Bröder, vi har ett arbete att utföra

Äldste D. Todd Christofferson

i de tolv apostlarnas kvorum


Som män som bär prästadömet har vi en viktig roll att spela i samhället, i våra hem och i kyrkan.

Bröder, mycket har sagts och skrivits på senare år om de utmaningar som män och pojkar ställs inför. Exempel på böcker som getts ut i USA är: Varför det inte finns några goda män kvar, ”Killarnas fall, Slutet för männen, Varför pojkar misslyckas och Att vara en riktig man. Hur som helst så är en röd tråd i dessa analyser att i många av dagens samhällen får män förvirrande och motstridiga signaler om sin roll och värde i samhället.

Författaren till Manning up (”Att vara en riktig man”) sade: ”Det har varit en nästan universell regel i vår kultur att medan flickor blev kvinnor bara genom att nå fysisk mognad, måste pojkar klara ett test. De måste visa mod, fysisk tapperhet, eller bemästrande av de nödvändiga färdigheterna. Målet var att bevisa sin kompetens som kvinnornas och barnens beskyddare. Detta var alltid deras primära sociala roll. Men idag, när kvinnor går framåt i den moderna ekonomin, är försörjande makar och fäder inte längre nödvändiga, och karaktärsdragen som män tidigare behövde för att spela sin roll — styrka, behärskning, mod och trohet — är förlegade och till och med lite pinsamma.”1

I sin strävan att främja kvinnors möjligheter, vilket vi berömmer, finns det de som talar nedsättande om män och deras roll. De verkar tycka att livet är en tävling mellan mannen och kvinnan — att den ena måste dominera den andra och att det nu är kvinnans tur. Somliga hävdar att karriären betyder allt och att äktenskap och barn är, eller borde vara, helt valfria. Så varför behöver vi män?2 I alltför många Hollywood-filmer, TV-serier och till och med reklamfilmer skildras mannen som inkompetent, omogen eller självcentrerad. Detta kulturella förvekligande av mannen har en negativ inverkan.

I USA, till exempel, rapporteras följande: ”Flickor överträffar nu pojkar på samtliga nivåer, från grundskolan och ända till universitetet. I åttonde klass, till exempel, är bara 20 procent av pojkarna duktiga på att skriva, och 24 procent på att läsa. Unga mäns resultat på högskoleprovet var 2011 de sämsta på 40 år. Enligt USA:s center för utbildningsstatistik (NCES) är det 30 procent vanligare att pojkar hoppar av både gymnasiet och högskolan … Man förutspår att kvinnor kommer att få 60 procent av kandidatexamina, 63 procent av mastersexamina och 54 procent av doktorsexamina år 2016. Två tredjedelar av studenterna i individuella program är pojkar.”3

Vissa män och unga män har tagit dessa negativa signaler som en ursäkt att undvika ansvar och aldrig riktigt bli vuxna. I en studie som alltför ofta är korrekt påpekade en universitetsprofessor: ”Männen kommer till föreläsningarna med bakåtvända kepsar och [dåliga] ursäkter som ’datorn åt upp min hemläxa’. Samtidigt tittar kvinnorna i sina kalendrar och ber om rekommendationer för juristutbildningen.”4 En kvinnlig filmrecensent uttryckte en ganska cynisk åsikt att ”det vi kan förvänta oss av män, om vi har tur och väljer att ha en partner, är att han är just det — en partner. Någon som står på egna ben och respekterar att vi också gör det.”5

Bröder, så får det inte vara med oss Som män som bär prästadömet har vi en viktig roll att spela i samhället, i våra hem och i kyrkan. Men vi måste vara män som kvinnor kan lita på, som barn kan lita på, och som Gud kan lita på. I kyrkan och Guds rike i dessa sista dagar har vi inte råd att ha pojkar och män som driver omkring. Vi har inte råd med unga män som saknar självdisciplin och bara söker efter nöjen. Vi har inte råd med vuxna män som inte kommer någonstans i livet, som inte på allvar planerar att bilda familj och göra en insats i den här världen. Vi har inte råd med makar och fäder som inte klarar av att vara andliga ledare i sina hem. Vi har inte råd med att de som bär och utövar det heliga prästadömet efter Guds sons heliga orden, slösar bort sin styrka på pornografi eller tillbringar sina liv i cyberrymden (och är ironiskt nog av världen men inte i världen).

Bröder, vi har ett arbete att utföra.

