Den eviga vardagen
Ödmjukhet inför vilka vi är och Guds avsikter med oss är av stor betydelse.
Sedan jag verkade som missionär i brittiska missionen som ung man har jag tyckt om brittisk humor. Den karaktäriseras ibland av en självironisk, blygsam och ödmjuk inställning till livet. Ett exempel på det är hur sommaren skildras. Brittiska somrar är relativt korta och oförutsägbara. Som en författare lågmält sa: ”Jag älskar den brittiska sommaren. Det är årets bästa dag.”1 En av mina brittiska favoritseriefigurer låg i sin säng en morgon och vaknade sent. Hon sa till sina hundar: ”Kära nån! Jag tror att vi har försovit oss och missat sommaren.”2
Det finns en liknelse i den här humorn med vårt liv på den här vackra jorden. Skrifterna är tydliga om att vårt dyrbara jordeliv är ytterst kort. Man kan säga att ur ett evigt perspektiv är vår tid på jorden flyktig som en brittisk sommar.3
Ibland beskrivs också människans syfte och existens i mycket enkla termer. Profeten Mose hade vad några i dag skulle kalla en privilegierad uppväxt. I Den kostbara pärlan står det att när Herren förberedde Mose för hans profetiska uppdrag, så gav han honom en översikt över världen och alla människobarn som någonsin skapats.4 Moses något överraskande reaktion var: ”Jag [vet] nu att människan är intet, vilket jag aldrig hade föreställt mig.”5
Senare, i vad som blev ett motbevis mot de känslor av obetydlighet som Mose kan ha känt, förkunnade Gud sin verkliga avsikt: ”Ty se, detta är mitt verk och min härlighet – att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan.”6
Vi är alla lika inför Gud. Läran är tydlig. I Mormons bok läser vi att alla är lika inför Gud – svart och vit, träl och fri, man och kvinna.7 Följaktligen inbjuds alla att komma till Herren.8
Den som påstår sig vara bättre än andra enligt Faderns plan på grund av egenskaper som ras, kön, nationalitet, språk eller ekonomiska omständigheter har moraliskt fel och förstår inte Herrens sanna avsikt med alla vår Faders barn.9
Tråkigt nog frodas självgodhet och arrogans i nästan varje samhällsskikt i vår tid, medan ödmjukhet och ansvarskänsla gentemot Gud hånas. En stor del av samhället har tappat sina förankringar och förstår inte varför vi är här på jorden. Sann ödmjukhet, som är nödvändig för att vi ska kunna uppnå Herrens avsikt för oss, syns sällan.10
Det är viktigt att förstå hur stor Kristi ödmjukhet, rättfärdighet, karaktär och intelligens är, så som de visas fram i skrifterna. Det är dumt att underskatta nödvändigheten av att fortsätta sträva efter de här kristliga egenskaperna varje dag, särskilt ödmjukhet.11
Det står tydligt och klart i skrifterna att det här livet må vara kort, men att det är otroligt viktigt. Amulek som var Almas missionärskamrat i Mormons bok, sa: ”Detta liv är tiden för människorna att bereda sig att möta Gud, ja se, detta livets dag är dagen för människorna att utföra sina verk.”12 Vi vill inte, som min seriefigur gjorde, sova oss igenom livet.
Frälsarens exempel på ödmjukhet och offer för hela mänskligheten är den viktigaste händelsen i historien. Trots att Frälsaren var en del av gudomen var han villig att komma till jorden som ett obetydligt barn och påbörja ett liv som innebar att han undervisade och botade sina bröder och systrar och slutligen led obeskrivlig smärta i Getsemane och på korset för att fullgöra sin försoning. Den här kärleksfulla och ödmjuka handlingen som Kristus utförde kallas hans nedlåtelse.13 Han gjorde detta för varje man och kvinna som Gud har skapat.
Vår himmelske Fader vill inte att hans barn ska vara missmodiga eller ge upp sin strävan mot celestial härlighet. När vi verkligen begrundar Gud Fadern och Kristus Sonen, vilka de är och vad de har åstadkommit för vår skull, fyller det oss med vördnad, respekt, tacksamhet och ödmjukhet.
Ödmjukhet är ytterst viktigt för att hjälpa Herren etablera sin kyrka
Alma ställde en fråga på sin tid som också är relevant i dag: ”Om ni har upplevt en hjärtats förändring, och om ni har känt er manade att sjunga sången om den återlösande kärleken, så vill jag fråga: Har ni den känslan nu?”14 Alma fortsatte: ”Skulle ni, om ni kallades att dö just nu, kunna säga … att ni har varit tillräckligt ödmjuka?”15
Varje gång jag läser om hur Alma den yngre avstod från sin roll som statsöverhuvud för att predika Guds ord16 blir jag imponerad. Alma hade uppenbarligen ett djupt vittnesbörd om Gud Fadern och Jesus Kristus och kände sig ansvarig gentemot dem, fullständigt och utan reservation. Han hade de rätta prioriteringarna och ödmjukheten att avstå från status och ställning eftersom han insåg att det var viktigare att tjäna Herren.
