2010–2019
Principer och löften
Oktober 2016


Principer och löften

Må vi vårda kropp och sinne genom att följa de principer som framläggs i Visdomsordet, en gudagiven plan.

I kväll, bröder, ber jag om ledning från vår himmelske Fader när jag talar till er.

År 1833 uppenbarade Herren för profeten Joseph Smith en plan för ett sunt levnadssätt. Den planen finns i kapitel 89 i Läran och förbunden och kallas Visdomsordet. Där ges konkret vägledning om den mat vi äter och den förbjuder användning av ämnen som är skadliga för våra kroppar.

De som lyder Guds bud och trofast följer Visdomsordet lovas särskilda välsignelser, däribland god hälsa och större fysisk uthållighet.1

Nyligen läste jag en sann berättelse om ett dramatiskt exempel på de här löftena. En trofast medlem i kyrkan, John A. Larsen, tjänade under andra världskriget i Förenta staternas kustbevakning på skeppet USS Cambria. Under ett sjöslag i Filippinerna varnades det för en annalkande division bombplan och kamikaze-jaktplan. Order gavs om omedelbar evakuering. Eftersom USS Cambria redan hade avseglat, samlade John och tre kamrater ihop sin utrustning och skyndade ner till stranden i hopp om att få skjuts ut till ett av de avseglande fartygen. Lyckligtvis plockade en landstigningsbåt upp dem och for snabbt mot det sista fartyget som var på väg ut ur viken. Männen på det avgående fartyget hade fullt upp på däck och hann bara kasta ner rep till de fyra männen, i hopp om att de skulle kunna klättra ombord.

John, som hade en tung radio på ryggen, dinglade i änden av ett tolvmetersrep längs sidan på ett fartyg på väg ut mot öppna havet. Han började dra sig upp, hand för hand, och visste att om han tappade taget skulle han helt säkert omkomma. Redan när han hade klättrat en tredjedel av sträckan kände han hur armarna brände av smärta. Han hade försvagats så pass att han kände att han inte kunde hålla sig kvar.

När Johns styrka ebbade ut och han bistert begrundade sitt öde, ropade han tyst till Gud. Han sa till honom att han alltid hållit Visdomsordet och hade levt ett rent liv – och att han nu förtvivlat väl behövde de utlovade välsignelserna.

John berättade senare att när han slutade be, kände han en framvällande våg av styrka. Han började klättra igen och formligen flög uppför repet. När han kom upp på däck var hans andning normal och inte det minsta ansträngd. Välsignelserna om ökad hälsa och uthållighet som utlovades i Visdomsordet hade förverkligats. Han tackade sin himmelske Fader då, och under resten av sitt liv, för svaret på sin förtvivlade bön om hjälp.2

Bröder, må vi vårda kropp och sinne genom att följa de principer som framläggs i Visdomsordet, en gudagiven plan. Av hjärta och själ vittnar jag om de härliga välsignelser som väntar oss när vi gör det. Att det ska bli så ber jag i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Se L&F 89:18–21.

  2. Se John A. Larsen, i Robert C. Freeman och Dennis A. Wright, red., Saints at War: Experiences of Latter-day Saints in World War II (2001), s. 350–351; använd med tillstånd.