En outsäglig gåva från Gud

Äldste Craig C. Christensen

i presidentskapet för de sjuttio


Den Helige Anden arbetar i fullkomlig enighet med vår himmelske Fader och Jesus Kristus och fyller många viktiga roller och särskilda ansvar.

År 1994 uppmanade president Howard W. Hunter alla kyrkans medlemmar att ”sätta … templet som den viktiga symbolen för sitt medlemskap”.1 Senare samma år blev templet i Bountiful i Utah färdigbyggt. Som så många andra var vi angelägna om att ta vår unga familj till öppet hus före invigningen. Vi arbetade flitigt på att förbereda våra barn för besöket i templet, och bad ivrigt att de skulle få en andlig upplevelse så att templet skulle bli det centrala i deras liv.

När vi vördnadsfullt vandrade genom templet fylldes jag av beundran för den magnifika arkitekturen, den eleganta utsmyckningen, ljuset som strålade genom de höga fönstren och många av de inspirerande tavlorna. Varje aspekt av den heliga byggnaden var i sanning utsökt.

När vi steg in i det celestiala rummet märkte jag plötsligt att vår yngste son, sexårige Ben, hängde på mitt ben. Han såg ängslig ut — kanske till och med lite bekymrad.

”Är det något som är fel, Ben?”, viskade jag.

”Pappa”, svarade han, ”vad är det som händer här? Jag har aldrig känt mig så här förut.”

Eftersom jag insåg att det här troligen var första gången som vår unge son hade känt den Helige Andens inflytande på ett sådant kraftfullt sätt, knäböjde jag på golvet bredvid honom. Medan andra besökare gick runt oss stod Ben och jag i flera minuter, på knä sida vid sida, och lärde oss tillsammans om den Helige Anden. Jag förvånades över hur lätt det var att prata om hans heliga känslor. När vi pratade förstod jag att det som inspirerade Ben mest var inte det han såg utan det han kände — inte den fysiska skönheten omkring oss utan Guds Andes stilla och milda röst i hans hjärta. Jag berättade för honom om det jag hade lärt mig av egna upplevelser, på samma gång som hans barnsliga förundran återuppväckte en djup tacksamhetskänsla inom mig för denna outsägliga gåva från Gud — den Helige Andens gåva.2

Vem är den Helige Anden?

Den Helige Anden är den tredje medlemmen i gudomen, och som sådan, liksom Gud Fadern och Jesus Kristus, känner han vårt hjärtas tankar och avsikter.3 Den Helige Anden älskar oss och vill att vi ska vara lyckliga. Eftersom han känner till de utmaningar vi ställs inför kan han vägleda oss och lära oss allt det vi måste göra för att kunna återvända och bo hos vår himmelske Fader igen.4

Till skillnad från vår himmelske Fader och Jesus Kristus, som har förhärligade kroppar av kött och ben, är den Helige Anden en person som består av ande och som kommunicerar med våra andar genom känslor och intryck.5 Som andevarelse har han det unika ansvaret att vara medlet genom vilket vi får personlig uppenbarelse. I skrifterna omtalas den Helige Anden ofta som helig Ande, Herrens Ande, den utlovade helige Ande, löftets Helige Ande eller bara som Anden.6

Vilken är den helige Andens uppgift?

Den Helige Anden arbetar i fullkomlig enighet med vår himmelske Fader och Jesus Kristus och fyller många viktiga roller och särskilda ansvar. Den Helige Andens huvudsakliga uppdrag är att bära vittne om Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus7 och att lära oss sanningen om allting.8 Ett innerligt vittne från den Helige Anden innehåller mycket större visshet än ett vittne från någon annan källa. President Joseph Fielding Smith lärde att ”Guds Ande, som talar till människans ande, har kraft att förmedla sanning med större verkan och förståelse än en personlig kontakt med himmelska varelser”.9

Den Helige Anden kallas också Hjälparen.10 När vi har problem eller känner oss förtvivlade eller helt enkelt behöver veta att Gud är nära, kan den Helige Anden lyfta vår ande, ge oss hopp och lära oss ”de fridgivande tingen rörande riket”11 och hjälpa oss att känna ”Guds frid, som övergår allt förstånd”.12

