Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra

”Den första veckodagen kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning.

Då fann de att stenen var bortrullad från graven.

De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.

När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem.

Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: ’Varför söker ni den levande bland de döda?

Han är inte här, han har uppstått!’”¹

I morgon, på påsksöndagen, minns vi på ett speciellt sätt vad Jesus Kristus har gjort för oss: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”² Till slut uppstår vi liksom han gjorde, för att leva för evigt.

Genom underverket som Jesu Kristi försoning är kan vi också få förlåtelsens gåva för våra synder och missgärningar om vi tar emot möjligheten och ansvaret att omvända oss. Och genom att ta emot nödvändiga förrättningar, hålla förbunden och lyda buden, kan vi uppnå evigt liv och upphöjelse.

I dag vill jag fokusera på förlåtelse, en nödvändig och dyrbar gåva vi har fått av vår Frälsare och Återlösare Jesus Kristus.

En decembernatt 1982 vaknade min fru Terry och jag av ett telefonsamtal hemma i Pocatello, Idaho. När jag svarade hörde jag bara snyftningar. Till slut sa min syster med kvävd röst: ”Tommy är död.”

En 20-årig berusad förare med en fart på över 135 km i timmen körde vårdslöst mot rött ljus i en förort till Denver, Colorado. Han for rätt in i bilen som min yngste bror Tommy körde och dödade honom och hans fru Joan omedelbart. De var på väg hem till en liten dotter efter en julfest.

Min fru och jag flög omedelbart till Denver och tog oss till bårhuset. Vi samlades med mina föräldrar och syskon och sörjde förlusten av våra älskade Tommy och Joan. Vi hade förlorat dem på grund av en meningslös kriminell handling. Våra hjärtan hade krossats, och ilska mot den unge mannen började välla upp inom mig.

Tommy hade arbetat som advokat inom Förenta staternas justitiedepartement och höll på att bli en stark förespråkare för att skydda indianernas mark och naturresurser under kommande år.

När det hade gått en tid sammanträdde rätten för att fastställa domen för den unge mannen som befunnits skyldig till grovt vållande till annans död. Trots sin vånda och sorg var mina föräldrar och min äldsta syster Katy med vid förhandlingen. Rattfylleristens föräldrar var också där, och när förhandlingen var över satt de på en bänk och grät. Mina föräldrar och min syster satt i närheten och försökte få kontroll över sina egna känslor. Efter en stund ställde mina föräldrar och min syster sig upp och gick fram till förarens föräldrar och uttryckte ord av tröst och förlåtelse. Männen skakade hand, kvinnorna höll varandra i händerna. De delade den djupa sorgen och grät tillsammans med insikt om att båda familjerna hade lidit oerhört. Mamma, pappa och Katy banade vägen med sin lågmälda styrka och sitt mod, och de visade vår familj vad förlåtelse innebär.

Deras förlåtande handlingar i den stunden fick mitt eget hjärta att mjukna och öppnade en väg mot helande. Med tiden lärde jag mig hur man har ett förlåtande hjärta. Det var enbart med hjälp av Fridsfursten som min börda kunde lyftas. Jag kommer alltid att sakna Tommy och Joan, men förlåtelsen gör att jag nu kan minnas dem med ohämmad glädje. Och jag vet att vi får vara tillsammans igen som familj.

Jag menar inte att vi ska ha överseende med brottslighet. Vi vet mycket väl att personer ska hållas ansvariga för sina kriminella handlingar och civila missgärningar. Men vi vet också att vi, som Guds söner och döttrar, följer Jesu Kristi lärdomar. Vi ska förlåta även när det verkar som om andra inte förtjänar vår förlåtelse.

Frälsaren sa:

”För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er.

Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser.”³

Vi kan alla uppleva outsäglig frid och gemenskap med vår Frälsare när vi lär oss att frivilligt förlåta dem som har begått överträdelser mot oss. Den här gemenskapen gör att vi får känna Frälsarens kraft på ett omisskännligt och oförglömligt sätt.

Aposteln Paulus rådde oss:

”Klä er därför som Guds utvalda … i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod.

Ha överseende med varandra och förlåt varandra … Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra.”⁴

Herren själv förkunnade:

”Därför säger jag er att ni bör förlåta varandra, ty den som inte förlåter sin broder hans överträdelser är fördömd inför Herren, ty den större synden vilar på honom.

Jag, Herren, förlåter den jag vill förlåta, men av er krävs det att ni förlåter alla människor.”⁵

Vår Frälsare och Återlösare Jesu Kristi lära är tydlig: Syndaren måste vara villig att förlåta andra om han eller hon ska kunna hoppas på att få förlåtelse.⁶

Bröder och systrar, finns det personer i våra liv som har sårat oss? Hyser vi till synes helt befogade känslor av förbittring och ilska? Låter vi högmodet hindra oss från att förlåta och släppa taget? Jag uppmanar oss alla att fullständigt förlåta och låta oss helas inifrån. Och även om förlåtelsen inte kommer i dag ska ni veta att när vi önskar det och arbetar på det så kommer den – precis som den så småningom gjorde för mig efter min brors död.

Kom också ihåg att en viktig del av förlåtelsen är att vi förlåter oss själva.

”Den som har omvänt sig från sina synder”, säger Herren, ”han är förlåten och jag, Herren, kommer inte längre ihåg dem.”⁷

Jag vädjar till oss alla i dag att minnas och följa Jesu Kristi exempel. På Golgatas kors yttrade han följande ord i sin vånda: ”Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.”⁸

Genom att ha en förlåtande ande och handla därefter, som mina föräldrar och min äldsta syster gjorde, får vi uppleva Frälsarens löfte: ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.”⁹

Jag vittnar om att den här friden kommer till oss när vi hörsammar Jesu Kristi lärdomar och följer hans exempel genom att förlåta andra. När vi förlåter lovar jag er att Frälsaren stärker oss, och hans kraft och glädje flödar in i våra liv.

Graven är tom. Kristus lever. Jag känner honom. Jag älskar honom. Jag är tacksam för hans nåd – den stärkande kraften som gör att allting kan helas. I Jesu Kristi heliga namn, amen.