Lydnad mot lagen är frihet

Jag fick en speciell gåva förra julen som förde med sig många minnen. Min systerdotter gav den till mig. Den fanns bland de saker jag lämnat i mitt föräldrahem när jag flyttade hemifrån som nygift. Gåvan var den här lilla boken som jag håller i min hand. Det är en bok som gavs till sista dagars heliga militärer som ingick i de väpnade styrkorna under andra världskriget. Personligen betraktade jag boken som en gåva från president Heber J. Grant och hans rådgivare J. Reuben Clark Jr och David O. McKay.

Längst fram i boken skrev dessa tre Guds profeter: ”Aktiviteten hos de väpnade styrkorna tillåter oss inte att upprätthålla personlig kontakt med er, varken direkt eller genom personliga ombud. Vårt näst bästa förfaringssätt är att i er hand sätta sådana stycken av nutida uppenbarelser och förklaringar av evangelieprinciper som, var ni än befinner er, kan ge er förnyat hopp och tro, och likaledes hjälp, tröst och andlig frid.”¹

I dag befinner vi oss i ett annat krig. Den här gången förs det inte med vapen. Det förs med tankar, ord och handlingar. Det är ett krig mot synden och mer än någonsin behöver vi påminnelser om att hålla buden. Sekulariseringen håller på att bli norm och många av dess lärosatser och handlingssätt står i direkt konflikt med dem som instiftats av Herren själv för hans barns bästa.

I den lilla bruna boken, omedelbart efter brevet från första presidentskapet, finns ”Ett förord till män i det militära” med rubriken ”Lydnad mot lagen är frihet”. Förordet drar paralleller mellan militära lagar, som ”är för allas bästa vilka tjänstgör i det militära”, och gudomliga lagar.

Där står det: ”Även i universum, där Gud för befälet, finns det lagar – universella, eviga … lagar – med specifika välsignelser och oåterkalleliga straff.”

De avslutande orden i förordet fokuserar på lydnad mot Guds lagar: ”Om du vill återvända till dina kära med högburet huvud … om du vill vara en man och leva ett rikt liv – lyd då Guds lagar. När du gör det kan du till de ovärderliga friheter som du kämpar för att bevara lägga ytterligare en på vilken de andra mycket väl kan bero: frihet från synd. För det är sant att ’lydnad mot lagen är frihet’.”²

Varför lät uttrycket ”lydnad mot lagen är frihet” helt rätt i mina öron på den tiden? Varför låter den rätt för oss alla nu?

Kanske beror det på att vi besitter uppenbarad kunskap om vår förjordiska historia. Vi är medvetna om att när Gud den evige Fadern lade fram sin plan för oss i tidernas begynnelse, så ville Satan ändra den planen. Han sade att han skulle återlösa hela människosläktet. Inte en enda själ skulle gå förlorad och Satan var säker på att kunna genomföra sitt förslag. Men det hade ett oacceptabelt pris – förgörandet av människans handlingsfrihet, vilken var och är en gåva från Gud (se Mose 4:1–3). Om den gåvan sade president Harold B. Lee: ”Näst efter livet självt är handlingsfriheten Guds största gåva till mänskligheten.”³ Det var alltså ingen liten sak att Satan åsidosatte människans handlingsfrihet. Faktum är att den blev den huvudsakliga fråga som striden i himlen kom att utkämpas om. Segern i himlens strid var en seger för människans handlingsfrihet.

Satan var dock inte färdig. Hans reservplan – den plan han har verkställt sedan Adam och Evas tid – var att fresta män och kvinnor, främst för att visa att vi inte förtjänar den gudagivna gåva som handlingsfriheten är. Satan har många anledningar att göra det han gör. Det starkaste motivet är kanske hämnd, men han vill också göra män och kvinnor lika olyckliga som han själv är. Ingen av oss bör någonsin underskatta Satans motivation att lyckas. Hans roll i Guds eviga plan skapar ”motsats till allting” (2 Nephi 2:11) och prövar vår handlingsfrihet. Varje val som du och jag gör sätter vår handlingsfrihet på prov – vare sig vi väljer att vara lydiga eller olydiga till Guds befallningar är det i själva verket ett val mellan ”frihet och evigt liv” och ”fångenskap och död”.

Denna grundläggande lärosats förklaras tydligt i andra kapitlet i 2 Nephi: ”Därför är människorna fria i köttet, och allt som är lämpligt för människorna är givet åt dem. Och de är fria att välja frihet och evigt liv genom alla människors store Medlare, eller att välja fångenskap och död enligt djävulens fångenskap och makt. Ty han strävar efter att göra alla människor lika olyckliga som han själv är” (2 Nephi 2:27).

I många avseenden har den här världen alltid legat i krig. Jag tror att när första presidentskapet skickade den lilla bruna boken till mig så var de mer bekymrade över ett mycket större krig än andra världskriget. Jag tror också att de hoppades att boken skulle vara en trons sköld mot Satan och hans härskaror i det större kriget – kriget mot synden – och tjäna som en påminnelse för mig om att leva efter Guds befallningar.

Ett sätt att mäta oss och jämföra oss med tidigare generationer är att ta hjälp av de äldsta normerna människan känner till – de tio budorden. För en stor del av den civiliserade världen, i synnerhet den judisk-kristna världen, har de tio budorden tjänat som den mest erkända och varaktiga gränsdragningen mellan gott och ont.