Det är särskilt viktigt att vi är ödmjuka nog för att kunna hjälpa till att etablera kyrkan. Ett exempel från kyrkans historia är avslöjande. I juni 1837 inspirerades profeten Joseph i Kirtlands tempel att kalla aposteln Heber C. Kimball att ta Jesu Kristi evangelium till ”England … och öppna frälsningens dörr för den nationen”.17 Aposteln Orson Hyde och några andra fick i uppdrag att följa med honom. Äldste Kimballs svar var slående. ”Tanken att utnämnas till ett sådant viktigt uppdrag och mission var nästan mer än jag kunde stå ut med. … [Jag] dignade nästan under bördan som hade lagts på mig.”18 Ändå utförde han missionen med absolut tro, hängivenhet och ödmjukhet.
Ibland handlar ödmjukhet om att tacka ja till kallelser när vi känner oss otillräckliga. Ibland handlar ödmjukhet om att tjäna trofast när vi känner oss redo för ett mer framträdande uppdrag. Ödmjuka ledare har genom ord och exempel visat att det inte är var vi tjänar utan hur vi trofast tjänar som har betydelse.19 Ibland handlar ödmjukhet om att övervinna sårade känslor när vi tycker att ledare eller andra medlemmar behandlat oss illa.
Den 23 juli 1837 träffade profeten Joseph äldste Thomas B. Marsh, president för de tolvs kvorum. Äldste Marsh var tydligen upprörd över att profeten hade kallat två medlemmar i hans kvorum att bege sig till England utan att rådfråga honom. När Joseph pratade med äldste Marsh lades eventuella sårade känslor åt sidan, och profeten fick en anmärkningsvärd uppenbarelse. Den är nu kapitel 112 i Läran och förbunden.20Den ger otrolig vägledning från himlen om ödmjukhet och missionsarbete. I vers 10 står det: ”Var ödmjuk så skall Herren din Gud leda dig vid handen och besvara dina böner.”21
Den här uppenbarelsen gavs på exakt samma dag som äldsterna Kimball, Hyde och John Goodson, fulla av ödmjukhet, förkunnade Jesu Kristi återställda evangelium i Vauxhalls kapell i Preston, England.22 Det här var första gången i vår tidshushållning som kyrkans missionärer förkunnade det återställda evangeliet utanför Nordamerika. Deras missionsarbete resulterade i nästan omedelbara omvändelsedop och ledde till många trofasta medlemmar.23
Senare delar av uppenbarelsen vägleder missionsarbetet i vår tid. Det står bland annat: ”Vem du än sänder i mitt namn … skall ha makt att öppna mitt rikes dörr för alla nationer … i den mån de ödmjukar sig inför mig och förblir i mitt ord och hörsammar min Andes röst.”24
Ödmjukheten varigenom det här otroliga missionsarbetet utfördes gjorde att Herren kunde etablera sin kyrka på ett anmärkningsvärt sätt.
Vi är tacksamma för att vi fortfarande ser det här i kyrkan i dag. Medlemmar, inbegripet det uppväxande släktet, ger av sin tid och skjuter på utbildning och arbete för att verka som missionärer. Många äldre missionärer lämnar sin anställning och gör andra uppoffringar för att tjäna Gud i vilken kapacitet de än kallas till. Vi låter inte personliga angelägenheter distrahera eller hindra oss från att uppfylla hans syften.25 Tjänande i kyrkan kräver ödmjukhet. Vi tjänar ödmjukt i våra kallelser av hela vår förmåga, vårt sinne och vår styrka. På alla nivåer i kyrkan är det viktigt att förstå den kristliga egenskapen ödmjukhet.
Ödmjukhet i vardagen är nödvändig när vi förbereder andra för att möta Gud
Målet att ära Herren och underkasta oss hans vilja26 är inte lika högt värderat i dagens samhälle som det har varit tidigare. Vissa kristna ledare i andra trosinriktningar menar att vi lever i en efterkristen värld.27
I generationer har den judisk-kristna dygden ödmjukhet och de samhälleliga dygderna blygsamhet och återhållsamhet varit den rådande normen.
