Mormons boks framkomst

Be en eller två frivilliga att sammanfatta för klassen vad de kommer ihåg om ängeln Moronis besök till den unge Joseph Smith på kvällen den 21 september 1823. Återge följande information om det behövs:

”På kvällen den 21 september 1823 drog sig Joseph tillbaka till sitt sovrum på vinden i familjens timmerstuga i Palmyra i New York, men han förblev vaken efter det att de andra i rummet hade somnat. Han bad innerligt att få veta mer om Guds avsikter med honom. …

Till svar på sin bön såg Joseph ett sken i rummet som lyste allt klarare till dess rummet ’var ljusare än mitt på dagen’. En himmelsk budbärare visade sig bredvid sängen, stående i luften, klädd i en ’bländande vit mantel’ (JS–H 1:30–31). Denne budbärare var Moroni, den siste nephitiske profeten, som århundraden tidigare hade grävt ner de plåtar som Mormons bok skrivits på och som nu innehade nycklarna till denna heliga urkund (se L&F 27:5). Han hade sänts till Joseph för att tala om för honom att Gud hade förlåtit honom för hans synder och hade ett stort verk för honom att utföra. En del av detta verk krävde att Joseph gick till en kulle i närheten, där en helig uppteckning, skriven på guldplåtar, förvarades. … Joseph skulle översätta uppteckningen genom Guds gåva och kraft och lägga fram den för världen.

Dagen därpå gick Joseph till kullen där plåtarna med Mormons bok låg nergrävda. Där träffade han Moroni och såg plåtarna, men han fick veta att han inte skulle få dem förrän fyra år senare. …

Den 22 september 1827 följde [Josephs hustru Emma] med honom till kullen och väntade i närheten medan Moroni överlämnade plåtarna till profeten” (se Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 57–59).

Be eleverna att slå upp titelbladet till Mormons bok och ögna igenom första stycket och leta efter information om hur den här forntida uppteckningen skulle komma fram och översättas. När eleverna har läst det frågar du dem vad de har hittat. (Eleverna bör lyfta fram följande sanning: Mormons bok översattes genom Guds gåva och kraft.)

Be en elev läsa Joseph Smith – Historien 1:34–35 för klassen. Be klassen följa med i texten och se hur Herren hjälpte Joseph Smith att översätta Mormons bok.

• Kan ni nämna ett sätt som Herren hjälpte Joseph Smith att översätta den forntida uppteckningen på, som står i de här verserna? (Herren gav Joseph urim och tummim för att hjälpa honom med översättningen.)

Förklara att ett annat redskap som Joseph Smith använde när han översatte Mormons bok var en liten oval sten, som ibland kallas en ”siarsten”, som han hade upptäckt flera år innan han tog emot guldplåtarna (se ”Book of Mormon Translation” [Översättningen av Mormons bok], Gospel Topics, lds.org/topics). Den historiska redogörelsen antyder att profeten ibland använde urim och tummim och ibland siarstenen när han översatte.

Läs följande uttalande för klassen för att hjälpa eleverna förstå att Herren uppenbarade den engelska översättningen av Mormons bok för profeten genom urim och tummim och siarstenen:

”När Joseph frågades ut om översättningsprocessen sa han vid flera tillfällen att den hade gjorts ’genom Guds gåva och kraft’ och tillade en gång: ’Det var inte meningen att hela världen skulle få veta detaljerna kring framkomsten av Mormons bok.’

Men skrivarna och andra som bevittnade översättningen gav flera redogörelser som ger insikt i processen. Vissa redogörelser antyder att Joseph studerade tecknen på plåtarna. De flesta redogörelserna talar om hur Joseph använde urim och tummim (antingen uttydarna eller siarstenen) och många redogörelser nämner hur han använde en sten. Enligt de här redogörelserna lade Joseph antingen uttydarna eller siarstenen i en hatt, tryckte in ansiktet i hatten för att blockera ljuset, och läste högt de engelska orden som visade sig på redskapet. Processen, så som den beskrivs, påminner om ett avsnitt i Mormons bok där det talas om att Gud ska bereda ’en sten som skall stråla i mörkret och lysa’ [Alma 37: 23–24]” (”Book of Mormon Translation” [Översättningen av Mormons bok], Gospel Topics, lds.org/topics).