Unga män, ni behöver göra bra ifrån er i skolan och sedan fortsätta er utbildning med eftergymnasiala studier. Några av er kommer att vilja gå på universitet och satsa på karriär inom ekonomi, jordbruk, politik eller andra yrken. Några kommer att utmärka sig inom konst, musik eller undervisning. Andra väljer ett militäryrke eller lär sig ett hantverk. Genom åren har jag anlitat många hantverkare för renoverings- och reparationsjobb på mitt hus, och jag har beundrat dessa mäns förmåga att arbeta hårt och deras skicklighet. I vilket yrke du än väljer är det är viktigt att du blir skicklig så att du kan försörja en familj och utöva ett gott inflytande på ditt samhälle och ditt land.

Nyligen såg jag en film som visade en dag i livet för en 14-årig ung man i Indien som heter Amar. Han stiger upp tidigt och arbetar många timmar på två olika jobb, före och efter skolan, sex och en halv dagar i veckan. Hans inkomst utgör en stor del av hans familjs försörjning. Han skyndar sig hem på sin gamla cykel från sitt andra jobb när det har blivit mörkt och lyckas pressa in några timmars läxläsning innan han lägger sig i sin säng på golvet mellan sovande syskon omkring klockan elva på kvällen. Trots att jag aldrig har träffat honom är jag stolt över hans plikttrogenhet och mod. Han gör sitt allra bästa med sina begränsade resurser och möjligheter och är en välsignelse för sin familj.

Ni vuxna män — fäder, ensamstående vuxna, ledare, hemlärare — var värdiga föredömen och hjälp det uppväxande släktet av pojkar att bli män. Lär dem såväl sociala färdigheter som andra färdigheter: hur man deltar i en konversation, hur man bekantar sig med och umgås med andra, hur man för sig med kvinnor och flickor, hur man tjänar, hur man är aktiv och ägnar sig åt rekreation, hur man utvecklar fritidsintressen utan att bli beroende, hur man rättar till misstag och gör bättre val.

Så till alla som lyssnar, var än ni nås av mitt budskap, säger jag som Jehova sade till Josua: Var starka och frimodiga! (se Josua 1:6). Ta mod till dig och förbered dig så gott du kan, oavsett dina omständigheter. Förbered dig för att bli en god make och far. Förbered dig för att bli en god och produktiv invånare. Förbered dig för att tjäna Herren vars prästadöme du bär. Oavsett var du befinner dig så bryr sig din himmelske Fader om dig. Du är inte ensam, och du har prästadömet och den Helige Andens gåva.

Av de många platser där ni behövs är en av de allra viktigaste ert prästadömskvorum. Vi behöver kvorum som ger andlig näring till medlemmarna på söndagarna och som även tjänar. Vi behöver kvorumledare som fokuserar på att göra Herrens arbete och på att stödja kvorummedlemmar och deras familjer.

Tänk på missionsarbetet. Unga män, ni har ingen tid att förlora. Ni kan inte vänta med förberedelsen tills ni är 17 eller 18. Aronska prästadömets kvorum kan hjälpa sina medlemmar att förstå prästadömets ed och förbund och förbereda sig för att ordineras till äldste, de kan hjälpa dem förstå och förbereda sig för templets förrättningar och de kan hjälpa dem att förbereda sig för ett framgångsrikt missionsarbete. Melkisedekska prästadömets kvorum och Hjälpföreningen kan hjälpa föräldrar att förbereda missionärer som går ut på missionsfältet fullkomligt hängivna. Och i varje församling och gren kan dessa kvorum bana väg för ett effektivt samarbete med de heltidsmissionärer som tjänar där.

Ett nära besläktat arbete som främst vilar på prästadömets axlar är Frälsarens kallelse, som upprepats av president Thomas S. Monson: att rädda dem som har villat bort sig från kyrkan eller som av någon anledning har blivit missnöjda med den. Vi har haft storslagen framgång i denna strävan, där de unga männen har gjort ett utmärkt arbete. Ett kvorum inom aronska prästadömet i Rio Grandes spanska församling i Albuquerque i New Mexiko rådgjorde tillsammans om vem de skulle kunna föra tillbaka och gick sedan som grupp och besökte var och en. En sade: ”När de kom till min dörr kände jag mig betydelsefull”, och en annan sade: ”Jag är glad att något faktiskt vill att jag ska gå till kyrkan. Det gör att jag vill gå till kyrkan nu.” När kvorummedlemmarna inbjöd en ung man att komma tillbaka bad de honom att följa med dem nästa gång de kom, och det gjorde han. De bad honom inte bara att komma till kyrkan. De gjorde honom genast till en del av kvorumet.

