Hjälp dem sikta högt

President Henry B. Eyring

Förste rådgivare i första presidentskapet


Henry B. Eyring
Med din vägledning kan de som du leder se, önska och tro att de kan uppnå sin fulla potential för tjänande i Guds rike.

Jag är så tacksam för den här möjligheten att vara med på detta väldiga prästadömsmöte, att ha fått lyssnat till så underbar undervisning och vittnesbörd. Det fick mig att tänka på min egen upplevelse. Nästan allt jag har kunnat åstadkomma som prästadömsbärare har varit tack vare att personer som kände mig såg något hos mig som jag själv inte såg.

Som ung far bad jag till Gud om att få veta vilka bidrag mina barn kunde ge i Herrens rike. För pojkarna visste jag att det fanns möjligheter inom prästadömet. Och jag visste att flickorna skulle representera Herren genom att tjäna. Alla skulle utföra hans verk. Jag visste att varje barn hade sin egen personlighet och att Herren därför skulle ge dem särskilda gåvor att använda i hans tjänst.

Nu kan jag inte i detalj beskriva för varje far och varje ungdomsledare vad som är bäst för er att göra. Men jag lovar dig att du välsignar dem när du hjälper dem känna igen de andliga gåvor de fötts med. Varje människa är unik och har ett särskilt bidrag att ge. Ingen är avsedd att misslyckas. När du ber om insikt att se de gåvor som Gud ser i dem som du leder i prästadömet — särskilt de unga — välsignas du med att kunna vägleda dem till det tjänande de kan utföra. Med din vägledning kan de som du leder se, önska och tro att de kan uppnå sin fulla potential för tjänande i Guds rike.

Vad gäller mina egna barn, bad jag om uppenbarelse att få veta hur jag kunde hjälpa dem var och en enskilt att förbereda sig för konkreta möjligheter att tjäna Gud. Och sedan försökte jag hjälpa dem se, hoppas och arbeta för den framtiden. Jag täljde en bräda för varje son med ett skriftställe som beskrev hans särskilda gåvor och en bild som föreställde den gåvan. Under bilden och skriftstället ristade jag in datum för varje pojkes dop och ordination till ämbeten i prästadömet, samt hans längd vid varje milstolpes datum.

Jag ska beskriva brädorna som jag täljde för varje son för att hjälpa honom se sina andliga gåvor och hur han kunde bidra till Herrens verk. Du kan inspireras att känna igen, som jag gjorde, särskilda gåvor och unika möjligheter hos varje ung person du älskar och leder.

När min äldste son blev diakon och eagle scout, såg jag framför mig en örn när jag tänkte på honom och hans framtid. Vi bodde i Idaho nära South Teton-bergen där vi fotvandrade tillsammans och såg örnarna sväva i luften. Med den bilden i sinnet kom jag att tänka på Jesajas ord:

”Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka.

Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.

Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar iväg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.”1

Faktum var att vi hade stannat nedanför South Tetons bergstopp eftersom min son hade blivit trött. Han ville stanna där. Han sade: ”Ska jag alltid känna mig ledsen över att vi inte besteg toppen? Pappa, du kan fortsätta — jag vill inte att du ska känna dig besviken.”

Jag svarade: ”Jag ska aldrig vara besviken och du ska aldrig vara ledsen. Vi ska alltid minnas att vi klättrade uppför berget tillsammans.” Längst upp på hans bräda ristade jag en örn och orden ”På örnvingar”.

Under årens lopp lyckades min son bättre som missionär än jag hade föreställt mig i mina innerligaste förhoppningar. En del av utmaningarna på missionsfältet tycktes vara ouppnåeliga för honom. För pojken du lyfter kan det vara så som det var för min son, att Herren lyfte honom högre när han predikade evangeliet på ett svårt språk, än jag trodde var möjligt. Om du hjälper en ung man att inse sina möjligheter inom prästadömet, så lovar jag att Herren uppenbarar för dig allt det du behöver veta. Pojken kan ha potential även bortom det som Herren uppenbarar för dig. Hjälp honom sikta högt.

