Omvänd till hans evangelium genom hans kyrka

Jag älskar Jesu Kristi evangelium och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Ibland använder vi begreppen evangelium och kyrkan som synonymer, men de är inte samma sak. De är däremot i högsta grad sammanlänkade, och vi behöver båda.

Evangeliet är Guds underbara plan som ger oss, hans barn, möjlighet att få allt som Fadern har (se L&F 84:38). Det kallas för evigt liv och beskrivs som ”den största av alla Guds gåvor” (L&F 14:7). En central del av planen är vår jordiska tillvaro — en tid att utveckla tro (se Moroni 7:26), att omvända sig (se Mosiah 3:12) och att förlika oss med Gud (se Jakob 4:11).

Eftersom våra jordiska svagheter skulle göra det här livet mycket svårt, då det måste ”finnas en motsats till allting” (2 Nephi 2:11) och vi inte själva kan rena oss från våra synder, behövde vi en Frälsare. När Elohim, den evige Guden och våra andars Fader, lade fram sin frälsningsplan fanns det en bland oss som sade: ”Här är jag, sänd mig” (Abraham 3:27). Hans namn var Jehova.

Född av en himmelsk Fader, både andligt och fysiskt, ägde han allmakten att övervinna världen. Född av en jordisk mor underkastades han jordelivets smärta och lidande. Den store Jehova kallades också för Jesus och fick dessutom titeln Kristus, vilket betyder Messias eller den Smorde. Jesu Kristi viktigaste gärning var försoningen, vari han ”steg ned under allt” (L&F 88:6), vilken gjorde det möjligt för honom att betala en försonande lösen för var och en av oss.

Kyrkan upprättades av Jesus Kristus under hans jordiska verksamhet, ”uppbyggd på apostlarnas och profeternas grund” (Ef. 2:20). I denna ”tidernas fullbordans utdelning” (L&F 128:18) återställde Herren det som en gång fanns. Han gav konkreta instruktioner till profeten Joseph Smith: ”Jag skall upprätta en församling genom din hand” (L&F 31:7). Jesus Kristus var och är sin kyrkas överhuvud. Han representeras på jorden av profeter med apostolisk myndighet.

Detta är en storslagen kyrka. Dess organisation, effektivitet och godhet respekteras av alla som uppriktigt söker att förstå den. Kyrkan har program för barn, ungdomar, män och kvinnor. Den har över 18 000 vackra möteshus. Majestätiska tempel — idag 136 stycken — finns världen över och ytterligare 30 håller på att byggas eller har tillkännagivits. Det finns en här av över 56 000 heltidsmissionärer, både unga och inte så unga, som verkar i 150 länder. Kyrkans världsomfattande humanitära arbete är ett fantastiskt bevis på våra medlemmars generositet. Vårt välfärdssystem tar hand om våra medlemmar och verkar för ett oberoende utan like bland andra organisationer. I den här kyrkan finns det osjälviska lekmannaledare och en gemenskap bland de heliga som är villiga att tjäna varandra på enastående sätt. Det finns inget som liknar den här kyrkan i hela världen.

När jag föddes bodde min familj i en liten stuga som låg inom egendomen för ett av kyrkans stora och historiska möteshus, Honolulu tabernakel. Jag ber idag om ursäkt till mina kära vänner i presiderande biskopsrådet, som tillser kyrkans fastigheter, för att jag som ung klättrade över, under och igenom varje tum av den egendomen, från botten av den vattenfyllda spegeldammen till toppen av insidan av den imponerande belysta spiran. Vi till och med svingade oss som Tarzan i de långa luftrötterna som hängde från de stora banjanträden.

Kyrkan betydde allt för oss. Vi gick till många möten, fler än vi har idag. Vi gick till Primär på torsdagseftermiddagar. Hjälpföreningens möten hölls på tisdagsmorgnar. Veckoträffarna för ungdomarna var på onsdagskvällar. Lördagar var det församlingsaktiviteter. Söndagar gick män och unga män till prästadömets möten på morgonen. Mitt på dagen gick vi till Söndagsskolan. Sedan återvände vi på kvällen till sakramentsmötet. Vi kom och vi gick och vi deltog i möten och det verkade som om vår tid fylldes med kyrkans aktiviteter hela söndagen och under de flesta av veckans andra dagar.

