Se människan!

Nyligen frågade jag internet: ”Vilken dag har förändrat historiens gång mest?”

Svaren var allt från överraskande och bisarra till insiktsfulla och tankeväckande. Bland dem fanns dagen när en förhistorisk asteroid slog ner på Yucatánhalvön, eller 1440 när Johannes Gutenberg var klar med sin tryckpress, och naturligtvis den där dagen 1903 när bröderna Wright visade världen att människan faktiskt kan flyga.

Om du fick samma fråga, vad skulle du då säga?

För mig är svaret tydligt.

För att hitta historiens viktigaste dag måste vi gå tillbaka till den där kvällen för nästan 2000 år sedan i Getsemane trädgård, när Jesus knäböjde i intensiv bön och offrade sig själv som lösen för våra synder. Det var under det här stora och oändliga offret av ojämförligt lidande till både kropp och ande som Jesus Kristus, Gud själv, blödde ur varje por. Av fullkomlig kärlek gav han allt så att vi kan få allt. Hans himmelska offer, så svårt att förstå och som bara kan upplevas med hela vårt hjärta och sinne, påminner oss om att vi alla står i tacksamhetsskuld till Kristus för hans gudomliga gåva.

Senare den kvällen fördes Jesus inför religiösa och politiska ämbetsmän som hånade honom, slog honom och dömde honom till en neslig död. Han hängde i vånda på korset tills ”det [var] fullbordat”.² Hans livlösa kropp lades i en lånad grav. Och sedan, på morgonen den tredje dagen, kom Jesus Kristus, den allsmäktige Gudens Son, fram ur graven som en ärorik uppstånden person i härlighet, ljus och majestät.

Ja, det finns många händelser under historiens gång som har haft en djup inverkan på nationers och folks bestämmelse. Men slå samman dem alla, och de kan inte på något sätt jämföras med betydelsen av det som hände den där första påskmorgonen.

Vad är det som gör Jesu Kristi oändliga offer och uppståndelse till historiens viktigaste händelse – mer inflytelserik än världskrig, omvälvande katastrofer och livsförändrande vetenskapliga upptäckter?

Svaret finns i två stora oöverstigliga utmaningar som vi alla ställs inför.

För det första: Vi ska alla dö. Hur ung, vacker, frisk eller försiktig du än är, blir din kropp en dag livlös. Vänner och familj kommer att sörja dig. Men de kan inte ta dig tillbaka.

Ändå är din död tillfällig, tack vare Jesus Kristus. Din ande kommer en dag att återförenas med din kropp. Den här uppståndna kroppen är då inte underkastad döden,³ och du får leva i evigheterna, fri från smärta och fysiskt lidande.⁴

Det här kommer att hända tack vare Jesus Kristus som lade ner sitt liv och tog upp det igen.

Han gjorde det för alla som tror på honom.

Han gjorde det för alla som inte tror på honom.

Han gjorde det här även för dem som hånar, skymfar och förbannar hans namn.⁵

För det andra har vi alla syndat. Våra synder skulle för evigt hindra oss från att leva hos Gud, eftersom ”inget orent kan komma in i hans rike”.⁶

På grund av detta utestängs varje man, kvinna och barn från hans närhet – det vill säga tills Jesus Kristus, det obefläckade Lammet, offrade sitt liv som lösen för våra synder. Eftersom Jesus var skuldfri inför rättvisan kunde han betala vår skuld och tillfredsställa rättvisans krav för varje själ. Och det inbegriper dig och mig.

Jesus Kristus betalade priset för våra synder.

Allihop.

Den där viktiga dagen i historien öppnade Jesus Kristus dödens port och flyttade åt sidan barriärerna som hindrade oss från att komma in i det eviga livets heliga och helgade salar. Tack vare vår Herre och Frälsare har du och jag beviljats en värdefull och ovärderlig gåva: Oavsett vårt förflutna kan vi omvända oss och följa stigen som leder till celestialt ljus och celestial härlighet, omgivna av vår himmelske Faders trofasta barn.

Det är det här vi firar på påsksöndagen – vi firar livet!

Tack vare Jesus Kristus kan vi höja oss över dödens förtvivlan och omfamna dem vi älskar, och fälla tårar av överväldigande glädje och överflödande tacksamhet. Tack vare Jesus Kristus kommer vi att existera som eviga varelser, i världar utan ände.

Tack vare Jesus Kristus kan våra synder inte bara raderas: De kan glömmas.

Vi kan bli rena och upphöjda.

Heliga.

Tack vare vår älskade Frälsare kan vi för evigt dricka från vattenkällan som flödar fram till evigt liv.⁷ Vi kan vistas för evigt i vår evige konungs boningar, i ofattbar härlighet och fullkomlig glädje.

Trots allt detta finns det många i världen i dag som antingen inte är medvetna om eller inte tror på den dyrbara gåva som Jesus Kristus har gett oss. De kanske har hört talas om Jesus Kristus och känner till honom som historisk person, men de ser honom inte som den han verkligen är.

