Genom tro fullbordas allting

För inte så länge sedan klättrade flera av oss i familjen Nash upp till toppen av Huayna Picchu, en hög topp intill Machu Picchus forntida inkaruiner i Perus bergmassiv. Det är en mycket brant klättring med hisnande utsikt och branta stup. Många bergsklättrare har tragiskt mist livet genom att falla ner från den smala branta stigen. För att undvika sådana tragedier har starka kablar sedan dess förankrats i Huayna Picchus bergvägg. Vi höll oss fast i dessa kablar när vi klättrade och de hjälpte oss att nå krönet i säkerhet, där utsikten var majestätisk!

Liksom stigen på Huayna Picchu utgör vår jordiska resa en brant och svår klättring som vi behöver vår himmelske Faders hjälp att lyckas slutföra. Av det skälet har han fastställt evangeliets principer och förrättningar så att de kan leda oss till Frälsaren och hans frälsande kraft.¹ Den första av dessa principer, tro på Herren Jesus Kristus,² är som kablarna på Huayna Picchu: Om den är stark och säkert förankrad i Återlösarens klippa³ hjälper den oss att i säkerhet klättra på evangeliets stig, klara av varje utmaning i livet⁴ och återvända till vår himmelske Faders majestätiska närhet. Genom tro fullbordas allting.⁵

Tro är både en handlingsprincip och en kraftprincip.⁶ Det ”är inte att ha fullkomlig kunskap om något. Om [vi] därför har tro, så har [vi] hopp om ting som inte syns men som är verkliga.”⁷ Det är en övertygelse⁸ som vi fått av Anden genom det vi lärt oss och som får oss att handla,⁹ att följa Frälsarens exempel och att med bönens hjälp hålla hans bud, även under tider av uppoffringar och prövningar.¹⁰ Tron ger oss Herrens kraft som bland annat manifesteras i hoppet om kommande goda ting,¹¹ underverk som bekräftar tron¹² och gudomligt skydd i andliga och timliga angelägenheter.¹³

Ann Rowley var en pionjärkvinna i kyrkans tidigare dagar. Hennes liv gestaltar vilken god inverkan utövandet av tro har i vårt liv. Syster Rowley, som var en änka från England, utövade sin tro för att följa profetens kall att insamlas i Sion. Hon tillhörde Martins handkärrekompani, som mötte djupa snödrivor längs vägen hösten 1856. De hade nått till en punkt på vandringen då hennes sju barn bokstavligen svalt. Hon skrev: ”Jag led av att se mina barn gå hungriga … Kvällen kom och det fanns ingen mat. Min vana trogen bad jag om Guds hjälp. Jag gick ner på knä och tänkte på de två hårda skeppsskorpor som … var över sedan sjöresan. De var inte stora och så hårda att man inte kunde bryta av dem. Det var verkligen inte tillräckligt för att mätta åtta personer, och fem bröd och två fiskar var inte heller tillräckligt för att mätta femtusen, men genom ett underverk hade Jesus gjort det. Med Guds hjälp är således inget omöjligt. Jag tog fram skorporna och lade dem i en stor gryta och täckte dem med vatten och bad om Guds välsignelse. Sedan lade jag ett lock på grytan och satte den över elden. När jag lite senare tog av locket fann jag att grytan var fylld med mat. Jag böjde knä med min familj och tackade Gud för hans godhet. Den kvällen hade min familj tillräckligt med mat.”¹⁴

Ann Rowley levde efter evangeliet trots stora personliga uppoffringar. Hon behövde hjälp och bad om den i sin bön. Tack vare sin tro var hon fylld av hopp och fick genom ett underverk mat till sina barn. Herren välsignade henne också med den evigt betydelsefulla förmågan att hålla ut ”i tro intill änden”.¹⁵ Trots en oviss framtid krävde hon inte att få veta hur hon skulle kunna mätta sina barn nästa dag. I stället ”hoppades [hon tålmodigt] på Herren”¹⁶ och strävade vidare med hopp — precis som den vackra psalmen uttrycker:

Vi kan också utöva sådan tro på Herren, vi kan tro och lita på att vår gode och trofaste Gud¹⁸ kommer att välsigna oss med sin förunderliga kraft, anpassad efter våra omständigheter och i sin rätta tid. När vi gör det kommer vi också att få se Guds hand manifesteras i vårt liv.

