Har ni den känslan nu?

President Monson, vi älskar, ärar och stöder dig! Det historiskt betydelsefulla tillkännagivandet om missionsarbetet är inspirerande. Jag minns den iver vi kände 1960 när åldern för unga män sänktes från 20 till 19. Jag anlände till den brittiska missionen som nyligen kallad 20-åring. Den första 19-åringen i vår mission var äldste Jeffrey R. Holland, en mycket duglig nykomling. Det var några månader kvar innan han fyllde 20. Under det kommande året kom många fler 19-åringar. De var lydiga och trofasta missionärer och arbetet gick framåt. Jag är övertygad om att vi får en ännu större skörd i dag allt eftersom rättfärdiga och hängivna missionärer lyder Frälsarens bud att predika hans evangelium.

Jag anser att ni som tillhör det uppväxande släktet är bättre förberedda än någon annan generation. Er kunskap om skrifterna är särskilt imponerande. Men utmaningarna ni ställs inför när ni förbereder er för att verka liknar dem som alla medlemmar i kyrkan står inför. Vi är alla medvetna om att kulturen i större delen av världen inte främjar rättfärdighet eller andlig hängivenhet. Under historiens lopp har kyrkans ledare varnat folket och undervisat om omvändelse. I Mormons bok var Alma den yngre så bekymrad över orättfärdigheten och bristen på hängivenhet att han avgick som överdomare, som ledare för det nephitiska folket, och lade ner all sin energi på sitt profetämbete.¹

I en av de mest djupsinniga verserna i all helig skrift frågade Alma: ”Om ni har upplevt en hjärtats förändring, och om ni har känt er manade att sjunga sången om den återlösande kärleken, så vill jag fråga: Har ni den känslan nu?”²

Lokala ledare världen över rapporterar att som helhet har kyrkans medlemmar, särskilt våra ungdomar, aldrig varit starkare. Men de nämner alltid två saker som oroar dem: För det första prövningen som den ökande orättfärdigheten i världen utgör och för det andra den apati och brist på hängivenhet som en del medlemmar visar. De söker råd om hur de kan hjälpa medlemmarna att följa Frälsaren och uppnå en djup och varaktig omvändelse.

Frågan ”har ni den känslan nu?” ekar från forna tider. På grund av allt vi har fått under den här tidsutdelningen — däribland återställelsen av Jesu Kristi evangelium i dess helhet, utgjutandet av andliga gåvor och himlens obestridliga välsignelser — har Almas fråga aldrig varit mer aktuell.

Strax efter det att Ezra Taft Benson kallades som apostel 1943 gav president George Albert Smith³ honom rådet: ”Din mission är att … varna folket … på ett så vänligt sätt som möjligt om att omvändelse är det enda universalmedlet mot världens onda.”⁴ De orden sades när världen stod i brand, mitt under andra världskriget.

Idag sker det moraliska förfallet allt snabbare. En framstående författare sade nyligen: ”Alla vet att kulturen är giftig och ingen tror att det kommer att ändras.”⁵ Det ständiga bombardemanget av våld och omoral i musik, underhållning, konst och annan media är utan motstycke i vår dagliga kultur. Det här beskrevs på ett dramatiskt sätt av en mycket respekterad baptistteolog med orden: ”Hela civilisationens andliga immunsystem är skadat.”⁶

Det är inte överraskande att en del i kyrkan känner att de inte kan svara på Almas fråga med ett rungande ja. De har inte den känslan nu. De känner att de upplever andlig torka. Andra är arga, sårade eller besvikna. Om det beskriver dig⁷ är det viktigt att du utvärderar varför du inte har den känslan nu.

Många som upplever andlig torka och saknar hängivenhet har inte nödvändigtvis varit inblandade i större synder eller överträdelser, men de har fattat okloka beslut. En del håller inte sina heliga förbund som de bör. Andra lägger ner mer energi på en mindre viktig kamp. En del låter kulturella eller politiska åsikter försvaga lojaliteten mot Jesu Kristi evangelium. En del har fördjupat sig i material på internet som förstorar, överdriver och ibland diktar upp brister hos tidiga ledare i kyrkan. Sedan drar de felaktiga slutsatser som kan påverka deras vittnesbörd. De som har fattat sådana beslut kan omvända sig och förnyas andligen.

Vi måste fördjupa oss i skrifterna för att vi ska få tillräcklig andlig näring.⁸ Guds ord inspirerar till hängivenhet och är som en helande salva på sårade känslor, ilska eller besvikelser.⁹ När vår hängivenhet minskar av någon anledning är omvändelse en del av lösningen.¹⁰ Hängivenhet och omvändelse hör ihop.

