2010–2019
Profeternas vision för Hjälpföreningen: Tro, familj, tjänande
April 2012


Profeternas vision för Hjälpföreningen: Tro, familj, tjänande

Tro, familj och tjänande — dessa tre enkla ord beskriver profeternas vision för systrarna i kyrkan.

Under senare år har jag manats att ofta tala om Hjälpföreningen — dess syfte och egenskaper,1 dess värdefulla historia,2 dess arbete och dess samverkan med biskopar och melkisedekska prästadömets kvorum.3 Idag känns det viktigt att fokusera på profeternas vision för Hjälpföreningen.4

Liksom Herrens profeter alltid har undervisat äldster och högpräster om deras syfte och plikter så har de också alltid delat med sig av sin vision för systrarna i Hjälpföreningen. Utifrån deras råd kan vi tydligt se att Hjälpföreningens syfte är att stärka systrarnas tro och personliga rättfärdighet, stärka familjer och hem och hitta och hjälpa de behövande. Tro, familj och tjänande — dessa tre enkla ord beskriver profeternas vision för systrarna i kyrkan.

Sedan återställelsens begynnelse har profeter delat med sig av sin vision av starka, trofasta och målmedvetna kvinnor som är medvetna om sitt eviga värde och syfte. När profeten Joseph Smith organiserade Hjälpföreningen gav han dess första president i uppdrag att ”presidera över den här föreningen, ta hand om de fattiga — avhjälpa deras behov och handha institutionens olika angelägenheter”.5 Hans vision för organisationen var ”en utvald förening, åtskild från all världens ondska”.6

Brigham Young, kyrkans andre president, bad sina rådgivare och de tolv apostlarnas kvorum att instruera biskoparna att ”låta [systrarna] organisera Kvinnliga hjälpföreningar i de olika församlingarna”. Han lade till: ”En del kanske tror att det är något obetydligt, men det är det inte.”7

Senare sade president Joseph F. Smith att till skillnad från världens organisationer, som ”är skapade av män eller kvinnor” så är Hjälpföreningen ”gudomligt grundad, gudomligt bemyndigad, gudomligt instiftad, gudomligt förordnad av Gud”.8 President Joseph Fielding Smith sade till systrarna att de hade ”givits kraft och myndighet att utföra många storslagna gärningar”.9 Han sade: ”Ni är medlemmar i den bästa kvinnoorganisationen i världen, en organisation som är en viktig del av Guds rike på jorden och som utformats och drivs så att den hjälper sina trofasta medlemmar att sträva efter evigt liv i vår Faders rike.”10

En omfattande inflytelsesfär

Varje år blir hundratusentals systrar och unga kvinnor en del av denna allt större ”krets av systrar”.11 Sedan fortsätter de, oavsett var dessa systrar bor eller tjänar, att ha kvar sitt medlemskap och sitt samröre med Hjälpföreningen.12 Eftersom Hjälpföreningens syfte är så viktigt har första presidentskapet uttryckt sin önskan om att unga kvinnor börjar förbereda sig för Hjälpföreningen långt innan de fyller 18.13

Hjälpföreningen är inte ett program. Den är en officiell del av Herrens kyrka och är ”gudomligt förordnad av Gud” att undervisa, stärka och inspirera systrarna i deras syfte i fråga om tro, familj och tjänande. Hjälpföreningen ska vara en livsstil för sista dagars heliga kvinnor, och dess inflytande sträcker sig mycket längre än en söndagsklass eller ett socialt evenemang. Den följer mönstret som sattes av de kvinnliga lärjungarna som verkade tillsammans med Herren Jesus Kristus och hans apostlar i hans forntida kyrka.14 Vi har undervisats om att ”det är lika obligatoriskt för en kvinna att tillägna sig de dygder som uppmuntras av Hjälpföreningen som det är obligatoriskt för männen att utveckla de karaktärsegenskaper som uppmuntras av prästadömet”.15

När profeten Joseph Smith organiserade Hjälpföreningen undervisade han systrarna om att de skulle ”ta hand om fattiga” och ”rädda själar”.16 I sitt uppdrag att ”rädda själar” har systrarna myndighet att organisera och delta i en omfattande inflytelsesfär. Hjälpföreningens första president avskiljdes till att förklara skrifterna och Hjälpföreningen har fortfarande ett stort undervisningsansvar i Herrens kyrka. När Joseph Smith sade till systrarna att Hjälpföreningens organisation skulle förbereda dem för ”prästadömets förmåner, välsignelser och gåvor”17 gav det dem möjlighet att delta i Herrens frälsningsverk. Att rädda själar innebär att man delar med sig av evangeliet och deltar i missionsarbete. Det innebär att man engagerar sig i tempeltjänst och släktforskning. Det innebär att man gör allt man kan för att bli andligt och timligt oberoende.

