Frälsaren vill förlåta

Under vår Frälsares jordiska verksamhet var det många som följde honom, däribland skriftlärda och fariséer, ”från alla byar i Galileen och Judéen och från Jerusalem”.¹ En sängbunden, lam man som ville bli helad togs till en stor sammankomst, men eftersom de inte kunde föra honom nära Frälsaren tog hans vänner med honom upp på taket på huset där Frälsaren befann sig och firade ner honom. När Frälsaren såg vilken stor tro de visade, sade han, med en djupare avsikt som hans åhörare ännu inte kände till: ”Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.”²

Det här måste ha förvånat mannen och även om skrifterna inte säger någonting om hans reaktion så måste han ha undrat om Frälsaren verkligen förstod varför han hade kommit dit.

Frälsaren visste att många människor följde honom på grund av hans mäktiga underverk. Han hade redan förvandlat vatten till vin³, drivit ut orena andar⁴, helat sonen till en man i kunglig tjänst⁵, en spetälsk⁶, Petrus svärmor⁷ och många fler⁸.

Men med denna lame man valde Herren att visa både lärjungar och motståndare att han hade en unik roll som världens Frälsare. När de skriftlärda och fariséerna hörde Frälsarens ord började de diskutera sinsemellan. De talade okunnigt om hädelse och slog fast att bara Gud kan förlåta synder. Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem:

”Vad är det ni tänker i era hjärtan?

Vilket är lättast att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder eller att säga: Stig upp och gå?”⁹

Utan att vänta på deras svar fortsatte Frälsaren: ”’Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder.’ Sedan sade han till den lame: ’Till dig säger jag: Stig upp, ta din bår och gå hem!’”¹⁰ Och det gjorde han!

Genom detta mirakulösa fysiska helande bekräftade Frälsaren för alla inblandade och för oss denna oändligt mer kraftfulla andliga sanning: Människosonen förlåter synder!

Alla troende har lätt för att acceptera denna sanning, men den andra grundläggande sanningen som följer kan vara svårare att acceptera: Frälsaren förlåter synder ”här på jorden” och inte bara vid den slutgiltiga domen. Han ursäktar oss inte i våra synder.¹¹ Han har inte överseende med att vi återgår till gamla synder.¹² Men när vi omvänder oss och följer hans evangelium så förlåter han oss.¹³

I den förlåtelsen ser vi försoningens möjliggörande och frälsande kraft tillämpas i samstämdhet och nåd. När vi utövar tro på vår Herre Jesus Kristus stärker den möjliggörande kraften i hans försoning oss när vi som mest behöver det,¹⁴ och hans frälsande kraft heliggör oss då vi ”lägger av den naturliga människan”¹⁵. Det ger hopp till alla, särskilt till dem som känner att vår återkommande mänskliga svaghet är bortom Frälsarens vilja att hjälpa och att rädda.

Petrus gav Frälsaren tillfälle att upplysa vårt förstånd¹⁶ när han en gång frågade hur många gånger han skulle förlåta sin broder och sedan frågade: ”Upp till sju gånger?” Det borde väl räcka och bli över. Men Frälsarens svar visade hans stora barmhärtighet: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.”¹⁷

Herren älskar oss och vill att vi ska förstå hur villig han är att förlåta. Vid mer än 20 tillfällen i Läran och förbunden sade Herren till dem han talade till att ”era synder är er förlåtna” eller liknande ord.¹⁸ Vid ungefär hälften av de tillfällena var Herrens ord riktade till profeten Joseph Smith själv, ibland vänder han sig endast till honom, ibland till honom och andra.¹⁹ Det första av dessa nedtecknades 1830, det sista 1843. Så under en tidsrymd av många år sade Herren till Joseph upprepade gånger: ”Dina synder är dig förlåtna.”

Även om att Joseph inte var skyldig till några ”stora eller grova synder”²⁰ bör vi komma ihåg att med ytterst få undantag begränsas inte Herrens förlåtelse till ”sjuttio gånger sju”, oavsett hur allvarlig synden är.

Då Herren talade till äldster som samlats i Kirtland sade han: ”Jag vill att ni skall övervinna världen. Därför kommer jag att ha medlidande med er.”²¹ Herren känner till våra svagheter och de eviga följder som ”världen” har på ofullkomliga män och kvinnor.²² Ordet därför i den här versen är hans bekräftelse på att det bara är genom hans medlidandes förtjänst som vi till slut kan ”övervinna världen”. Hur visar sig det medlidandet? Till samma äldster i Kirtland sade han ”Jag [har] förlåtit er era synder.”²³Frälsaren vill förlåta.