C. S. Lewis, den strävande, sakliga kristna författaren, beskrev detta på ett slående sätt. Han framhöll att kristendomen ber folket att omvända sig och utlovar förlåtelse, men tills folket vet och känner att de behöver förlåtelse så tar de inte åt sig av kristendomen. Han sade: ”När man vet att man är sjuk lyssnar man på läkaren.”¹¹

Profeten Joseph Smith påpekade att innan du döpte dig så stod du på neutral mark mellan gott och ont. Men ”när du blev medlem i den här kyrkan förpliktigade du dig att tjäna Gud. När du gjorde det lämnade du neutral mark, och du kan aldrig komma tillbaka till den.” Han rådde oss att aldrig överge vår Herre.¹²

Alma betonade att genom Jesu Kristi försoning är ”barmhärtighetens armar … utsträckta” mot dem som omvänder sig.¹³ Han ställer sedan genomträngande och djupa frågor som: Är vi beredda att möta Gud? Håller vi oss ostraffliga inför Gud? Vi bör alla begrunda de här frågorna. Almas egen erfarenhet av när han inte följde sin trofasta far och sedan på ett dramatiskt sätt insåg hur mycket han behövde bli förlåten och vad det innebar att sjunga sången om den återlösande kärleken är både mäktig och fängslande.

Allt som minskar vår hängivenhet är av betydelse, men två hithörande utmaningar är både vitt spridda och betydande. Den första är ovänlighet och våld utanför och i hemmet. Den andra är sexuell omoral och orena tankar. Dessa kommer oftast före och ligger till grund för en minskad hängivenhet.

Hur vi behandlar våra närmaste är av grundläggande betydelse. Våld, misshandel, brist på hövlighet samt respektlöshet i hemmet är inte acceptabelt — varken mot vuxna eller mot det uppväxande släktet. Min far var inte aktiv i kyrkan men var ett mycket bra exempel, särskilt i fråga om hur han behandlade min mor. Han brukade säga: ”Gud kommer att hålla männen till svars för alla tårar de får sina hustrur att fälla.” Samma begrepp betonas i ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”. Där står: ”[De] … som förgriper sig på maka eller barn … kommer [en dag] att stå ansvariga inför Gud.”¹⁴ Oavsett vilken kultur vi växt upp i och oavsett om våra egna föräldrar misshandlade oss eller inte, så får vi inte misshandla någon annan fysiskt, känslomässigt eller verbalt.¹⁵

Behovet av hövlighet i samhället har aldrig varit större. Grunden för vänlighet och hövlighet läggs i våra hem. Det förvånar mig inte att det offentliga samtalet har förfallit i takt med familjens sönderfall. Familjen är grunden för kärlek och varaktig andlighet. Familjen främjar en anda där religiösa vanor kan frodas. ”Frid och glädje finns” verkligen ”på jord i ett älskat hem”.¹⁶

Sexuell omoral och orena tankar bryter mot normen som Frälsaren gav oss.¹⁷ Vi fick varningen i början av den här tidsutdelningen att sexuell omoral kunde bli vår största prövning.¹⁸ Sådant uppträdande, utan omvändelse, skapar en andlig torka och förlust av hängivenhet. Filmer, tv och internet visar ofta förnedrande budskap och bilder. President Dieter F. Uchtdorf och jag besökte nyligen en by i Amazonas djungel och såg att det fanns parabolantenner där, till och med på några av de enklaste hyddorna. Vi gladdes över all underbar information som denna avlägsna plats hade tillgång till. Vi insåg också att det knappt fanns någon plats på jorden som inte kunde påverkas av liderliga, omoraliska och upphetsande bilder. Det är en av anledningarna till varför pornografi har blivit en sådan plåga i dag.

Jag hade nyligen ett mycket upplysande samtal med en 15-årig bärare av aronska prästadömet. Han hjälpte mig förstå hur lätt det är i denna tid av internet för ungdomar att nästan av misstag utsättas för orena och till och med pornografiska bilder. Han påpekade att de flesta principerna som kyrkan undervisar om stöds av samhället i stort i så måtto att de åtminstone till viss del säger att det kan ha förödande konsekvenser på hälsa och välbefinnande om man bryter mot dem. Han nämnde rökning, droger och alkohol bland ungdomar. Men han sade att det inte finns någon liknande protest eller ens betydande varning från samhällets sida i stort mot pornografi eller omoral.

