Vänd dig till honom så får du svar

Jag har tänkt på berättelserna om flera olika personer i skrifterna. Ta till exempel Laman och Lemuel. Liksom Nephi, var de ”födda av goda föräldrar” och blev undervisade ”i all [sin] fars lärdom”.² Ändå klagade de över att deras far var en man som såg syner. Från deras synvinkel trotsade hans beslut all logik, eftersom de inte förstod det som hör Gud till, och därför ville de inte tro.³

Det är intressant att notera att deras val gav dem tillgång till upplevelser som kunde ha stärkt deras tro. De lämnade sitt hem och sina rikedomar. De led under vandringen i vildmarken. Så småningom hjälpte de till att bygga båten, och de kom överens om att resa till ett okänt land.

Nephi gick igenom precis samma upplevelser. Men byggde dessa handlingar upp deras tro? Nephis tro stärktes, men Laman och Lemuel blev allt mer cyniska och arga. Dessa bröder såg och hörde till och med en ängel, men ack, de fortsatte att tvivla.⁴

Jordelivet är inte lätt för någon av oss. Vi sattes till jorden för att bli prövade. Vår reaktion på livets upplevelser har ofta stor inverkan på våra vittnesbörd. Tänk på några av Lamans och Lemuels reaktioner: De knotade när deras far bad dem göra något svårt.⁵ De försökte hämta mässingsplåtarna, men när inte lyckades gav de upp. Deras attityd var: ”Vi har försökt, vad mer kan vi göra?”⁶

Det fanns till och med en tid när de var bedrövade över att ha gjort fel och vädjade om förlåtelse.⁷ De bad och blev förlåtna. Men i skrifterna står det att de senare återgick till att klaga, och de vägrade att be. De kom till Nephi och sa att de inte förstod ”de ord deras far hade talat”⁸. Nephi frågade dem om de hade ”frågat Herren”⁹. Lägg märke till deras svar: ”Det har vi inte, ty Herren tillkännager inte något sådant för oss.”¹⁰

Nephis svar till sina bröder är en nyckel för oss, till hur vi återkommande kan få svar på våra böner:

”Hur kommer det sig att ni inte lyder Herrens befallningar? Hur kommer det sig att ni vill förgås för era hjärtans hårdhets skull?

Kommer ni inte ihåg vad Herren har sagt: Om ni inte förhärdar era hjärtan utan ber till mig med tro och tror att ni skall få, och noggrant lyder mina befallningar, skall förvisso detta tillkännages för er.”¹¹

Jag känner några återvända missionärer som har haft obestridliga andliga upplevelser, men bristen på vissa andliga vanor tycks ha fått dem att glömma de gånger när Gud har talat till dem. Till dessa återvända missionärer och till oss alla: ”Om ni har känt er manade att sjunga sången om den återlösande kärleken, så vill jag fråga: Har ni den känslan nu?”¹² Om ni inte har den känslan nu, kan ni känna den igen, men betänk Nephis ord. Var lydig, kom ihåg de gånger du har känt Anden tidigare, och be i tro. Ditt svar kommer och du kommer att känna Frälsarens kärlek och frid. Det kanske inte kommer så snabbt eller på det sätt som du önskar, men svaret kommer. Ge inte upp! Ge aldrig upp!

Låt oss jämföra Laman och Lemuel med Mosiahs söner. Båda grupperna växte upp i rättfärdiga familjer, men båda gick vilse. Båda kallades till omvändelse av en ängel, men vad var annorlunda med Mosiahs söners upplevelse?

Deras missionsframgångar är oförglömliga. Tusentals omvändes till Herrens vägar. Men, vi glömmer ofta att när de påbörjade sitt missionsarbete, var deras ”hjärtan … nedslagna och [de] stod i begrepp att vända tillbaka, [men], då tröstade Herren [dem]”. De blev manade av Herren att ”uthärda tålmodigt [sina] lidanden”¹³.