Pojken du uppmuntrar kan tyckas alltför blyg för att bli en mäktig tjänare inom prästadömet. En av mina söner var så blyg som liten att han inte vågade gå in i en affär och prata med expediten. Jag oroade mig över att han skulle vara för rädd när jag bad om hans framtid i prästadömet. Jag tänkte på honom på missionsfältet — det lät inte lovande. Jag leddes till ett skriftställe i Ordspråksboken: ”De ogudaktiga flyr fast ingen förföljer dem, de rättfärdiga är trygga som unga lejon.”2

Jag ristade ”Modig som ett lejon” på hans bräda under bilden av ett stort rytande lejonhuvud. På hans mission och under åren som följde, uppfyllde han hoppet för min inristning. Min en gång så blyge pojke predikade evangeliet med stor övertygelse och mötte faror med stort mod. Han stärktes i ansvaret att representera Herren.

Det kan också hända den unge mannen du leder. Du behöver bygga upp hans tro på att Herren kan förändra honom till en tjänare som är modigare än den blyge pojken du nu ser.

Vi vet att Herren gör sina tjänare frimodiga. Den unge pojken Joseph som såg Gud Fadern och hans Son, Jesus Kristus, i en skogsdunge förändrades till en andlig jätte. Parley P. Pratt såg detta när profeten Joseph Smith skarpt tillrättavisade de vidriga fångvaktarna. Äldste Pratt skrev:

”Plötsligt reste han sig upp och talade med en tordönsstämma, eller som ett rytande lejon, och yttrade, såvitt jag minns, följande ord:

TIG, ni avgrundsväsen!I Jesu Kristi namn tillrättavisar jag er och befaller er att tiga. Jag vägrar leva en minut till och uthärda sådant språk. Hör upp med detta tal, annars skall ni eller jag dö I DETTA ÖGONBLICK!’”

Om den upplevelsen skrev äldste Pratt: ”Värdighet och majestät har jag blott sett en gång, i kedjor vid midnatt i en fängelsehåla i en liten by i Missouri.”3

Herren ger sina rättfärdiga tjänare möjligheter till att var modiga som lejon, när de talar i hans namn och som vittnen i hans prästadöme.

En annan son hade även som liten en stor grupp vänner som ofta ville umgås med honom. Det var lätt för honom att skaffa sig vänner. När jag bad och försökte se hans bidrag till Guds rike, kände jag att han skulle ha förmågan att föra människor tillsammans i kärlek och enighet.

Det ledde mig till ett avsnitt i Läran och förbunden som beskriver hur äldster i prästadömet arbetade flitigt på att bygga Sion i Missouri under jubel från änglar som såg deras arbete. Det krävde stora uppoffringar. Uppenbarelsen i Läran och förbunden lyder: ”Dock är ni välsignade, ty det vittnesbörd som ni har burit är upptecknat i himlen så att änglarna kan se det, och de gläder sig över er, och era synder är er förlåtna.”4

På min sons längdbräda, ristade jag: ”Änglar gläder sig över dig.”

Den här sonens stora förmåga att samla och påverka människor fortsatte långt efter skolåren. Tillsammans med andra prästadömsbärare organiserade han stavsaktiviteter som gav ungdomar i hans område tron att uthärda och även triumfera över svåra förhållanden. När han stärkte tron hos dessa unga män och kvinnor, hjälpte han till att bygga Sion-utposter i Amerikas tätorter. Så jag täljde änglar som blåste i trumpeter, vilket kanske inte var exakt vad de gjorde, men det var lättare tälja en trumpet än ett rop.

Änglar gläder sig när prästadömsledare över hela världen bygger Sion i sina församlingar, stavar och missioner. Och de gläder sig över de unga män och kvinnor du hjälper att bygga Sion varhelst de bor och oavsett deras förhållanden. Sion är något som sker när människor förenat sig i förbund och kärlek. Hjälp dina ungdomar att förena sig.

För en av mina söner manades jag att rista en sol — det vill säga solen i skyn — och orden från Frälsarens stora förbön: ”Detta är evigt liv.” Nära slutet av sin jordiska verksamhet bad Frälsaren till sin Fader:

”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.

Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra5

Min son har tjänat inom prästadömet på tre kontinenter men viktigast är det tjänande han gör i sitt hem och bland släkten. Han har byggt sitt liv omkring dem. Han arbetar nära hemmet, och han kommer ofta hem för att äta med sin hustru och de yngsta barnen under lunchtimmen. Hans familj bor mycket nära syster Eyring och mig. De tar hand om vår tomt som om den var deras egen. Den här sonen lever inte bara för att kvalificera sig för evigt liv, utan också för att omges för evigt av tacksamma familjemedlemmar som han samlar omkring sig.

Evigt liv innebär att leva i enighet, i familjer, med Fadern, Sonen och den Helige Anden. Evigt liv är endast möjligt genom Guds prästadömes nycklar, som återställdes genom profeten Joseph Smith. Att hålla det eviga målet framför ungdomarna du leder är den största gåva du kan ge dem. Du gör det främst genom ditt föredöme i din egen familj. De som du leder kanske inte har en familj i kyrkan, men jag uppmanar dig att hjälpa dem känna och vilja ha den familjekärlek som finns på båda sidorna av förlåten.

Längdbräderna som jag har beskrivit är bara ett sätt att hjälpa de unga få en glimt av storheten som Gud ser i dem och i deras framtid, och den unika tjänst han förbereder dem att ge. Han vill hjälpa dig att se hur du kan göra det för dina barn eller för andra ungdomar som du leder. Men när du själv under bön söker få en glimt av den framtiden, och sedan personligen förmedlar den till den unge personen, kommer du att veta att Gud älskar vart och ett av sina barn som enskilda personer och ser stora och unika gåvor hos var och en av dem.

Som far fick jag välsignelsen att se stora framtidsmöjligheter i Guds rike för både mina döttrar och mina söner. När jag bad om vägledning, visades jag ett sätt att hjälpa mina döttrar förstå den tillit som Gud hyste för dem som tjänare, som kunde bygga hans rike.

När mina döttrar var unga, såg jag att vi kunde få andra att känna sig älskade av dem på andra sidan förlåten, genom generationerna. Jag visste att kärlek växer genom att tjäna och inspirerar till hopp om evigt liv.

Så vi tillverkade skärbräden på vilka vi placerade en hembakt limpa och gick ut tillsammans för att ge dem till änkor, änkemän och familjer. Jag ristade följande ord på varje skärbräda: ”J’aime et j’espere,” vilket är franska för ”jag älskar och jag hoppas”. Beviset på deras unika andliga gåvor fanns inte bara på brädorna jag täljde utan var mer uppenbart när vi delade ut dem till dem som, mitt i smärta eller förlust, behövde visshet om att Frälsarens kärlek och hans försoning kunde ge dem ett fullkomligt och strålande hopp. Det här är evigt liv, för mina döttrar och för var och en av oss.

Nu kanske du tänker: ”Broder Eyring, säger du att jag måste lära mig att rista och snida?” Svaret är nej. Jag lärde mig snida endast med hjälp av en vänlig och begåvad lärare, den dåvarande äldste Boyd K. Packer. Den lilla färdighet som jag uppnådde kan tillskrivas hans stora gåva som träsnidare och hans tålamod som lärare. Endast himlen kan åstadkomma en sådan lärare som president Packer. Men det finns många sätt att forma dina barns hjärta utan att tälja olika slags bräder åt dem.

Till exempel: Ny kommunikationsteknik låter oss sända budskap om tro och hopp över de mil som skiljer oss åt, ögonblickligen och med få eller inga kostnader alls. Min hustru hjälper mig att göra detta. Vi börjar med att tala på telefon med de barnbarn eller barn som vi kan nå. Vi ber dem berätta om personliga framgångar och tjänande som de utfört. Vi ber dem också att skicka kort på dagens aktiviteter. Vi använder de här korten som illustration för det vi skriver ned. Vi lägger till en eller två verser från Mormons bok. Kanske Nephi och Mormon inte skulle bli så särskilt imponerade av den andliga kvaliteten på vårt innehåll eller den lilla ansträngning som krävs för att sätta ihop något vi kallar ”Familjens dagbok: de små plåtarna.” Men syster Eyring och jag välsignas genom det här arbetet. Vi känner oss inspirerade att välja skriftställen och korta vittnesbörd som vi skriver ner. Och vi ser bevis i deras liv på att deras hjärtan vänds mot oss och mot Frälsaren.