En annat prästadömsarbete som är en utmaning men samtidigt stimulerande är släktforskning och tempeltjänst. Höll ögonen öppna efter ett brev från första presidentskapet som snart kommer med ett förnyat kall och en högre vision av detta viktiga arbete som vi måste göra.

Våra kvorum utgör också ett brödraskap av ömsesidigt stöd. President Gordon B. Hinckley sade en gång: ”Det blir en förunderlig dag, mina bröder — det blir en dag när Herrens avsikter går i fullbordan — när våra prästadömskvorum blir en kraftkälla för varje man som tillhör dem, när varje sådan man med rätta skall kunna säga: ’Jag är medlem i ett prästadömskvorum i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag står beredd att hjälpa mina bröder i alla deras behov, på samma sätt som jag är övertygad om att de är beredda att hjälpa mig … När vi arbetar tillsammans kan vi utan förlägenhet och utan fruktan stå emot varje motvind som kan blåsa, vare sig den är ekonomisk, social eller andlig.’”6

Trots våra bästa ansträngningar blir inte allt som vi planerat, och en ”motvind” som kan blåsa i en mans liv är arbetslöshet. I ett av kyrkans tidiga välfärdshäften stod: ”En man utan arbete är av särskild vikt för kyrkan, för berövad sin arvedel, prövas han liksom Job prövades — i fråga om sin integritet. Allteftersom dagar blir till veckor och månader och till och med år av motgångar, blir smärtan allt djupare … Kyrkan kan inte hoppas på att rädda en man på söndagen om den under veckan endast passivt betraktar hans själs korsfästelse.”7

I april 2009 berättade förre rådgivaren i presiderande biskopsrådet, Richard C. Edgely, om ett föredömligt kvorum som mobiliserade sig för att hjälpa en arbetslös broder:

”Phils bilverkstad i Centerville i Utah är ett exempel på vad prästadömets ledarskap och kvorum kan uträtta. Phil var medlem i äldstekvorumet och arbetade som mekaniker i en lokal bilverkstad. Tyvärr drabbades bilverkstaden där Phil arbetade av ekonomiska problem och han friställdes. Han var helt förkrossad av det som hände.

När hans biskop Leon Olson hörde talas om att Phil blivit friställd övervägde han och äldsternas kvorumpresidentskap under bön olika sätt att få Phil på fötter igen. Han var ju en medbroder i kvorumet som behövde hjälp. De kom fram till att Phil hade förmåga att driva ett eget företag. En kvorummedlem berättade att han hade en gammal lada som kunde användas som bilverkstad. Andra kvorummedlemmar kunde samla ihop verktyg och utrustning till den nya verkstaden. Nästan alla i kvorumet kunde åtminstone hjälpa till med att städa upp den gamla ladan.

De berättade för Phil om sina idéer och sedan lade de fram planen för kvorumet. Ladan städades och renoverades, verktyg samlades in och allt ställdes i ordning. Phils bilverkstad blev en succé och så småningom flyttades den till en mer permanent plats — och allt detta tack vare att hans kvorumbröder erbjöd hjälp i en nödsituation.”8

Naturligtvis är det så som profeterna har upprepat genom åren: ”Det viktigaste arbete ni någonsin kommer att uträtta för Herren, sker inom ert eget hems väggar.”9 Vi har mycket att göra för att stärka äktenskapet i ett samhället som alltmer trivialiserar dess betydelse och avfärdar dess syfte. Vi har mycket att göra för att lära våra barn att ”be och vandra rättrådigt inför Herren” (L&F 68:28). Vår uppgift innebär inget mindre än att hjälpa våra barn att uppleva den stora hjärtats förändring eller omvändelse till Herren som så väl uttrycks i Mormons bok (se Mosiah 5:1–12; Alma 26). Tillsammans med Hjälpföreningen kan prästadömets kvorum bygga upp föräldrar och äktenskap, och kvorumen kan ge prästadömets välsignelser till familjer med en ensamstående förälder.

Ja, bröder, vi har ett arbete att utföra. Tack för de uppoffringar och allt det goda ni gör. Fortsätt så! Herren hjälper er. Ibland kanske ni inte riktigt vet vad ni ska göra eller säga, men sätt bara igång. Börja handla så lovar Herren att ”en vid dörr skall … öppnas för [er]” (L&F 118:3). Börja tala så är hans löfte till er: ”Ni skall inte komma på skam inför människorna, ty det skall i samma stund, ja i samma ögonblick, bli er givet vad ni skall säga” (L&F 100:5–6). Det är sant att vi på många sätt är vanliga och ofullkomliga, men vi har en fullkomlig Mästare som utverkade en fullkomlig försoning, och vi kan göra anspråk på hans nåd och hans prästadöme. När vi omvänder oss och renar vår själ har vi löftet att vi ska få undervisning och begåvas med kraft från höjden (se L&F 43:16).

