Det jag hoppas mina barnbarn ska förstå om Hjälpföreningen

Jag hoppas mina barnbarn ska förstå att Hjälpföreningen idag är organiserad efter det mönster för lärjungeskap som fanns i den forntida kyrkan. När Frälsaren organiserade sin kyrka på Nya testamentets tid, var ”kvinnorna … en viktig del av [hans] verksamhet”.¹ Han besökte Marta och Maria som var två av hans hängivnaste efterföljare, i Martas hem.När Marta lyssnade till honom och betjänade honom enligt den tidens sed, hjälpte han henne att se att hon kunde göra mer än så. Han hjälpte Marta och Maria att förstå att de kunde välja ”den goda delen” som inte skulle tas ifrån dem.² Dessa mjuka ord tjänade som inbjudan att delta i Herrens verk. Och senare i Nya testamentet ger Martas starka vittnesbörd om Frälsarens gudomlighet en inblick i hennes tro och lärjungeskap.³

När vi läser vidare i Nya testamentet får vi veta att apostlarna fortsatte att befästa Herrens kyrka. Vi läser också om trofasta kvinnor vars lärjungeskap bidrog till kyrkans tillväxt. Paulus talade om kvinnliga lärjungar på platser som Efesus⁴ och Filippi.⁵ Men när Herrens sanna kyrka gick under genom avfallet, gick också detta lärjungeskapets mönster förlorat.

När Herren började återställa sin kyrka genom profeten Joseph Smith, lät han återigen kvinnorna ta del av lärjungeskapet. Några månader efter det att kyrkan formellt hade organiserats uppenbarade Herren att Emma Smith skulle avskiljas som ledare och lärare i kyrkan och som officiell hjälp åt sin man, profeten.⁶ I kallelsen att hjälpa Herren bygga upp hans rike fick hon veta hur hon skulle öka sin tro och personliga rättfärdighet, stärka sin familj och sitt hem och tjäna andra.

Jag hoppas att mina barnbarn ska förstå att från den dag när evangeliet började återställas i den här tidsutdelningen, behövde Herren trofasta kvinnor till att medverka som hans lärjungar.

Missionsarbetet var bara ett exempel på deras enastående insats. Den tidiga kyrkans stora tillväxt skedde tack vare att trofasta män var villiga att lämna sina familjer för att resa till okända platser och utstå umbäranden och försakelser för att undervisa om evangeliet. Men männen förstod att det inte hade varit möjligt att gå ut som missionärer om inte kvinnorna i deras liv haft fullständig tro och villighet att ta hand om hem och företag och skaffa inkomster åt sina familjer och missionärerna. Systrarna tog också hand om de tusentals omvända som anlände till deras samhällen. De var djupt hängivna en ny livsstil för att bygga upp Herrens rike och delta i hans frälsningsverk.

Jag hoppas att mina barnbarn ska förstå att Herren inspirerade profeten Joseph Smith till att organisera kyrkans kvinnor ”under prästadömet efter prästadömets mönster”⁷ och att lära dem ”hur de skulle få tillgång till prästadömets förmåner, välsignelser och gåvor.”⁸

När Hjälpföreningen officiellt hade organiserats, fortsatte Emma Smith i sitt ämbete som ledare. Hon utsågs till föreningens president med två rådgivare som verkade med henne i ett presidentskap. Istället för att utses genom allmän omröstning, som var vanligt i organisationer utanför kyrkan, kallades det här presidentskapet genom uppenbarelse, inröstades av dem de skulle leda, och avskildes av prästadömsledare till att tjäna i sina kallelser, och sålunda ”kallades de av Gud genom profetia och genom handpåläggning av dem som har myndighet”.⁹ Eftersom de organiserats under prästadömet kunde presidentskapet få vägledning från Herren och hans profet för ett mycket särskilt arbete. När Hjälpföreningen organiserades blev det möjligt att fördela talanger, färdigheter, tid och medel i Herrens förrådshus med visdom och ordning.

Den första kvinnogruppen förstod att de hade fått myndighet att undervisa, inspirera och organisera systrarna som lärjungar för att bistå Herren i hans frälsningsverk. Under sina första möten undervisades systrarna om Hjälpföreningens vägledande ändamål: att öka tron och den personliga rättfärdigheten, stärka familjen och söka upp och hjälpa de behövande.

