Evangeliets eviga perspektiv

I en uppenbarelse till Mose kan vi läsa om vår himmelske Faders förkunnade avsikt: ”Ty se, detta är mitt verk och min härlighet – att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan.”¹ Enligt dessa ord är det vår himmelske Faders önskan att alla ska få möjlighet att ta emot glädjens fullhet. Nutida uppenbarelse visar att vår himmelske Fader skapade en lycksalighetsplan för alla sina barn, en alldeles särskild plan så att vi kan återvända och leva med honom.

När vi förstår denna lycksalighetsplan får vi ett evigt perspektiv som hjälper oss i sanning förstå värdet av buden, förrättningarna, förbunden samt prövningarna och motgångarna.

Alma undervisar om en av huvudprinciperna: ”Därför gav Gud dem bud, efter att ha tillkännagivit återlösningsplanen för dem.”²

Det är intressant att lägga märke till ordningsföljden i undervisningsprocessen. Först undervisade vår himmelske Fader Adam och Eva om frälsningsplanen, sedan gav han dem buden.

Detta är en stor sanning. Insikt om planen hjälper människor att hålla buden, fatta bättre beslut och handla av rätt orsaker.

Under den tid jag tjänat i kyrkan har jag bevittnat hängivenhet och trofasthet hos kyrkans medlemmar i många olika länder, ibland med politiska, sociala eller ekonomiska motsättningar. En gemensam faktor jag funnit hos dessa trofasta medlemmar är deras evighetsperspektiv. Evangeliets eviga perspektiv lär oss förstå den roll vi har i Guds plan, att acceptera motgångar och gå framåt tack vare dem, att fatta beslut och att grunda våra liv på vår gudomliga potential.

Perspektiv får man genom att betrakta något på håll, och det låter oss uppskatta dess sanna värde.

Det är som att stå i en skog med ett träd mitt framför oss. Inte förrän vi tar några steg tillbaka kan vi verkligen förstå vad en skog är. Jag besökte en gång Amazonas djungel i Leticia, Colombia, nära gränsen till Brasilien och Peru. Jag kunde inte få grepp om hur väldig den var förrän jag flög över den och fick perspektiv.

När våra barn var små brukade de titta på en tv-kanal för barn som visade programmet ”Vad ser du?” Kameran zoomade mycket nära in på något, och medan bilden långsamt vidgades skulle barnen gissa vad det var för något. När väl hela saken syntes var det lätt att känna igen en katt, en växt, en frukt och så vidare.

Jag minns en gång de tittade på programmet och en närbild visade något som de tyckte var fult, ja, äckligt, men när bilden vidgades såg de att det var en läcker pizza. Då sa de till mig: ”Pappa, köp precis en så’n till oss!” När de förstod vad det var, blev något som till en början såg obehagligt ut till slut något mycket begärligt.

Låt mig berätta om ytterligare en upplevelse. Hemma hos oss tyckte barnen om att lägga pussel. Säkert har vi alla någon gång fått lägga pussel. En del består av många små bitar. Jag minns att ett av våra barn (jag undviker att säga vad han heter för att låta honom vara anonym) brukade fokusera på de enskilda bitarna och när en bit inte passade där han tyckte den hörde hemma, blev han arg och tyckte det var något fel på den och ville slänga bort den. Med tiden lärde han sig att pussla när han förstod att varje liten bit hade sin plats i det färdiga pusslet, även om han inte från början kunde se var en viss bit hörde hemma.

Det är ett sätt att tänka på Herrens plan. I stället för att bekymra oss över varje enskild bit kan vi försöka se bildens helhet med tanke på slutresultatet. Herren vet var varje bit hör hemma så att den passar in i planen. Varje bud har evig betydelse i förhållande till lycksalighetsplanen.

Det är av yttersta vikt att vi inte fattar beslut av evigt värde från jordelivets perspektiv. När det gäller beslut med eviga följder är evangeliets perspektiv absolut nödvändigt.

Äldste Neal A. Maxwell lärde: ”Även om vi är ’förankrade’ i ett storslaget slutligt hopp, så är en del mer kortsiktiga hopp en annan sak. Vi kan hoppas på en löneförhöjning, en speciell träff, en valseger eller ett större hus, sådant som förverkligas eller inte. Tron på vår Faders plan ger oss uthållighet även när sådana närliggande hopp grusas. Hoppet gör att vi ’verkar med iver’ för goda saker, även när dessa verkar förlora (se L&F 58:27).”³

Att inte ha ett evigt perspektiv, eller att tappa det, kan göra att vi använder ett jordiskt perspektiv som måttstock och att vi fattar beslut som inte stämmer med Guds vilja.

I Mormons bok berättas om Nephis inställning och om Lamans och Lemuels inställning. De hade alla genomlidit stora motgångar och många plågor, men deras inställning till dessa upplevelser skilde sig åt. Nephi sa: ”Och så stora var Herrens välsignelser över oss att fastän vi levde på rått kött i vildmarken hade våra kvinnor gott om mjölk åt sina barn och var starka, ja, liksom männen, och de började uthärda färden utan knot.”⁴

Laman och Lemuel å andra sidan, klagade bittert. ”Och så knotade Laman och Lemuel, som var de äldsta, över sin far. Och de knotade eftersom de inte förstod den Guds handlingssätt som hade skapat dem.”⁵ Att inte förstå eller inte beakta ”Guds handlingssätt” är ett sätt att tappa det eviga perspektivet. Att knota är bara ett av symtomen. Trots att Laman och Lemuel fick se många underverk tillsammans med Nephi, utbrast de: ”Och vi har vandrat omkring i vildmarken i alla dessa år, och våra kvinnor har slitit hårt fastän de har varit höggravida. Och de har fött barn i vildmarken och utstått allt utom döden, och det skulle ha varit bättre för dem om de hade dött innan de lämnade Jerusalem än att utstå dessa lidanden.”⁶

Dessa två inställningar var verkligen olika trots att de svårigheter och bedrövelser de upplevt var likartade. Helt klart hade de olika perspektiv.

President Spencer W. Kimball skrev så här: ”Om vi såg jordelivet som hela vår existens skulle smärta, sorg, misslyckanden och ett kort liv vara katastrofer. Men om vi ser på livet som något evigt som sträcker sig långt bakåt till föruttillvaron och in i den eviga framtiden efter döden, kan allt som händer oss sättas i rätt perspektiv.”⁷

Äldste David B. Haight berättade en historia om skulptören Michelangelo för att visa vikten av att se allt i dess rätta perspektiv: ”Under tiden skulptören bearbetade ett marmorblock kom en pojke förbi och såg blygt på. När Davids gestalt framträdde och visade sig ur stenen, fulländad till världens beskådan och beundran, frågade pojken Michelangelo: ’Hur visste du att han fanns därinne?’”⁸”

Skulptörens perspektiv på marmorblocket var annorlunda än pojkens som såg honom arbeta. Det var konstnärens vision om de möjligheter som fanns i stenen som gjorde att han kunde skapa ett konstverk.

Herren vet vad han vill åstadkomma med var och en av oss. Han vet vilka förändringar han vill uppnå i våra liv och vi har inte rätten att råda honom. Hans tankar är högre än våra tankar.⁹

Jag vittnar om att vi har en kärleksfull, rättvis och barmhärtig Fader i himlen, som har berett en plan för vår eviga lycka. Jag vittnar om att Jesus Kristus är hans Son och världens Frälsare. Jag vet att President Thomas S. Monson är en Guds profet. Jag säger detta i Jesu Kristi Namn, amen.