Välkomna till konferensen

President Thomas S. Monson


Låt oss lyssna uppmärksamt till budskapen … så att vi kan känna Herrens Ande och få den kunskap som han önskar för vår del.

Så vitt jag kan se är varje stol upptagen — förutom några få längst där bak. Det finns utrymme för förbättringar. Vi vill tillmötesgå dem som är lite sena på grund av trafiken, så att de har en stol att sitta på när de kommer.

Vilken härlig dag — det är konferens. Vi har hört en vacker körs underbara sång. Varje gång jag lyssnar till kören eller orgeln eller pianot så får det mig att tänka på min mor, som sade: “Jag älskar alla sätt du hyllas på, alla examen du har uppnått och allt arbete du har utfört. Det enda jag beklagar är att du slutade spela piano.” Tack, mor. Det gör jag med.

Så bra det känns, mina bröder och systrar, att hälsa er välkomna till den 182:a halvårskonferensen för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Sedan vi sågs för sex månader sedan har tre nya tempel invigts och ett tempel har återinvigts. I maj hade jag förmånen att inviga det vackra templet i Kansas City i Missouri och närvara vid det kulturevenemang som föregick den. Jag kommer att säga mer om det evenemanget i mitt tal i morgon bitti.

I juni invigde president Dieter F. Uchtdorf det efterlängtade templet i Manaus i Brasilien, och i början av september återinvigde president Henry B. Eyring det nyligen renoverade templet i Buenos Aires i Argentina, ett tempel som jag hade förmånen att inviga för nära 27 år sedan. För bara två veckor sedan invigde president Boyd K. Packer det vackra templet i Brigham City i den hemstad där han föddes och växte upp.

Som jag tidigare sagt är ingen byggnad som uppförs av kyrkan viktigare än ett tempel, och vi är glada att ha 139 tempel i drift över hela världen, med ytterligare 27 tillkännagivna eller under uppförande. Vi är tacksamma för de här heliga byggnaderna och de välsignelser de bringar till vårt liv.

Denna morgon har jag glädjen att få tillkännage ytterligare två tempel som under kommande månader och år ska byggas på följande platser: Tucson, Arizona och Arequipa i Peru. Mer information om dessa tempel ges senare allt eftersom nödvändiga tillstånd och godkännanden inhämtas.

Bröder och systrar, jag övergår nu till ett annat ämne — nämligen missionsarbetet.

Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum har under en tid tillåtit unga män från vissa länder att gå ut som missionär som 18-åringar om de är värdiga, dugliga, har tagit examen från high school och har uttryckt en uppriktig önskan att tjäna. Den riktlinjen har gällt vissa länder och har gett tusentals unga män möjlighet att verka som missionärer samt uppfylla militära skyldigheter och utbildningsmöjligheter.

Vi har sett goda resultat av den här riktlinjen. Deras missionspresidenter berättar att de är lydiga, trofasta och mogna och att de är lika kompetenta som de äldre missionärerna i samma mission. Deras trofasthet, lydnad och mognad har gjort att vi vill ge alla unga män samma möjlighet att gå på mission tidigare, oavsett vilket land de kommer ifrån.

Jag har glädjen att tillkännage att med omedelbar verkan får alla värdiga och dugliga unga män som har tagit examen från high school eller dess motsvarighet, var de än bor, möjligheten att välja att rekommenderas till missionsarbete från 18 års ålder istället för 19. Jag säger inte att alla unga män ska — eller bör — verka i en tidigare ålder. Jag säger snarare att utifrån personliga omständigheter och prästadömsledares rekommendationer så är det ett alternativ.

När vi i bön har begrundat när unga män kan få börja verka som missionär så har vi också tagit hänsyn till när unga kvinnor kan få börja verka. Idag har jag glädjen att tillkännage att dugliga och värdiga unga kvinnor som känner en önskan att verka kan rekommenderas till missionsarbete från 19 års ålder istället för 21.

Vi vill betona att missionsarbetet är ett prästadömsansvar — och vi uppmanar alla unga män som är värdiga och fysiskt och mentalt kapabla att anta kallet att gå ut som missionärer. Många unga kvinnor verkar också, men de är inte under samma befallning att verka som de unga männen. Men kyrkans unga systrar gör ett betydelsefullt arbete som missionärer och vi välkomnar dem.

Vi fortsätter att behöva fler äldre par. När era omständigheter medger det, när ni kan pensionera er och om er hälsa tillåter det, stå då till förfogande att lämna hemmet och verka som heltidsmissionärer. Både man och hustru kommer att känna större glädje när de tillsammans tjänar vår Faders barn.

Nu, mina bröder och systrar, låt oss lyssna uppmärksamt till de budskap som ska framföras under de närmaste två dagarna så att vi kan känna Herrens Ande och få den kunskap som han önskar för vår del. Det är min bön att vi ska få uppleva detta, i Jesu Kristi namn, amen.