När jag tänker på det här påminns jag om när Frälsaren stod inför den romerske ståthållaren i Judeen, Pontius Pilatus, bara några timmar före sin död.

Pilatus betraktade Jesus enbart utifrån ett världsligt perspektiv. Pilatus hade ett arbete att göra och det bestod av två viktiga uppgifter: att samla in skatt åt Rom och att hålla fred. Nu hade Judiska Sanhedrin fört en man inför honom som de menade var ett hinder för båda.⁸

När Pilatus hade förhört fången sa han: ”Jag finner honom inte skyldig till något brott.”⁹ Men Pilatus kände att han behövde blidka Jesus anklagare så han åberopade en lokal sed som beviljade att en fånge blev frisläppt under påskhögtiden. Kunde de inte be honom frige Jesus i stället för den ökände rånaren och mördaren Barabbas?¹⁰

Men den uppjagade folkmassan krävde att Pilatus frigav Barabbas och korsfäste Jesus.

”Varför?” frågade Pilatus. ”Vad har han gjort för ont?”

Men de skrek bara ännu högre. ”Korsfäst honom!”¹¹

I ett sista försök att tillfredsställa folkmassan beordrade Pilatus sina män att gissla Jesus.¹² Det gjorde de – tills han var blodig och blåslagen. De hånade honom, satte en törnekrona på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel.¹³

Kanske trodde Pilatus att det skulle tillfredsställa folkmassans blodtörst. Kanske skulle de visa medlidande med mannen. ”Se här, jag för ut honom till er”, sa Pilatus, ”så att ni förstår att jag inte finner honom skyldig till något. … Se människan!”¹⁴

Där stod Guds Son i köttet inför folket i Jerusalem.

De tittade på Jesus, men de såg honom egentligen inte.

De hade inte ögon som såg.¹⁵

Bildligt talat uppmanas också vi att ”se människan”. Åsikterna om honom varierar i världen. Forntida och nutida profeter vittnar om att han är Guds Son. Jag gör också det. Det är viktigt att vi var och en får veta det för egen del. Så när du begrundar Jesu Kristi liv och verksamhet, vad ser du då?

De som hittar ett sätt att verkligen se människan har funnit vägen till livets största glädjeämnen och balsam för livets svåraste prövningar.

Så när du överväldigas av sorg och bedrövelse, se människan.

När du känner dig vilsen eller bortglömd, se människan.

När du känner dig förtvivlad, övergiven, förvirrad, sårad eller nedslagen, se människan.

Han tröstar dig.

Han helar dig och ger mening åt din resa. Han utgjuter sin ande och fyller ditt hjärta med utomordentligt stor glädje.¹⁶

”Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka.”¹⁷

När vi verkligen ser människan, lär vi av honom och försöker anpassa våra liv till honom. Vi omvänder oss och strävar efter att förädla vår natur och varje dag komma honom lite närmare. Vi litar på honom. Vi visar vår kärlek till honom genom att hålla hans bud och genom att hålla våra heliga förbund.

Med andra ord blir vi hans lärjungar.

Hans förädlande ljus genomsyrar våra själar. Hans nåd lyfter oss. Våra bördor blir lättare, vår frid djupare. När vi verkligen ser människan har vi löftet om en välsignad framtid som inspirerar och uppehåller oss genom krökarna och guppen på livets resa. När vi ser tillbaka inser vi att det finns ett gudomligt mönster, att prickarna verkligen hänger ihop.¹⁸

När du tar emot hans offer, blir hans lärjunge och så småningom når slutet på din jordiska resa, vad har då hänt med sorgerna du utstod i det här livet?

De är borta.

Besvikelserna, sveken, förföljelserna du mötte?

Borta.

Lidandet, sorgen, skulden, skammen och ångesten du genomled?

Borta.

Glömda.

Är det underligt då att ”vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus, vi profeterar om Kristus … så att våra barn skall kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder”?¹⁹

Är det underligt då att vi helhjärtat strävar efter att verkligen se människan?

Mina älskade bröder och systrar, jag vittnar om att den viktigaste dagen i mänsklighetens historia var dagen när Jesus Kristus, Guds levande Son, vann segern över död och synd för alla Guds barn. Och den viktigaste dagen i ditt liv och mitt är dagen när vi lär oss att ”se människan”, när vi ser honom som den han verkligen är, när vi av hela vårt hjärta och sinne tar del av hans återlösande kraft, när vi med förnyad entusiasm och styrka förpliktar oss att följa honom. Må det vara en dag som återkommer om och om igen under våra liv.

Jag ger er mitt vittnesbörd om och min välsignelse att när vi ”ser människan”, finner vi mening, glädje och frid i det här jordelivet och evigt liv i den kommande världen. I Jesu Kristi heliga namn, amen.