I harmoni med trons musik

När kyrkans generalauktoriteter träffar medlemmar över hela världen, ser vi själva att sista dagars heliga är en god kraft. Vi lovordar er för allt ni gör för att välsigna alla människors liv.

De av oss som har uppgifter inom informationstjänsten är väl medvetna om att opinionsbildare och journalister i Förenta staterna och runt om i världen för fler öppna diskussioner rörande kyrkan och dess medlemmar. En unik samling faktorer har förhöjt kyrkans profil avsevärt.¹

Många som skriver om kyrkan har gjort uppriktiga ansträngningar att förstå vårt folk och vår lära. De har varit artiga och försökt vara objektiva, vilket vi är tacksamma för.

Vi märker också att många i världen inte är harmoni med heliga ting. Den framstående rabbinen Lord Sacks från England talade till romersk-katolska ledare i december förra året vid det påvliga gregorianska universitetet, där han påpekade hur världsliga vissa delar av världen har blivit: Han sade att en orsak är ”en aggressiv vetenskaplig ateism som är tondöv för trons musik”.²

Den stora inledande synen i Mormons bok är Lehis profetiska dröm om livets träd.³ Den synen beskriver tydligt de utmaningar tron utsätts för i vår tid och den stora skillnaden mellan dem som älskar, tillber och känner sig ansvariga inför Gud och dem som inte gör det. Lehi förklarar en del handlingssätt som förstör tron. En del är stolta, fåfänga och dåraktiga. De är bara intresserade av så kallad världslig visdom.⁴ Andra har ett visst intresse av Gud men går vilse i mörkrets och syndens dimmor.⁵ En del har smakat på Guds kärlek och hans ord men skäms inför dem som pekar finger åt dem, och de kommer in på ”förbjudna stigar”.⁶

Slutligen finns det de som är i harmoni med trons musik. Ni vet vilka ni är. Ni älskar Herren och hans evangelium och försöker leva och dela med er av hans budskap, särskilt till era familjer.⁷ Ni är i harmoni med Andens maningar, väckta till insikt om kraften i Guds ord, iakttar lydnad mot er religion i era hem och försöker flitigt leva kristuslika liv som hans lärjungar.

Vi vet hur upptagna ni är. Utan betalt prästerskap som vi är, är ansvaret för kyrkans administration lagt på er, hängivna medlemmar. Vi vet att det är vanligt att medlemmar i biskopsråd och stavspresidentskap och många andra ägnar många timmar åt hängivet tjänande. Biorganisationernas och kvorumens presidentskap är föredömen med sina osjälviska uppoffringar. Deras tjänande och offer genomsyrar hela medlemsskaran, till dem som för kamerala uppteckningar, trofasta hem- och besökslärare och till dem som undervisar i klasserna. Vi är tacksamma för dem som också modigt tjänar som scout- och barntillsynsledare. Vi älskar och uppskattar er alla för det ni gör och för det ni är!

Vi vet att det finns medlemmar som är mindre intresserade av och mindre trofasta mot en del av Frälsarens undervisning. Vi vill att dessa medlemmar ska väckas i sin tro och utöka sin aktivitet och hängivenhet. Gud älskar alla sina barn. Han vill att alla ska återvända till honom. Han vill att alla ska vara i harmoni med trons andliga musik. Frälsarens försoning är en gåva till alla.

Man behöver få undervisning om och förstå att vi älskar alla och respekterar alla människor som Lehi beskrev.⁸ Kom ihåg att det inte är vår sak att döma. Domen är Herrens.⁹ Thomas S. Monson har speciellt bett oss att ha ”modet att avstå från att döma andra”.¹⁰ Han har också bett trofasta medlemmar rädda dem som har smakat på evangeliets frukt och sedan fallit bort, liksom dem som ännu inte har funnit den raka och smala stigen. Vi ber att de ska hålla fast vid ledstången och få del av Guds kärlek, en kärlek som fyller deras ”själ med mycket stor glädje”.¹¹

Även om Lehis syn innefattar alla människor är det kulminerande doktrinära begreppet familjens eviga betydelse. ”Familjen är instiftad av Gud. Den är den viktigaste enheten i tiden och i evigheten.”¹² När Lehi åt av frukten på livets träd (Guds kärlek) önskade han att även hans ”familj skulle äta därav”.¹³

