Änkans hjärta

Jag har åtnjutit den stora välsignelsen av att få tjäna bland de heliga i stillahavsområdet under större delen av mitt vuxna liv. Dessa hängivna heligas tro, kärlek och stora uppoffringar fyller mig med inspiration, tacksamhet och glädje. Deras berättelser är som era.

Det har slagit mig att dessa heliga har mycket gemensamt med änkan som Frälsaren betraktade när han ”satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket.

Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt …

Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: ’Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan.

Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på.’”¹

Även om hennes två små kopparmynt var ett magert bidrag, så var hennes gåva av enormt värde för Frälsaren, eftersom hon gav allt. I det ögonblicket kände Frälsaren änkan fullständigt, för hennes gåva visade honom hennes hjärta. Hennes kärlek och tro var så stark och så djup att hon gav i vetskap om att hennes behov skulle tillgodoses.

Jag har sett samma slags hjärta hos de heliga i stillahavsområdet. I en liten by på en av de här öarna accepterade en äldre man och hans hustru nyligen missionärernas inbjudan att uppriktigt fråga Herren om de lektioner de blev undervisade var sanna. Som en del av processen övervägde de också konsekvenserna av de åtaganden de skulle behöva göra om svaret de fick ledde till att de tog emot det återställda evangeliet. De fastade och bad för att få veta om kyrkan var sann och om Mormons bok var äkta. Svaret på deras böner kom i form av en ljuvlig men stark bekräftelse: ”Ja! Det är sant!”

När de hade fått det vittnesbördet valde de att låta döpa sig. Det var inte ett val fritt från personliga kostnader. Deras beslut och dop fick till ett högt pris. De förlorade arbete, de offrade sin sociala ställning, viktiga vänskapsband upplöstes och släktens stöd, kärlek och respekt drogs tillbaka. Nu gick de till kyrkan varje söndag och mötte besvärade blickar från vänner och grannar som var på väg åt motsatt håll.

Mitt under de här svåra omständigheterna fick denne gode broder frågan om hur han kände kring deras beslut att bli medlemmar i kyrkan. Hans enkla och orubbliga svar var: ”Det är sant, eller hur? Vårt val var kristallklart.”

De här två nyomvända heliga hade sannerligen änkans hjärta. De, liksom änkan, ”gav … allt” de kunde ge, och gav medvetet av ”sin fattigdom”. Som resultat av deras troende hjärtan och uthålliga tro under den där svåra perioden, lättades deras bördor. Stödjande och tjänande medlemmar i kyrkan hjälpte och omgav dem, och de styrktes personligen av att tjäna i sina ämbeten i kyrkan.

När de hade gett sitt ”allt”, kom för dem den härligaste dagen när de beseglades i templet som en evig familj. I likhet med de nyomvända under Almas ledarskap, ”styrkte [Herren] dem så att de kunde bära sina bördor med lätthet, och de underkastade sig glatt och med tålamod all Herrens vilja”.² Sådant är änkans hjärta och det exemplifieras av det här underbara paret.

Låt mig berätta om en annan upplevelse där änkans hjärta tydligt visades. I Samoa samarbetar vi med byråden för att missionärerna ska få tillstånd att predika evangeliet. För några år sedan samtalade jag med en hövding från en by där våra missionärer varit förbjudna i många, många år. Mitt samtal ägde rum kort efter att den högste hövdingen hade öppnat upp byn för kyrkan och tillåtit missionärerna att undervisa dem som var intresserade av att lära sig om evangeliet och dess lärosatser.

Att efter så många år plötsligt få den här mirakulösa förändringen, gjorde att jag blev nyfiken på att få veta vad som hade fått den högste hövdingen att handla så. Jag frågade om saken och hövdingen jag pratade med svarade: ”En människa kan leva i mörkret ett tag, men det kommer en tid när hon längtar ut i ljuset.”

