Eviga familjer

Jag är tacksam att jag får vara med er i kväll under Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas allmänna prästadömsmöte. Det här är ett stort ögonblick i kyrkans historia. För etthundraåttiotvå år sedan, 1834, i Kirtland, Ohio, kallades alla prästadömsbärare till ett möte i ett timrat skolhus på drygt 17 kvadratmeter. Under det mötet rapporteras det att profeten Joseph Smith sa: ”Ni [vet inte] mer om denna [kyrkas] och detta rikes öde än en baby på sin mors knä. Ni förstår det inte. … Det är bara en handfull prästadömsbärare här ikväll, men denna kyrka kommer att uppfylla Nord- och Sydamerika – den kommer att uppfylla jorden.”¹

Miljoner prästadömsbärare i över 110 länder har samlats till det här mötet. Kanske förutsåg profeten Joseph Smith denna tid och den härliga framtid som ligger framför oss.

Mitt budskap i kväll är ett försök att beskriva den framtiden och vad vi måste göra för att vara en del av den lycksalighetsplan som vår himmelske Fader har förberett för oss. Innan vi föddes levde vi i en familj med vår upphöjde och evige himmelske Fader. Han instiftade en plan som gör att vi kan gå framåt och utvecklas för att bli lika honom. Han gjorde det av kärlek till oss. Syftet med planen var att ge oss förmånen att leva för evigt på samma sätt som vår himmelske Fader. Denna evangelieplan erbjöd oss ett liv som dödliga, då vi skulle komma att prövas. Ett löfte gavs att vi genom Jesu Kristi försoning skulle få evigt liv, den största av alla Guds gåvor, om vi följde evangeliets lagar och prästadömsförrättningar.

Evigt liv är det slags liv som Gud vår evige Fader lever. Gud har sagt att hans avsikt är ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39). Varje prästadömsbärares stora syfte är därför att stödja arbetet med att hjälpa människor uppnå evigt liv.

Varje prästadömsgärning och varje prästadömsförrättning är avsedd att hjälpa vår himmelske Faders barn att förändras genom Jesu Kristi försoning för att bli del av fullkomliga familjeenheter. Därav följer att ”varje människas stora uppgift är att tro på evangeliet, att hålla buden, … att skapa och fullkomna en evig familjeenhet”² och att hjälpa andra att göra detsamma.

Eftersom det är sant bör allt som vi gör ha det celestiala äktenskapet som sitt fokus och syfte. Det betyder att vi måste sträva efter att beseglas till en evig livskamrat i Guds tempel. Vi måste också uppmana andra att ingå och hålla de förbund som binder samman en man och hustru, med deras familj, i detta liv och i den kommande världen.

Varför bör det här ha så stor betydelse för var och en av oss – ung som gammal, diakon som högpräst, son som far? Därför att vår prästadömsplikt är att sätta våra familjer, och andra familjer omkring oss, i främsta rummet. Varje större beslut bör grundas på den inverkan det kommer att ha på en familjs värdighet att leva med vår himmelske Fader och Jesus Kristus. Det finns ingenting som är lika viktigt i vårt tjänande som prästadömsbärare.

Låt mig berätta för er vad det kan innebära för en diakon som lyssnar ikväll, som en del av en familj eller del av ett kvorum.

Hans familj kanske har eller inte har regelbundna familjeböner och hemaftnar. Om hans far förstår dessa plikter och kallar samman familjen för bön och skriftstudier, kan diakonen ivrigt delta med ett leende. Han kan uppmuntra sina bröder och systrar att delta och berömma dem när de gör det. Han kan be sin far om en välsignelse när skolan börjar eller när han annars behöver det.

Han kanske inte har en sådan trofast far. Men hans hjärtas önskan om att få de upplevelserna nedkallar himlens krafter till människor runt omkring honom på grund av hans tro. De kommer att sträva efter det familjeliv som den diakonen önskar sig av hela sitt hjärta.

En lärare i aronska prästadömet kan se sitt hemläraruppdrag som en möjlighet att hjälpa Herren att förändra en familjs liv. Herren sa följande i Läran och förbunden:

”Lärarens plikt är att alltid vaka över kyrkan och att vara med och styrka dem,

och se till att det inte finns någon ondska i kyrkan, inte heller någon inbördes hårdhet, inte heller lögner, förtal eller skvaller” (L&F 20:53–54).