Vår stora önskan är att fostra våra barn i sanning och rättfärdighet. En princip som hjälper oss att åstadkomma detta är att inte vara alltför dömande ifråga om ett uppförande som är dumt eller oklokt men inte syndigt. För många år sedan, när min hustru och jag hade hemmavarande barn, lärde äldste Dallin H. Oaks att det var viktigt att skilja mellan ungdomliga misstag som bör korrigeras och synder som kräver tillrättavisning och omvändelse.¹⁴ Där det saknas visdom behöver våra barn undervisning. Där det finns synd är det viktigt med omvändelse.¹⁵ Vi fann att detta var till hjälp i vår egen familj.

Att leva efter vår tro i hemmet välsignar våra familjer. Särskilt viktigt är det att vara ett exempel. Det vi är låter så högt att våra barn kanske inte hör vad vi säger. När jag var nästan fem år gammal fick min mor höra att hennes yngste bror hade omkommit när det krigsfartyg han var på blev bombat utanför Japans kust i slutet av andra världskriget.¹⁶ Nyheten gjorde henne alldeles förkrossad. Hon blev mycket känslosam och gick in i sovrummet. Efter en stund kikade jag in i rummet för att se om hon mådde bra. Hon stod på knä bredvid sängen och bad. Ett stort lugn kom över mig, för hon hade lärt mig att be och älska Frälsaren. Detta var typiskt för det föredöme hon alltid var för mig. En mors böner tillsammans med sina barn är mycket viktigare än något annat föredöme.

Budskapet, tjänandet och vår Frälsares Jesu Kristi försoning utgör en väsentlig del av vår familjs undervisningsplan. Inget skriftställe betecknar vår tro bättre än Andra Nephi 25:26: ”Och vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus, vi profeterar om Kristus, och vi skriver i enlighet med våra profetior så att våra barn skall kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder.”

En av de underliggande förutsättningarna i Lehis syn är att trofasta medlemmar måste hålla fast vid ledstången av järn för att hålla sig kvar på den raka och smala stig som leder till livets träd. Det är viktigt för medlemmar att läsa, begrunda och studera skrifterna.¹⁷

Mormons bok har en avgörande betydelse.¹⁸ Det kommer naturligtvis alltid att finnas de som underskattar betydelsen av eller till och med talar nedsättande om denna heliga bok. Några har skämtat om den. Innan jag var på mission citerade en universitetsprofessor Mark Twains uttalande om att om man tog bort alla ”och det hände sig” ur Mormons bok, skulle den ”bara vara en broschyr”.¹⁹

Några månader senare, medan jag tjänade i London, var det en framstående Oxfordutbildad professor vid University of London, en egyptisk expert på semitiska språk, som läste Mormons bok och brevväxlade med president David O. McKay samt träffade missionärer. Han berättade för dem att han var övertygad om att Mormons bok verkligen var en översättning av ”judarnas lärdom och egyptiernas språk” under de tidsperioder som beskrivs i Mormons bok.²⁰ Ett bland de många exempel han använde var den konjunktiva frasen ”och det hände sig”, vilket han sade återspeglade hur han själv skulle översätta fraseologin som användes i forntida semitiska skrifter.²¹ Professorn informerades om att även om hans yrke hade hjälpt honom i hans intellektuella sökande, var det ändå nödvändigt för honom att få ett andligt vittnesbörd. Genom studier och bön fick han ett andligt vittnesbörd och blev döpt. Så det som en berömd humorist såg som något att förlöjliga, det fann en forskare som ett viktigt bevis på att Mormons bok är sann, vilket bekräftades för honom genom Anden.