När högste hövdingen öppnade byn uppvisade han änkans hjärta – ett hjärta som mjuknar när sanningens värme och ljus uppenbaras. Den här ledaren var villig att frångå åratal av traditioner, möta mycket motstånd och stå fast, så att andra kunde bli välsignade. Det här var en ledare vars hjärta var inriktat på folkets välfärd och lycka, i stället för på omsorg om traditioner, kultur och personlig makt. Han gav upp de bekymren till förmån för det som president Thomas S. Monson har lärt oss: ”När vi följer Frälsarens exempel får vi tillfälle att vara ett ljus för andra.”³

Låt mig slutligen dela med er ännu en upplevelse med de heliga i stillahavsområdet, en upplevelse som förblir djupt och andligt rotad i min själ. För många år sedan var jag en ung rådgivare till en biskop i en ny församling i Amerikanska Samoa. Vi hade 99 medlemmar som var småbönder, konservfabriksarbetare, statsanställda och deras familjer. När första presidentskapet 1977 tillkännagav att ett tempel skulle byggas i Samoa uttryckte vi alla glädje och tacksamhet. Att åka till templet från Amerikanska Samoa på den tiden krävde att man reste antingen till Hawaii eller Nya Zeeland. Det var en dyr resa som var utom räckhåll för många av kyrkans trofasta medlemmar.

Vid den här tiden uppmuntrades medlemmarna att donera till en byggnadsfond för att stödja tempelbyggandet. I denna anda bad biskopsrådet församlingens medlemmar att under bön överväga vad de kunde ge. Ett datum bestämdes då familjerna skulle samlas och ge sina donationer. När donationerna senare öppnades i avskildhet kände sig biskopen ödmjuk och berörd av våra underbara medlemmars tro och generositet.

Eftersom jag kände varje familj och deras omständigheter kände jag en djup och bestående känsla av vördnad, respekt och ödmjukhet. Det här var på alla sätt nutida änkans skärv som gavs fritt av deras ”fattigdom” och med glädje för det utlovade bygget av ett heligt Herrens tempel i Samoa. De här familjerna hade helgat allt de hade att ge åt Herren, med tro på att de inte skulle sakna något. Deras gåva visade att de hade änkans hjärta. Alla som gav gjorde det villigt och med glädje, eftersom änkans hjärta inom dem kunde se med trons öga vilka stora, slutliga välsignelser som väntade deras familjer och hela Samoas och Amerikanska Samoas befolkning i generationer framöver. Jag vet att deras helgade offergåvor, deras ”änkans skärv”, uppmärksammades och togs emot av Herren.

Änkans hjärta som gav de två små kopparmynten, är ett hjärta som ger allt genom uppoffring, genom att utstå svårigheter, förföljelse och avvisande, samt genom att bära många olika bördor. Änkans hjärta är ett hjärta som uppfattar, känner och vet vad sanningens ljus är och som ger vad som helst för att omfamna den sanningen. Det hjälper också andra att se samma ljus och nå samma mått av evig lycka och glädje. Slutligen kännetecknas änkans hjärta av en villighet att ge allt för att bygga upp Guds rike på jorden.

Låt oss förenas som heliga över hela världen och göra det som är nödvändigt för att ha änkans hjärta, och verkligen glädjas över välsignelserna som uppfyller människors behov. Min bön för var och en av oss är en vädjan om att vi ska ha hjärtan nog till att bära våra bördor, göra de nödvändiga uppoffringarna och ha viljan att ge och att göra. Jag lovar att Herren inte kommer att låta er sakna något. Änkans hjärta är fyllt av tacksamhet över att Frälsaren var ”en smärtornas man och förtrogen med lidande”,⁴ så att vi inte skulle behöva smaka den bittra kalken.⁵ Trots våra svagheter och brister, och på grund av dem, fortsätter han att erbjuda sina händer, som genomborrades för vår skull. Han lyfter oss om vi är villiga att komma in i hans evangeliums ljus, omfamna honom och låta honom uppfylla våra behov.

Jag vittnar om den stora kärlek vi kan dela som lärjungar och efterföljare till Herren Jesus Kristus. Jag älskar och stödjer president Thomas S. Monson som Guds profet på jorden. Mormons bok är ännu ett testamente om Jesus Kristus för världen, och jag inbjuder er alla att läsa den och upptäcka dess budskap till er. Alla som accepterar Herrens inbjudan om att komma till honom, finner frid, kärlek och ljus. Jesus Kristus är vårt stora föredöme och vår Återlösare. Det är endast genom Jesus Kristus och underverket av hans oändliga försoning som vi kan få evigt liv. Om detta vittnar jag i hans heliga namn, ja, Jesu Kristi namn, amen.