Jag hoppas att mina barnbarn ska förstå att Hjälpföreningens organisation hade en viktig roll i att förbereda de heliga för de förmåner, välsignelser och gåvor som endast finns att få i templet. President Joseph Fielding Smith lärde att Hjälpföreningen ”är en viktig del av Guds rike på jorden” och att den ”utformats och drivs så att den hjälper sina trofasta medlemmar att sträva efter evigt liv i vår Faders rike.”¹⁰ Vi kan föreställa oss hur det måste ha varit för systrarna att i Joseph Smiths röda tegelaffär vara med på de första Hjälpföreningsmötena, varifrån de kunde se kullen där ett tempel höll på att byggas medan profeten lärde dem att ”en exklusiv förening [skulle organiseras], åtskild från all världens ondska — utvald, dygdig och helig”.¹¹

Jag hoppas att mina son- och dotterdöttrar sätter värde på templet liksom systrarna i den första Hjälpföreningen gjorde. De hade tro på att tempelvälsignelserna var den största belöningen och målet för varje sista dagars helig kvinna. Jag hoppas att mina son- och dotterdöttrar, liksom de tidiga Hjälpföreningssystrarna, dagligen ska sträva efter att bli tillräckligt mogna för att ingå och hålla tempelförbund och att de när de besöker templet uppmärksammar allt som sägs och görs. Genom templets välsignelser beväpnas de med kraft¹² och välsignas med ”nyckeln till kunskapen om Gud”.¹³ Genom prästadömets förrättningar som endast finns i templet, välsignas de att kunna uppfylla sina gudomliga och eviga ansvar och där lovar de att leva som hängivna lärjungar. Jag är tacksam att ett av Herrens främsta ändamål med att organisera Hjälpföreningen var att ge kvinnorna ansvaret att hjälpa varandra att förbereda sig ”för prästadömets större välsignelser som finns i templets förrättningar och förbund”.¹⁴

Jag hoppas att mina son- och dotterdöttrar ska komma till insikt om hur viktigt inflytandet och prestationsförmågan i Hjälpföreningens världsomfattande systraskap är. Sedan 1842 har kyrkan spritt sig långt bortom Nauvoo och Hjälpföreningen finns nu i över 175 länder, där systrar talar över 80 språk. Varje vecka organiseras nya församlingar och grenar, och nya Hjälpföreningar blir en del av det ständigt ökande systraskapet, ”som är utsträckt över kontinenterna”.¹⁵ När Hjälpföreningen var jämförelsevis liten till antalet och huvudsakligen fanns i Utah, kunde dess ledare fokusera det mesta av sin organisation och sitt lärjungeskap på lokala samhällsprogram och samordnat hjälparbete.De utvecklade hemindustrier och grep sig an projekt att bygga sjukhus och lagra säd. Detta tidiga Hjälpföreningsarbete hjälpte till att etablera normer för lärjungeskap som nu tillämpas globalt. Allteftersom kyrkan har vuxit, har Hjälpföreningen kunnat uppfylla sitt ändamål i varje församling och gren, i varje stav och distrikt, medan den på samma gång anpassat sig till en ständigt föränderlig värld.

Varje dag upplever Hjälpföreningens systrar över hela världen hela vidden av jordiska utmaningar och erfarenheter. Kvinnor och deras familjer idag lever med ouppfyllda förväntningar, mentala, fysiska och andliga sjukdomar, olyckor, och dödsfall. Somliga systrar lider i ensamhet och nedstämdhet därför att de inte har egna familjer, och andra lider följden av familjemedlemmars dåliga val.En del har upplevt krig eller hungersnöd eller naturkatastrofer, och andra lider av missbruk, arbetslöshet eller otillräcklig utbildning och skolning. Alla sådana här svårigheter kan göra att enskildas och familjers tro försvagas och att deras styrka förbrukas. Ett av Herrens ändamål med att organisera systrarna till ett lärjungeskap var att ge lindring som skulle lyfta dem ovanför ”allt det som kan hindra kvinnans glädje och framåtskridande”.¹⁶ I varje församling och gren finns det en hjälpförening med systrar som kan söka efter och ta emot uppenbarelse och få råd från prästadömsledare för att stärka varandra och arbeta fram lösningar som kan tillämpas på deras egna hem och samhällen.

Jag hoppas att mina son- och dotterdöttrar ska förstå att deras lärjungeskap utökas genom Hjälpföreningen, och att de kan engagera sig med andra i det slags imponerande och heroiska arbete som Frälsaren har utfört. Det slags arbete som denna kyrkas systrar ombeds göra i vår tid har aldrig varit för enkelt i sin omfattning eller utan betydelse för Herren. Genom sin trofasthet kan de känna hans gillande och välsignas med hans andes sällskap.

Mina son- och dotterdöttrar bör också veta att Hjälpföreningens systraskap kan utgöra en plats för trygghet, tillflykt och skydd.¹⁷ Medan tiderna blir allt svårare, hjälper Hjälpföreningens trofasta systrar till med att skydda hemmen i Sion från världens gälla röster och motståndarens skadliga och utmanande inflytande. Och genom Hjälpföreningen får rättfärdiga kvinnor undervisning och styrka, och ännu mer undervisning och styrka, och deras inflytande kan då välsigna många fler av vår Faders barn.