Mina kära bröder och systrar, den unge mannens analys stämmer. Vilket är svaret? I många år har profeter och apostlar betonat vikten av att leva efter evangeliet i hemmet.¹⁹

Föräldrar, det är länge sedan som regelbundet deltagande i kyrkans möten och program, även om sådant är viktigt, räckte för att uppfylla ert heliga ansvar att undervisa era barn om att leva moraliska och rättfärdiga liv och att vandra rättrådigt inför Herren. Med tanke på president Monsons tillkännagivande i morse är det ytterst viktigt att ni trofast uppnår detta i hem som är en tillflykt där vänlighet, förlåtelse, sanning och rättfärdighet råder. Föräldrar måste ha modet att filtrera eller ha kontroll över internet, tv, filmer och musik. Föräldrar måste ha modet att säga nej, att försvara sanningen och bära mäktigt vittnesbörd. Era barn behöver veta att ni tror på Frälsaren, älskar er himmelske Fader och stödjer kyrkans ledare. Andlig mognad måste blomstra i vårt hem. Mitt hopp är att ingen ska lämna den här konferensen utan att förstå att vår tids moralfrågor måste tas upp i familjen. Biskopar och ledare i prästadömet och biorganisationerna måste stödja familjen och se till att andliga principer lärs ut. Hem- och besökslärare ska bistå, särskilt där det finns barn med ensamstående föräldrar.

Den unge mannen jag nämnde frågade uppriktigt om apostlarna kände till hur tidigt i livet man behöver få undervisning och skydd mot pornografi och orena tankar. Han betonade att i vissa områden måste detta ske innan barnen lämnar Primär.

Ungdomar som har utsatts för omoraliska bilder i tidig ålder är rädda att de redan har diskvalificerat sig från att verka som missionär och ingå heliga förbund. Det kan göra att deras tro skadas svårt. Jag vill försäkra er ungdomar att det som Alma lärde stämmer. Genom att omvända er kan ni kvalificera er för himlens välsignelser.²⁰ Det är vad Frälsarens försoning handlar om. Tala med era föräldrar eller en rådgivare ni litar på och rådgör med er biskop.

När det gäller moral tror en del vuxna att om de följer en enda övergripande humanitär tanke eller princip så upphäver det behovet att följa Frälsarens lära. De säger till sig själva att sexuella förseelser ”inte betyder något så länge som jag är en god och generös människa”.²¹ Sådant tänkande är ett grovt självbedrägeri. En del ungdomar har berättat att det inte är ”coolt” i vår kultur att försöka för mycket inom vissa områden, bland annat genom att följa religiösa principer för noga.²² Fastna inte i den fällan.

Vid dopet lovar vi att ta på oss ”Jesu Kristi namn och besluta oss för att tjäna honom intill änden”.²³ Ett sådant förbund kräver modiga insatser, hängivenhet och integritet om vi ska fortsätta sjunga sången om den återlösande kärleken och fortsätta vara i sanning omvända.

Ett historiskt exempel på att hängivet stå fast och orubbligt under alla omständigheter visades av en brittisk olympier som tävlade under 1924 års olympiska spel i Paris.

Eric Liddells skotska pappa var missionär i Kina och Eric var en djupt religiös man. Storbritanniens olympiska ledare blev rasande när han vägrade, trots enorma påtryckningar, att springa kvalloppet för 100 meter som hölls en söndag. Han vann till slut 400-metersloppet. Liddells exempel när han vägrade att tävla på söndagar var särskilt inspirerande.

I hyllningstal och på minnesmärken har man citerat Jesajas inspirerande ord: ”Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.”²⁴

Liddells beundransvärda uppträdande påverkade storligen vår yngste sons beslut att inte idrotta på söndagar och gjorde att han fattade det ännu viktigare beslutet att ta avstånd från orättfärdigt och världsligt uppförande. Han använde citatet från Jesaja i sitt bidrag till årsboken. Eric Liddell lämnade efter sig ett stort exempel på beslutsamhet och hängivenhet till en princip.

När våra ungdomar följer president Monsons råd genom att förbereda sig för att verka som missionärer, och när vi lever efter principerna som Frälsaren undervisade om och bereder oss att möta Gud²⁵ så vinner vi ett mycket viktigare lopp.²⁶ Då ger den Helige Anden oss andlig vägledning. Till er vars liv inte är i ordning vill jag säga: Kom ihåg att det aldrig är för sent att låta Frälsarens försoning bli det centrala i vår tro och vårt liv.²⁷

För att uttrycka det med Jesajas ord: ”Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.”²⁸

Det är min innerliga bön att vi alla tar de nödvändiga stegen för att känna Anden nu så att vi kan sjunga sången om den återlösande kärleken ur djupet av vårt hjärta. Jag vittnar om kraften i Frälsarens försoning, i Jesu Kristi namn, amen.