Som jag ser det tas fyra av de tio budorden på lika stort allvar idag som någonsin tidigare. Som kultur föraktar och fördömer vi mord, stöld och oärlighet, och vi tror fortfarande på barnens ansvar gentemot sina föräldrar.

Men som samhälle i stort avfärdar vi rutinmässigt de andra sex buden:

• Om världsliga prioriteringar antyder något så har vi sannerligen ”andra gudar” jämte den sanne Guden.

• Vi gör oss avgudar av kändisar, livsstilar, välstånd, och ja, ibland även avbilder och föremål.

• Vi använder Guds namn på alla möjliga profana sätt, som kraftuttryck och svordomar.

• Vi använder sabbatsdagen till våra största matcher, till våra starkaste fritidsintressen, vår intensivaste shopping och till stort sett allt utom gudsdyrkan.

• Vi ser sexuellt umgänge utanför äktenskapet som ett tidsfördriv och ett nöje.

• Och att ha begär har blivit en alldeles för vanlig livsstil (se 2 Mos. 30:3–17).

Profeter från alla tidsutdelningar har konsekvent varnat för två av de mer allvarliga buden – de som berör mord och äktenskapsbrott. Jag ser en gemensam nämnare för dessa två viktiga bud – tron på att livet självt är ett gudomligt privilegium och våra fysiska kroppar, det dödliga livets tempel, bör skapas inom de gränser som Gud har satt. När människan ersätter Guds lagar med sina egna regler i någon ända av livet är det höjden av högmod och den djupaste synd.

De huvudsakliga följderna av dessa förringande attityder mot äktenskapets helgd är de följder de får för familjerna – familjens styrka bryts ner i en skrämmande takt. Denna nedbrytning orsakar omfattande skador i samhället Jag ser en direkt orsak och verkan. När vi gör avkall på förpliktelse och trohet mot vår äktenskapspartner tar vi bort det kitt som håller ihop vårt samhälle.

Ett bra sätt att tänka på buden är som kärleksfulla råd från en vis, allvetande himmelsk Fader. Hans mål är vår eviga lycka och hans bud är den färdplan han gett oss så att vi kan återvända till honom, vilket är vårt enda sätt att bli evigt lyckliga. Vilken betydelse har hemmet och familjen för vår eviga lycka? På sidan 141 i min lilla bruna bok står det: ”Vår himmel är i sanning föga mera än en avspegling av våra hem i evigheten.”⁴

Läran om familjen och hemmet upprepades nyligen mycket tydligt och kraftfullt i ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”. Där förkunnades familjens eviga natur och förklarades sedan sambandet med den och tempeltjänsten. Tillkännagivandet förklarar också den lag på vilken familjernas eviga lycka är baserad, nämligen att ”den heliga fortplantningsförmågan [skall] endast … användas mellan man och kvinna, lagligt vigda som man och hustru”.⁵

Gud uppenbarar för sina profeter att det finns absoluta moraliska sanningar. Synd kommer alltid att vara synd. Olydnad mot Herrens bud kommer alltid att beröva oss hans välsignelser. Världen förändras ständigt och dramatiskt, men Gud, hans bud och utlovade välsignelser förändras inte. De är oåterkalleliga och oföränderliga. Män och kvinnor får sin handlingsfrihet som gåva från Gud, men deras frihet och så småningom deras eviga lycka kommer av lydnad mot hans lagar. Som Alma rådde sin felande son Corianton: ”Ogudaktighet har aldrig inneburit lycka” (Alma 41:10).

I denna dag av evangeliets fullhets återställelse har Herren åter uppenbarat för oss de välsignelser som lovas oss när vi lyder hans bud:

I Läran och förbunden 130 står det:

”Det finns en lag, oåterkalleligen fastställd i himlen före denna världs grundläggning, på vilken alla välsignelser är baserade,

och när vi får någon välsignelse från Gud, så sker detta genom lydnad mot den lag på vilken den är baserad” (L&F 130:20–21).

Det finns knappast någon lära som understryks mer i skrifterna än den om Herrens oföränderliga bud och deras samband med vår lycka och vårt välmående som individer, familjer och som samhälle. Det finns absoluta moraliska sanningar. Olydnad mot Herrens bud kommer alltid att beröva oss hans välsignelser. Det är något som inte förändras.

I en värld där samhällets moraliska kompass fungerar allt sämre vacklar Jesu Kristi återupprättade evangelium aldrig, och det bör inte heller dess stavar och församlingar, dess familjer eller dess enskilda medlemmar göra. Vi kan inte välja vilka bud vi tycker är viktiga att hålla, utan måste erkänna alla Guds bud. Vi måste stå fasta, ha fullkomligt förtroende för Herrens fasthet och fullkomlig tillit till hans löften.

Må vi alltid vara ett ljus på berget, föredömen i att hålla bud som aldrig förändrats och aldrig kommer att förändras. Precis som den här lilla boken uppmanade sista dagars heliga militärer att stå moraliskt fasta i tider av krig, må vi, i detta sista dagars krig, vara en ledstjärna för hela världen och särskilt för de Guds barn som söker Herrens välsignelser. Det vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.