Kyrkan och världen och kvinnorna ropar efter män, män som utvecklar sin förmåga och sina talanger, som är villiga att arbeta och göra uppoffringar, som vill hjälpa andra att uppnå glädje och frälsning. De ropar: ”Stå upp, ni Herrens män!”10 Må Gud hjälpa oss att göra det. I Jesu Kristi namn, amen.

Show References

  1.  

    1. Kay S. Hymowitz, Manning Up: How the Rise of Women Has Turned Men into Boys (2011), s. 16.

  2.  

    2. ”När man frågar unga människor idag vad som kommer att göra dem vuxna, nämner nästan ingen äktenskapet. Det är mycket mer troligt att de ser jobbrelaterade faktorer — en avslutad utbildning, ekonomiskt oberoende, ett heltidsjobb — som tecken på att de har blivit vuxna. Arbete, karriär, oberoende: dessa är de primära källorna till identitet idag” (Hymowitz, Manning Up, 45). Pressen på kvinnor att anamma den här antiäktenskapsetiken är särskilt intensivt. En journalist för Times i London skrev: ”Ingen, varken min familj eller mina lärare, har någonsin sagt: ’Just det, det kan förresten vara en bra idé att bli hustru och mor också.’ De var så fast beslutna att vi skulle följa en ny, jämställd, modern stig att generationer av kvinnors historiska ambitioner — att gifta sig och fostra en familj — avsiktligt redigerades bort från deras vision för vår framtid” (Eleanor Mills, ”Learning to Be Left on the Shelf”, Sunday Times, 18 apr. 2010, www.thetimes.co.uk; i Hymowitz, Manning Up, s. 72). En annan författare i 40-årsåldern citerade några reaktioner hon fått på sin artikel om sin ånger över att inte ha gift sig: ”Jag blir helt förfärad av ditt behov av en man”, ”Skaffa dig lite självkänsla!” ”Du har tagit ömsesidigt beroende till en ny lägstanivå”, och ”Om min dotter växer upp med en hälften så stark önskan att få en man, så kommer jag att veta att jag har gjort något fel i min uppfostran” (Lori Gottlieb, Marry Him: The Case for Settling for Mr. Good Enough [2010], s. 55).Den goda nyheten är att de flesta, inklusive unga vuxna, inte köper anti-äktenskap- och anti-familj-budskapet. ”Enligt en studie av en ekonom vid University of Pennsylvania i USA 2008, hade 86 procent av vita kvinnor med en högskoleexamen gift sig innan de fyllt 40, jämfört med 88 procent av dem med en kortare högskoleutbildning. Siffrorna för vita, högskoleutbildade män är snarlika: 84 procent av dem hade gift sig innan de fyllt 40, 2008. Den allmänna åsikten som inte beläggs av någon studie, må vara att äktenskapet är en dålig affär för kvinnor. Men högskoleutbildade vita kvinnor tycks inte anse det. De tror i högre grad än någon annan grupp att ’gifta personer generellt sett är lyckligare än ogifta’ … Den stora majoriteten — 70 procent — av förstaårselever på högskolan anser att en familj är ’avgörande’ eller ’mycket viktig’ för deras framtid” (Hymowitz, Manning Up, s. 173–174).

  3.  

    3. Philip G. Zimbardo och Nikita Duncan, The Demise of Guys: Why Boys Are Struggling and What We Can Do about It (2012), e-bok; se kapitlet ”Behind the Headlines.”

  4.  

    4. Barbara Dafoe Whitehead, Why There Are No Good Men Left: The Romantic Plight of the New Single Woman (2003), s. 67.

  5.  

    5. Amanda Dickson, ”’Hunger Games’ Main Character a Heroine for Our Day”, Deseret News, 2 apr. 2012, www.deseretnews.com.

  6.  

    6. Gordon B. Hinckley, ”Prästadömskvorumens välfärdsansvar”, Nordstjärnan, apr. 1978, s. 135.

  7.  

    7.  Helping Others to Help Themselves: The Story of the Mormon Church Welfare Program (1945), s. 4.

  8.  

    8. Richard C. Edgley, ”Ett telefonsamtal till er”, Liahona,

  9.  

    9.  Kyrkans presidenters lärdomar: Harold B. Lee (2001), s. 134.

  10.  

    10. ”Rise Up, O Men of God”, Hymns, nr 323; se också ”Stå upp, ni Herrens män”, Liahona, nov. 2006, s. 59.