I dagens värld läggs större vikt vid högmod, självförhärligande och så kallad ”autenticitet” som ibland leder till en brist på sann ödmjukhet. Vissa anser att de moraliska värderingarna för lycka i dag är ”var dig själv, var stark, var produktiv – och viktigast av allt, lita inte på andra … för ditt öde … ligger i dina egna händer.”28
Skrifterna förespråkar ett annat sätt. De menar att vi ska vara sanna lärjungar till Kristus. Det innebär att vi skapar en stark känsla av ansvarighet gentemot Gud och intar en ödmjuk inställning till livet. Kung Benjamin lärde att den naturliga människan är en fiende till Gud och att vi behöver ge efter ”för den Helige Andens maningar”. Han förklarade bland annat att det krävs att vi blir undergivna, milda, ödmjuka, tålmodiga och kärleksfulla.29
Vissa använder ordet autentisk som en hyllning till den naturliga människan och egenskaper som är raka motsatsen mot ödmjukhet, vänlighet, barmhärtighet, förlåtelse och artighet. Vi kan hylla det unika i vår individualitet som barn till Gud utan att använda autenticitet som en ursäkt för okristligt uppförande.
I vår strävan efter ödmjukhet utgör internet en utmaning i våra ansträngningar att undvika högmod. Två exempel är det självupptagna ”se på mig” eller att man attackerar andra med långa haranger. Ett annat exempel är ”humblebrag”, så kallat blygsamt skryt. Det har definierats som ”ett skenbart blygsamt eller självironiskt yttrande [eller foto] vars egentliga syfte är att dra uppmärksamhet åt något man vill stoltsera med”.30 Profeterna har alltid varnat oss för högmod och för att framhålla världens fåfängligheter.31
Det omfattande förfallet av det offentliga samtalet är också ett bekymmer. Handlingsfrihetens eviga princip kräver att vi respekterar många val som vi inte håller med om. Konflikter och stridigheter överträder nu ofta ”gränserna för vanligt folkvett”.32 Vi behöver mer blygsamhet och ödmjukhet.
Alma varnar för ”att vara uppblåsta i era hjärtans högmod”, ”att tro att den ene av er är bättre än den andre” och att förfölja de ödmjuka som ”lever enligt Guds heliga orden”.33
Jag har funnit en genuin godhet hos människor av alla trosuppfattningar som är ödmjuka och känner sig ansvariga inför Gud. Många av dem följer profeten Mika i Gamla testamentet, som förkunnade: ”Vad begär väl HERREN av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?”34
När vi verkligen är ödmjuka ber vi om förlåtelse och förlåter andra. Som vi läser i Mosiah lärde Alma att närhelst vi omvänder oss förlåter Herren våra överträdelser.35 Å andra sidan, som Herrens bön antyder36, sätter vi oss själva under fördömelse om vi inte förlåter andras överträdelser.37 Tack vare Jesu Kristi försoning får vi förlåtelse för våra synder genom omvändelse. När vi inte förlåter dem som har felat mot oss så förkastar vi faktiskt Frälsarens försoning. När vi är långsinta och vägrar att förlåta och vägrar att ödmjukt närma oss våra relationer på ett kristuslikt sätt så sätter vi oss verkligen under fördömelse. När vi är långsinta förgiftar vi våra själar.38
Låt mig också varna för alla former av arrogans. Herren visar genom profeten Moroni den starka kontrasten mellan de arroganta och de ödmjuka: ”Dårar hånar, men de skall sörja. Och min nåd är tillräcklig för de ödmjuka så att de inte skall dra fördel av er svaghet.” Herren förkunnade vidare: ”Jag ger människorna svaghet för att de skall kunna bli ödmjuka, och min nåd är tillräcklig för alla människor som ödmjukar sig inför mig. Ty om de ödmjukar sig inför mig och har tro på mig, då skall jag göra så att det svaga blir starkt för dem.”39
Ödmjukhet innebär också att vi är tacksamma för alla våra välsignelser och all gudomlig hjälp. Ödmjukhet är inte någon storslagen identifierbar bedrift, eller ens att övervinna en stor utmaning. Den är ett tecken på andlig styrka. Det är att ha den lugna tillförsikten om att vi dag för dag och timme för timme verkligen kan lita på Herren, tjäna honom och uppfylla hans syften. Det är min bön att vi i denna stridslystna värld ska fortsätta sträva efter sann ödmjukhet varje dag. En favoritpoet uttryckte det så här:
Vår storhet bestäms av det sätt
Vi möter den eviga vardagen.40
Jag bär ett fast vittnesbörd om Frälsaren och hans försoning, och om hur oerhört viktigt det är att vi ödmjukt tjänar honom varje dag. I Jesu Kristi namn, amen.