Tro, älska, gör

Den goda nyheten är att det finns hopp. Det finns en lösning på livets tomhet, förgänglighet och Weltschmerz. Det finns även lösning på den djupaste tomhet och det missmod som du kan känna.

Det här hoppet finns i Jesu Kristi evangeliums förvandlingskraft och i Frälsarens återlösande kraft att bota oss från vår själanöd.

”Jag har kommit”, sa Jesus, ”för att de ska ha liv, och liv i överflöd”.⁴

Vi uppnår inte det där överflödande livet genom att fokusera på våra egna behov eller på våra egna prestationer, utan genom att bli sanna lärjungar till Jesus Kristus – genom att följa hans vägar och engagera oss i hans verk. Vi hittar det överflödande livet genom att glömma oss själva och engagera oss i Kristi stora sak.

Och vad är Kristi stora sak? Det är att tro på honom, älska som han älskade och göra som han gjorde.

Jesus ”gick omkring och gjorde gott”.⁵ Han rörde sig bland de fattiga, de utstötta, de sjuka och de skamsna. Han betjänade de maktlösa, de svaga och de som var utan vänner. Han tillbringade tid med dem. Han pratade med dem. ”Och han botade dem alla.”⁶

Vart Frälsaren än gick, predikade han evangeliets ”goda nyheter”.⁷ Han förkunnade eviga sanningar som befriade folket både andligt och timligt.

De som viger sitt liv åt Kristi sak upptäcker att Frälsarens löfte är sant: ”Den som mister sitt liv för min skull ska vinna det.”⁸

Salomo hade fel, mina kära bröder och systrar – livet är inte ”förgängligt”. Det kan tvärtom vara fyllt av avsikt, mening och frid.

Jesu Kristi helande kraft når ut till alla som söker honom. Jag har kommit att veta utan tvivel att tro på och kärlek till Gud och strävan att följa honom kan förändra våra hjärtan,⁹ mildra vår smärta och fylla våra själar med ”mycket stor glädje”.¹⁰

Vi måste förstås göra mycket mer än att bara intellektuellt förstå evangeliet för att det ska få en helande inverkan i våra liv. Vi måste införliva det med våra liv – göra det till en del av det vi är och det vi gör.

Jag vill påstå att lärjungeskap börjar med tre enkla ord:

Tro, älska och gör.

Tro på Gud leder oss till att utveckla tillit till hans ord. Tron får våra hjärtan att växa i kärleken till Gud och andra. När den kärleken växer, inspireras vi att efterlikna Frälsaren i vår egen fortsatta storslagna resa på lärjungeskapets stig.

”Men”, säger ni, ”det där verkar vara lite för enkelt. Livets problem, åtminstone mina problem, är alltför komplicerade för en sådan enkel lösning. Man kan inte bota sin Weltschmerz med tre enkla ord: Tro, älska, gör.”

Det är inte aforismen som botar. Det är Guds kärlek som räddar, återställer och upplivar.

Gud känner dig. Du är hans barn. Han älskar dig.

Även när du känner dig oälskad, räcker han dig handen.

Just i dag – varje dag – räcker han dig handen, han vill hela dig, lyfta dig och ersätta tomheten i ditt hjärta med bestående glädje. Han vill sopa bort molnet som förmörkar ditt liv och fylla din själ med sin oändliga härlighets heliga och strålande ljus.

Jag har själv upplevt det här.

Och det är mitt vittnesbörd, som en Herren Jesu Kristi apostel, att alla som kommer till Gud – alla som verkligen tror, älskar, och gör – kan uppleva samma sak.

Skrifterna lär oss att ”utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns”.¹¹

För vissa är det svårt att tro. Ibland kommer vårt högmod i vägen. Kanske anser vi att eftersom vi är smarta, utbildade eller erfarna så kan vi helt enkelt inte tro på Gud. Och vi börjar se på religion som en fånig tradition.¹²

Min upplevelse är att tro inte är som en målning vi tittar på och beundrar, och som vi samtalar och teoretiserar över. Den är mer som en plog som vi tar ut på fälten och varmed vi, genom vårt anletes svett, skapar fåror i jorden som tar emot frön och bär frukt.¹³

Närma er Gud så närmar han sig er.¹⁴ Det här är ett löfte till alla som vill tro.

I skrifterna står det att ju mer vi älskar Gud och hans barn, desto lyckligare blir vi.¹⁵ Men den kärlek som Jesus förkunnade är inte en presentkortskärlek eller en slit-och-släng-kärlek. Det är inte en kärlek som man pratar om och sedan glömmer. Det är inte en ”låt mig veta om jag kan göra något”-kärlek.

Den kärlek Gud talar om är av det slaget som tränger in i hjärtat när vi vaknar på morgonen, stannar kvar hos oss hela dagen och sväller i hjärtat när vi uppsänder våra tacksamma böner vid kvällens slut.

Det här är den obeskrivliga kärlek som vår himmelske Fader har till oss.

Det är hans oändliga medlidande som gör att vi tydligare kan se andra sådana de verkligen är. Genom den rena kärlekens lins ser vi odödliga varelser med oändlig potential och oändligt värde, älskade söner och döttrar till en allsmäktig Gud.

När vi väl ser genom den linsen kan vi inte ignorera, bortse från eller diskriminera någon.

