Var en mera kristen kristen

Äldste Robert D. Hales

i de tolv apostlarnas kvorum


Det här är Kristi kallelse till varje kristen i dag: ”För mina lamm på bete … var en herde för mina får.”

Vad innebär det att vara kristen?

En kristen tror på Herren Jesus Kristus och att han är Guds bokstavlige Son, sänd av sin Fader att lida för våra synder i den storslagna kärleksakt som vi kallar försoningen.

En kristen tror att genom Gud Faderns nåd och hans Son Jesus Kristus kan vi omvända oss, förlåta andra, hålla buden och ärva evigt liv.

Att vara kristen innebär att ta på sig Kristi namn. Vi gör det genom att låta döpa oss och ta emot den Helige Andens gåva genom handpåläggning av dem som bär hans prästadömes myndighet.

En kristen vet att Guds profeter genom tiderna alltid har vittnat om Jesus Kristus. Denne Jesus visade sig tillsammans med vår himmelske Fader för profeten Joseph Smith 1820 och återställde evangeliet och sin ursprungliga kyrkas organisation.

Tack vare skrifterna och Joseph Smiths vittnesmål vet vi att Gud, vår himmelske Fader, har en förhärligad och fullkomlig kropp av kött och ben. Jesus Kristus är hans Enfödde Son i köttet. Den Helige Anden är en person som består av ande och vars uppgift det är att vittna om Fadern och Sonen. Gudomen utgörs av tre separata och åtskilda varelser, förenade i samma syfte.

Med de här lärdomarna som grund för vår tro, kan det då råda något tvivel om eller ifrågasättas att medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är kristna? Ändå återstår för varje kristen en enkel fråga: Vilka slags kristna är vi? Med andra ord, hur går det för oss i vår strävan att följa Kristus?

Låt oss tillsammans beakta två kristna lärjungars erfarenhet:

”När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön. De var fiskare.

Han sade till dem: ’Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.’

Genast lämnade de näten och följde honom.”1

Som dagens kristna har vi tillfälle att handla genast, omedelbart och beslutsamt, precis som Petrus och Andreas gjorde: ”Genast lämnade de näten och följde honom.”2 Vi är också kallade att lämna våra nät, att överge världsliga vanor, seder och traditioner. Vi är också kallade att överge våra synder. ”Och [Jesus] kallade till sig folket och … sade till dem: ’Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.”3 Att avstå från ogudaktigt beteende är början på den omvändelse som medför en mäktig förändring i hjärtat till dess ”vi inte längre har någon benägenhet att göra ont”.4

Den här förändringen kallas omvändelse och är möjlig endast tack vare Frälsaren. Jesus lovade: ”Om människorna kommer till mig skall jag visa dem deras svaghet … och min nåd är tillräcklig för alla människor som ödmjukar sig inför mig. Ty om de ödmjukar sig inför mig och har tro på mig, då skall jag göra så att det svaga blir starkt för dem.”5 Då vi förnyas i Kristus förändras vår innersta natur och vi vill inte längre återvända till vårt gamla liv.

Trots detta blir trofasta kristna alltid välsignade med att utsättas för svårigheter och besvikelser. När sådana förädlande utmaningar kommer kan vi frestas att återvända till vårt gamla liv. Efter sin korsfästelse visade Frälsaren sig för kvinnorna och berättade att bröderna skulle finna honom i Galiléen. När Petrus, den främste aposteln, återvände till Galiléen gick han också tillbaka till det han kunde — till det som han kände sig hemma med. ”Jag ger mig ut och fiskar”,6 förklarade han och tog flera lärjungar med sig.

Petrus och de andra fiskade faktiskt hela natten utan att få någon fisk. Nästa morgon stod Jesus på stranden och ropade till dem över vattnet: ”Kasta ut nätet på högra sidan.” Lärjungarna i båten följde Frälsarens uppmaning och fann genast att deras nät på ett mirakulöst sätt fylldes till bristningsgränsen. Johannes kände omedelbart igen Frälsarens röst och Petrus kastade sig genast i vattnet och simmade till stranden.7

Kristna som har återvänt till sitt gamla mindre trofasta liv bör beakta Petrus trofasta exempel. Tveka inte. Kom och lyssna och känn igen Mästarens röst som ropar på er. Kom sedan genast tillbaka till honom och ta på nytt emot hans rika välsignelser.

När bröderna återvände till stranden bjöds de på en fest med fisk och bröd. ”Kom och ät”,8 löd Frälsarens inbjudan. Under måltiden frågade han Petrus tre gånger: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Då Petrus gav uttryck för sin kärlek uppmanade Frälsaren honom: ”För mina lamm på bete … var en herde för mina får.”9

Det här är Kristi kallelse till varje kristen i dag: ”För mina lamm på bete … var en herde för mina får” — sprid mitt evangelium till både ung och gammal och lyft, välsigna, trösta, uppmuntra och stärk dem, speciellt dem som tänker och tror annorlunda än vi gör. Vi för hans lamm på bete i våra hem genom vårt sätt att leva efter evangeliet: vi håller buden, ber, studerar skrifterna och söker efterlikna hans kärlek. Vi är en herde för hans får i kyrkan när vi verkar i prästadömets kvorum och biorganisationerna. Och vi är en herde för hans får i hela världen genom att vara goda kristna samhällsmedborgare och tillämpa den rena gudstjänst som består i att besöka och betjäna änkorna, de faderlösa, de fattiga och alla som lider nöd.