Äldste John A. Widtsoe förkunnade att Hjälpföreningen erbjuder ”lindring från fattigdom, lindring från sjukdom, lindring från tvivel, lindring från okunnighet — lindring från allt som hindrar kvinnans glädje och framåtskridande. Vilket storslaget uppdrag!”18

President Boyd K. Packer liknade Hjälpföreningen vid en ”skyddande vägg”.19 Ansvaret att skydda systrarna och deras familjer ökar vikten av det vakande öga och det tjänande som besökslärarverksamheten tillhandahåller, och det visar vår villighet att minnas våra förbund med Herren. Eftersom vi har ansvaret att ”hjälpa behövande och nödställda” arbetar vi i harmoni tillsammans med biskoparna för att se till de heligas timliga och andliga behov.20

President Spencer W. Kimball sade: ”Det finns många systrar som är klädda i trasor — andliga trasor. De är berättigade till vackra dräkter, andliga dräkter … Det är ert privilegium att besöka de olika hemmen och byta ut trasor mot dräkter.”21 President Harold B. Lee delade denna vision. Han sade: ”Ser ni inte varför Herren har givit … Hjälpföreningen ansvaret att besöka dessa hem? Det är därför att det inte finns någon i kyrkan, Mästaren undantagen, som kan beröra någon mer, som har större insikt i dessa personers hjärta och liv än de.”22

President Joseph F. Smith varnade Hjälpföreningens systrar och ledare och sade att han inte ville ”se den tid när vår Hjälpförening följer eller blandar sig med andra organisationer och förlorar sin identitet genom att beblanda sig med … organisationer som kvinnor skapar”. Han förväntade sig att systrarna skulle ”leda världen, och särskilt världens kvinnor, i allt som är prisvärt, allt som är gudalikt, allt som är upplyftande och som har en renande inverkan på människobarnen”.23 Hans råd lyfte fram uppdraget att ta bort traditioner, teman, modenycker och trender och i dess plats införliva handlingar som är i harmoni med Hjälpföreningens syfte.

Ledare som söker efter uppenbarelse kan se till att varje möte, lektion, klass, aktivitet och strävan som Hjälpföreningen har uppfyller syftet med varför den organiserades. Samvaron, vänskapen och enigheten vi söker efter är det ljuva resultatet vi får när vi tjänar tillsammans med Herren i detta verk.

Förverkliga profeternas vision

President Thomas S. Monson och hans rådgivare vittnade nyligen ”om att Herren har återställt evangeliets fullhet genom profeten Joseph Smith och att Hjälpföreningen är en viktig del av den återställelsen”. Ett exempel på att de vill att Hjälpföreningens ”förunderliga arv” ska bevaras är att första presidentskapet nyligen lät trycka och dela ut boken Döttrar i mitt rike: Hjälpföreningens historia och verksamhet världen över. Inom bokens pärmar kan vi läsa om mönster och exempel på systrar och bröder som arbetade tillsammans i familjer och kyrkan, och vi kan lära oss principer som beskriver vilka vi är, vad vi tror på och vad vi behöver skydda. Vi har uppmanats av första presidentskapet att studera denna viktiga bok och ”låta dess tidlösa sanningar och inspirerande exempel påverka [oss]”.24

När systrar i högre grad anammar Hjälpföreningens syfte förverkligas profeternas vision. President Kimball sade: ”Det finns en kraft i [Hjälpföreningens] organisation som ännu inte utnyttjats tillfullo för att stärka hemmen i Sion och bygga upp Guds rike, och den kommer inte att göra det förrän både systrarna och prästadömet fångar visionen av Hjälpföreningen.”25 Han profeterade att ”en stor del av den kraftiga tillväxt som ska äga rum i kyrkan i de sista dagarna beror på att många av de goda kvinnorna i världen (hos vilka det ofta finns en sådan inre känsla av andlighet) ska dras till kyrkan i stora skaror. Detta kommer att ske i den mån kvinnorna i kyrkan … betraktas som annorlunda — i positiv bemärkelse — än kvinnorna i världen.”26

Jag är tacksam för profeternas vision för Hjälpföreningen. Jag, liksom president Gordon B. Hinckley, ”är övertygad om att det inte finns någon organisation som går upp mot Hjälpföreningen i denna kyrka”.27 Det är vårt ansvar idag att dela profeternas vision för Hjälpföreningen när vi strävar efter att stärka vår tro, stärka familjen och skänka lindring.