Ingen bör tro att den förlåtelsen kommer utan omvändelse. Ja, Herren har förkunnat: ”Jag, Herren, förlåter deras synder som bekänner sina synder inför mig och ber om förlåtelse” och sedan lägger han till ett varnande förtydligande ”och som inte har syndat till döds”.²⁴ Herren kan visserligen inte ”se på synd med den minsta grad av överseende”,²⁵ men skiljer ändå på olika synder beroende på hur allvarliga de är. Han slår fast att det inte kommer att finnas någon förlåtelse för ”hädelse mot den Helige Anden”.²⁶ Han tillkännager allvaret i att begå mord²⁷ och understryker allvaret i att begå sexuella synder såsom äktenskapsbrott.²⁸ När sexuell synd upprepas förkunnar han att det är svårare att få hans förlåtelse.²⁹ Och han har sagt att ”den som syndar mot det större ljuset skall få den större fördömelsen”.³⁰ Trots det tillåter han i sin nåd att vi utvecklas stegvis och begär inte omedelbar fullkomlighet. Trots de många synder som orsakas av våra svagheter som dödliga förlåter han oss om och om igen så ofta som vi omvänder oss och söker hans förlåtelse.³¹

På grund av detta kan vi alla, också de som kämpar med att övervinna beroenden såsom missbruk av olika substanser eller pornografi och liknande, veta att Herren ser våra rättfärdiga ansträngningar och förlåter oss kärleksfullt när vår omvändelse är fullständig, ”sjuttio gånger sju gånger”. Men det betyder inte att man medvetet kan återvända till synden och undgå straff.³²

Herren är alltid intresserad av våra hjärtan³³, och falsk tro som byggs på bortförklaringar rättfärdigar inte synder.³⁴ I vår tidshushållning varnade Herren en av sina tjänare för sådana bortförklaringar genom att tillkännage: ”Låt [honom] skämmas inför mig för nikolaiternas hop och alla deras hemliga avskyvärdheter.”³⁵ Nikolaiterna var en uråldrig religiös sekt som påstod sig ha rättighet att begå sexuella synder genom Herrens nåds förtjänst.³⁶ Sådant behagar inte Herren.³⁷ Hans barmhärtighet och nåd ursäktar oss inte när ”våra hjärtan inte är tillfredsställda och vi inte håller oss till sanningen utan har behag i orättfärdighet.”³⁸ Sedan vi gjort allt vi kan göra³⁹ är snarare hans barmhärtighet och nåd de medel med vilka vi ”med tiden”⁴⁰ kan övervinna världen genom försoningens möjliggörande kraft. När vi ödmjukt söker denna dyrbara gåva gör han så att ”det svaga blir starkt för [oss]”,⁴¹ och genom hans kraft blir det möjligt för oss att göra det som vi aldrig hade kunnat göra ensamma.

Herren ser till det ljus som vi har fått,⁴² till våra hjärtans önskningar,⁴³ och till våra handlingar⁴⁴ och när vi omvänder oss och söker hans förlåtelse så förlåter han oss. Då vi tänker på våra egna liv och våra närståendes och vänners liv, borde vi vara lika villiga att förlåta oss själva och andra.⁴⁵

Predika mitt evangelium talar om svårigheten i att övervinna beroenden och uppmanar prästadömsledare och medlemmar att inte ”bli chockerade eller nedslagna” om undersökare eller nya medlemmar fortsätter att ha svårigheter med sådana problem. Istället ges vi rådet att ”visa förtroende för den enskilde och inte vara dömande … [vi] bör se det som ett tillfälligt och förståeligt bakslag”.⁴⁶ Vi kan väl inte göra mindre för våra egna barn eller släktingar som kämpar med liknande problem och som tillfälligt förirrat sig bort från rättfärdighetens stig? De förtjänar också vår ståndaktighet, vårt tålamod, vår kärlek – och ja, vår förlåtelse.

Under generalkonferensen förra oktober gav president Monson oss följande råd:

”Vi behöver komma ihåg att människor kan förändras. De kan lägga dåliga vanor bakom sig. De kan omvända sig från överträdelser …

Vi kan hjälpa dem övervinna sina tillkortakommanden. Vi måste utveckla förmågan att se människor, inte sådana de är just nu utan sådana som de kan bli.”⁴⁷

Under en konferens tidigt i kyrkans historia, en konferens som denna, sade Herren till medlemmarna:

”Sannerligen säger jag er: Ni är rena, men inte alla …

Ty allt kött är fördärvat inför mig …

Ty några av er är sannerligen skyldiga inför mig, men jag skall vara barmhärtig mot er svaghet.”⁴⁸

Hans budskap är detsamma idag.

Vår himmelske Fader vet vad vi står inför, att vi ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud”⁴⁹ om och om igen. Han sände sin Son, som ”känner människornas svaghet och vet hur han skall hjälpa dem som frestas”.⁵⁰ Hans Son undervisar oss: ”Be alltid så att ni inte faller för frestelser”.⁵¹ Vi uppmanas att ”ropa till [Gud] om barmhärtighet, ty han är mäktig att frälsa”.⁵² Frälsaren befaller oss att omvända oss⁵³ och att förlåta⁵⁴. Och även om omvändelse inte är lätt ger han oss detta löfte om vi strävar av hela vårt hjärta att följa evangeliet: ”Sannerligen säger jag [er]: Trots [era] synder är mitt inre fyllt av medlidande med [er]. Jag skall inte fullständigt förskjuta [er], och på vredens dag skall jag komma ihåg barmhärtigheten.”⁵⁵ Frälsaren vill förlåta.

Tabernakelkören inleder varje vecka sin inspirerande sändning med de upplyftande orden i William W. Phelps välbekanta psalm ”Stilla höj din stämmas ljud”. De tröstande orden i den engelska versionens fjärde vers är inte lika välbekanta:

Jag uppmanar dig att minnas och tro på Herrens ord och att utöva tro på honom till omvändelse.⁵⁷ Han älskar dig. Han vill förlåta dig. Det vittnar jag om i Jesu Kristi heliga namn amen.