Förlåtelsens helande salva

Allt som kommer från Gud är kärlek, ljus och sanning. Men som människor lever vi i en fallen värld som ibland är full av mörker och förvirring. Det kommer inte som någon överraskning att misstag görs, att orättvisor inträffar och att synder begås. Därför finns det inte någon levande själ som inte vid någon tidpunkt har fallit offer för någon annans obetänksamma handlingar, sårande beteende eller syndfulla uppförande. Det är något som vi alla har gemensamt.

Tack och lov har Gud i sin kärlek och nåd till sina barn berett en väg som hjälper oss navigera livets ibland turbulenta upplevelser. Han har berett en utväg för alla som faller offer för andras missgärningar. Han har lärt oss att vi kan förlåta! Även om vi kanske faller offer en gång behöver vi inte göra det två gånger genom att bära på en börda av hat, bitterhet, smärta, agg eller till och med hämndlystnad. Vi kan förlåta och vi kan bli fria!

För många år sedan lagade jag ett staket och fick en liten sticka i fingret. Jag gjorde ett halvhjärtat försök att ta bort stickan och trodde jag hade gjort det, men uppenbarligen inte. Med tiden växte det hud över stickan och en liten bula bildades på fingret. Det var irriterande och ibland smärtsamt.

Efter ett antal år bestämde jag mig för att äntligen göra något åt det. Allt jag gjorde var att lägga lite salva på bulan och sätta på ett plåster. Jag gjorde om proceduren flera gånger. Ni kan inte ana hur förvånad jag blev när jag tog bort plåstret en dag och stickan hade kommit fram.

Salvan hade mjukat upp huden och berett en utväg för det som hade orsakat mig smärta i så många år. När stickan väl var borta läktes fingret fort och nu finns det inga tecken på att jag någonsin gjort illa mig där.

På liknande sätt bär ett oförsonligt hjärta på så mycket onödig smärta. När vi lägger på Frälsarens försonings helande salva, mjukar han upp vårt hjärta och hjälper oss att förändra oss. Han kan hela den sårade själen (se Jakob 2:8).

Jag är övertygad om att de flesta av oss vill förlåta men tycker att det är svårt. När vi har upplevt en oförrätt kan vi vara snara att säga: ”Den personen gjorde fel. Han förtjänar ett straff. Var finns rättvisan? Vi tror felaktigt att om vi förlåter så kommer rättvisa inte att skipas och straffet inte att bli utmätt.

Det är helt enkelt inte så. Gud utmäter ett straff som är rättvist, för barmhärtigheten kan inte beröva rättvisan något (se Alma 42:25). Gud försäkrar oss kärleksfullt: ”Överlåt domen till mig allena ty den är min, och jag skall återgälda er. Men låt frid vara med er” (se L&F 82:23). Profeten Jakob i Mormons bok lovade också att Gud ”skall … trösta er i era bedrövelser, och han skall tala för er sak och sända ned rättvisa över dem som eftersträvar er undergång” (Jakob 3:1).

Om vi som offer är trofasta kan vi hämta stor tröst ur vetskapen om att Gud kompenserar oss för varje oförrätt vi får uppleva. Äldste Joseph B. Wirthlin sa: ”Herren återgäldar de trofasta för allt de förlorat. … Varje tårdroppe belönas så småningom med hundratals glädje- och tacksamhetstårar.”¹

Låt oss medan vi strävar efter att förlåta andra också komma ihåg att vi alla växer andligen, men att vi alla befinner oss på olika nivåer. Det är lätt att se hur den fysiska kroppen förändras och växer, men det är svårt att se hur våra andar växer.

En nyckel när det gäller att förlåta andra är att försöka se dem så som Gud ser dem. Ibland kan Gud dra undan slöjan och välsigna oss med gåvan att se in i hjärtat, själen och anden hos en person som har förolämpat oss. Den insikten kan faktiskt leda till att vi får en överväldigande kärlek till den personen.

