Systrarnas roll i Israels insamling

Det är underbart att få vara med er, mina kära och dyrbara systrar. En upplevelse jag nyligen hade kanske kan ge er en glimt av hur jag känner för er och de gudomliga förmågor som ni begåvats med.

En dag när jag talade till en församling i Sydamerika blev jag mycket engagerad i mitt ämne, och i ett avgörande ögonblick sa jag: ”Som mor till tio barn kan jag säga att …” Och sedan talade jag vidare.

Jag insåg inte att jag hade använt ordet mor. Min tolk, som tog för givet att jag hade sagt fel, ändrade ordet mor till far, så församlingen visste inte att jag hade kallat mig själv mor. Men min hustru Wendy hörde det, och hon tyckte min freudianska felsägning var underbar.

I det ögonblicket bubblade en djup längtan upp i mitt hjärta efter att göra skillnad i världen – som bara en mor kan göra. När jag under åren har blivit tillfrågad varför jag valde att bli läkare har mitt svar alltid varit detsamma: ”Eftersom jag inte kunde välja att bli mor.”

Jag vill att ni förstår att när jag använder ordet mor talar jag inte bara om de kvinnor som har fött eller adopterat barn i det här livet. Jag talar om alla våra himmelska föräldrars vuxna döttrar. Varje kvinna är mor i kraft av sin eviga gudomliga bestämmelse.

Så i kväll, som far till tio barn – nio döttrar och en son – och som kyrkans president, ber jag att ni ska kunna känna hur djupa känslor jag har för er – för vilka ni är och allt det goda ni kan göra. Ingen kan göra det en rättfärdig kvinna kan göra. Inget kan jämföras med en mors inflytande.

Män kan framföra vår himmelske Faders och Frälsarens kärlek, och gör ofta det. Men kvinnor har särskild talang för det – en gudomlig begåvning. Ni har förmågan att känna av vad någon annan behöver – och när han eller hon behöver det. Ni kan räcka ut en hand, trösta, undervisa och stärka någon när han eller hon behöver det som mest.

Kvinnor ser saker på ett annat sätt än män, och vi behöver verkligen ert perspektiv! Av naturen tänker ni först på andra, och på hur era handlingar påverkar andra.

Som president Eyring påpekade var det vår härliga moder Eva – med sin vidsträckta vision av vår himmelske Faders plan – som tog initiativet till det vi kallar ”fallet”. Hennes visa och modiga val och Adams stödjande beslut förde Guds lycksalighetsplan framåt. De gjorde det möjligt för var och en av oss att komma till jorden, få en kropp, och visa att vi skulle välja att stå upp för Jesus Kristus nu, precis som vi gjorde i föruttillvaron.

Mina kära systrar, ni har särskilda andliga gåvor och förmågor. I kväll uppmanar jag er, med hela mitt hjärtas förhoppning, att be om att förstå era andliga gåvor – och att odla, använda och förstora dem mer än ni någonsin gjort. Ni förändrar världen när ni gör det.

Som kvinnor inspirerar ni andra och utgör en förebild värd att efterlikna. Låt mig ge er lite bakgrund till två av de stora tillkännagivanden som gavs under vår senaste generalkonferens. Ni, mina kära systrar, var viktiga för var och en av dem.

Först, stödverksamheten. Den främsta måttstocken för tjänande utgörs av vår Frälsare Jesus Kristus. Generellt sett är kvinnor, och har alltid varit, närmare den nivån än män. När man verkligen tjänar, följer man sina känslor för att hjälpa någon annan uppleva mer av Frälsarens kärlek. Benägenheten att tjäna ligger i rättfärdiga kvinnors natur. Jag känner kvinnor som varje dag ber: ”Vem vill du att jag ska hjälpa i dag?”

Före tillkännagivandet i april 2018 om ett högre och heligare sätt att bry sig om andra hade en del män tendensen att bocka av hemlärandet som ”utfört” och gå vidare till nästa uppgift.

Men när ni kände att en syster på er besökslista behövde hjälp var er respons omedelbar och varade hela månaden. Alltså var det ert sätt att tjäna som inspirerade oss att gå upp en nivå, till stödverksamhet.

För det andra: Under den senaste generalkonferensen omstrukturerade vi också melkisedekska prästadömets kvorum. När vi brottades med hur vi kunde hjälpa männen i kyrkan att verka bättre i sina ansvar, begrundade vi noga Hjälpföreningens exempel.

I Hjälpföreningen möts kvinnor i olika åldrar och stadier i livet. Varje årtionde i livet bär med sig unika utmaningar, men ändå var ni där, vecka efter vecka, umgicks tillsammans, växte och undervisade evangeliet tillsammans, och gjorde verklig skillnad i världen.

Nu följer de melkisedekska prästadömsbärarna ert exempel och är medlemmar i äldstekvorumet. Dessa män är mellan 18 och 98 år (kanske äldre), och har lika varierande erfarenhet inom prästadömet och kyrkan. Dessa bröder kan nu skapa starkare brodersband, lära tillsammans och välsigna andra på ett mer effektivt sätt.