För många kan kallet att vara en kristen tyckas krävande, till och med överväldigande. Men vi behöver inte frukta eller känna oss otillräckliga. Frälsaren har lovat att göra oss dugliga till hans verk. ”Följ mig”, sade han, ”så skall jag göra er till människofiskare”.10 När vi följer honom välsignar han oss med gåvor, talanger och kraften att göra hans vilja, vilket får oss att gå utanför vår bekvämlighetszon och göra sådant som vi inte trodde att vi kunde. Det kan innebära att sprida evangeliet till grannar, rädda dem som är andligen förlorade, verka som heltidsmissionär, tjäna i templet, fostra barn med särskilda behov, älska den vilsegångne, hjälpa en sjuk maka, uthärda missförstånd eller genomgå lidande. Det innebär att vi måste förbereda oss själva inför att anta hans kallelse genom att säga: ”Jag går vart du styr mina steg. Jag säger det du vill att jag ska säga. Jag gör vad du ber mig att göra. Jag är den du vill att jag ska vara.”11

För att vara den som vår himmelske Fader vill att vi skall vara, följer vi Jesus Kristus. Jag vittnar om att han ständigt uppmanar oss att följa honom. Om det här är första gången som du har hört att sista dagars heliga är hängivna kristna eller om du har varit borta ett tag från kyrkan och vill följa honom på nytt — så var inte rädd! Frälsarens första lärjungar var alla nya medlemmar i kyrkan, nyligen omvända till hans evangelium. Jesus undervisade tålmodigt var och en. Han hjälpte dem att uppfylla sina ansvar. Han kallade dem sina vänner och lade ner sitt liv för dem. Och han har redan gjort detsamma för dig och för mig.

Jag vittnar om att genom hans oändliga kärlek och nåd kan vi bli mera kristna kristna. Tänk på följande kristuslika egenskaper. Vad gör vi för att stärka dem inom oss?

Kristen kärlek. Frälsaren värdesatte alla. Han var vänlig och hade medkänsla med alla, han lämnade de nittionio för att finna den enskilde,12 ty för honom är ”till och med alla hårstrån på [vårt] huvud … räknade”.13

Kristen tro. Trots frestelser, prövningar och förföljelser litade Frälsaren på vår himmelske Fader och valde att vara trofast och lydig mot hans bud.

Kristen uppoffring. Under hela sitt liv gav Frälsaren av sin tid och sin energi, och till slut gav han sig själv genom försoningen så att alla Guds barn skulle kunna uppstå och få möjlighet att ärva evigt liv.

Kristen omsorg. Liksom den barmhärtige samariten räckte Frälsaren alltid ut handen för att rädda, älska och vårda människorna omkring sig, oavsett deras kultur, trosbekännelse eller omständigheter.

Kristet tjänande. Oavsett om Frälsaren hämtade vatten ur en källa, lagade en måltid av fisk eller tvättade dammiga fötter tillbringade han dagarna med att tjäna andra — han lyfte de trötta och stärkte de svaga.

Kristet tålamod. I sin egen sorg och under sitt eget lidande väntade Frälsaren på sin Fader. Han har tålamod med oss och väntar på att vi ska finna oss själva och komma hem till honom.

Kristen frid. Under hela sitt tjänande på jorden betonade han förståelse och bidrog till frid. Särskilt bland sina lärjungar lärde han att kristna inte ska strida mot andra kristna, oavsett skiljaktigheter.

Kristen förlåtelse. Han lärde oss att be för dem som förföljer oss. Han visade vägen genom att be att de som korsfäste honom skulle bli förlåtna.

Kristen omvändelse. Liksom Petrus och Andreas känner många igen evangeliets sanning så snart som de hör den. De blir genast omvända. För andra kan det ta längre tid. I en uppenbarelse som gavs genom Joseph Smith lärde Frälsaren: ”Det som är av Gud är ljus, och den som tar emot ljus och förblir i Gud får mer ljus, och detta ljus växer sig klarare och klarare fram till den fullkomliga dagen”,14 den fullkomliga dagen för vår omvändelse. Jesus Kristus är ”världens ljus och Återlösare, sanningens Ande”.15

Kristen uthållighet intill änden. Under hela sitt liv slutade Frälsaren aldrig att göra sin Faders vilja utan fortsatte i rättfärdighet, godhet, barmhärtighet och sanning tills hans jordiska liv var slut.

Detta är några av karaktärsegenskaperna hos dem som hör och ger akt på Frälsarens röst. Som ett av hans särskilda vittnen på jorden bär jag mitt kristna vittnesbörd om att han kallar er i dag: ”Kom … och följ mig.”16 Kom och gå på den stig som leder till evig lycka, glädje och evigt liv i vår himmelske Faders rike. I Jesu Kristi, vår Frälsares och Återlösares namn, amen.

Show References

  1.  

    1.  Matt. 4:18–20.

  2.  

    2.  Mark. 1:18.

  3.  

    3.  Mark. 8:34.

  4.  

    4.  Mosiah 5:2.

  5.  

    5.  Ether 12:27; kursivering tillagd.

  6.  

    6.  Joh. 21:3.

  7.  

    7. Se Joh. 21:3–8.

  8.  

    8.  Joh. 21:12.

  9.  

    9. Se Joh. 21:15–17.

  10.  

    10.  Matt. 4:19; kursivering tillagd.

  11.  

    11. Se ”Kanhända ej uppå stormigt hav”, Psalmer, nr 178.

  12.  

    12. Se Matt. 18:12–14.

  13.  

    13.  Luk. 12:7.

  14.  

    14.  L&F 50:24.

  15.  

    15.  L&F 93:9.

  16.  

    16.  Luk. 18:22.