Jag hoppas att mina son- och dotterdöttrar ska förstå att besöksverksamheten är ett uttryck för deras lärjungeskap och ett viktigt sätt att hedra sina förbund. Den aspekten av vårt lärjungeskap bör vara mycket likt vår Frälsares verksamhet. Under Hjälpföreningens första dagar fick en besökskommitté i varje församling uppdraget att fastställa behov och samla in donationer att fördela till behövande. Genom åren har Hjälpföreningens systrar och ledare ett steg i taget lärt sig och förbättrat sin förmåga att vaka över andra. Det har hänt att systrar koncentrerat sig mer på att gå på besök, hålla lektioner och lämna budskap när de har uppsökt sina systrars hem. Dessa handlingar har hjälpt systrarna lära sig hur man visar omsorg. Liksom människor på Moses tid koncentrerade sig på att hålla långa listor med bud, har Hjälpföreningens systrar ibland ålagt sig många skrivna och oskrivna regler i en önskan att förstå hur de ska stärka varandra.

Men idag finns det ett sådant stort behov av lindring och undsättning i systrars och deras familjers liv, att vår himmelske Fader vill att vi följer en högre väg och visar vårt lärjungeskap genom att verkligen ta hand om hans barn.Med ett sådant viktigt ändamål i åtanke, undervisas ledare att ta in rapporter som visar systrarnas och deras familjers andliga och timliga välbefinnande och hur de blivit betjänade.¹⁸ Och besökslärare har ansvaret att lära känna och älska varje syster, hjälpa henne att stärka sin tro och tjäna henne.¹⁹

Som Frälsarens hängivna lärjungar förbättrar vi vår förmåga att göra det som han skulle göra om han var här. Vi vet att för honom är det vår omsorg som räknas, och därför försöker vi koncentrera oss på att ta hand om våra systrar istället för att pricka av listor över saker som måste göras.Sant tjänande mäts bättre genom djupet på vår kärlek än genom perfekta rapporter. Vi vet att vi är framgångsrika i vår verksamhet som besökslärare när våra systrar kan säga: ”Min besökslärare hjälper mig växa andligen” och ”jag vet att min besökslärare verkligen bryr sig om mig och min familj” och ”om jag har problem så vet jag att min besökslärare handlar utan att bli ombedd”.Ledare som förstår vikten av att tjäna andra rådgör tillsammans för att söka efter och ta emot uppenbarelse om hur de ska bygga upp besökslärare och hur de ska organisera och genomföra en inspirerad verksamhet.

Dessutom är besöksverksamheten en förlängning av biskopens uppdrag att ta hand om Herrens hjord. Biskopen och Hjälpföreningens president behöver inspirerade besökslärares tjänande som hjälp till att fullgöra sina ansvar. Genom besökslärarnas verksamhet kan Hjälpföreningens president bli medveten om varje systers välbefinnande i församlingen och rapportera om deras välbefinnande när hon talar med biskopen.

President Thomas S. Monson har lärt oss att ”när vi strävar med orubblig tro att fullgöra de plikter som har pålagts oss, när vi söker den Allsmäktiges inspiration i utförandet av våra plikter, kan vi åstadkomma under”.²⁰ Jag hoppas att mina son- och dotterdöttrar deltar i mirakel när de hjälper besöksundervisningen bli ett mönster för lärjungeskap som Herren känner igen när han kommer tillbaka.

Dessa och andra viktiga lärdomar om Hjälpföreningen finns nu tillgängliga för mina son- och dotterdöttrar att studera i Döttrar i mitt rike: Hjälpföreningens historia och verksamhet. Den här boken innehåller en uppteckning av Hjälpföreningens och kyrkans kvinnors arv. Den förenar och anpassar ett världsomspännande systraskap med Hjälpföreningens ändamål och lärjungars beteende och förmåner. Den är ett vittne om kvinnornas viktiga roll i vår Faders lycksalighetsplan och den ger oss en orubblig norm för det som vi tror på, det som vi gör och det som vi försvarar. Första presidentskapet har uppmuntrat oss att ”studera den här boken och låta dess tidlösa sanningar och inspirerande exempel påverka [oss]”.²¹

Med kunskap om att Hjälpföreningens organisation var gudomlig, sade president Joseph F. Smith till Hjälpföreningens systrar: ”Ni har i uppdrag att leda världen och särskilt världens kvinnor … Ni är huvudet”, sade han, ”inte svansen.”²² Medan tiden för Herrens tillkomst kommer allt närmare, hoppas jag att mina son- och dotterdöttrar ska bli starka och trofasta kvinnor som tillämpar Hjälpföreningens principer och mönster i sina liv. När Hjälpföreningen blir en livsstil för dem, hoppas jag att de tjänar i enighet med andra för att uppfylla dess gudomliga ändamål. Jag har ett vittnesbörd om den Jesu sanna återställda kyrka och jag är tacksam för lärjungeskapets mönster som återställdes när Herren inspirerade profeten Joseph Smith att organisera Hjälpföreningen. I Jesu Kristi namn, amen.