukade jag ge en sista uppgift till varje missionär under deras avskedsintervju. När de återvände hem ombads de att genast ta sig tid att begrunda de lärdomar och gåvor som de hade fått av en givmild Fader i himlen. De ombads att under bön skriva ner och fundera över hur de bäst skulle kunna tillämpa vad de lärt sig under sitt liv efter missionen — lärdomar som skulle påverka varje del av deras liv: utbildning och yrkesval, äktenskap och barn, framtida tjänande i kyrkan och, viktigast av allt, vem de skulle fortsätta att bli och deras fortsatta utveckling som lärjungar till Jesus Kristus.

Det är inte för sent för någon återvänd missionär att begrunda det de lärde sig genom trofast tjänande och att med större flit tillämpa det. När vi gör det får vi uppleva en högre grad av Andens inflytande i vårt liv, våra familjer stärks och vi närmar oss vår Frälsare och vår Fader i himlen.Under en tidigare generalkonferens gav äldste L. Tom Perry den här inbjudan: ”Jag uppmanar er återvända missionärer att åter engagera er, att åter fyllas med en önskan att tjäna Gud och med missionsarbetets anda. Jag uppmanar er att se ut som, vara som och handla som vår himmelske Faders tjänare … Jag lovar er att det finns stora välsignelser som väntar er, om ni fortsätter att sträva framåt med samma iver och entusiasm som ni en gång hade som heltidsmissionärer” (”Den återvände missionären”, Liahona, jan. 2002, s. 88–89).

Och till de unga män som ännu inte har utfört en heltidsmission ger jag det råd som president Monson gav i oktober förra året: ”Jag upprepar det som profeter länge har lärt — att varje värdig och duglig ung man bör förbereda sig för att verka som missionär. Missionsarbetet är en prästadömsplikt — en plikt som Herren förväntar sig av oss som har fått så mycket” (”Vi möts tillsammans igen”, Liahona, nov. 2010, s. 5–6).

Precis som Herren känner alla missionärer, återvända och nuvarande, känner han dig och har en missionsupplevelse förberedd åt dig. Han känner din missionspresident och hans underbara hustru, som kommer att älska dig som sitt eget barn och som kommer att söka inspiration och vägledning för din skull. Han känner var och en av dina kamrater och vad du kommer att lära av dem. Han känner varje område du kommer att verka i, de medlemmar du kommer att träffa, de människor du kommer att undervisa och de liv du kommer att påverka för evigt.

Genom ditt hängivna tjänande och din villiga uppoffring kommer din mission att bli helig mark för dig. Du får bevittna omvändelsens underverk när Anden verkar genom dig för att vidröra hjärtat hos dem som du undervisar.

När du förbereder dig för att tjäna finns det mycket att göra. Att bli en god Herrens tjänare kräver mer än att bli avskild, sätta på sig en namnbricka eller studera vid en missionärsskola. Det är en process som börjar långt innan du kallas ”äldste”.

Kom till din mission med ett personligt vittnesbörd om Mormons bok, förvärvat genom studier och bön. ”Mormons bok är ett starkt bevis på Kristi gudomlighet. Den är också ett bevis på återställelsen genom profeten Joseph Smith … Som missionär måste du först och främst ha ett personligt vittnesbörd om att Mormons bok är sann … Detta vittnesbörd från den Helige Anden [blir] en viktig del av din undervisning” (Predika mitt evangelium: Vägledning för missionärer [2004], s. 103).

Anländ till din mission värdig den Helige Andens sällskap. Med president Ezra Taft Bensons ord: ”Anden är den viktigaste faktorn i detta verk. När Anden ärar din kallelse kan du utföra underverk åt Herren på missionsfältet. Utan Anden kan du aldrig ha framgång oavsett dina talanger och förmågor” (Predika mitt evangelium, s. 180).

Anländ till din mission redo att arbeta. ”Din framgång som missionär mäts huvudsakligen genom hur hängivet du finner, undervisar, döper och konfirmerar.”Du förväntas ”arbeta effektivt varje dag, göra ditt allra bästa för att föra själar till Kristus” (Predika mitt evangelium, s. 10, 11).

Jag upprepar äldste M. Russell Ballards inbjudan, som gavs till en tidigare grupp unga män som förberedde sig för att tjäna: ”Vi [räknar] med er, mina unga bröder i aronska prästadömet. Vi behöver er. I likhet med Helamans 2 000 unga krigare är även ni Guds andebarn och ni kan också förlänas kraft att bygga och försvara hans rike. Vi vill att ni ingår heliga förbund, precis som de gjorde. Vi vill att ni är skrupulöst lydiga och trofasta, precis som de var” (”Den bästa generationen missionärer”, Liahona, nov. 2002, s. 47).

När du tar emot denna inbjudan inhämtar du en storslagen lärdom, liksom äldste Misiego och alla som har trofast tjänat, återvänt och tillämpat. Du får veta att orden från vår profet, president Thomas S. Monson, är sanna: ”Ni kan ta vara på missionärsmöjligheter under en hel livstid. Evighetens välsignelser väntar på er. Det är er förmån att inte vara åskådare utan deltagare på prästadömstjänandets arena” (se Nordstjärnan, juli 1995, s. 48). Jag vittnar om att detta är sant, i Jesu Kristi namn, amen.