Förklara att Herrens hjälp också var mycket tydlig på grund av den korta tid som Joseph Smith översatte Mormons bok på. Visa följande uttalande av äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum och be en elev läsa det för klassen:

Bild

Äldste RussellM. Nelson

”Tänk på hur kort tid det tog för Joseph Smith att översätta Mormons bok. Mellan april och juni 1828 översatte Joseph de 116 sidor som Martin Harris senare förlorade. Joseph började översätta igen tisdagen den 7 april 1829, med Oliver Cowdery som skrivare. Manuskriptet färdigställdes åttiofem dagar senare, den 30 juni samma år. Men han tillbringade förstås inte hela den tiden med att arbeta på översättningen. … Konservativt uppskattat hade profeten och hans skrivare högst sextiofem dagar på sig att översätta boken, som i sin nuvarande utgåva innehåller 531 sidor (se John W. Welch, Nordstjärnan, sep. 1989, s. 14–15). Det innebär att i genomsnitt åtta sidor översattes per dag. Tänk på det när du översätter en bok, eller när du planerar din läsning av Mormons bok” (”A Treasured Testament”, Ensign, juli 1993, s. 61–62).

• Kan ni nämna några sätt som framkomsten av Mormons bok skedde ”genom Guds gåva och kraft”?

• Om vi inte känner till detaljerna kring Mormons boks framkomst, hur kan vi då veta om boken är sann? (Vi kan få ett andligt vittnesbörd om Mormons bok utan att veta alla detaljer som rör översättningen.)

• Vad har hjälpt er att få ett vittnesbörd om Mormons bok?

Be en elev läsa följande uttalande av president Gordon B. Hinckley för klassen:

Bild

President Gordon B. Hinckley

”Först kom Moroni med plåtarna varifrån Mormons bok översattes. Detta var verkligen något enastående och anmärkningsvärt. Josephs berättelse om guldplåtarna var sällsam. Den var svår att tro på och lätt att ifrågasätta. Kunde han ha skrivit den av egen förmåga? Här finns den, bröder och systrar, för alla att se, bläddra i och läsa. Varje försök att förklara dess ursprung, annorlunda än den förklaring han själv gav, har fallit på sin egen orimlighet. Han var till största delen outbildad, och ändå frambringade han på mycket kort tid den översättning som i publicerad form överstiger 500 sidor. …

Under alla dessa år har kritiker försökt att förklara den. De har opponerat sig mot den. De har hånat den. Men den har överlevt dem alla och dess inflytande är i dag större än vid någon annan tidpunkt i dess historia” (”Stenen som revs loss från berget”, Liahona, nov. 2007, s. 85).

• Vad kan man säga för att hjälpa någon som har svårt att tro på att Mormons bok är sann?

Vittna om att Mormons bok kom fram genom Guds gåva och kraft.

Förklara att när Joseph Smith översatte Mormons bok så fick han veta att Herren skulle utse andra till vittnen om den forntida uppteckningen (se 2 Ne. 27:12–13; Eth. 5:2–5). Vid den tiden sa Oliver Cowdery, David Whitmer och Martin Harris att de ville vara de här särskilda vittnena. Läran och förbunden 17 innehåller Herrens instruktioner till de här männen.

Be flera elever att turas om att läsa Läran och förbunden 17:1–6 för klassen. Be klassen att följa med i texten och vara uppmärksam på vad Herren uppmanade vittnena att göra när de hade sett plåtarna. När eleverna har berättat vad de hittade, frågar du:

• Varför tror ni att de här männen behövde visa en sådan tro som de forna profeterna hade innan Herren skulle låta dem få se plåtarna?

• Enligt verserna 3–5, vilket ansvar skulle de här vittnena ha efter att de hade sett plåtarna?

• Vilket ansvar har vi när Herren manifesterar för oss att Mormons bok är sann? (Eleverna bör lyfta fram följande eller en liknande princip: När vi har fått ett vittnesbörd om sanningen har vi ett ansvar att vittna om den. [Se även L&F 88:81.]) Du kan påpeka att den här principen också är ett exempel på ett mönster som vi kan hitta i skrifterna. ”Ett mönster är en plan, en modell eller en norm som kan användas när något ska göras upprepade gånger eller om något ska tillverkas” [David A. Bednar, ”En reservoar av levande vatten” (KUV:s brasafton vid Brigham Young University, 4 feb. 2007), s. 3, speeches.byu.edu].)

• Hur visar vi vår tro när vi vittnar om sanningen?

Be en elev läsa Joseph Smiths redogörelse för sin upplevelse med de tre vittnena för klassen:

”Martin Harris, David Whitmer, Oliver Cowdery och jag själv kom överens om att gå till skogen och genom innerlig och ödmjuk bön försöka få löftena uppfyllda. … [Efter] vårt andra misslyckade försök föreslog Martin Harris att han skulle avlägsna sig från oss i tron om, som han uttryckte sig, att hans närvaro var anledningen till att vi inte kunde ta emot det vi önskade. Därför avlägsnade han sig från oss, och vi knäböjde igen och hade inte hållit på att bedja många minuter förrän … en ängel [Moroni] stod framför oss. I handen hade han plåtarna … Han vände bladen ett efter ett så att vi kunde se dem och klart urskilja graveringarna på dem. … Vi hörde en röst ur det klara ljuset ovanför oss som sa: ’Dessa plåtar har uppenbarats genom Guds makt och de har översatts genom Guds kraft. Den översättning av dem som ni sett är riktig, och jag befaller er att bära vittne om vad ni nu ser och hör.’

