2010–2019
Sakramentets välsignelser
Oktober 2012


Sakramentets välsignelser

Vi blir välsignade när vi känner tacksamhet för Jesu Kristi försoning, förnyar våra dopförbund, känner oss förlåtna och tar emot inspiration från den Helige Anden.

Jag växte upp i Rexburg i Idaho, där jag påverkades och undervisades av en underbar familj och underbara vänner, lärare och ledare. Alla har vi speciella upplevelser i livet som berör vår själ och förändrar saker och ting för evigt. Jag hade en sådan upplevelse i min ungdom. Den upplevelsen förändrade mitt liv.

Jag var alltid aktiv i kyrkan och gick framåt i det aronska prästadömet. När jag var tonåring bad broder Jacob, min lärare, mig att skriva ner på ett kort vad jag hade tänkt på under sakramentet. Jag tog mitt kort och började skriva. Först på listan kom en basketmatch som vi hade vunnit föregående kväll. Sedan kom en dejt efter matchen och så fortsatte listan. Långt ner och inte alls med stora bokstäver stod namnet Jesus Kristus.

Varje söndag fylldes kortet i. För en ung man i aronska prästadömet fick sakramentet och sakramentsmötet en ny, utvidgad och andlig innebörd. Jag såg ivrigt fram emot söndagen och möjligheten att ta del av sakramentet, eftersom jag förändrades av att förstå Frälsarens försoning. Varje söndag sedan dess ser jag mitt kort framför mig när jag tar del av sakramentet och jag granskar min lista. Nu står alltid mänsklighetens Frälsare överst på min lista.

I Nya testamentet kan vi läsa om när Frälsaren och hans apostlar samlades på en övervåning för att fira påskhögtiden.

”Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ’Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig.’

På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ’Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er’.”1

Jesus instiftade också sakramentets förrättning under sitt besök hos nephiterna.2 Jag har kommit att förstå vikten av de här två händelserna.

President David O. McKay sade: ”Jag känner mig manad att betona det som Herren har avsett vara det viktigaste mötet i kyrkan och det är sakramentsmötet.”3 Om vi på rätt sätt förbereder oss för sakramentet kan det förvandla våra liv. Jag vill lägga fram fem principer som kan välsigna våra liv när vi värdigt tar del av sakramentet.

I. Känn tacksamhet för Jesu Kristi försoning

Den första principen är att ha en känsla av tacksamhet till vår himmelske Fader under sakramentet för hans Sons försoning. Följande har berättats om att dela ut sakramentet:

”Sakramentet hade faktiskt aldrig betytt särskilt mycket för mig förrän den söndagen när jag ordinerades till diakon. Den eftermiddagen delade jag ut sakramentet för första gången. Före mötet varnades jag av en av diakonerna: ’Se upp med broder Schmidt. Du måste kanske väcka honom!’ Till slut kom stunden då jag fick delta i utdelningen av sakramentet. Jag klarade de sex första raderna riktigt bra. Barn och vuxna tog del av brödet utan några speciella problem. Sedan kom jag till rad sju, den rad där broder Schmidt alltid satt. Men jag blev förvånad. I stället för att sova var han klarvaken. Till skillnad från många andra som jag hade bjudit tog han brödet med vad som tycktes mig eftertanke och vördnad.

Några minuter senare närmade jag mig på nytt rad sju med vattnet. Den här gången hade min vän rätt. Broder Schmidt satt med huvudet nedböjt och de stora ögonen slutna. Han sov tydligen. Vad kunde jag göra eller säga? Jag tittade för ett ögonblick på hans panna som var rynkig och trött efter många års arbete och slit. Han hade anslutit sig till kyrkan som tonåring och fått utstå mycken förföljelse i sitt lilla tyska samhälle. Jag hade hört hans historia många gånger på vittnesbördsmötet. Jag beslöt till sist att knuffa honom mjukt på axeln i förhoppning att väcka honom. När jag sträckte ut handen för att göra så, lyfte han långsamt huvudet. Tårar rann nedför hans kinder och när våra blickar möttes såg jag i hans ögon kärlek och glädje. Han sträckte tyst fram handen och tog vattnet. Trots att jag bara var tolv år då, minns jag fortfarande livligt vilken känsla jag hade när jag såg hur den fårade gamle mannen tog del av sakramentet. Jag visste utan något tvivel att han kände för sakramentet på ett sätt som jag aldrig hade känt. Jag beslöt då att jag också ville känna så.”4

Broder Schmidt hade talat med himlen, och himlen hade talat med honom.