Läran om handlingsfrihet kräver att ett vittnesbörd om det återställda evangeliet måste grunda sig på tro snarare än bara på yttre eller vetenskapliga bevis. Överdrivet fokus på sådant som ännu inte till fullo uppenbarats, till exempel hur jungfrufödseln eller Frälsarens uppståndelse kunde ha gått till eller exakt hur Joseph Smith översatte våra skrifter kommer inte att vara effektivt eller leda till andlig utveckling. Detta är trosfrågor. Slutligen råder Moroni oss att läsa och begrunda och sedan be Gud i all uppriktighet, med ärligt uppsåt, att bekräfta heliga sanningar genom Andens vittnesbörd.²² När vi inpräntar skriftens befallningar i våra liv och lever efter evangeliet, välsignas vi av Anden och får smaka hans godhet med en känsla av glädje, lycka och särskilt av frid.²³

En tydlig skiljelinje mellan dem som hör trons musik och dem som är tondöva eller har valt fel tonart är aktiva studier i skrifterna. Jag blev mycket rörd för många år sedan när en älskad profet, Spencer W. Kimball, betonade behovet av att ständigt läsa och studera skrifterna. Han sade: ”Jag märker att när jag blir försumlig i mitt förhållande till gudomen, och när det verkar som om inget gudomligt öra hör och ingen gudomlig röst talar, då är jag långt, långt borta. Om jag då fördjupar mig i skrifterna krymper avståndet och andligheten kommer tillbaka.”²⁴

Jag hoppas att vi läser Mormons bok regelbundet med våra barn. Jag har talat med mina egna barn om detta. De har berättat för mig om två observationer. För det första att det är viktigt att som familj läsa skrifterna varje dag. Min dotter beskriver med humor ansträngningen tidigt på morgnarna för att med sina barn, mest tonåringar, konsekvent läsa skrifterna. Hon och hennes make vaknar tidigt om morgnarna och förflyttar sig genom dimman för att fatta tag i ledstången som kantar deras trappa, till den plats där familjen samlas för att läsa Guds ord. Ihärdighet är nyckeln, och ett sinne för humor hjälper. Det krävs stora ansträngningar av varje medlem i familjen, varje dag, men det är det värt. Tillfälliga bakslag övervinns genom ihärdighet.

Den andra handlar om hur vår yngste son och hans hustru läser skrifterna med sina små barn. Två av deras fyra barn kan ännu inte läsa. För femåringen har de fem signaler med fingrarna som han ska reagera på för att till fullo kunna vara med i familjens skriftstudier. Första signalen med finger nummer 1 är att han ska upprepa: ”Och det hände sig” närhelst det står så i Mormons bok. Jag måste medge att jag älskar det faktum att frasen förekommer så ofta. Apropå det, för de unga familjer som kan vara intresserade, är signal nummer 2 ”Och sålunda ser vi”. Fingrarna 3, 4 och 5 väljer föräldrarna ut beroende på vilka ord som finns i det kapitel de läser.

Vi vet att våra skriftstudier som familj och våra hemaftnar inte alltid är perfekta. Oavsett de utmaningar ni står inför, bli inte missmodiga.

Förstå att tron på Herren Jesus Kristus och att hålla hans bud är och kommer alltid att vara det avgörande provet under jordelivet. Framför allt måste var och en av oss inse att när någon är tondöv för trons musik är han eller hon inte i harmoni med Anden. Som profeten Nephi lärde oss: ”Ja, ni har hört hans röst … och han har talat till er med mild och stilla röst, men ni var så känslolösa att ni inte kunde förnimma hans ord.”²⁵

Vår lära är tydlig. Vi ska vara positiva och vid gott mod. Vi betonar vår tro, inte vår rädsla. Vi gläder oss i Herrens löfte att han ska stå vid vår sida och ge oss vägledning och undervisning.²⁶ Den Helige Anden vittnar för vårt hjärta att vi har en kärleksfull Fader i himlen, vars barmhärtiga plan för vår återlösning kommer att uppfyllas i alla stycken tack vare Jesu Kristi försoningsoffer.

Som Naomi W. Randall, författare till ”Jag är Guds lilla barn”, skrev: ”Hans Ande leder, hans kärlek försäkrar att fruktan försvinner när tron uthärdar.”²⁷

Låt oss därför, var vi än befinner oss på lärjungeskapets stig i Lehis syn, bestämma oss för att inom oss och våra familjer väcka en större önskan att få del av Frälsarens ofattbara gåva — evigt liv. Jag ber att vi ska vara i harmoni med trons musik. Jag vittnar om Jesu Kristi gudomlighet och att hans försoning är verklig, i Jesu Kristi namn, amen.