För flera år sedan samlades vi i släkten till en helgdagsmiddag och min far började leka med många av sina barnbarn. Plötsligt och utan förvarning föll han ihop och avled hastigt. Den här oförutsedda händelsen kunde ha varit förödande, särskilt för hans barnbarn, eftersom frågor uppstod som är svåra att besvara. Men när vi samlade våra barn omkring oss, när vi bad och läste det profeterna i Mormons bok sade om meningen med livet, tröstade den Helige Anden oss var och en personligen. På sätt som är svåra att beskriva med ord kom svaren vi sökte klart och tydligt till våra hjärtan. Vi kände en frid den dagen som sannerligen övergick vårt förstånd, men vittnet från den Helige Anden var säkert, obestridligt och sant.

Den Helige Anden är en lärare och uppenbarare.13 När vi studerar, begrundar och ber om evangeliets sanningar upplyser den Helige Anden vårt sinne och stimulerar vårt förstånd.14 Han får sanningen att outplånligt inpräntas i själen och kan orsaka en mäktig förändring i våra hjärtan. När vi delar de här sanningarna med våra familjer, med medlemmarna i kyrkan och med vänner och grannar i vårt samhälle, blir den Helige Anden deras lärare också, för han överför evangeliets budskap ”till människobarnens hjärtan”15.

Den Helige Anden inspirerar oss till att nå ut till andra i tjänande. För mig kommer det klaraste föredömet i att följa den Helige Andens maningar om att tjäna andra från president Thomas S. Monsons liv och verksamhet, och han sade: ”I utförandet av vårt ansvar har jag lärt mig, att om vi lyssnar på de maningar som den stilla rösten ger oss och genast handlar därefter, kommer vår himmelske Fader att leda oss och välsigna vårt och andras liv. Jag känner inte till några underbarare erfarenheter eller ljuvare känslor än de som kommer när man följer en maning och upptäcker att Herren har besvarat någon annans bön genom en själv.”16

Jag vill berätta om en sådan ljuv upplevelse. Medan president Monson verkade som biskop fick han veta att en medlem i församlingen, Mary Watson, låg på sjukhuset. När han kom fram till sjukhuset fick han veta att hon låg i ett stort rum med flera andra patienter. När han gick fram till syster Watson märkte han att patienten som låg i sängen bredvid snabbt drog upp lakanet över ansiktet.

Efter att president Monson hade samtalat med syster Watson och gett henne en prästadömsvälsignelse, skakade han hand med henne, sade adjö och började gå därifrån. Då hände en enkel men fantastisk sak. Jag citerar nu från president Monsons eget minne av den här upplevelsen:

”Jag kunde inte gå därifrån. Det var som en osynlig hand vilade på min axel, och jag kände i min själ att jag hörde dessa ord: ’Gå fram till sängen bredvid där den lilla damen ligger, som gömde ansiktet när du kom in.’ Jag gjorde det …

Jag gick fram till den andra patientens säng, klappade försiktigt på hennes axel och drog försiktigt undan lakanet som hon hade över ansiktet. Hör och häpna! Hon var också medlem i min församling. Jag visste inte att hon var inlagd på sjukhus. Hon hette Kathleen McKee. När hennes blick mötte min, utbrast hon med tårar i ögonen: ’Åh, biskop Monson, när du kom in genom dörren, trodde jag att du kommit för att hälsa på mig och välsigna mig som svar på mina böner. Jag gladdes inom mig över att du visste att jag var här, men när du stannade vid den andra sängen, sjönk modet, och jag förstod att du inte kommit för att hälsa på mig.’

Jag sade till [syster] McKee: ’Det spelar ingen roll att jag inte visste att du var här. Det är emellertid viktigt att vår himmelske Fader visste och att du tyst hade bett om en prästadömsvälsignelse. Det var han som manade mig att tränga mig på.’”17

Hur talar den Helige Anden till oss?

Vi har alla haft upplevelser med den Helige Anden, även om vi kanske inte alltid känner igen dem. När vi får inspirerade tankar vet vi att de är sanna genom de andliga känslor vi får i hjärtat. President Boyd K. Packer har lärt: ”Den Helige Anden talar med en röst som du förnimmer snarare än hör … Vi talar om att ’lyssna’ till Andens viskningar, men oftast beskriver man en andlig maning genom att säga ’Jag fick en känsla …’.”18 Det är genom de här heliga känslorna från den Helige Anden som vi får veta det som Gud vill att vi ska göra, för detta, som det står i skrifterna, ”är uppenbarelsens ande”19.