Jag avslutar med president Lorenzo Snows ord: ”Hjälpföreningens framtid är löftesrik. Allteftersom kyrkan växer kommer dess användbarhetsområde att vidgas därefter, och den kommer att bli en ännu större makt i det godas tjänst än vad den har varit tidigare.”28 Han sade följande till systrarna som bidrar till Guds rikes tillväxt: ”Eftersom ni har medverkat i detta arbete kommer ni förvisso få ta del av arbetets triumf och den upphöjelse och härlighet som Herren ger sina trofasta barn.”29 Om denna vision vittnar också jag i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Se Julie B. Beck, ”Uppfyll syftet med Hjälpföreningen”, Liahona, nov. 2008, s. 108–111.

  2. Se Julie B. Beck, Tal under BYU:s kvinnokonferens (29 apr. 2011), http://ce.byu.edu/cw/womensconference/archive/2011/pdf/JulieB_openingS.pdf; ”Det jag hoppas mina barnbarn ska förstå om Hjälpföreningen”, Liahona, nov. 2011, s. 109–113; ”Hjälpföreningen: Ett heligt verk”, Liahona, nov. 2009, s. 110–114.

  3. Se Julie B. Beck, ”Why We Are Organized into Quorums and Relief Societies” (tal under andligt möte vid Brigham Young University, 17 jan. 2012), speeches.byu.edu.

  4. Det här budskapet har inte tagit upp alla profetiska uttalanden om Hjälpföreningen. Det innehåller bara ett smakprov av deras vision och vägledning. Döttrar i mitt rike: Hjälpföreningens historia och verksamhet, konferenstal och annat material som kyrkan har gett ut undervisar mer om detta ämne.

  5. Joseph Smith, i Döttrar i mitt rike: Hjälpföreningens historia och verksamhet (2011), s. 12.

  6. Joseph Smith, i Döttrar i mitt rike, s. 15.

  7. Brigham Young, i Döttrar i mitt rike, s. 41.

  8. Joseph F. Smith, i Döttrar i mitt rike, s. 65.

  9. Joseph Fielding Smith, i Döttrar i mitt rike, s. 142.

  10. Joseph Fielding Smith, i Döttrar i mitt rike, s. 97.

  11. Boyd K. Packer, i Döttrar i mitt rike, s. 85.

  12. Se Boyd K Packer, ”Systrars krets”, Nordstjärnan, apr. 1981, s. 201–206.

  13. Se Brev från första presidentskapet, 19 mars 2003 och 23 feb. 2007.

  14. Se Döttrar i mitt rike, s. 3–6.

  15. Boyd K. Packer, i Döttrar i mitt rike, s. 16.

  16. Joseph Smith, i Döttrar i mitt rike, s. 17.

  17. Joseph Smith, i History of the Church, 4:602.

  18. John A. Widtsoe, i Döttrar i mitt rike, s. 25.

  19. Boyd K. Packer, Nordstjärnan, apr. 1981, s. 204.

  20. Joseph Fielding Smith, i Döttrar i mitt rike, s. 142.

  21. Spencer W. Kimball, i Döttrar i mitt rike, s. 117.

  22. Harold B. Lee, ”The Place of Relief Society in the Welfare Plan”, Relief Society Magazine, dec. 1946, s. 842.

  23. Joseph F. Smith, i Döttrar i mitt rike, s. 65–66.

  24. Första presidentskapet, i Döttrar i mitt rike, s. IX.

  25. Spencer W. Kimball, i Döttrar i mitt rike, s. 141–142.

  26. Spencer W. Kimball, i Döttrar i mitt rike, s. 94–95.

  27. Gordon B. Hinckley, i Döttrar i mitt rike, s. 160.

  28. Lorenzo Snow, i Döttrar i mitt rike, s. 19.

  29. Lorenzo Snow, i Döttrar i mitt rike, s. 7.