Bevara handlingsfriheten och beskydda religionsfriheten

Denna dag är påskdagen – en dag av tacksamhet och då vi minns och vill ära vår Frälsares Jesu Kristi försoning för och uppståndelse av hela mänskligheten. Vi dyrkar honom, tackar för vår religionsfrihet, friheten att få samlas, friheten att få tala och vår gudagivna rättighet att handla av oss själva.

Som profeterna förutsagt om dessa sista dagar som vi lever i, finns det många som är förvirrade över vilka vi är och vad vi tror på. En del är falska anklagare och ”fientliga mot det goda”¹. Andra ”kallar det onda gott och det goda ont, [och] gör mörker till ljus och ljus till mörker”.²

Medan våra medmänniskor gör sina val om hur de ska reagera på våra trosuppfattningar, får vi inte glömma att handlingsfriheten är en viktig del av Guds plan för alla hans barn. Denna eviga plan lades fram för oss i det förjordiska rådet i himlen och rymmer handlingsfrihetens gåva.³

I det stora rådet använde Lucifer, som kallas Satan, sin handlingsfrihet till att motsätta sig Guds plan. Gud sa: ”Eftersom … Satan … gjorde uppror mot mig och försökte omintetgöra människans handlingsfrihet som jag, Herren Gud, hade givit henne, … lät jag nedstörta honom.”⁴

Han fortsatte: ”Och även en tredjedel av himlens härskaror vände han bort från mig på grund av deras handlingsfrihet.”⁵

Följden blev att de av vår himmelske Faders andebarn som valde att göra uppror mot hans plan och följa Lucifer, förlorade sin gudomliga bestämmelse.

Jesus Kristus använde sin handlingsfrihet och sa:

”Här är jag, sänd mig.”⁶

”Fader, ske din vilja, och äran vare din för evigt.”⁷

Jesus, som utövade sin handlingsfrihet till att stödja vår himmelske Faders plan, fastställdes och utsågs av Fadern som vår Frälsare, förutordinerad att utföra försoningsoffret för oss alla. Likaledes, när vi utövar vår handlingsfrihet till att hålla buden, ger det oss förmågan att helt förstå vilka vi är och ta emot alla de välsignelser vår himmelske Fader har – däribland möjligheten att få en kropp, att utvecklas, att uppleva glädje och att ärva evigt liv.

För att hålla buden behöver vi känna till kyrkans officiella lära så att vi inte vänder oss bort från Kristi ledarskap på grund av andra människors ständigt växlande uppfattningar.

De välsignelser vi åtnjuter nu har vi fått därför att vi valde att följa Frälsaren före det här livet. Till alla som hör och läser dessa ord: Vem du än är och hurdant ditt förflutna än må vara, kom ihåg detta: Det är inte för sent att göra samma val på nytt och följa honom.

Genom att tro på Jesus Kristus och tro på hans försoning, genom att omvända oss från våra synder och bli döpta, kan vi ta emot den gudomliga gåva som den Helige Anden är. Denna gåva ger kunskap och insikt, vägledning och styrka att lära och få ett vittnesbörd, kraft, rening att övervinna synd, samt tröst och uppmuntran att vara trofast i motgångar. Dessa ojämförbara välsignelser från Anden ökar vår frihet och vår kraft att göra det som är rätt, ty ”där Herrens Ande är, där är frihet”.⁸

När vi går längs den andliga frihetens stig i dessa sista dagar, måste vi förstå att om vi ska kunna använda vår handlingsfrihet måste vi ha religionsfrihet. Vi vet redan att Satan inte ville att vi skulle få den friheten. Han försökte beröva oss vår moraliska handlingsfrihet i himlen, och nu anstränger han sig våldsamt för att underminera, motsätta sig och sprida förvirring om religionsfriheten – vad den är och varför den är väsentlig för vårt andliga liv och vår frälsning.

Det finns fyra hörnstenar i fråga om religiös frihet som vi som sista dagars heliga måste förlita oss på och beskydda.

Den första är friheten att tro. Ingen bör kritiseras, förföljas eller angripas av enskilda, eller av regeringar, för vad han eller hon tror om Gud. Det är mycket personligt och mycket viktigt. En tidig trosförklaring angående religiös frihet lyder:

”Ingen regering kan bestå i fred om inte sådana lagar utformas och obrottsligen hålls som tillförsäkrar varje människa friheten att följa sitt samvete, …

Vi tror att statliga överhetspersoner skall hindra brott men aldrig kontrollera samvetet … [eller] undertrycka själens frihet.”⁹

Denna fundamentala frihet att få följa sitt samvete har sedan dess erkänts av Förenta Staterna i dess universella deklaration om mänskliga rättigheter och av andra nationella och internationella dokument som handlar om mänskliga rättigheter.¹⁰

Den andra hörnstenen i fråga om religionsfrihet är friheten att berätta om vår tro och våra uppfattningar för andra. Herren befaller oss: ”Ni skall lära era barn [evangeliet] … när du sitter i ditt hus.”¹¹ Han sa också till sina lärjungar: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.”¹² Som föräldrar, heltidsmissionärer och medlemsmissionärer förlitar vi oss på religionsfriheten för att kunna undervisa om Herrens lära i våra familjer och över hela världen.

