Bli goda föräldrar

Äldste L. Tom Perry

i de tolv apostlarnas kvorum


Det finns många sätt för goda föräldrar att få den hjälp och det stöd de behöver för att undervisa sina barn om Jesu Kristi evangelium.

Jag nådde en ny milstolpe den här sommaren — jag fyllde 90 år. När man når vissa milstolpar i livet är det bra och lärorikt att begrunda de händelser och upplevelser som åren fört med sig. Ni ungdomar som lyssnar till eller läser det här talet kanske inte är särskilt imponerade av att jag levt i 90 år, men när jag föddes var det en stor prestation att bli så gammal. Varje dag tackar jag min himmelske Fader för att han låtit mig leva så länge.

Så mycket har förändrats under mitt liv. Jag har sett utvecklingen av både den industriella tidsåldern och informationstidsåldern. Massproducerade bilar och telefoner och flygplan var banbrytande uppfinningar när jag var liten. I dag förändras sättet vi finner, delar och använder information nästan dagligen. I min ålder förundras man över hur snabbt världen vi bor i förändras. Så många av dagens genombrott eggar fantasin med hur de kan förbättra vårt liv.

Under alla snabba förändringar omkring oss ber och arbetar vi innerligt för att främja att Jesu Kristi evangeliums värderingar ska finnas kvar. Några av dem ligger redan i farozonen för att gå förlorade. Högst upp på listan över dessa värderingar, och därför motståndarens främsta mål, står äktenskapets helgd och familjens centrala betydelse. De utgör ett ankare och den trygga hamnen i ett hem där varje barn till vår himmelske Fader får uppleva ett gott inflytande och lära sig andra eviga värderingar.

Min egen familj började inför firandet av min 90-åriga milstolpe att hjälpa mig minnas och uppskatta alla erfarenheter jag fått under mitt långa liv. Min brorsdotter samlade till exempel ihop och visade mig flera brev som jag hade skrivit till mina föräldrar för nästan 70 år sedan, när jag låg i flottan på ön Saipan i Stilla havet under andra världskriget.

Särskilt ett av breven fångade mitt intresse. Det var ett brev som jag skrev till min mor som hon skulle öppna på mors dag 1945. Jag vill läsa en del av det för er för att belysa varför jag alltid kommer att vara tacksam för att min kärleksfulla far och mor lärde mig så mycket genom sitt sätt att undervisa i hemmet. Mina föräldrar är de jag föreställer mig när jag läser om goda föräldrar, för de satte sitt äktenskap och barnens uppfostran först.

Brevet jag skrev till mors dag 1945 börjar så här:

”Kära mamma!

Under de senaste fyra åren har jag haft oturen att tillbringa mors dag utan ditt sällskap. Varje år har jag velat vara hos dig så att jag kan berätta hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag tänker på dig, men eftersom det återigen är omöjligt måste jag göra det som är näst bäst och skriva ner det i ett brev.

I år har jag mer än tidigare insett hur mycket det har betytt för mig att ha en underbar mor. För det första saknar jag alla de små saker du brukade hjälpa mig med. När jag steg upp på morgonen behövde jag aldrig bekymra mig för om jag hade en ren skjorta och rena sockar eller inte. Allt jag behövde göra var att öppna lådan och där låg de. När det var dags att äta visste jag alltid att något jag gillade skulle serveras, tillagat på bästa sätt. Om kvällarna visste jag alltid att jag skulle ha rena lakan i sängen och rätt mängd täcken för att ha det varmt och skönt. Det var verkligen härligt att bo hemma.”

När jag läste de första två styckena i brevet chockades jag av hur sentimentala de lät. Men jag bodde ju i tält och sov under ett myggnät på en tältsäng, så mina tankar gick till mitt underbara hem.

Mitt brev till mamma fortsatte:

”Men jag uppskattar ännu mer det exempel du var för mig. Du gjorde livet så härligt för oss som familj att vi ville gå i dina fotspår, vi ville fortsätta känna samma glädje som vi kände när vi var små. Du tog dig alltid tid till att ta familjen ut bland bergen och vi kunde räkna med att du alltid ville klättra i berg eller spela boll med oss. Du och pappa åkte aldrig på semester själva. Familjen följde alltid med er. Nu när jag inte är hemma längre vill jag alltid berätta om mitt hemliv eftersom det var så trevligt. Jag kan inte sluta att följa det du lärt mig nu, för mina handlingar skulle vanhedra dig. Min största utmaning i livet är att vara värdig att kallas Nora Sonne Perrys son. Jag är mycket stolt över den titeln och hoppas att jag alltid kommer att vara värdig den.

Jag hoppas att jag kan vara hos dig nästa år så att vi kan göra allt det roliga jag har planerat för Mors dag under de senaste fyra åren.

Må Herren välsigna dig för allt det underbara du har gjort i denna oroliga värld.

Jag älskar dig, Tom.”1

När jag läste brevet tänkte jag också på den kultur som fanns i familjen, församlingen, staven och samhället jag växte upp i.

Kultur kan definieras som ett folks livsstil. Det finns en unik evangeliekultur, en uppsättning värderingar och förväntningar och sedvanor som är gemensamma för medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Denna evangeliekultur kommer av frälsningsplanen, Guds befallningar och levande profeters lärdomar. Den tar sig uttryck i vårt sätt att fostra våra barn och leva vårt eget liv.

Den första instruktionen som gavs till Adam om hans ansvar här på jorden finns i Första Moseboken 2:24: ”Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.”

