Var ett föredöme och ett ljus

Bröder och systrar, det känns så bra att få vara tillsammans med er igen. Som ni vet har vi sedan vi var tillsammans i april upplevt sorgen att förlora tre av våra älskade apostlar: president Boyd K. Packer, äldste L. Tom Perry och äldste Richard G. Scott De har återvänt till sitt himmelska hem. Vi saknar dem. Så tacksamma vi är för deras exempel på kristuslik kärlek och för de inspirerade lärdomar de efterlämnat åt oss alla.

Vi välkomnar hjärtligt våra nyaste apostlar äldste Ronald A. Rasband, äldste Gary E. Stevenson och äldste Dale G. Renlund. De är män som är hängivna Herrens verk. De är väl kvalificerade för att fylla de viktiga ämbeten de kallats till.

Nyligen, när jag läste och begrundade skrifterna, var det två skriftställen som särskilt stannade kvar hos mig. Båda är välbekanta för oss. Det första är ur bergspredikan: ”Låt … ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himmelen.”¹ Det andra skriftstället kom jag att tänka på när jag begrundade betydelsen av det första. Det finns i aposteln Paulus brev till Timoteus: ”Var ett föredöme för de troende i ord och [samtal], i kärlek, [i ande,] i trohet och renhet.”²

Jag tror att det andra skriftstället till stor del förklarar hur vi kan uträtta det första. Vi blir föredömen för de troende genom att leva efter Jesu Kristi evangelium i ord och samtal, i kärlek, i ande, i trohet och i renhet. När vi gör det lyser vårt ljus för andra.

Var och en av oss kom till jorden med Kristi ljus. När vi följer Frälsarens exempel och lever som han levde och som han lärde, brinner det ljuset inom oss och lyser upp vägen för andra.

Aposteln Paulus nämner sex egenskaper hos en troende, egenskaper som låter vårt ljus lysa. Låt oss titta på vart och ett av dem.

Jag nämner de första två egenskaperna tillsammans – att vara ett föredöme i ord och samtal. Orden vi använder kan lyfta och inspirera, eller så kan de skada och förnedra. I dagens värld förekommer mycket svordomar, som tycks omge oss vart vi än vänder oss. Det är svårt att undgå att höra Gudomens namn användas nonchalant och tanklöst. Grova kommentarer verkar ha blivit stapelvara i tv, filmer, böcker och musik. Man svänger sig med ärekränkande kommentarer och arg retorik. Låt oss tala till andra med kärlek och respekt och alltid låta vårt språk vara rent och undvika ord eller kommentarer som kan skada eller såra. Må vi följa Frälsarens exempel, han som talade med tolerans och vänlighet under hela sin verksamhet.

Nästa egenskap som Paulus nämner är kärlek, närmare bestämt ”Kristi rena kärlek”³. Jag är övertygad om att det inom vår inflytandesfär finns de som är ensamma, de som är sjuka och de som är nedslagna. Vi har tillfälle att hjälpa dem och lyfta deras andar. Frälsaren gav hopp till människor utan hopp och styrka till de svaga. Han helade de sjuka. Han lät den lame gå, den blinde se, den döve höra. Han till och med uppväckte döda. Under hela sitt tjänande nådde han ut i kärlek till alla behövande. När vi följer hans föredöme välsignar vi andras liv, och vårt eget.

Därnäst ska vi vara andliga föredömen. För mig innebär det att vi i våra liv eftersträvar vänlighet, tacksamhet, förlåtelse och god vilja. De här egenskaperna ger oss en ande som berör människor omkring oss. Jag har haft tillfälle genom åren att umgås med oräkneliga personer som ägde en sådan ande. Vi upplever en särskild känsla när vi är tillsammans med dem, en känsla som får oss att vilja umgås med dem och följa deras exempel. De utstrålar Kristi ljus och hjälper oss känna hans kärlek till oss.

För att illustrera att ljuset som kommer från en ren och kärleksfull ande känns igen av andra, vill jag berätta om en upplevelse för många år sedan.

Vid den tidpunkten träffade kyrkans ledare några ämbetsmän i Jerusalem för att skriva kontrakt om arrende på den mark där kyrkans Jerusalem-center skulle byggas. För att få det nödvändiga tillståndet måste kyrkan lova att ingen proselytering skulle utföras av våra medlemmar som skulle vistas i centret. När kontraktet hade undertecknats sa en av de israeliska ämbetsmännen, som var väl bekant med kyrkan och dess medlemmar, att han visste att kyrkan skulle hålla överenskommelsen att inte proselytera. ”Men”, sa han, och syftade på studenterna som skulle vistas där, ”vad ska vi göra med ljuset som finns i deras ögon?”⁴ Må det särskilda ljuset alltid lysa inom oss, så att det kan kännas igen och uppskattas av andra.

