2010–2019
Inledande ord
Oktober 2018


Inledande ord

Det är dags för en hemcentrerad kyrka, som stöds av det som sker i våra grens-, församlings- och stavsbyggnader.

Mina kära bröder och systrar, vi har sett fram emot att återigen samlas med er under kyrkans oktoberkonferens. Vi hälsar var och en av er varmt välkommen. Vi är djupt tacksamma för era stödjande böner. Vi känner deras verkan. Tack!

Vi är tacksamma för era enorma ansträngningar att följa råden som gavs under generalkonferensen för sex månader sedan. Stavspresidentskap över hela världen har sökt den uppenbarelse som är nödvändig för att omorganisera äldstekvorumen. Männen i dessa kvorum arbetar tillsammans med Hjälpföreningen för att tjäna våra bröder och systrar på ett högre, heligare sätt. Vi inspireras av er godhet och utomordentliga ansträngningar att förmedla Frälsarens kärlek till era familjer, grannar och vänner och att betjäna dem så som han skulle göra.

Sedan aprilkonferensen har syster Nelson och jag träffat medlemmar på fyra kontinenter och på havens öar. Från Jerusalem till Harare, från Winnipeg till Bangkok har vi upplevt er stora tro och styrkan i era vittnesbörd.

Vi är överlyckliga över att så många av våra ungdomar har gått med i Herrens ungdomskår1 för att samla det skingrade Israel. Vi tackar er! Och när ni fortsätter att följa uppmaningarna jag gav under vår världsomfattande andakt för ungdomar, anger ni en norm som resten av oss ska följa. Och vilken skillnad ni ungdomar gör!

Under senare år har vi i kyrkans presiderande råd brottats med en grundläggande fråga: Hur kan vi ta evangeliet i dess enkla renhet och förrättningarna med deras eviga verkan till alla Guds barn?

Som sista dagars heliga har vi tagit för vana att tänka på ”kyrkan” som något som händer i våra möteshus, med stöd av det som händer hemma. Vi behöver en justering i det mönstret. Det är dags för en hemcentrerad kyrka, som stöds av det som sker i våra grens-, församlings- och stavsbyggnader.

Kyrkan fortsätter att växa världen över, och många medlemmar bor på platser där vi inte har några möteshus – och kanske inte får det under en överskådlig framtid. Jag minns en familj som på grund av sådana omständigheter fick ha sina möten hemma. Jag frågade modern vad hon tyckte om att gå i kyrkan i sitt eget hem. Hon svarade: ”Jag tycker om det! Min man använder ett bättre språk hemma nu eftersom han vet att han ska välsigna sakramentet här varje söndag.”

Det mål kyrkan har haft sedan länge är att hjälpa alla medlemmar att öka sin tro på Herren Jesus Kristus och hans försoning, att hjälpa dem ingå och hålla sina förbund med Gud, samt att stärka och besegla deras familjer. I dagens komplicerade värld är det här inte lätt. Motståndaren ökar sina angrepp på tron och på oss och våra familjer i allt snabbare takt. För att överleva andligt behöver vi motstrategier och proaktiva planer. Följaktligen vill vi nu verkställa organisatoriska justeringar som ytterligare kommer att stärka våra medlemmar och deras familjer.

I många år har kyrkans ledare arbetat på ett integrerat studiekursmaterial som stärker familjer och enskilda genom en plan som är hemcentrerad och som stöds av kyrkan, för att undervisa om läran, stärka tron och främja ökad personlig gudsdyrkan. Våra ansträngningar under senare år att helga sabbaten – att göra den till en fröjd och ett personligt tecken till Gud om vår kärlek till honom – förstärks av justeringarna vi nu ska presentera.

Den här förmiddagen ska vi tillkännage en ny balans och anknytning mellan evangelieundervisning i hemmet och i kyrkan. Vi är var och en ansvariga för vår egen andliga tillväxt. Och skrifterna klargör att föräldrarna har huvudansvaret att undervisa sina barn om läran.2 Det är kyrkans ansvar att hjälpa varje medlem i det gudomligt fastställda målet att fördjupa den enskildes kunskap om evangeliet.

Äldste Quentin L. Cook ska nu förklara de här viktiga justeringarna. Alla medlemmar i första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum stöttar enhälligt det här budskapet. Vi erkänner tacksamt inspirationen från Herren som har påverkat utvecklingen av de planer och tillvägagångssätt som äldste Cook ska presentera.

Mina kära bröder och systrar, jag vet att Gud lever! Jesus är Kristus! Det här är hans kyrka, som han leder genom profetia och uppenbarelse till sina ödmjuka tjänare. Jag vittnar så i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Se Russell M. Nelson och Wendy W. Nelson, ”Israels hopp” (världsomfattande andakt för ungdomar, 3 juni 2018), HopeofIsrael.lds.org.

  2. Se L&F 93:40; Mose 6:58–62.