Föreningen av en man och en kvinna så att de är laglig och rättmätigt vigda sker inte bara för att ge framtida generationer möjlighet att ärva jorden, den för också med sig den största glädje och tillfredsställelse som finns att få under jordelivet. Det gäller särskilt när prästadömets makt förkunnar att äktenskapet ska vara i tid och all evighet. Barn som föds inom sådana äktenskap har en trygghet som inte finns någon annanstans.

Det som lärs ut i hemmet av goda föräldrar blir allt viktigare i dagens värld, där motståndarens inflytande är så omfattande. Som vi vet försöker han urholka och förstöra själva grunden till vårt samhälle — familjen. På slipade och noggrant förklädda sätt attackerar han hängivenheten till familjen över hela världen och underminerar kulturen och förbunden hos trofasta sista dagars heliga. Föräldrar måste bestämma sig för att undervisning i hemmet är ett högst heligt och viktigt ansvar. Även om andra institutioner som till exempel kyrkan och skolan kan hjälpa föräldrar att ”vänja den unge vid den väg han [eller hon] bör vandra” (Ords. 22:6), så vilar ansvaret i första hand på föräldrarna. Enligt den stora lycksalighetsplanen är det goda föräldrar som fått förtroendet att ta hand om och utveckla vår himmelske Faders barn.

I vårt anmärkningsvärda förvaltarskap som föräldrar finns det många sätt för goda föräldrar att få den hjälp och det stöd de behöver för att undervisa sina barn om Jesu Kristi evangelium. Låt mig föreslå fem saker som föräldrar kan göra för att skapa en starkare familjekultur:

För det första, föräldrar kan innerligt be sin himmelske Fader om hjälp att älska, förstå och vägleda barnen han skickat till dem.

För det andra kan de ha familjebön, skriftstudier och hemafton och äta tillsammans så ofta som möjligt. De kan göra middagen till en tid för kommunikation och undervisning av värderingar.

För det tredje kan föräldrar använda sig av kyrkans stödjande nätverk genom att samtala med barnens primärlärare, ungdomsledare och klass- och kvorumpresidentskap. Genom att kommunicera med dem som har kallats och avskiljts till att arbeta med deras barn kan föräldrar ge dem viktig insikt i ett barns särskilda och egna behov.

För det fjärde, föräldrar kan bära sitt vittnesbörd ofta för barnen, be dem att hålla Guds bud och berätta om de välsignelser som vår himmelske Fader har lovat sina trofasta barn.

För det femte kan vi i familjen skapa tydliga och enkla familjeregler och förväntningar, sunda familjetraditioner och -seder och ”familjeekonomi”, där barnen får ansvar i hushållet och tjänar ihop sin veckopeng så att de kan lära sig budgetera, spara och betala tionde på pengarna de tjänar.

De här förslagen på hur vi kan skapa en starkare familjekultur går hand i hand med kyrkans kultur. Vår stärkta familjekultur skyddar våra barn från ”motståndarens frestelser och brinnande pilar” (1 Nephi 15:24) som finns i deras jämnårigas kultur, underhållningens och kändisarnas kulturer, kreditens och berättigandets kultur och Internets och medias kulturer som ständigt bombarderar dem. Den kan hjälpa våra barn att leva ”i världen” utan att vara ”av världen” (Joh. 15:19).

President Joseph Fielding Smith lärde: ”Det är föräldrarnas plikt att lära sina barn de frälsande principerna i Jesu Kristi evangelium, så att de vet varför de ska döpas och så att en önskan att fortsätta hålla Guds bud sedan de döpts ska inpräntas i deras hjärtan, så att de kan komma tillbaka till hans närhet. Vill ni, mina goda bröder och systrar, ha kvar era familjer, era barn? Vill ni beseglas till era fäder och era mödrar som gått före er? I så fall måste ni börja er undervisning vid vaggan. Ni måste undervisa genom såväl föredöme som föreskrifter.”2

Tillkännagivandet om familjen säger:

”Man och hustru har ett högtidligt ansvar att älska och vårda sig om varandra och sina barn. ’Barn är en Herrens gåva’ (Ps. 127:3). Föräldrar har ett heligt ansvar att uppfostra sina barn i kärlek och rättfärdighet, att sörja för deras fysiska och andliga behov, att lära dem älska och tjäna varandra, att hålla Guds bud och vara laglydiga medborgare var än de bor …

Enligt gudomlig plan skall fadern presidera över sin familj i kärlek och rättfärdighet och han har ansvaret att sörja för och beskydda sin familj. Moderns främsta ansvar är barnens omvårdnad. I dessa heliga ansvar är fadern och modern skyldiga att hjälpa varandra som likvärdiga makar.”3

Jag tror att det är enligt gudomlig plan som moderns roll betonar omvårdnaden och undervisningen av nästa generation. Men det är underbart att se män och hustrur som har uppnått ett riktigt partnerskap där deras inflytande vävs samman och de effektivt kommunicerar både om och med sina barn.

Ondskans våldsamma angrepp mot våra barn är mer utstuderade och skamlösa än någonsin tidigare. När vi bygger en starkare familjekultur skapar vi ett extra skyddslager för våra barn och fjärmar dem från världsliga inflytanden.

Gud välsigne er, ni goda mödrar och fäder i Sion. Han har anförtrott sina eviga barn i er vård. Som föräldrar är vi medarbetare med, ja, vi förenar oss med Gud, i att åstadkomma hans verk och härlighet bland hans barn. Det är vår heliga plikt att göra vårt allra bästa. Det vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.

Show References

  1.  

    1. Morsdagsbrev från L. Tom Perry till hans mor, skickat från Saipan, daterat den 3 maj 1945.

  2.  

    2. Joseph Fielding Smith, i Conference Report, okt. 1948, s. 153.

  3.  

    3. ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, Liahona,nov 2010, 129.