Det finns andra sätt att nå ut. Du använder dig redan av många sådana. Din vana att hålla familjebön och skriftstudier skapar fler bestående minnen och större förändringar i hjärtat än du kanske inser nu. Även aktiviteter som tycks timliga, som att gå på ett idrottsevenemang eller se en film tillsammans, kan forma ett barns hjärta. Det är inte aktiviteten som är viktig utan känslorna som kommer från den. Jag har upptäckt ett bra sätt att identifiera aktiviteter med potentialen att göra skillnad i en ung persons liv. Det är att de föreslår en aktivitet som betonar ett intresse de tycker de har fått som en gåva från Gud. Jag vet att det är möjligt, av egen erfarenhet.

När jag blev diakon vid tolv års ålder bodde jag i New Jersey, 8 mil från New York City. Jag drömde om att bli en stor basebollspelare. Min far gick med på att gå med mig för att se en match som spelades i den gamla och sägenomspunna Yankee Stadium i Bronx. Jag kan fortfarande se hur Joe DiMaggio svingade slagträt och slog en homerun in i mittenläktaren med min far bredvid mig, den enda gången vi någonsin gick till en basebollmatch i högsta serien tillsammans.

Men en annan dag tillsammans med min far formade mitt liv för alltid. Han reste med mig från New Jersey till en ordinerad patriarks hem i Salt Lake City. Jag hade aldrig träffat honom förut. Min far lämnade mig på tröskeln. Patriarken ledde mig till en stol, lade sina händer på mitt huvud, och uttalade en välsignelse som en gåva från Gud, som innehöll följande ord om mitt hjärtas stora önskan.

Han sade att jag var en av dem om vilka det sagts: ”Saliga är de som skapar frid.”6 Jag blev så förvånad att en främling kunde veta vad som fanns i mitt hjärta att jag öppnade ögonen för att se rummet där ett sådant under skedde. Den välsignelsen om mina möjligheter formade mitt liv, mitt äktenskap och mitt prästadömstjänande.

Tack vare den upplevelsen och det som hände därefter kan jag vittna: ”Ty alla har inte fått varje gåva sig given, ty det finns många gåvor, och åt var och en är en gåva given genom Guds Ande.”7

Genom att Herren uppenbarade för mig en gåva, har jag kunnat känna igen och förbereda mig för möjligheter att utöva den till välsignelse för dem jag älskar och tjänar.

Gud vet vilka gåvor vi har. Min uppmaning till dig och till mig är att be för att få veta vilka gåvor vi fått, att få veta hur vi ska utveckla dem, och att upptäcka möjligheter att tjäna andra som Gud ställer i vår väg. Men mest av allt ber jag att du ska inspireras att hjälpa andra upptäcka sina särskilda gåvor som de fått av Gud att tjäna.

Jag lovar dig att om du ber om det, ska du välsignas att kunna hjälpa och lyfta andra till deras fulla potential för att tjäna dem de leder och älskar. Jag vittnar för dig om att Gud lever, att Jesus är Kristus, att detta är Guds prästadöme som vi bär, och att Gud gett oss speciella gåvor så att vi kan tjäna honom mer än vad vi någonsin kunnat hoppas på. I Jesu Kristi namn, amen.

Mostrar las referencias

  1.  

    1.  Jes. 40:29–31.

  2.  

    2.  Ords. 28:1.

  3.  

    3.  Autobiography of Parley P. Pratt, red. av Parley P. Pratt Jr. (1938), s. 211.

  4.  

    4.  L&F 62:3.

  5.  

    5.  Joh. 17:3–4.

  6.  

    6.  Matt. 5:9.

  7.  

    7.  L&F 46:11.