I Frälsarens verk är det ofta så att ”med små och enkla medel uträttas mycket stort”.¹⁶

Vi vet att upprepning är vad som krävs för att bli bra på något. Vare sig det gäller att spela klarinett, sparka in en boll i ett nät, reparera en bil eller till och med att flyga ett flygplan, är det genom övning som vi blir bättre och bättre.¹⁷

Organisationen som vår Frälsare skapade på jorden – Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga – hjälper oss att göra just detta. Den erbjuder en plats där vi kan öva på att leva så som han lärde och välsigna andra så som han gjorde.

Som medlemmar i kyrkan ges vi ämbeten, ansvar och möjligheter att sträcka oss ut med medkänsla och tjäna andra.

Nyligen har kyrkan lagt en förnyad betoning på att stödja, eller att tjäna och älska andra. Vi ägnade stor tankeverksamhet åt att bestämma vad vi skulle kalla den här särskilda betoningen.

Ett av namnen vi övervägde var herdeverksamhet, med en passande anknytning till Kristi uppmaning: ”Var en herde för mina får.”¹⁸ Men det hade minst en komplikation: Med det ordet skulle jag bli en schäfer [på engelska german shepherd, dvs. tysk herde, ö.a.]. Därför är jag ganska nöjd med ordet stödverksamhet.

Den här betoningen är förstås inget nytt. Den ger oss helt enkelt en förnyad och förbättrad möjlighet att öva på Frälsarens bud att ”älska varandra”¹⁹ – ett ädlare sätt att tillämpa och genomföra kyrkans syfte.

Tänk bara på missionsarbetet: det modiga, ödmjuka och tillitsfulla sättet att sprida evangeliet är ett underbart exempel på att uppfylla andras andliga behov, vilka de än är.

Eller tempeltjänsten – att söka efter namnen på våra förfäder och erbjuda dem evighetens välsignelser. Vilket gudomligt sätt att tjäna!

Tänk på sådana gärningar som att söka upp de fattiga och behövande, lyfta upp kraftlösa händer eller välsigna sjuka och lidande. Är det inte gärningar som dessa av genuint tjänande som Herren utförde när han vandrade på jorden?

Om du inte tillhör kyrkan inbjuder jag dig att komma och se²⁰. Kom och förena dig med oss. Om du är medlem i kyrkan men inte är aktiv för närvarande inbjuder jag dig: Kom tillbaka. Vi behöver dig!

Kom, förena din styrka med vår.

Med dina unika talanger, förmågor och personlighet kan du hjälpa oss att bli bättre och lyckligare. I gengäld hjälper vi dig att bli bättre och lyckligare också.

Kom, hjälp oss bygga och stärka en kultur av helande, vänlighet och barmhärtighet mot alla Guds barn. För vi strävar alla efter att bli nya varelser varigenom ”det gamla är förbi” och ”något nytt har kommit”.²¹ Frälsaren visar oss åt vilket håll vi ska gå – framåt och uppåt. Han säger: ”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud.”²² Låt oss alla arbeta tillsammans för att bli det folk som Gud avsåg att vi skulle bli.

Det är en sådan evangeliekultur som vi vill främja överallt i Jesu Kristi kyrka. Vi vill stärka kyrkan som en plats där vi förlåter varandra. Där vi står emot frestelsen att hitta fel, skvallra och trycka ner varandra. Där vi i stället för att peka ut fel lyfter och hjälper varandra att bli vårt bästa jag.

Låt mig inbjuda dig igen. Kom och se. Förena dig med oss. Vi behöver dig.

Du kommer att märka att den här kyrkan är fylld av några av de bästa människor som den här världen har att erbjuda. De är välkomnande, kärleksfulla, vänliga och uppriktiga. De är hårt arbetande, villiga att uppoffra och till och med hjältemodiga ibland.

Och de är också plågsamt ofullkomliga.

De gör misstag.

Då och då säger de sådant de inte borde. De gör sådant de önskar de inte gjort.

Men de har en sak gemensamt – de vill bli bättre och komma närmare Herren, vår Frälsare, ja Jesus Kristus.

De försöker göra rätt.

De tror. De älskar. De gör.

De vill bli mindre själviska, mer omtänksamma, mer förfinade, mer som Jesus.

Ja, livet kan vara svårt ibland. Vi har alla våra stunder av förtvivlan och misströstan.

Men Jesu Kristi evangelium ger hopp. Och i Jesu Kristi kyrka förenar vi oss med andra som söker en plats där vi kan känna oss hemma – en plats av tillväxt där vi kan tro, älska och göra.

Oavsett våra skillnader vill vi omfamna varandra som söner och döttrar till vår älskade himmelske Fader.

Jag är oändligt tacksam över att tillhöra Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och att veta att Gud älskar sina barn så mycket att han ger dem en planskiss för lycka och mening i det här livet, och ett sätt att uppleva evig glädje i härlighetens salar i nästa liv.

Jag är tacksam att Gud har gett oss ett sätt att bota livets själanöd och Weltschmerz.

Jag vittnar om och ger er välsignelsen att när vi tror på Gud, när vi älskar honom och älskar hans barn av hela vårt hjärta och när vi strävar efter att göra det som Gud har bett oss, blir vi botade och får uppleva frid, glädje och mening. I Jesu Kristi heliga namn, amen.