På liknande sätt ges en präst inom aronska prästadömet följande ansvar:

”Prästens plikt är att predika, undervisa, förklara, förmana och döpa samt välsigna sakramentet,

och besöka varje medlems hem och förmana dem att be högt och i det fördolda samt att sköta alla familjeplikter” (L&F 20:46–47).

Ni kanske undrar som jag gjorde när jag var en ung lärare och präst: Hur i hela världen ska jag klara av de här utmaningarna? Jag var aldrig säker på vilken slags uppmaning jag kunde ge som skulle föra en familj mot evigt liv utan att förolämpa eller uppfattas som att jag kritiserar. Jag har lärt mig att den enda uppmaning som får hjärtan att förändras kommer från den Helige Anden. Det sker oftast när vi bär vårt vittnesbörd om Frälsaren som var och är den fullkomliga familjemedlemmen. När vi fokuserar på vår kärlek på honom växer friden och harmonin i de hem vi besöker. Den Helige Anden hjälper oss när vi tjänar familjerna.

En ung prästadömsbärare kan, genom sitt sätt att be, genom sitt sätt att tala, och genom sitt sätt att uppmuntra sina familjemedlemmar, få dem att känna Frälsarens inflytande i sinne och hjärta.

En vis prästadömsledare visade mig att han förstod det. Han bad min unge son att ta ledningen under ett hemlärarbesök. Han sa att familjen kanske skulle motsätta sig hans uppmaningar, men han trodde att en pojkes enkla undervisning och vittnesbörd hade större chans att tränga in i deras förhärdade hjärtan.

Vad kan en ung äldste göra för att hjälpa till att skapa eviga familjer? Han kanske snart ska ge sig ut på missionsfältet. Han kan be av hela sitt hjärta om att kunna hitta, undervisa och döpa familjer. Jag minns fortfarande hur en stilig ung man med sin förtjusande unga fru och deras två vackra små flickor satt tillsammans med mig och min missionärskamrat en dag. Den Helige Anden kom och vittnade för dem att Jesu Kristi evangelium hade återställts. De trodde så mycket att de till och med frågade om vi kunde välsigna deras två små flickor som de hade sett det göras under ett av våra sakramentsmöten. De hade en önskan om att deras barn skulle bli välsignade men de hade ännu inte förstått att de högre välsignelserna endast skulle vara möjliga när de hade ingått förbund i Guds tempel.

Det smärtar mig fortfarande att tänka på det paret och de små flickorna, som förmodligen är gamla nu, utan löftet om en evig familj. Deras föräldrar hade åtminstone en aning om de välsignelser som de kunde ha fått. Jag hoppas att de på något sätt, någonstans ännu kan få möjligheten att bli värdiga att vara en evig familj.

Andra äldster som ger sig ut på missionsfältet får sådana trevliga upplevelser som min son Matthew hade. Han och hans kamrat fann en änka med elva barn som levde i enkla förhållanden. Han önskade samma sak för dem som ni önskar er – en evig familj. För min son verkade det omöjligt eller åtminstone osannolikt just då.

Jag besökte det lilla samhället många år efter det att min son hade döpt änkan, och hon ville att jag skulle träffa hennes familj där i kapellet. Jag fick vänta ett tag eftersom de flesta av hennes barn och många barnbarn kom från flera olika kapell i området. En son verkade trofast i ett biskopsråd och många av hennes barn hade välsignats med templets förbund och hon har beseglats och tillhör en evig familj. När jag tog farväl av denna rara syster slog hon armarna runt min midja (hon var mycket kort, så hon nådde knappt till midjan på mig) och sa: ”Snälla, be Mateo att komma tillbaka till Chile innan jag dör.” Tack vare de trofasta äldsterna såg hon med glad förväntan fram emot den största av Guds gåvor.

Det finns sådant som en äldste måste göra när han återvänder från sin mission för att vara trogen sitt åtagande att sträva efter evigt liv för sig själv och för dem han älskar. Det finns inget viktigare åtagande, i tid eller i evighet, än äktenskapet. Ni har hört kloka råd om att göra äktenskap till en prioritering i era första planer efter missionen. Den trofaste prästadömstjänaren gör det på ett förståndigt sätt.