Den tredje hörnstenen om religionsfrihet är friheten att bilda en religiös organisation, en kyrka, och att i frid dyrka tillsammans med andra. Den elfte trosartikeln lyder: ”Vi gör anspråk på förmånen att tillbe Gud den Allsmäktige i enlighet med vårt eget samvetes maningar och erkänner alla människors rätt till samma förmån, att tillbe hur, var eller vad de vill.” Dokument över internationella mänskliga rättigheter och många nationella konstitutioner stöder denna princip.

Den fjärde hörnstenen i fråga om religiös frihet är friheten att leva efter vår tro – att fritt få utöva tron inte bara i hemmet och i möteshuset, utan också på offentliga platser. Herren befaller oss att inte be i det fördolda¹³ utan att träda fram och låta vårt ljus lysa för människorna, så att de ser våra goda gärningar och prisar vår Fader i himlen.¹⁴

En del tar illa upp när vi tar vår religion till det offentliga rummet, men samma människor som kräver att deras åsikter och handlingar ska tolereras av allmänheten kan vara tröga till att tolerera andra troende, som vill att också deras åsikter och handlingar ska tolereras. Den allmänna bristen på respekt för religiösa åsikter förvandlas snabbt till social och politisk intolerans mot religiösa människor och institutioner.

När vi möter det ökade trycket att böja oss för världsliga normer, förverka våra religiösa friheter och kompromissa med vår handlingsfrihet, så begrunda vad Mormons bok lär oss om våra ansvar. I Almas bok läser vi om Amlici, ”en mycket listig” och ”ogudaktig man” som ville bli kung över folket och ”beröva dem deras rättigheter och förmåner som kyrka”, vilket ”oroade kyrkans folk”.¹⁵ De hade blivit undervisade av kung Mosiah att höja sina röster för det som de ansåg vara rätt.¹⁶ Därför ”samlades [de] i grupper överallt i landet, var och en enligt sin mening, antingen den var för eller emot Amlici, och hade många ordstrider och förunderliga tvister med varandra”.¹⁷

I dessa diskussioner fick kyrkans medlemmar och andra tillfälle att komma samman, få uppleva en enighetens anda, och bli påverkade av den Helige Anden. ”Och det hände sig att folkets röst gick emot Amlici så att han inte gjordes till kung över folket.”¹⁸

Som Jesu Kristi lärjungar har vi ansvaret att arbeta tillsammans med likasinnade troende och höja våra röster för det som är rätt. Medan medlemmar aldrig bör göra anspråk på eller ens antyda att de talar för kyrkan, inbjuds vi alla som samhällsmedborgare att dela vårt eget vittnesbörd med övertygelse och kärlek – ”var och en enligt sin mening”.¹⁹

Profeten Joseph Smith sa:

”Jag [vill] klart deklarera inför himlen, att jag är lika redo att dö när det gäller att försvara de rättigheter som en presbyterian, en baptist eller vilken god man som helst från något annat samfund har [som för en mormon]. Det är nämligen så att samma princip som skulle trampa de sista dagars heligas rättigheter under fötterna, skulle kränka de romersk-katolskas eller andra trosåskådningars frihet, samfund som kanske är impopulära eller för svaga att försvara sig själva.

Det är kärlek till friheten som inspirerar min själ – världslig och religiös frihet för hela människosläktet.”²⁰

Bröder och systrar, vi har ansvaret att försvara dessa heliga friheter och rättigheter för oss själva och för våra efterkommande. Vad kan ni och jag göra?

För det första kan vi hålla oss informerade. Var uppmärksamma på frågor i er omgivning som skulle kunna påverka religionsfriheten.

För det andra kan vi efter egen förmåga sluta oss samman med andra som delar vår hängivenhet mot religiös frihet. Arbeta sida vid sida för att beskydda religionsfriheten.

För det tredje, var ett gott exempel på det du tror på – i ord och handling. Hur vi följer vår religion är mycket viktigare än vad vi kanske säger om vår religion.

Vår Frälsares andra ankomst närmar sig. Låt oss inte skjuta upp denna angelägna sak. Kom ihåg överbefälhavare Moroni, som höll upp frihetsbaneret med följande ord: ”Till minne av vår Gud och vår religion och frihet och vår fred, våra hustrur och våra barn.”²¹ Låt oss komma ihåg folkets reaktion. De utövade sin handlingsfrihet när de kom springande och slöt förbund om att handla.²²

Mina älskade bröder och systrar, gå inte! Spring! Spring för att få välsignelserna av att följa den Helige Anden och tillämpa de friheter som Gud har gett oss för att kunna utföra hans vilja.

Som särskilt vittne förkunnar jag denna betydelsefulla påskdag att Jesus Kristus använde sin handlingsfrihet till att göra vår Faders vilja.

Vi sjunger om Frälsaren: ”Han villigt korsets börda bar att frälsa fallen värld.”²³ Och tack vare att han gjorde det har vi fått den ovärderliga möjligheten ”att välja frihet och evigt liv” genom hans försonings kraft och välsignelser.²⁴ Må vi fritt välja att följa honom i dag och alltid, ber jag i hans heliga namn, ja, i Jesu Kristi namn, amen.