Att alltid behålla våra synders förlåtelse

I dödligheten upplever vi fysisk födelse och möjligheten att andligen födas på nytt.³ Vi uppmanas av profeter och apostlar att vakna för Gud⁴, ”födas på nytt”⁵ och i Kristus bli en ny skapelse⁶ genom att ta emot de välsignelser som möjliggörs genom Jesu Kristi försoning. ”Den helige Messias förtjänster och barmhärtighet och nåd”⁷ kan hjälpa oss besegra den naturliga människans självcentrerade och själviska tendenser och bli mer osjälviska, välvilliga och heliga. Vi uppmanas att leva så att vi kan ”stå obefläckade inför [Herren] på den yttersta dagen”⁸.

Profeten Joseph Smith sammanfattade koncist den viktiga roll som prästadömets förrättningar har i Jesu Kristi evangelium: ”Pånyttfödelse får man genom Guds Ande, genom förrättningar.”⁹ Det här djuplodande uttalandet betonar både den Helige Andens och heliga förrättningars roll i den andliga pånyttfödelsens process.

Den Helige Anden är gudomens tredje medlem. Han är en person som består av ande och han vittnar om all sanning. Skrifterna talar om den Helige Anden som Hjälpare¹⁰, lärare¹¹ och uppenbarare¹². Dessutom är den Helige Anden en heliggörare¹³ som renar och bränner bort orenheter och ondska från vår mänskliga själ som genom eld.

Heliga förrättningar är av avgörande vikt i Frälsarens evangelium och i processen att komma till honom och söka andlig pånyttfödelse. Förrättningar är heliga handlingar vilka har andligt syfte, är av evig betydelse och hör samman med Guds lagar och förordningar.¹⁴ Alla frälsande förrättningar och sakramentets förrättning måste bemyndigas av någon som innehar de nödvändiga prästadömsnycklarna.

De förrättningar för frälsning och upphöjelse som utförs i Herrens återställda kyrka är mycket mer än ritualer eller symboliska handlingar. De är snarare bemyndigade kanaler genom vilka himlens välsignelser och krafter kan flöda in i den enskildes liv.

”Och detta större prästadöme förvaltar evangeliet och innehar nyckeln till rikets hemligheter, ja, nyckeln till kunskapen om Gud.

Därför är gudaktighetens kraft uppenbar i dess förordningar.

Och utan dessa förordningar och prästadömets myndighet är gudaktighetens kraft inte uppenbar för människor i köttet.”¹⁵

Förrättningar som tas emot och hedras med redbarhet är nödvändiga för att vi ska uppnå gudaktighetens kraft och alla de välsignelser som görs tillgängliga genom Frälsarens försoning.

För att mer fullständigt förstå den process genom vilken vi kan få och alltid behålla våra synders förlåtelse, måste vi först förstå det oskiljaktiga sambandet mellan tre förrättningar som ger tillgång till himlens krafter: nedsänkningsdop, handpåläggning för den Helige Andens gåva och sakramentet.

Nedsänkningsdop till syndernas förlåtelse är Jesu Kristi evangeliums inledande förrättning¹⁶ och måste föregås av tro på Frälsaren och uppriktig omvändelse. Den här förrättningen ”är ett tecken som bestämts av Gud, vilket [hans barn] måste ta emot för att komma in i Guds rike”.¹⁷ Dopet utförs med det aronska prästadömets myndighet. I processen att komma till Frälsaren och andligen födas på nytt, ger dopet en nödvändig inledande rening av vår själ från synd.

Dopförbundet innefattar tre grundläggande förpliktelser: 1) att vara villig att ta på sig Jesu Kristi namn, 2) att alltid minnas honom och 3) att hålla hans bud. Den utlovade välsignelsen om vi håller det här förbundet är ”att [vi] alltid kan ha hans Ande hos [oss]”.¹⁸ Alltså är dopet den nödvändiga förberedelsen för mottagandet av den bemyndigade möjligheten till ständigt sällskap av gudomens tredje medlem.

”Dop av vatten … måste följas av dop av Anden för att vara fullständigt.”¹⁹ Som Frälsaren lärde Nikodemus: ”Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.”²⁰

Tre uttalanden av profeten Joseph Smith betonar det ofrånkomliga sambandet mellan förrättningarna dop genom nedsänkning till syndernas förlåtelse och handpåläggning för den Helige Andens gåva.

Uttalande 1: ”Dopet är en helig förrättning till förberedelse för att mottaga den Helige Anden. Det är kanalen och nyckeln genom vilken den Helige Anden ges.”²¹

Uttalande 2: ”Man kan lika gärna döpa en säck sand som en människa om dopet inte sker till syndernas förlåtelse och för erhållandet av den Helige Andens gåva. Dopet i vatten är bara ett halvt dop och är till ingen nytta, om det inte åtföljs av den andra hälften – det vill säga dopet av den Helige Anden.”²²

Uttalande 3: ”Dop i vatten är till ingen nytta, om det inte åtföljs av dop med eld och den Helige Anden. … De står i absolut nödvändig och oskiljaktig förening med varandra.”²³

Det oföränderliga sambandet mellan omvändelsens princip, förrättningarna dop och erhållandet av den Helige Andens gåva och den underbara välsignelse som syndernas förlåtelse är betonas gång på gång i skrifterna.

