Herrens sätt

Jag verkar som sjuttio. De sjuttio är kallade att vara budbärare – att meddela det Herrens ord som vi får av apostlarna och profeterna och Anden, att vara särskilda vittnen om Kristi namn och predika evangeliet i hela världen, att bygga upp kyrkan och ordna med alla dess angelägenheter (se L&F 107:25, 34).

Jag växte upp på en bondgård i närheten av Burley i Idaho. Jag var en riktig ”bondpojke från Idaho”! Som sådan lärde jag mig:

1. att arbeta – om man inte sår skördar man inte heller.

2. att arbeta intelligent – om man bevattnar och gödslar skördar man mer.

3. vikten av att välja rätt tidpunkt – om man inte sår vid rätt tidpunkt kan tidig frost förstöra skörden.

4. att göra det som behöver eller bör göras oavsett vad som är roligt eller som passar för tillfället – man mjölkar kon när hon behöver bli mjölkad och inte när man själv vill.

5. att gå rakt på sak – med boskap och maskiner har man inte tid att ”gå som katten kring het gröt” eller vara politiskt korrekt. (När det gäller den saken har jag ofta när jag har verkat i kyrkan frågat: ”Vill ni att jag ska gå rakt på sak eller linda in det?” För det mesta har de heliga valt ”rakt på sak”. Jag går rakt på sak i dag.)

6. Till sist: Som bondpojke från Idaho lärde jag mig att hålla mig till grunderna.

Ingenting är mer grundläggande för oss alla och i vår lära än sanningarna i Första trosartikeln: ”Vi tror på Gud den evige Fadern, på hans Son Jesus Kristus och på den Helige Anden” (Trosartiklarna 1:1).

Vidare, han är vår himmelske Fader som känner oss, älskar oss och vill att vi ska återvända till honom. Jesus är vår Frälsare och Återlösare, som genom försoningen såg till att vi övervinner döden och får liv igen och gjorde det möjligt för oss att nå upphöjelse och evigt liv. Den Helige Anden är vår tröstare, uppenbarare och lärare, vårt vittne och vår vägledare.

Tänk på det, bröder och systrar – vi är inte andligen föräldralösa! Vi är inte ensamma.

Vad är fördelarna med att ha föräldrar – att inte vara föräldralös? Vi kan lära av dem, dra nytta av deras erfarenhet, undvika fällor de varnar för och deras perspektiv kan hjälpa oss att förstå. Vi behöver inte vara vilsna, förvirrade, vilseledda eller ineffektiva. Det gäller särskilt vår himmelske Fader, som inte bara har lärt och visat oss en väg utan den rätta vägen.

Ja, Gud visar den rätta vägen att leva¹, att älska², att hjälpa³, att be⁴, att samtala⁵, att umgås med varandra⁶, att leda⁷, att gifta sig⁸, att fostra barn⁹, att lära¹⁰, att veta vad som är sant¹¹, att sprida evangeliet¹², att välja förståndigt vad vi äter¹³ och så vidare.

Jämte skrifterna är Stå fast i din tro, Vägledning för de unga och annan undervisning av de levande apostlarna och profeterna mycket bra källor för att finna Herrens väg.

1. I skrifterna säger Herren till exempel: ”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar” (Jes 55:8–9).

2. En av farorna i dessa sista dagar är att ”var och en går sin egen väg” (L&F 1:16). Ordspråksboken varnar oss: ”Förlita dig inte på ditt förstånd” och ”håll dig inte själv för vis” (Ords. 3:5–7).

3. Vi får veta att om vi gör saker och ting på Herrens sätt så är han bunden att välsigna oss och då kan vi göra anspråk på hans löften. Men om det inte sker på hans sätt, då har vi inget löfte (se L&F 82:10).

4. Herren jämförde sin väg med vår väg när han undervisade profeten Samuel, som sändes att finna en ny kung: ”Men Herren sade till Samuel: ’Se inte på hans utseende och på hans resliga gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat’” (1 Sam. 16:7).

5. När det gäller den utbredda önskan att hjälpa fattiga och behövande är Herren ense med oss om det målet, men varnar och säger: ”Men det måste ske på mitt eget sätt” (L&F 104:16). Annars kanske vi skadar andra i vår strävan att hjälpa. Herren har undervisat oss om behovet av att främja oberoende. Även om vi kan hjälpa bör vi inte ge eller göra sådant som människor kan och bör göra själva. Överallt där man försöker det får världen erfara understödets onda. Gud vet verkligen bäst.