II. Kom ihåg att vi förnyar våra dopförbund

Den andra principen är att komma ihåg att vi förnyar våra dopförbund när vi tar del av sakramentet. Några av de löften vi ger enligt skrifterna är:

”Önskar komma in i Guds fålla och kallas hans folk … att bära varandras bördor … och trösta dem som står i behov av tröst … och stå som vittnen om Gud.”5

”Kommer fram med förkrossat hjärta och botfärdig ande … villiga att ta på sig Jesu Kristi namn … beslutna att tjäna honom intill änden”,6 och hålla hans bud och alltid minnas honom.7

Sakramentsbönerna är en påminnelse om dessa förbund. När vi tar del av sakramentet förnyar vi vår förpliktelse att leva efter de här förbunden. Jag tror att det är bra om vi lär oss sakramentsbönerna utantill i sinne och hjärta. Det hjälper oss att fokusera på att förnya våra dopförbund. Oavsett om vi är åtta eller åttio år gamla när vi döper oss, hoppas jag att vi aldrig ska glömma den dagen och förbunden vi ingick.

III. Under sakramentet kan vi känna att våra synder är förlåtna

För det tredje kan vi under sakramentet känna att våra synder är förlåtna. Om vi före sakramentsmötet har tagit oss tid att omvända oss från våra synder kan vi känna oss hela och rena när vi lämnar sakramentsmötet. President Boyd K. Packer sade: ”Sakramentet förnyar förlåtelseprocessen. Varje söndag när sakramentet delas ut, är det en ceremoni för att förnya förlåtelseprocessen … Varje söndag renar du dig så att du, när du så småningom dör, kommer att ha en ren ande.”8 Att värdigt ta del av sakramentet kan hjälpa oss att känna som kung Benjamins folk som ”fylldes med glädje, eftersom de fått förlåtelse för sina synder och fått samvetsfrid.”9

IV. Vi kan få inspiration om hur vi ska lösa våra problem

Den fjärde principen är att vi under sakramentsmötet kan få inspiration om hur vi ska lösa våra problem. När jag var missionspresident i Bolivia fick min hustru Mary Anne och jag välsignelsen att få närvara vid ett utbildningsmöte för missionspresidenter med president Henry B. Eyring. Under det mötet lärde han oss att det finns tre viktiga sätt att förbereda sig för att tillgodogöra sig ett möte. Vi bör komma med våra problem, ödmjuka som barn, redo att lära och med en önskan att hjälpa Guds barn.

När vi ödmjukt kommer till sakramentsmötet kan vi välsignas med att känna hur vi ska lösa våra dagliga problem. Vi måste komma förberedda, vara villiga att lyssna och inte bli distraherade. I skrifterna läser vi: ”Men se, jag säger dig, att du måste utforska det i ditt eget sinne. Sedan måste du fråga mig om det är rätt, och om det är rätt skall jag få ditt hjärta att brinna inom dig, därför skall du känna att det är rätt.”10 Vi kan få veta vad vi bör göra för att lösa våra problem.

V. Att värdigt ta del av sakramentet hjälper oss att fyllas av den Helige Anden.

Den femte principen: Att värdigt ta del av sakramentet hjälper oss att bli fyllda av den Helige Anden. När Jesus instiftade sakramentet under sitt besök hos nephiterna sade han: ”Den som äter detta bröd äter av min kropp till sin själ. Och den som dricker av detta vin dricker av mitt blod till sin själ. Och hans själ skall aldrig vare sig hungra eller törsta utan skall bli mättad.”11 Löftet till dem var att om de hungrade och törstade efter rättfärdighet skulle de fyllas av den Helige Anden. Sakramentsbönen lovar även att om vi lever i enlighet med våra förbund, kommer vi alltid att ha hans Ande hos oss.12

Äldste Melvin J. Ballard sade: ”Jag är vittne till att det finns en anda som medföljer sakramentets utdelning som värmer själen från huvud till fot. Man känner hur såren i anden läks och bördan lyfts bort. Tröst och lycka kommer till den själ som är värdig och som verkligen önskar ta del av denna andliga föda.”13

Vi blir välsignade när vi känner tacksamhet för Jesu Kristi försoning, förnyar våra dopförbund, känner oss förlåtna och tar emot inspiration från den Helige Anden när vi tar del av sakramentet varje vecka. Det kommer alltid att vara ett fint sakramentsmöte om sakramentet är det centrala under mötet. Jag uttrycker min tacksamhet för Jesu Kristi försoning. Jag vet att han lever. I Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Luk. 22:19–20; kursivering tillagd.

  2. Se 3 Nephi 18.

  3. David O. McKay, Conference Report, okt. 1929, s. 11.

  4. Se Mormons bok: Lektionsbok (Kyrkans utbildningsverksamhet), s. 381.

  5. Mosiah 18:8–9.

  6. L&F 20:37.

  7. Se L&F 20:77.

  8. Boyd K. Packer, Mine Errand from the Lord (2008), s. 196.

  9. Mosiah 4:3; kursivering tillagd.

  10. L&F 9:8; kursivering tillagd.

  11. 3 Nephi 20:8.

  12. Se L&F 20:77.

  13. Melvin J. Ballard, i Bryant S. Hinckley, Sermons and Missionary Services of Melvin Joseph Ballard (1949), s. 149.