Ett steg närmare Frälsaren

I somras fanns det en kort artikel i Liahona och Ensign som jag hade skrivit. Min son mejlade mig och sade: ”Pappa, kan du inte berätta när det kommer en artikel av dig?” Jag svarade: ”Jag ville bara kolla om du läser kyrkans tidningar.” Han skrev tillbaka och berättade att hans tioåriga dotter hade ”bestått provet. Hon hämtade Ensign i brevlådan, kom in i huset och läste den. Sedan kom hon upp till vårt rum och visade oss din artikel.”

Min sondotter läste Ensign därför att hon ville lära sig. Hon handlade på eget initiativ och använde sin handlingsfrihet. Första presidentskapet godkände nyligen nya utbildningsresurser för ungdomar som stöder unga människors naturliga önskan att lära, använda och berätta om evangeliet. Ni kan gå ut på internet och bekanta er med de nya resurserna. Från och med i januari kommer vi att använda dem i klassrummet. (Gå till lds.org/youth/learn om du vill lära dig mer om de nya utbildningsresurserna för ungdomar.)

När Frälsaren undervisade var den lärandes handlingsfrihet av största vikt. Han visade oss inte bara vad vi ska undervisa om utan också hur vi ska undervisa. Han fokuserade på den lärandes behov. Han hjälpte personer att själva upptäcka sanningen.¹ Han lyssnade alltid på deras frågor.²

De här nya utbildningsresurserna ska hjälpa oss alla att lära oss och undervisa på Frälsarens sätt i våra hem och i våra klassrum.³ När vi gör det tar vi emot hans inbjudan ”kom … och följ mig”⁴, något som äldste Robert D. Hales så utmärkt undervisade oss om. När man utarbetade de här nya resurserna såg jag ledare och lärare i biorganisationer och seminariet rådgöra med föräldrar för att kunna tillgodose sina elevers behov. Jag har sett unga kvinnor i sina klasser, unga män i sina kvorum i aronska prästadömet och ungdomar i Söndagsskolan lära sig att använda sin handlingsfrihet och handla av sig själva.

En söndagsskollärare för ungdomar undrade hur hon skulle kunna hjälpa två autistiska unga män att handla av sig själva. När hon bad eleverna berätta vad de lärde sig var hon orolig för att de två unga männen skulle vägra. Men det gjorde de inte. En av dem ställde sig upp för att berätta vad han hade lärt sig och bad sedan sin autistiske klasskamrat att hjälpa honom. När den förste började få svårigheter var hans klasskamrat med honom och viskade i hans öra så att han skulle känna att han lyckades. De undervisade båda den dagen. De undervisade om vad Frälsaren hade undervisat om men också om hur man gör det på Frälsarens sätt. När Frälsaren undervisade gjorde han det av kärlek till den han undervisade, precis som klasskamraten när han hjälpte sin vän.⁵

När vi lär oss och undervisar om hans ord på hans sätt, då tar vi emot hans inbjudan: ”Kom … och följ mig.” Vi följer honom ett steg i taget. Och för varje steg närmar vi oss Frälsaren. Vi förändras. Herren visste att andlig tillväxt inte sker på en gång. Den sker gradvis. Varje gång vi tar emot hans inbjudan och väljer att följa honom går vi framåt på vägen mot fullständig omvändelse.

Omvändelse är målet för alla studier av och undervisning om evangeliet. Omvändelse är ingen engångshändelse. Det är en livslång strävan att bli mer lik Frälsaren. Äldste Dallin H. Oaks har påmint oss om att det krävs mer än att vi ”skaffar oss kunskap”. ”Att omvända oss … fordrar att vi gör och blir.”⁶ Så inlärning som leder till omvändelse är en ständig process som består i att ha kunskap, göra och bli. På samma sätt fordrar undervisning som leder till omvändelse grundläror, inbjudningar till handling och utlovade välsignelser.⁷ När vi undervisar om den sanna läran hjälper vi den lärande att veta. När vi inbjuder andra till handling hjälper vi dem att göra eller leva efter läran. Och när vi får Herrens utlovade välsignelser då förändras vi. Liksom Alma kan vi bli nya skapelser.⁸

De nya utbildningsresurserna för ungdomar har ett centralt mål: att hjälpa ungdomar att omvända sig till Jesu Kristi evangelium. Jag såg nyligen hur en ung man i en söndagsskolklass för ungdomar själv upptäckte den här sanningen. När jag märkte att han hade svårt att se hur försoningen påverkade honom personligen frågade jag om han någonsin känt att han blivit förlåten. Han svarade: ”Ja, som den där gången när jag knäckte näsbenet på en kille när vi spelade fotboll. Jag fick dåligt samvete för det. Jag undrade vad jag behövde göra för att må bättre. Så jag gick hem till honom och bad om förlåtelse, men jag visste att jag behövde göra mer än så, så jag bad, och då kände jag att min himmelske Fader också hade förlåtit mig. Det är vad försoningen innebär för mig.”