Jag älskade kyrkan, men det var som pojke som jag för första gången insåg att det finns något mer. När jag var fem år gammal hölls en stor konferens i tabernaklet. Vi gick längs vår väg och över en liten bro som ledde till det ståtliga möteshuset och satt ungefär på den tionde raden i det stora kapellet. Den som presiderade och talade vid mötet var David O. McKay, kyrkans president. Jag minns inte vad han sade, men jag minns tydligt vad jag såg och vad jag kände. President McKay var klädd i en gräddfärgad kostym och han såg ut som en kung i sitt vågiga vita hår. Enligt ötraditionen bar han en tjock lei av nejlikor. När han talade kände jag något intensivt och mycket personligt. Jag förstod senare att det jag kände var den Helige Andens inflytande. Vi sjöng avslutningspsalmen.

Orden sjöngs av omkring 2 000 människor, men det kändes som om frågan ställdes till mig personligen och jag ville ställa mig upp och säga ”Jag gör det!”

En del tror att om man är aktiv i kyrkan så har man nått det slutliga målet. Det är farligt att tänka så. Man kan vara aktiv i kyrkan och vara mindre aktiv i evangeliet. Låt mig betona det: Aktivitet i kyrkan är ett mycket önskvärt mål, men det är inte tillräckligt. Aktivitet i kyrkan är en yttre indikation på vår andliga önskan. Om vi deltar i våra möten, tar emot och utför ansvar inom kyrkan och tjänar andra, så syns det utåt.

Det som hör evangeliet till är däremot mindre synligt och svårare att mäta, men det är av större evig betydelse. Ta till exempel vår tro. Hur mycket tro har vi egentligen? Hur mycket omvänder vi oss? Vilken betydelse har förrättningarna i vårt liv? Hur inriktade är vi på att hålla våra förbund?

Jag upprepar: Vi behöver evangeliet och kyrkan. Faktum är att kyrkans syfte är att hjälpa oss leva efter evangeliet. Vi undrar ofta: Hur kan någon vara fullständigt aktiv i kyrkan som ungdom men inte vara det när de är äldre? Hur kan en vuxen som kom regelbundet och verkade i kyrkan plötsligt sluta komma? Hur kan en person som blev besviken på en ledare eller en annan medlem låta det komma emellan dem och kyrkan? Kanske beror det på att de inte var tillräckligt omvända till evangeliet — till det som hör evigheten till.

Jag föreslår tre grundläggande sätt som evangeliet kan vara vår grund på:

1. Fördjupa vår kunskap om gudomen. En aldrig sviktande kunskap om och kärlek till de tre medlemmarna i gudomen. Vi måste med eftertanke be till Fadern i Sonens namn och söka vägledning från den Helige Anden. Vi måste tillsammans med bön, ständiga studier och ödmjuk begrundan fortsätta att bygga en orubblig tro på Jesus Kristus. ”Ty hur kan en människa känna den mästare … som är en främling för henne och är långt borta från hennes hjärtas tankar och avsikter?” (Mosiah 5:13).

2. Fokusera på förrättningarna och förbunden. Om du ännu inte tagit emot några av de nödvändiga förrättningarna, förbered dig då med allvar för att ta emot var och en av dem. Sedan behöver vi etablera vanan att trofast hålla våra förbund och till fullo nyttja sakramentets gåva varje vecka. Många av oss förändras inte av dess renande kraft på grund av vår brist på vördnad för denna heliga förrättning.

3. Förena evangeliet och kyrkan. När vi koncentrerar oss på evangeliet blir kyrkan en större och inte en mindre välsignelse i vårt liv. När vi kommer till varje möte förberedda att söka lärdom, ”ja, genom studier och även genom tro” (L&F 88:118) så är den Helige Anden vår lärare. Om vi kommer för att bli underhållna blir vi ofta besvikna. President Spencer W. Kimball fick frågan: ”Vad gör du om du är med på ett tråkigt sakramentsmöte?” Han svarade: ”Det vet jag inte. Det har aldrig hänt” (citerad av Gene R. Cook, i Gerry Avant, ”Learning Gospel Is Lifetime Pursuit”, Church News, 24 mars 1990, s. 10).

Vi bör söka efter det som skedde efter att Herren besökte folket i Nya världen och upprättade sin kyrka. I skrifterna står det: ”Och det hände sig att de [Jesu lärjungar] på detta sätt gick ut bland allt Nephis folk och predikade Kristi evangelium för alla människor i hela landet. Och dessa omvändes till Herren och upptogs i Kristi kyrka, och på så sätt blev människorna i detta släktled välsignade enligt Jesu ord” (3 Nephi 28:23).

Herren vill att medlemmarna i hans kyrka ska vara fullständigt omvända till hans evangelium. Det är det enda säkra sättet att njuta andlig säkerhet i dag och evig lycka. I Jesu Kristi namn, amen.