Nephi förklarade: ”Porten genom vilken ni måste gå in är omvändelse och dop med vatten, och sedan kommer era synders förlåtelse genom eld och genom den Helige Anden.”²⁴

Frälsaren själv förkunnade: ”Och detta är befallningen: Omvänd er, alla jordens ändar, och kom till mig och bli döpta i mitt namn så att ni kan bli heliggjorda genom att ta emot den Helige Anden, så att ni kan stå obefläckade inför mig på den yttersta dagen.”²⁵

Handpåläggning för den Helige Andens gåva är en förrättning som utförs med melkisedekska prästadömets myndighet. I processen att komma till Frälsaren och andligen födas på nytt skapar erhållandet av den Helige Andens heliggörande kraft möjligheten till en ständigt pågående rening av vår själ från synd. Den här glädjerika välsignelsen är nödvändig eftersom ”inget orent kan vistas hos Gud”.²⁶

Som medlemmar i Herrens återställda kyrka välsignas vi både av vår inledande rening från synd i samband med dopet och av möjligheten till en ständigt pågående rening från synd som möjliggörs genom den Helige Andens sällskap och kraft – han som är gudomens tredje medlem.

Tänk på hur en bonde är beroende av det oföränderliga mönstret av sådd och skörd. Att förstå sambandet mellan sådd och skörd är en ständig källa till mening och påverkar alla bondens beslut och handlingar under alla årstider. På liknande sätt bör det oskiljaktiga sambandet mellan förrättningarna dop genom nedsänkning till syndernas förlåtelse och handpåläggning för den Helige Andens gåva påverka alla aspekter av vårt lärjungeskap i livets alla skiften.

Sakramentet är den tredje förrättningen som är nödvändig för att vi ska få tillgång till gudaktighetens kraft. För att vi mer fullständigt ska kunna hålla oss obefläckade av världen, är vi befallda att gå till bönehuset och offra våra sakrament på Herrens heliga dag.²⁷ Tänk på att symbolerna för Herrens kropp och blod, brödet och vattnet, är både välsignade och helgade. ”O Gud, du evige Fader, vi ber dig i din Sons, Jesu Kristi, namn att välsigna och helga detta bröd [eller detta vatten] för alla deras själar som äter [eller dricker] därav.”²⁸ Att helga är att rena och heliggöra. Sakramentets emblem helgas till minne av Kristi renhet, av vårt totala beroende av hans försoning och av vårt ansvar att hedra våra förrättningar och förbund på ett sådant sätt att vi kan ”stå obefläckade inför [honom] på den yttersta dagen”.²⁹

Sakramentsförrättningen är en helig och återkommande uppmaning till uppriktig omvändelse och andlig förnyelse. Handlingen att ta del av sakramentet leder inte i sig till syndernas förlåtelse. Men om vi samvetsgrant förbereder oss och tar del av den här heliga förrättningen med förkrossat hjärta och botfärdig ande, gäller löftet att vi alltid kan ha Herrens Ande hos oss. Och med den Helige Andens heliggörande kraft som ständigt sällskap kan vi alltid behålla våra synders förlåtelse.

Vi blir sannerligen välsignade varje vecka genom möjligheten att utvärdera våra liv genom sakramentsförrättningen, att förnya våra förbund och få det här förbundslöftet.³⁰

Ibland uttrycker sista dagars heliga en önskan om att kunna döpas igen – och därigenom bli lika rena och värdiga som de var dagen när de tog emot sin första frälsande evangelieförrättning. Får jag respektfullt påpeka att vår himmelske Fader och hans älskade Son inte har för avsikt att vi bara ska uppleva en sådan känsla av andlig förnyelse och återställelse en enda gång i livet. Välsignelserna av att erhålla och ständigt behålla våra synders förlåtelse genom evangelieförrättningar hjälper oss förstå att dopet är en utgångspunkt för vår andliga resa i dödligheten – det är inte en destination som vi bör längta efter att besöka om och om igen.

Förrättningarna dop genom nedsänkning, handpåläggning för den Helige Andens gåva och sakramentet är inte isolerade och åtskilda händelser, utan är samverkande delar av ett växande mönster för återlösande utveckling. Varje påföljande förrättning upphöjer och utvidgar andligen vårt syfte, vår önskan och vår utveckling. Faderns plan, Frälsarens försoning och evangeliets förrättningar erbjuder den nåd vi behöver för att sträva framåt och utvecklas rad på rad och bud på bud mot vår eviga bestämmelse.

Vi är ofullkomliga människor som strävar efter att i dödligheten leva enligt vår himmelske Faders fullkomliga plan för evigt framåtskridande. Kraven i hans plan är underbara, barmhärtiga och fasta. Ibland kan vi vara fyllda av beslutsamhet och ibland kan vi känna oss fullkomligt otillräckliga. Vi kanske undrar om vi någonsin andligen kan uppfylla budet att stå obefläckade inför honom på den yttersta dagen.

Med hjälp av Herren och genom hans andes kraft som lär oss allt³¹ kan vi i sanning välsignas med insikt om våra andliga möjligheter. Förrättningar gör oss öppna för andliga mål och kraft när vi strävar efter att födas på nytt och bli Kristi män och kvinnor.³² Vi kan få styrka i våra svagheter och våra begränsningar kan övervinnas.

Även om ingen av oss kan uppnå fullkomlighet i det här livet, kan vi bli allt mer värdiga och obefläckade varje gång vi ”renats genom Lammets blod”.³³ Jag lovar och vittnar om att vi välsignas med större tro på Frälsaren och större andlig bekräftelse när vi strävar efter att alltid behålla våra synders förlåtelse och, till sist, stå obefläckade inför Herren på den yttersta dagen. Det vittnar jag om i Jesu Kristi heliga namn, amen.