När han överväger äktenskap, förstår han att han väljer en mor till sina barn och det arv de kommer att få. Han fattar beslutet efter att uppriktigt ha sökt och övervägt det under bön. Han försäkrar sig om att personen han gifter sig med delar hans familjeideal och hans förvissning om Herrens avsikt med äktenskapet, och att hon är en person i vars händer han skulle vara villig att lägga sina barns lycka.

President N. Eldon Tanner gav oss kloka råd: ”De föräldrar ni bör hedra mer än några andra är era framtida barns föräldrar. De barnen har rätt till de bästa tänkbara föräldrar ni kan ge dem – föräldrar som är rena.”³ Renhet kommer att vara ditt skydd och dina barns skydd. Du är skyldig dem den välsignelsen.

Det finns också en del makar och fäder som lyssnar ikväll. Vad kan du göra? Min förhoppning är att du har fått en starkare önskan att göra de förändringar som är nödvändiga för att du och din familj en dag ska kunna leva i det celestiala riket. Som en far med prästadömet kan du, med din fru vid din sida, röra vid varje familjemedlems hjärta för att uppmuntra dem att se fram emot den dagen. Gå på sakramentsmötena med din familj, håll familjemöten där den Helige Anden är inbjuden, be med din fru och dina barn och förbered dig för att ta med dig din familj till templet. För dem framåt på stigen mot en evig familj.

Behandla din fru och dina barn som din himmelska Fader har behandlat dig. Följ Frälsarens exempel och vägledning för att leda din familj på hans sätt.

”Ingen makt och inget inflytande kan eller bör göra sig gällande i kraft av prästadömet utom genom överbevisning, genom långmodighet, genom mildhet och ödmjukhet och genom uppriktig kärlek,

genom välvilja och ren kunskap som storligen skall utvidga själen, utan hyckleri och utan svek,

i rätt tid skarpt tillrättavisande, när den Helige Anden manar därtill, och därefter visande större kärlek mot honom, som du har tillrättavisat, för att han inte skall betrakta dig som sin fiende” (L&F 121:41–43).

Herren har talat om för prästadömets fäder vilket slags makar de borde vara. Han säger: ”Du skall älska din hustru av hela ditt hjärta och skall hålla dig till henne och ingen annan” (L&F 42:22). När Herren talar till både man och hustru, befaller han: ”Du skall inte … begå äktenskapsbrott … eller göra något som är detta likt” (L&F 59:6).

För ungdomar har Herren satt normen. ”Ni barn, lyd era föräldrar i allt, det är Herrens goda vilja” (Kol. 3:20) och ”hedra din far och din mor” (2 Mos. 20:12).

När Herren talar till alla i familjen är hans råd att de ska älska och stödja varandra.

Han ber oss att sträva efter att fullkomna livet för varje familjemedlem, styrka de svaga, rädda den vi älskar som gått vilse och glädjas åt vår förnyade andliga styrka.⁴

Herren ber oss också att göra allt vi kan för att hjälpa våra döda släktingar att kunna vara tillsammans med oss i vårt eviga hem.

En gruppledare för högprästerna som flitigt har strävat efter att hjälpa människor att hitta sina förfäder och ta med deras namn till templet räddar dem som har gått före. I den kommande världen kommer man att tacka de högprästerna och dem som utförde förrättningarna eftersom de inte glömde de släktingar som väntade i andevärlden.

Profeter har sagt: ”Det viktigaste arbete ni kan utföra för Herren är det arbete ni uträttar inom ert eget hems väggar. Hemundervisning, biskopsrådets arbete och andra uppgifter i kyrkan är alltihop betydelsefullt, men det mest betydelsefulla uträttas inom det egna hemmets väggar.”⁵

I våra hem och i vårt tjänande som prästadömsbärare ligger det största värdet i de små handlingar som hjälper oss och dem vi älskar att arbeta mot evigt liv. De handlingarna kan verka små i det här livet, men de ger oändliga välsignelser i evigheten.

När vi trofast hjälper vår himmelske Faders barn att komma hem till honom, blir vi värdiga den hälsning vi alla så gärna vill höra när vi slutfört vår jordiska verksamhet. Dessa är orden: ”Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!” (Matt. 25:21.)

Bland det som Herren kallar ”mycket” finns löftet om oändlig avkomma. Min bön är att vi alla ska vara värdiga och hjälpa andra att vara värdiga denna himmelska välsignelse i vår himmelske Faders och hans älskade Son, Jesu Kristi hem. I Jesu Kristi heliga namn, amen.