Missionsminnet

Miriam Ahlström från Lunds församling tjänade i Australien-missionen Perth från september 2015 till februari 2017. Miriam tjänar nu som president för Primär i Lund.

Nu när jag firar ett år som hemkommen från min mission så har jag fått lite distans till allt som hände och kan reflektera. Jag tittade igenom mina missionsbilder förra veckan och upptäckte några roliga händelser som bidrog till mycket glädje. Jag vill dela med mig av en av dessa händelser.

Jag och min kamrat hade ont om idéer och kände att vi ville vara lite mer kreativa i vårt sätt att sprida evangeliet. Jag kom på idén att vi kunde göra en gatumålning med krita på någon stor allmän yta där många människor skulle gå förbi. Så vi köpte kritor, bestämde att vi skulle illustrera frälsningsplanen och skriva ut frågor rörande varje del av planen. Vi valde ut en plats och började måla. Vi båda var duktiga på att rita och vi var inte rädda för att rita både stort och färggrant. Människor gick förbi och stannade för att prata. Barn ryckte i sina föräldrars ärmar för att få tillåtelse att fråga om inte de också kunde få rita med oss. Det fick de och vips hade vi flera barn ifrån området som stod på knäna på asfalten medan föräldrarna stod bredvid och tittade på. Vi upplevdes inte som ett hot, det kändes inte obekvämt, utan vi hade en trevlig stund med flera familjer.

Vi lämnade sedan målningen på asfalten med flera exemplar av Mormons bok utlagda i mitten av målningen. Vi återkom en timme senare och då var alla Mormons bok tagna! Vi tittade i de omkringliggande soptunnorna bara för att försäkra oss om att de inte var slängda, men där fanns inga av våra böcker. Det gjorde oss mycket glada och vi kände att vi haft en lyckad eftermiddag.

Vi gjorde om den här aktiviteten flera gånger och alltid med samma resultat! Jag vet att om vi som missionärer/medlemmar är naturligt inbjudande så kommer vi inte att vara ett hot eller göra andra människor obekväma. Detta leder till en möjlighet att bygga på den relationen i nästkommande möte. Det var roligt att se hur en sådan enkel aktivitet gjorde det möjligt för många att ta emot vårt budskap. Ibland gör vi det helt enkelt bara krångligare än vad det behöver vara. Jag är tacksam för att jag hade många liknande upplevelser och att de ledde till att jag fick stor framgång i mitt missionsarbete.

Vi har fått ett löfte att om vi gör allt som vi kan så gör Herren resten. Som missionär var alternativen bara att be intensivare och jobba hårdare. Jobba hårdare betydde för mig att vara kreativ i sätten som jag försökte möta folk. Och jag blev så välsignad. Jag vet att samma löfte gäller även utanför missionsfältet. Jag fortsätter att använda samma attityd som jag lärde mig under missionen. När jag möter uppgifter som känns monotona och upprepande försöker jag att vara kreativ.