Jag lämnade nu David och Oliver för att söka efter Martin Harris, som jag fann ganska långt borta, försänkt i innerlig bön. Men han talade strax om för mig att Herren ännu inte hade besvarat hans bön, och han bad mig enträget att jag skulle be med honom, så att också han skulle få samma välsignelser som vi just tagit emot. Vi förenade oss alltså i bön och vår önskan uppfylldes till slut, ty innan vi hade slutat öppnades samma syn för våra ögon, åtminstone öppnades den åter för mig, och jag såg och hörde än en gång samma sak, medan Martin Harris i samma ögonblick utropade, tydligen överväldigad av glädje: ’Det är nog, det är nog, mina ögon har skådat, mina ögon har skådat!’” (I History of the Church, 1:54–55.)

Joseph återvände till Whitmers hem och sa till sina föräldrar: ”Herren har låtit tre andra utom mig själv se plåtarna. De har också sett en ängel, och de skall bära vittne om sanningen i det jag har sagt, för de vet av sig själva att jag inte går omkring och lurar folk, och jag känner det som om jag hade befriats från en börda som nästan var för tung för mig att bära … och det gläder min själ att jag inte längre är helt ensam i världen” (i Lucy Mack Smith, History, 1844–1845, bok 8, s. 11, josephsmithpapers.org/paperSummarylucy-mack-smith-history-1844-1845).

• Varför tror ni att Joseph Smith var så glad efter den här upplevelsen? (Han var inte längre det enda vittnet om plåtarna och den himmelske budbäraren.)

Berätta att ytterligare åtta vittnen fick möjlighet att se plåtarna.

Be halva klassen läsa ”Tre vittnens vittnesbörd” och den andra halvan att läsa ”Åtta vittnens vittnesbörd”. Båda finns i början av Mormons bok. Be eleverna att vara uppmärksamma på viktiga delar av vittnenas upplevelser. Efter ett tag låter du dem berätta vad de har upptäckt.

• Hur skilde sig de tre vittnenas upplevelser från de åtta vittnenas upplevelse? (De tre vittnena hörde Guds röst och såg en ängel, men de rörde inte plåtarna. Joseph Smith visade plåtarna för de åtta vittnena och de fick hålla i dem. De åtta vittnena fick ett mer fysiskt vittnesbörd om att plåtarna var verkliga, medan de tre vittnena hade en mer andlig upplevelse.)

• Varför tror ni det var viktigt att ha ett flertal vittnen för Mormons boks framkomst?

Några elever kanske inte känner till att var och en av de tre vittnena och några av de åtta vittnena så småningom lämnade kyrkan. Be en elev läsa följande uttalande av äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum för klassen:

Bild

Äldste Dallin H. Oaks

”Om man mäter de tre vittnenas vittnesbörd om Mormons bok mot alla dessa tänkbara invändningar, framstår det mäktigt och starkt. … Det är väl känt att på grund av meningsskiljaktigheter eller avundsjuka gentemot andra ledare i kyrkan, blev alla dessa tre vittnen uteslutna ur Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga inom ungefär åtta år efter att deras vittnesbörd publicerats. … Men så länge de levde … avvek inte någon av dessa vittnen från sitt vittnesbörd, så som det publicerats, inte heller sa de någonting som kastade skugga över dess äkthet.

Dessutom står deras vittnesbörd oemotsagda av alla andra vittnen. Visst kan man avfärda det, men hur förklarar man att tre karaktärsfasta män enigt vidhåller detta utgivna vittnesbörd till slutet av sina liv, trots att de blir gjorda till åtlöje och på andra sätt blir personligt missgynnade? Precis som Mormons bok själv, finns det ingen bättre förklaring än den som ges i själva vittnesbördet – ett högtidligt uttalande av goda och ärliga män som berättade vad de såg” (”Vittnet Martin Harris”, Liahona, juli 1999, s. 41–42).

• Hur tror ni att de tre vittnenas vittnesbörd stärks av det faktum att de aldrig förnekade vad de hade upplevt, inte ens efter att de hade blivit uteslutna ur kyrkan? (Förklara att Oliver Cowdery och Martin Harris senare döptes på nytt.)

Be eleverna gå tillbaka till Läran och förbunden 17:6 och betona att den här versen innehåller det största möjliga vittnesbördet om att Mormons bok är sann. Versen innehåller Guds eget vittnesbörd, svuret med en ed, om att Mormons bok är sann.

Be eleverna föreställa sig att deras vittnesbörd om Mormons bok kunde läggas till i varje exemplar av Mormons bok. Be eleverna berätta vad de skulle ta med i sina vittnesbörd.

Uppmana eleverna att vittna för någon om Mormons bok före nästa lektion.