Att vara ett exempel på trohet innebär att vi litar på Herren och hans ord. Det innebär att vi äger och ger näring åt den tro som vägleder våra tankar och våra gärningar. Vår tro på Herren Jesus Kristus och på vår himmelske Fader påverkar allt vi gör. I nutidens förvirring, konflikter med samvetet och det dagliga livets tumult blir vår orubbliga tro ett ankare i vårt liv. Kom ihåg att tro och tvivel inte kan existera i sinnet samtidigt, för det ena fördriver det andra. Jag upprepar det som vi upprepade gånger har blivit tillsagda – att för att få och behålla den tro vi behöver, är det ytterst viktigt att vi läser och studerar och begrundar skrifterna. Kommunikation med vår himmelske Fader genom bön är väsentlig. Vi har inte längre råd att försumma de här sakerna, för motståndaren och hans härskaror söker obevekligt efter en spricka i vår rustning, ett förbiseende i vår trofasthet. Herren sa: ”Sök flitigt, be alltid och ha tro, och allt skall samverka till ert bästa.”⁵

Slutligen ska vi vara rena, vilket innebär att vi är rena till kropp, sinne och ande. Vi vet att vår kropp är ett tempel som ska behandlas med vördnad och respekt. Våra sinnen bör vara fyllda med upplyftande och förädlande tankar och hållas fria från sådant som smutsar ned. För att kunna ha den Helige Anden som vår ständige ledsagare måste vi vara värdiga. Bröder och systrar, renhet ger oss sinnesfrid och gör oss värdiga att ta emot Frälsarens löften. Han sa: ”Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.”⁶

När vi är föredömen i ord och samtal, i kärlek, i ande, i trohet och i renhet, kan vi vara ljus för världen.

Låt mig säga till er alla, och särskilt till er som är unga, att när världen driver längre och längre bort från de principer och riktlinjer som en kärleksfull himmelsk Fader har gett oss, sticker vi ut från folkmassan eftersom vi är annorlunda. Vi sticker ut eftersom vi klär oss anständigt. Vi är annorlunda eftersom vi inte använder svordomar och eftersom vi inte tar del av ämnen som är skadliga för kroppen. Vi är annorlunda eftersom vi undviker opassande skämt och förnedrande kommentarer. Vi är annorlunda när vi beslutar oss för att inte fylla våra sinnen med mediaval som är grova och förnedrande eller som avlägsnar Anden från våra hem och våra liv. Vi sticker verkligen ut när vi fattar beslut i moralfrågor – val som följer evangeliets principer och normer. Det som gör oss annorlunda än större delen av världen ger oss också det ljus och den ande som lyser i en värld som blir allt mörkare.

Det är ofta svårt att vara annorlunda och att stå ensam i en folkmassa. Det är naturligt att vara rädd för vad andra kan tycka eller säga. Tröstande är orden i psalmen: ”Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? Herren är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd?”⁷ När vi gör Kristus till medelpunkten i våra liv, ersätts vår rädsla av modet i våra övertygelser.

Livet är inte perfekt för någon av oss, och ibland kan de utmaningar och svårigheter vi ställs inför vara överväldigande och göra att vårt ljus försvagas. Men med hjälp från vår himmelske Fader, tillsammans med stöd från andra, kan vi få tillbaka ljuset som på nytt lyser upp vår egen väg och skänker det ljus som andra kan behöva.

För att illustrera vill jag läsa upp de berörande orden i en favoritdikt som jag läste första gången för många år sedan:

Mina bröder och systrar, möjligheter att lysa finns omkring oss varje dag, oavsett vilka omständigheter vi befinner oss i. När vi följer Frälsarens exempel får vi tillfälle att vara ett ljus för andra, vare sig de är våra egna släktingar och vänner, våra medarbetare, bekanta eller fullständiga främlingar.

Till var och en av er säger jag att du är en son eller dotter till vår himmelske Fader. Du har kommit från hans närhet för att leva på den här jorden en tid, för att återspegla Frälsarens kärlek och lärdomar och för att modigt låta ditt ljus lysa för alla att se. När din tid på jorden har nått sitt slut och om du har gjort din del, får du den härliga välsignelsen att återvända för att leva med honom för alltid.

Hur tröstande är inte Frälsarens ord: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”⁹ Om honom vittnar jag. Han är vår Frälsare och Återlösare, vår Medlare inför Fadern. Han är vårt föredöme och vår styrka. Han är ”ljuset som lyser i mörkret”¹⁰. Att alla som hör min röst ska lova att följa honom och så bli ett brinnande ljus för världen, är min bön i hans heliga namn, ja, Jesu Kristi, Herrens namn, amen.