När han berättade om det här i klassen den där dagen läste han ur Johannesevangeliet 3:16 — ”ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son” — och vittnade sedan om försoningens kraft. Den här läran var inte längre ett abstrakt begrepp för den unge mannen. Den blev del av hans liv därför att han ställde sin egen fråga och sedan använde sin handlingsfrihet och handlade.⁹

Den här unge mannen blev mer omvänd och det blev också hans klasskamrater. De fokuserade på en grundläggande lärosats genom att studera skrifterna. De relaterade dessa heliga ord till sitt eget liv och vittnade sedan om de välsignelser de fått därför att de levde efter den läran. När vi undervisar om Jesu Kristi evangelium fokuserar vi på skrifterna och nutida profeters ord. Vi öser ur heliga texter för att stärka tro och vittnesbörd och hjälpa alla att bli fullständigt omvända. De nya utbildningsresurserna för ungdomar hjälper alla som använder dem att förstå och leva efter Guds ord.

När jag undervisade de heliga i Costa Rica höll jag fram ett exemplar av Undervisning: Den högsta kallelsen och frågade: ”Hur många av er har det här källmaterialet?” Nästan alla räckte upp handen. Jag log och sade: ”Och jag är säker på att ni läser den varenda dag, inte sant?” Till min förvåning räckte en syster på första raden upp handen för att visa att hon gjorde det. Jag bad henne komma upp på förhöjningen och berätta. Hon sade: ”Jag läser Mormons bok varenda morgon. Sedan läser jag någonting i Undervisning: Den högsta kallelsen så att jag kan undervisa mina barn om det jag just lärt mig på det bästa sättet.”

Hon ville lära och undervisa om hans ord på hans sätt, så hon studerade hans ord i skrifterna, och sedan studerade hon hur hon skulle undervisa om hans ord så att hennes barn skulle bli fullständigt omvända. Jag tror inte att hennes mönster för studier och undervisning av evangeliet kom på en gång. Hon beslutade sig för att göra någonting. Och ju mer hon gjorde det som hon visste att hon borde göra, desto mer stärkte Herren henne till att gå hans väg.

Ibland är vägen till omvändelse lång och svår. Min svåger var mindre aktiv i kyrkan under femtio år. Inte förrän i sextioårsåldern började han ta emot Frälsarens inbjudan att komma tillbaka. Många hjälpte honom längs vägen. En hemlärare skickade ett vykort till honom varje månad under 22 års tid. Men han behövde själv fatta beslutet att han ville komma tillbaka. Han behövde använda sin handlingsfrihet. Han behövde ta det första steget — och sedan ett till och ett till. Nu har han beseglats till sin hustru och tjänar i ett biskopsråd.

Nyligen visade vi honom filmerna som har tagits fram för att hjälpa ledare och lärare att införa de nya utbildningsresurserna. Efter att ha tittat på dem lutade min svåger sig tillbaka i stolen och sade med känsla i rösten: ”Om jag hade haft det här när jag var ung så hade jag kanske inte avfallit.”

För flera veckor sedan träffade jag en ung man som hade svårigheter. Jag frågade om han var medlem i kyrkan. Han sade att han var agnostiker men att han tidigare i livet känt till kyrkan. När jag berättade om mitt ämbete i Söndagsskolan och att jag skulle tala på generalkonferensen, sade han. ”Åh, om du talar, då ska jag titta på den sessionen.” Jag hoppas han tittar i dag. Jag vet att om han tittar så har han lärt sig någonting. Det här konferenscentret är en unik plats för inlärning och undervisning till omvändelse.

När vi lever efter principerna som de män undervisar om som vi stöder som profeter, siare och uppenbarare, då lär vi oss på Frälsarens sätt.¹⁰ Vi tar ett steg närmare honom. Nu när konferensen går mot sitt slut ber jag alla som hör min röst att ta det steget. Liksom nephiterna fordom kan vi gå ”hem och begrunda det som [har sagts], och be till Fadern i [Kristi] namn, så att [vi] kan förstå”.¹¹

Vi vill att varje ung person ska förstå. Vi vill att de ska lära sig, undervisa om och leva efter Jesu Kristi evangelium varje dag. Det vill Herren att alla hans barn ska göra. Vare sig du är ett barn, en ungdom eller en vuxen så ber jag dig att komma och gå i hans fotspår. Jag vittnar om att Herren stärker oss för varje steg vi tar. Han hjälper oss att klara av resten av vägen. När hindren dyker upp fortsätter vi att gå. När tvivlen kommer fortsätter vi att gå. Vi vänder aldrig om. Vi avfaller aldrig.

Jag vittnar om att Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus lever. Jag vittnar om att Frälsaren fortsätter att inbjuda oss att komma till honom på samma sätt som han gjorde fordom. Vi kan alla tacka ja till hans inbjudan. Vi kan alla lära oss, undervisa om och leva efter hans ord genom att ta ett steg närmare Frälsaren. När vi gör det blir vi sant omvända. I Jesu Kristi namn, amen.