Herren befaller oss att “fatta trons sköld, med vilken ni skall kunna släcka de ogudaktigas alla brinnande pilar”.¹⁹ Satan använder sådant som tvivel, fruktan eller synd för att fresta oss att överge tron och förlora det skydd som den erbjuder. Låt oss i korthet granska de faktorer som utmanar tron så att vi kan känna igen dem och inte bry oss om motståndarens frestelser.²⁰

För det första: Att tvivla på Herren eller hans evangelium får oss att stå emot Guds ande.²¹ Herrens motgift mot tvivel är enkelt. Som kung Benjamin sade: ”Tro på Gud. Tro att han är och att han har skapat allt, både i himlen och på jorden. Tro att han har all visdom och all makt, både i himlen och på jorden. Tro att människan inte förstår allt det som Herren kan förstå.”²²

Om ni, på grund av otro eller tvivel, finner er tro svikta, kom då ihåg att också de forna apostlarna bönföll Herren: ”Ge oss mer tro.”²³ Med tanke på att tro och förnuft är nödvändiga följeslagare så beakta följande analogi: Tro och förnuft är som de två vingarna på ett flygplan. Båda är nödvändiga för att hålla planet uppe. Om det ur ditt perspektiv tycks som att förnuftet motsäger tron, stanna då upp och kom ihåg att vårt perspektiv är oerhört begränsat jämfört med Herrens.²⁴ Förbise tro lika lite som du skulle ta loss en vinge från ett flygplan uppe i luften. Vårda istället en smula tro och tillåt hoppet det skapar att bli ett ankare för din själ — och för ditt förnuft.²⁵ Det är därför vi är befallda: ”Sök lärdom … genom studier och även genom tro.”²⁶ Kom ihåg att tron föregår och skapar underverk som vi inte med hjälp av egna erfarenheter har någon omedelbar förklaring till, som att till exempel få en stor gryta full av mat med hjälp av två små skorpor, eller att helt enkelt kunna uthärda i tro mot alla odds.²⁷

För det andra: Rädsla distraherar och underminerar tron på Frälsaren. Aposteln Petrus fäste blicken på Herren en stormig natt och gick på vattnet — tills han flyttade blicken och ”såg hur häftigt vinden låg på [då] blev han rädd” och började sjunka ner i den stormiga sjön.²⁸ Han kunde ha fortsatt att gå om han inte hade blivit rädd! Istället för att fokusera på och vara rädd för häftiga vindar och vågor i vårt liv inbjuder Herren oss: ”Vänd er till mig i varje tanke, tvivla inte, frukta inte.”²⁹

För det tredje: Synd gör att Anden avtar i vårt liv, och utan den Helige Anden saknar vi den andliga uthållighet som får oss att hålla oss fast vid och utöva vår tro. Det är bäst att utöva vår tro ”och inte vidröra någon ond gåva eller något orent”.³⁰ Herren säger till oss: ”Var flitiga i att hålla mina bud, så att inte … er tro sviker er och era fiender triumferar över er.”³¹ Om synd har fläckat ert liv så inbjuder jag er att utöva ”tro till omvändelse”³² så att Herren genom försoningen kan rena och hela ert liv.

Bröder och systrar, Herren uppfyller, i enlighet med vår tro, sina löften och hjälper oss så att vi kan klara av varje utmaning vi möter.³³ Det gjorde han för Ann Rowley och det har han gjort för sitt folk i alla nationer, i varje tid och generation. Eftersom han är en ”underverkens Gud” och ”han inte förändras” välsignar han också var och en av oss med hopp, beskydd och kraft i enlighet med vår tro på honom.³⁴ En fast tro på Herren Jesus Kristus förankrar — liksom kablarna på Huayna Picchus led — er och era kära till vår Återlösares klippa³⁵ och till hans ojämförliga kraft att frälsa.

President Thomas S. Monson har sagt: ”Framtiden är lika strålande som er tro.”³⁶ Jag vittnar om denna storslagna, hoppfulla sanning och inbjuder var och en av oss att beslutsamt sträva framåt med tro på Herren ”utan att tvivla”³⁷. Jag vet att Frälsaren lever, att han är ”[vår] tros upphovsman och fullkomnare”³⁸ och ”belönar dem som söker honom”.³⁹ Om detta vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen.