Mormons bok förändrar liv
De här omvända utvecklade tro genom att läsa Mormons bok.
Fotoillustration Cody Bell
Mormons bok är verkligen en gåva som är avsedd att föra oss, Guds barn, till kunskap om Jesu Kristi sanna evangelium. Enrique Serpa Bustamante, en medlem från Lima, Peru, ser Mormons bok som brev från en kärleksfull förälder: ”Vår himmelske Fader skrev ’brev’ genom profeterna där han ger råd, tröst och vägledning som är för vårt bästa och alltid välsignar oss. Han är så vis i sin plan att han vet hur han ska ge oss de här kärleksfulla breven precis när vi är redo att förstå hans välsignelser och hans evangelium.”
Här är några vittnesbörd från flera omvända runtom i världen om vad det är med Mormons bok som de särskilt uppmärksammade när de började lära sig om kyrkan.
Ännu ett Jesu Kristi testamente
Jag såg ett exemplar av Mormons bok hemma hos min brorsdotter i Ibadan, Nigeria. Eftersom jag älskar att läsa var jag nyfiken på varför det står på boken att den är ”ännu ett Jesu Kristi testamente”, så jag tog boken och läste den.
Underrubriken ”ännu ett Jesu Kristi testamente” öppnade mitt sinne för möjligheten att det finns en universell Frälsare i stället för bara en Frälsare för israeliterna, vilket jag just då bekymrade mig över. Hans besök till nephiterna och etablerandet av hans lagar och förrättningar bland folket gjorde att jag ville veta mer om hans verksamhet.
Underrubriken ledde till att jag lärde mig mer om kyrkan. Jag började känna Anden när jag följde uppmaningarna i Mormons bok, som att be om att få veta sanningen (se Moro. 10:4). Nu vet jag att Frälsaren lever och älskar oss alla.
Ezekiel Akeh, Idaho, USA
1 Nephi 8 – Frukt ”sötare än allt annat jag någonsin tidigare smakat”
I 1 Nephi 8:11–12 beskriver Lehi trädets frukt som ”mycket söt, sötare än allt annat jag någonsin tidigare smakat. … Den [fyllde] min själ med mycket stor glädje.” När jag läste de här verserna kände jag starkt att den här frukten var mycket speciell, och jag ville också ha den.
Jag kände stor empati för Lehi. Jag tänkte på om jag hade varit Lehi och den här frukten fanns, då skulle jag ha känt likadant som han och varit ytterst angelägen om att min familj skulle få äta av den också. Det här kände jag särskilt gällde mig eftersom mina föräldrar ännu inte är medlemmar i kyrkan. Så fortfarande när jag läser de här verserna verkar de uttrycka det jag känner i mitt hjärta.
Jag visste att den här frukten var speciell redan innan jag visste att den representerar Guds kärlek och hans evangelium. Senare, när jag förstod vad frukten betyder, tänkte jag på hur korrekt den beskrivs i skrifterna.
Skrifterna är verkligen uppteckningar med sanning från profeterna och de innehåller Guds ord.
Yeom Eun Jin, Gyeonggi, Sydkorea
Jakob 5:74 – En önskan att tjäna Gud
När jag höll på att lära mig om kyrkan läste jag Jakob 5:74. Versen fastnade hos mig direkt när jag läste den. Jag var alltid en mycket aktiv medlem i min tidigare kyrka och hade alltid haft en önskan att tjäna Gud. Jag hoppades till och med på att en dag få studera filosofi och teologi så att jag kunde tjäna honom. Jag hade redan klarat intagningsproven för att studera filosofi.
Men jag ska aldrig glömma första gången jag läste det skriftstället. Jag minns att det var kvällen efter att jag hade varit i Jesu Kristi kyrka första gången. Under en av rasterna mellan mina lektioner såg jag på anslagstavlan den uppenbarelse som president Thomas S. Monson fick om att missionärsåldern skulle sänkas.
När jag läste Jakob 5:74 den kvällen visste jag att jag behövde tjäna Gud. Och på något sätt, när jag tittade på missionärerna – de två unga männen som var i min ålder – hur de gav sitt liv åt honom, visste jag att det var så jag kunde göra det. Kvällen före det mötet i kyrkan hade jag bestämt mig för att döpas. Kvällen efter mötet bestämde jag mig för att gå ut som missionär. Nu har jag återvänt hem efter att hedervärt ha tjänat det vackra folket i Filippinernamissionen Cebu Öst.
Josef Gutierrez, Batangas, Filippinerna
Enos bok – förlåtelse för synder
Första gången jag läste Mormons bok visste jag inte var jag skulle börja. Jag grubblade över förlåtelse, särskilt när det gällde att förlåta mig själv, och huruvida jag var värdig att få förlåtelse. En av systermissionärerna sa att jag kunde få svar i skrifterna, och om jag inte visste var jag skulle börja, skulle jag be om det och så skulle skriftstället jag behövde vara där. Jag bestämde mig för att börja bläddra och sedan läsa där jag stannade – Enos bok, vers 4–6. Jag visste att Mormons bok var sann i det ögonblick jag hade läst det.
Jennifer Andreski, Kalifornien, USA
Mosiah 27 – Möjligheten att förändras
När jag läste Mormons bok första gången var delen jag tyckte bäst om i Mosiah när Almas son tog avstånd från kyrkan och försökte förgöra den. Men han genomgick en stor förändring – han kände den Helige Anden och förvandlades till en troende. Jag tyckte verkligen om det för alla borde ha möjligheten att förändras.
Maria Gracia Henrique Gonzalez, Maule, Chile
Mosiah 27:28–29 – Glädje och återlösning
Som ny medlem imponerades jag av Mosiah 27:28–29. Jag var – och är fortfarande – så tacksam för att Herren förbarmade sig över mig och återlöste mig från ett liv i synd. Jag trodde att jag var lycklig före mitt dop, men inget kunde jämföras med glädjen jag kände när jag hade tagit emot det återställda evangeliet. Jag hade aldrig tidigare känt mig så säker på att en ljus framtid väntade.
När jag hade följt Almas uppmaning att komma och bli döpt till omvändelse så att även jag kunde få del av frukten från livets träd (se Alma 5:62), upplevde jag samma tröstande och fridfulla befrielse som Alma den yngre när han skrev: ”Jag var i den mörkaste avgrund, men nu ser jag Guds förunderliga ljus. Min själ plågades av evig pina, men jag har ryckts undan, och min själ lider inte mer” (Mosiah 27:29). Det här skriftstället hjälpte mig förstå att mitt nya perspektiv på livet och min nyfunna glädje var grundad på erkännandet att Jesus Kristus är min Frälsare och Återlösare. Nu är jag oändligt tacksam för att min Frälsare betalade priset för rättvisan och om och om igen låter mig känna samma återlösande kärlek varje gång jag omvänder mig.
Marie-Chantal Hogue, Ontario, Kanada
Den lilla blå boken
Jag växte upp i Indien där jag träffade missionärerna och gick till kyrkan för första gången. Den söndagen råkade vara påsksöndagen. På grund av mitt arbetsschema kom jag till kyrkan sent och var med på en söndagsskolelektion för ungdomar där en av missionärerna höll lektionen. Han citerade några skriftställen från en blå bok som jag aldrig hade sett förut men som lät som Bibeln. När han undervisade fick jag en stark känsla i hjärtat och insåg att jag också behövde ha den boken.
Jag gick direkt fram till honom efter lektionen och sa: ”Jag behöver ha den boken.” Eftersom boken var hans egen kunde han inte ge den till mig, men han lät mig titta och känna på den. Jag såg guldbokstäverna på framsidan: ”Mormons bok.” Jag fick samma känsla igen om att jag behövde ha boken själv. Missionären fick min adress och lovade att ge mig en. Mycket riktigt kom missionärerna hem till mig en kort tid därefter och gav mig ett eget exemplar av Mormons bok. Sedan började de hålla missionärslektionerna för mig.
Det året gav påsken mig en otrolig välsignelse: Mormons bok. Den lilla blå boken har gett mig livsanda, och jag är så tacksam för förmånen att få lära mig av den.
Venu Bhaskar Nakka, Kalifornien, USA