Varför stärkte Mosiahs söners prövningar deras tro och hängivenhet, i stället för att få dem att knota eller tvivla? Nyckeln är att ”de hade blivit starka i kunskapen om sanningen, ty de var män med sunt förstånd, och de hade flitigt utforskat skrifterna för att de skulle kunna få kännedom om Guds ord”.¹⁴ Vi möter alla prövningar och har frågor, men kom ihåg att vi måste hålla ”ständigt fast vid ledstången av järn”¹⁵. ”Kristi ord skall tillkännage för [oss] allt [vi] bör göra.”¹⁶ Vi måste göra skriftstudier till en daglig del av våra liv, för det öppnar dörren till uppenbarelser.

För Mosiahs söner ”är [detta] inte allt. De hade hängivit sig åt mycket bön och fasta, och därför hade de profetians ande och uppenbarelsens ande.”¹⁷ Bön och fasta gör oss mottagliga för andliga maningar. Samtal med vår himmelske Fader samtidigt som vi avstår från mat och dryck låter oss ”lossa orättfärdiga bojor [och] lösa okets band”.¹⁸ Bön, tillsammans med fasta, gör så att när vi ”åkallar skall Herren svara. När vi ropar, skall han säga: ’Se, här är jag.’”¹⁹

Dessa personliga religiösa vanor – lydnad, skriftstudier, bön och fasta – stärkte Mosiahs söner. Avsaknaden av samma personliga religiösa vanor var en stor anledning till att Laman och Lemuel lämnades sårbara för frestelsen att knota och tvivla.

Om du har känt dig frestad att knota, om du har haft tvivel som leder till otro, om prövningar tycks större än du kan uthärda, vänd dig då till honom. Om du har vänt dig bort eller bortförklarat ditt handlande, vänd dig till honom. Kommer du ihåg när han ”talade … frid till ditt sinne … Vilket större vittnesbörd kan du få än det som kommer från Gud?”²⁰ Fråga dig själv: ”Är jag lika bra på att leva som Kristus nu som jag var tidigare?” Snälla, vänd dig till honom.

Låt mig återvända till min personliga berättelse. Så småningom började jag bli uppriktig. Jag minns när missionären som undervisade mig frågade mig om jag var redo att döpas. Jag svarade att jag fortfarande hade en del frågor. Den här kloke missionären sa att han kunde besvara mina frågor, men bad att jag skulle svara på hans fråga först. Han frågade mig om Mormons bok var sann och om Joseph Smith var en profet. Jag sa att jag inte visste, men att jag ville veta.

Mina frågor ledde till större tro. För mig kom svaret inte som en enda händelse, utan som en process. Jag märkte att när jag ”prövade orden” och började ”utöva en smula tro”, blev Mormons bok ”välbehaglig för mig” och den ”upplyste mitt förstånd” och verkligen ”utvidgade min själ”. Till sist fick jag den upplevelse som skriften kallar att det sväller i ditt bröst.²¹ Det var då som jag önskade bli döpt och överlämna mitt liv till Jesus Kristus.

Jag vet med säkerhet att Mormons bok är Guds ord. Jag vet att Joseph Smith var en profet. Åh, det finns fortfarande saker som jag inte förstår, men mitt vittnesbörd om sanningen leder mig närmare Frälsaren och bygger upp min tro.

Bröder och systrar, kom ihåg Nephi och Mosiahs söner, som hade andliga upplevelser och sedan handlade i tro så att svaren kom och deras trofasthet växte. Jämför detta med Laman och Lemuel, som tvivlade och knotade. Trots att de ibland handlade på rätt sätt, är gärningar utan tro död. Vi måste ha tro tillsammans med gärningar för att få svar.

Jag hoppas, när du har lyssnat denna morgon, att Anden har talat till ditt sinne och hjärta om något som du kan göra för att få dina frågor besvarade eller för att hitta en inspirerad lösning på problemet du står inför. Jag bär högtidligt vittne om att Jesus är Kristus. Vänd dig till honom så blir dina böner besvarade. I Jesu Kristi namn. Amen