Vad innebär det att ta emot den Helige Andens gåva?

När jag undervisade vår sexårige son Ben tyckte jag det var viktigt att skilja mellan det han kände, som var den Helige Andens inflytande, och den Helige Andens gåva, som han skulle få efter dopet. Före dopet kan alla ärliga och uppriktiga sanningssökare känna den Helige Andens inflytande tid efter annan. Men möjligheten att få den Helige Andens ständiga sällskap och fullheten av alla dithörande välsignelser har endast värdiga, döpta medlemmar som tar emot den Helige Andens gåva genom handpåläggning av dem som har myndighet att utöva Guds prästadöme.

Genom den Helige Andens gåva får vi större förmåga och andliga gåvor, ökad uppenbarelse och beskydd, ständig vägledning och hjälp, och de utlovade välsignelserna av helgelse och upphöjelse i det celestiala riket. Alla de här välsignelserna ges som följd av vår personliga önskan att få dem och de kommer när vi rättar vårt liv efter Guds vilja och söker hans ständiga vägledning.

När jag ser tillbaka på upplevelsen med Ben i templet i Bountiful, fylls jag av många goda känslor och intryck. Ett klart minne är att medan jag var absorberad av storheten i det jag såg, var det ett litet barn vid min sida som kände de mäktiga känslorna i sitt hjärta. Med en mjuk påminnelse inbjöds jag att inte bara att stanna upp och knäböja utan att också hörsamma Frälsarens kall att bli som ett litet barn — ödmjuk och redo att hörsamma hans Andes stilla och milda röst.

Jag bär vittne om att den Helige Anden verkligen finns och om hans gudomliga mission och att vi genom den Helige Andens kraft kan lära känna sanningen om allting. Jag vittnar om att den Helige Andens gåva är vår himmelske Faders dyrbara och outsägliga gåva till alla som vill komma till hans Son, bli döpta i hans namn och ta emot den Helige Anden genom konfirmation i hans kyrka. Om dessa heliga sanningar bär jag mitt personliga vittnesbörd i Jesu Kristi namn, amen.

Mostrar las referencias

  1.  

    1. Howard W. Hunter, i Jay M. Todd, ”President Howard W. Hunter: Fourteenth President of the Church”, Ensign, juli 1994, s. 5; se också Howard W. Hunter, ”Den stora symbolen för vårt medlemskap”, Nordstjärnan, nov. 1994, s. 3

  2.  

    2. Se L&F 121:26.

  3.  

    3. Se Alma 12:7; 18:16–18; L&F 6:15–16.

  4.  

    4. Se 2 Nephi 32:5.

  5.  

    5. Se L&F 130:22.

  6.  

    6. Se Luk. 4:1, 18; 11:13; Joh. 1:33; Ef. 1:13; L&F 88:3.

  7.  

    7. Se 2 Nephi 31:18; 3 Nephi 28:11; L&F 20:27.

  8.  

    8. Se Moroni 10:5.

  9.  

    9. Joseph Fielding Smith, Frälsningens lära, sammanst. av Bruce R. McConkie, 3 band (1954–1956), 1:44.

  10.  

    10. Se Joh. 14:26; L&F 35:19.

  11.  

    11.  L&F 36:2.

  12.  

    12.  Fil. 4:7.

  13.  

    13. Se Luk. 12:12; 1 Kor. 2:13; L&F 50:13–22; Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith (2007), s. 131.

  14.  

    14. Se L&F 11:13.

  15.  

    15.  2 Nephi 33:1.

  16.  

    16. Thomas S Monson, ”Frid, var lugn”, Liahona, nov. 2002, s. 55.

  17.  

    17. Se Thomas S. Monson, ”Kristus vid Betesda”, Nordstjärnan, jan. 1996, s. 18.

  18.  

    18. Boyd K. Packer, ”Personlig uppenbarelse: gåvan, provet och löftet”, Nordstjärnan, juni 1997, s. 10.

  19.  

    19.  L&F 8:3; se också vers 2.