Låt oss se på några andra exempel. Herrens väg är sättet att utföra missionsarbete. Det är stadfäst i skrifterna och i Predika mitt evangelium och genomförs efter Andens ledning.

Herren har visat oss kärlekens rätta väg. De som är av världen säger att det enda som betyder något är att två personer älskar varandra. Vår himmelske Fader säger att det är viktigt, men han lär oss mer: att det finns ett rätt sätt och en rätt tid att uttrycka den kärleken.

Joseph Smith undervisades om Herrens vägar ända från sin ungdom. När man frågade honom hur han ledde kyrkan förklarade han att han lärde rätta principer, sedan styrde medlemmarna sig själva.¹⁴ Bröder och systrar, våra levande apostlar och profeter lär oss fortfarande om rätta principer. Frågan är om vi använder de principerna till att styra oss själva.

Något som vi ofta har undervisats om är att blomma där vi har planterats. Ändå frestas vi ibland att flytta till ett nytt område i tron att våra barn får fler kamrater där och därför bättre ungdomsprogram.

Bröder och systrar, tror vi verkligen att grannskapet där vi bor är avgörande för våra barns frälsning? Apostlarna och profeterna har ofta sagt att det som händer i hemmet är mycket viktigare än det som våra barn träffar på utanför hemmet. Hur vi fostrar våra barn är viktigare än var vi fostrar dem.

Naturligtvis finns det också annat att ta hänsyn till när vi bestämmer var vi ska bo, och tack och lov vägleder Herren oss om vi söker hans bekräftelse.

En annan fråga är: ”Var behövs vi?” I sexton år var jag i presidentskapet för Houstons norra stav i Texas. Många flyttade till vårt område under de åren. Folk ringde ofta och berättade att de skulle flytta dit och frågade vilken som var den bästa församlingen. Bara en enda gång under de 16 åren fick jag ett samtal från en person som frågade: ”Vilken församling behöver en bra familj? Var kan vi vara till hjälp?”

Under kyrkans tidigare dagar kallade president Brigham Young och andra ledare medlemmar att flytta till en viss plats för att bygga upp kyrkan där. Märkligt nog har kyrkan fortfarande trofasta medlemmar som vill vara varhelst profeten ber dem att vara. Förväntar vi oss verkligen att president Monson personligen ska tala om för över 14 miljoner medlemmar var vår familj behövs? Herrens sätt är att vi lyssnar till våra ledares undervisning, förstår rätta principer och styr oss själva.

Med tanke på allt som sker i kyrkan i dag och att Herren påskyndar sitt verk på alla sidor, är det ännu viktigare att vi gör allt på hans sätt!

Särskilt i frälsningsverket lär vi oss att ”genom att utge sin Son som gåva har Gud berett en långt bättre väg” (Ether 12:11). Kristi lära ”är vägen, och det finns ingen annan väg, och inte heller något annat namn givet under himlen varigenom människan kan bli frälst i Guds rike” (2 Nephi 31:21).

När vi ser att så många i världen i dag lever i förvirring, eller vad värre är går förbjudna vägar och i onödan lider följderna av dåliga val, vill jag utbrista med Alma:

”O, att jag vore en ängel och kunde få mitt hjärtas önskan uppfylld, så att jag kunde gå ut och tala som med Guds basun, med en röst som fick marken att skaka, och ropa omvändelse till varje folk!

Ja, jag skulle … förkunna omvändelse och återlösningsplanen för varje själ så att de omvände sig och kom till vår Gud [och följde hans väg], så att det inte längre skulle kunna finnas någon sorg på hela jordens yta” (Alma 29:1–2).

Jag vittnar än en gång om att Herrens väg är den rätta vägen! Vår himmelske Fader känner oss, älskar oss och vill hjälpa oss. Han vet bäst hur han kan hjälpa oss. Vi är inte andligen föräldralösa!

Vår Frälsare Jesus Kristus är ”vägen och sanningen och livet” (Joh. 14:6; se också Alma 38:9). Hans väg bygger på evig sanning och leder oss till ”frid i den här världen och evigt liv i den kommande världen” (L&F 59:23). Det vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.