Ni minns nog att i juni talade syster Nelson och jag till kyrkans ungdomar. Vi uppmanade dem att gå med i Herrens ungdomskår för att hjälpa till att samla in Israel på båda sidor av slöjan. Denna insamling är ”den största utmaningen, den största saken och det största arbetet på jorden i dag”!¹

Det är ett uppdrag med ett enormt behov av kvinnor, för kvinnor formar framtiden. Så i kväll framför jag en profetisk vädjan till er, kyrkans kvinnor, att forma framtiden genom att hjälpa till att samla in det skingrade Israel.

Var kan ni börja?

Får jag ge er fyra uppmaningar:

För det första uppmanar jag er att delta i en tio dagar lång fasta från sociala medier och från alla andra medier som föder negativa och orena tankar i ert sinne. Be om att få veta vilka inflytanden ni ska avstå från under er fasta. Effekten av denna tio dagar långa fasta kan överraska er. Vad märker ni efter att ha tagit en paus från världens perspektiv som har skadat er ande? Har det skett en förändring i var ni nu vill spendera er tid och energi? Har några av era prioriteter förändrats – om än aldrig så lite? Jag uppmanar er att skriva ner och följa upp varje intryck.

För det andra uppmanar jag er att läsa hela Mormons bok före årets slut. Hur omöjligt det än må verka med allt ni försöker klara av i era liv: Om ni tar emot den här uppmaningen helhjärtat, hjälper Herren er att finna ett sätt att åstadkomma detta. Och när ni studerar under bön lovar jag att himlarna öppnas för er. Herren välsignar er med ökad inspiration och uppenbarelse.

När ni läser uppmuntrar jag er att markera varje vers som talar om eller syftar på Frälsaren. Var sedan målmedvetna när ni talar om Kristus, gläds i Kristus och predikar om Kristus för era familjer och vänner.² Ni och de dras närmare Frälsaren genom denna process. Och förändringar, till och med underverk, börjar ske.

I dag tillkännagavs det nya söndagsschemat och ett hemcentrerat studiekursmaterial som stöds av kyrkan. Ni, mina kära systrar, är nyckeln till framgång för denna nya, balanserade och samordnade ansträngning att undervisa om evangeliet. Undervisa dem ni älskar om det ni lär er i skrifterna. Lär dem att vända sig till Frälsaren och hans helande och renande kraft när de syndar. Och lär dem hur de kan använda sig av hans stärkande kraft varje dag i sina liv.

För det tredje, etablera ett mönster för regelbundna tempelbesök. Det kan kräva lite fler uppoffringar i era liv. När ni besöker templet mer regelbundet kan Herren lära er hur man använder sig av hans prästadömes kraft, som ni har begåvats med i templet. För dem av er som inte bor nära ett tempel: Jag uppmanar er att under bön studera det som står om tempel i skrifterna och i de levande profeternas ord. Sök att veta mer, att förstå mer, att känna mer för templen än någonsin förr.

I vår världsomfattande andakt i juni berättade jag om en ung man vars liv förändrades när föräldrarna bytte ut hans smartphone mot en vikmobil. Den unge mannens mor är en orädd trosviss kvinna. Hon såg sin son dras mot val som kunde hindra honom från att tjäna som missionär. Hon tog sin vädjan till templet för att få veta hur hon bäst kunde hjälpa sin son. Sedan följde hon upp varje intryck hon fått.

Hon sa: ”Jag kände Anden leda mig till att kolla min sons mobil vid bestämda tidpunkter för att fånga upp vissa saker. Jag vet inte hur man navigerar i de här smarta mobilerna, men Anden ledde mig genom alla sociala medier som jag inte ens använder! Jag vet att Anden hjälper föräldrar som söker vägledning för att kunna skydda sina barn. [Först] var min son rasande på mig. … Men efter bara tre dagar tackade han mig! Han kände skillnaden.”

Hennes sons beteende och inställning förändrades dramatiskt. Han blev mer hjälpsam hemma, log mer, och var mer uppmärksam i kyrkan. Han tyckte mycket om att tjäna i dopavdelningen och förbereda sig för sin mission.

Min fjärde uppmaning, till dem av er som har åldern inne, är att delta fullt ut i Hjälpföreningen, Jag uppmanar er att studera det aktuella uttalandet om Hjälpföreningens syften. Det är inspirerande. Det kan leda er i att skapa en egen avsiktsförklaring för ert eget liv. Jag vädjar också till er att begrunda sanningarna i Hjälpföreningens tillkännagivande som publicerades för nästan 20 år sedan.³ Ett inramat exemplar av detta tillkännagivande hänger på väggen i första presidentskapets kontor. Jag blir glad varje gång jag läser det. Det beskriver vilka ni är och vilka Herren har behov av att ni är precis vid den här tidpunkten när ni gör er del för att samla in det skingrade Israel.

Mina kära systrar, vi behöver er! Vi ”behöver er styrka, er omvändelse, er övertygelse, er förmåga att leda, er visdom och era röster”.⁴ Vi kan helt enkelt inte samla Israel utan er.

Jag älskar er och tackar er och välsignar er nu med förmågan att lämna världen bakom er och hjälpa till i detta livsviktiga och brådskande verk. Tillsammans kan vi göra allt vår himmelske Fader har behov av att vi gör för att förbereda världen för hans älskade Sons andra ankomst.

Jesus är Kristus. Det här är hans kyrka. Det vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.