Skrifterna lär att Guds kärlek till sina barn är fullkomlig. Han vet deras potential för gott, oavsett deras förflutna. Efter vad som skrivits fanns det ingen aggressivare eller strängare fiende till Jesu Kristi efterföljare än Saulus från Tarsus. Men när Gud hade visat ljuset och sanningen för Saulus fanns det ingen mer hängiven, entusiastisk eller oförskräckt Frälsarens lärjunge än han. Saulus blev aposteln Paulus. Hans liv är ett underbart exempel på att Gud inte bara ser människor som de är nu utan som de kan bli. Vi har alla i våra liv personer som Saulus som har en potential att vara en Paulus. Kan ni föreställa er hur familjer, samhällen och världen i stort skulle förändras om vi alla försökte se varandra så som Gud ser oss?

Alltför ofta ser vi på den felande på samma sätt som vi ser på ett isberg – vi ser bara toppen och inte det som finns under ytan. Vi känner inte till allt som sker i en persons liv. Vi känner inte till deras förflutna, vi känner inte till deras svårigheter, vi känner inte till smärtan de bär på. Bröder och systrar, missförstå mig inte. Att förlåta är inte att ha överseende. Vi bortförklarar inte felaktigt beteende eller låter andra behandla oss illa på grund av deras svårigheter, smärtor eller svagheter. Men vi kan få större förståelse och frid när vi tillämpar ett större perspektiv.

Visst kan de som inte är så andligt mogna göra allvarliga misstag – men ingen av oss bör definieras enbart utifrån det värsta som vi någonsin har gjort. Gud är den fullkomlige domaren. Han ser under ytan. Han vet allt och ser allt (se 2 Ne. 2:24). Han har sagt: ”Jag, Herren, förlåter den jag vill förlåta, men av er krävs det att ni förlåter alla människor” (L&F 64:10).

Kristus själv, när han blev oskyldigt anklagad, sedan grymt angripen, slagen och lämnad att lida på korset, sa i det ögonblicket: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör” (Luk. 23:34).

I vår kortsynthet kan vi ibland ha lätt att hysa agg mot andra som inte gör eller tänker som vi. Vi kan anta en intolerant attityd utifrån sådana saker som att någon hejar på ett annat fotbollslag, har en annan politisk åsikt eller en annan religiös tro.

President Russell M. Nelson gav ett vist råd när han sa: ”Möjligheterna att få lyssna till dem som har andra religiösa eller politiska övertygelser kan öka vår tolerans och vår kunskap.”²

I Mormons bok berättas det om en tid när ”kyrkans folk började förhäva sig med högmod i blicken … så att de föraktade varandra, och … började förfölja dem som inte trodde som de ville och önskade” (Alma 4:8). Låt oss alla komma ihåg att Gud inte tittar på lagtröjans färg eller på det politiska partiet. I stället är det så som Ammon förkunnade: ”[Gud] blickar ned på alla människobarnen, och han känner hjärtats alla tankar och avsikter” (Alma 18:32). Bröder och systrar, om vi vinner livets tävlingar så låt oss vinna på ett älskvärt sätt. Om vi förlorar, låt oss förlora på ett älskvärt sätt. För om vi är älskvärda mot varandra blir vi till slut belönade med nåd på den yttersta dagen.

Liksom vi alla blir offer för andras missgärningar en eller annan gång, är vi också ibland den som förorättar. Vi begår alla misstag och behöver nåd, barmhärtighet och förlåtelse. Vi måste komma ihåg att förlåtelse för våra synder och missgärningar är beroende av att vi förlåter andra. Frälsaren sa:

”Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.

Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser” (Matt. 6:14–15).

Av allt som Frälsaren kunde ha sagt i Herrens bön, som är anmärkningsvärt kort, är det intressant att han valde att ta med: ”Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss” (Matt. 6:12; 3 Ne. 13:11).

Förlåtelse är själva anledningen till att Gud sände sin Son, så låt oss glädjas över hans erbjudande att hela oss alla. Frälsarens försoning är inte bara till för dem som behöver omvända sig, den är också till för dem som behöver förlåta. Om du har svårt att förlåta en person eller dig själv, be då Gud hjälpa dig. Förlåtelse är en förunderlig, helande princip. Vi behöver inte falla offer två gånger. Vi kan förlåta.

Jag vittnar om Guds bestående kärlek till och tålamod med alla sina barn och om hans önskan att vi ska älska varandra som han älskar oss (se Joh. 15:9, 12). När vi gör det tränger vi igenom mörkret i den här världen till härligheten och majestätet i hans himmelska rike. Vi blir fria. I Jesu Kristi namn, amen.