Olika evangelieutdelningar

Den stora plan som kallas frälsningsplanen – en plan för lärdomar, principer och handlingar som rör all intelligens som existerar i evigheten (DBY, 56) … utformades i himlen för människornas återlösning från synd och för att de skulle kunna återvända till Guds närhet (DBY, 448).

Då detta rike i någon tidsålder organiseras på jorden finns dess anda i de trofastas hjärtan, samtidigt som dess synliga delar finns bland folket, i lagar, stadgar, hjälpinsatser, regeringar, ämbetsmän, administratörer och alla andra delar som är nödvändiga för att ändamålet med det helt ska uppfyllas [se Moses 6:7; L&F 22:3] (DBY, 441).

Adam. Gud var en gång känd bland sina barn på jorden … liksom vi känner varandra. Adam var lika förtrogen med sin Fader som satte honom på denna jord som vi är förtrogna med våra jordiska föräldrar. Fadern kom ofta och besökte sin son Adam och talade och vandrade med honom. Och Adams barn var mer eller mindre bekanta med honom, och det som tillhör Gud och himlen var lika välbekant bland människorna under de första generationerna av deras existens på jorden som … våra trädgårdar är för våra hustrur och barn eller som vägen till Stilla havet är för den erfarne resenären [se Moses 3:15–21; 4:14–30; 5:4–5, 9, 12; 6:51] (DBY, 104).

Vi kan lugnt påstå att från den dag Adam skapades och placerades i Edens lustgård fram till denna dag är frälsningsplanen och uppenbarelserna om Guds vilja till människan oförändrade, även om människorna till följd av avfall och orättfärdighet inte har välsignats därmed under många tidsåldrar. Det finns inget i Bibeln som vittnar om att evangeliet skulle vara en sak på israeliternas tid, en annan på Kristi och hans apostlars tid och ytterligare en annan på 1800-talet. Tvärtom får vi lära oss att Gud är densamme i varje tidsålder och att hans plan för att frälsa sina barn är densamma. Det finns bara en frälsningsplan, från världens början till dess ände [se Moses 6:51–68] (DBY, 103–104).

Evangeliet fanns bland människobarnen från Adams dagar till Messias ankomst. Detta Kristi evangelium är från begynnelsen till änden [se Moses 5:58–59; L&F 20:25–26] (DBY, 103–104).

Enok. Enok besatt en intelligens och visdom från Gud som få människor haft. Han vandrade och talade med Gud under många år. Ändå höll han på länge med att upprätta Guds rike bland människorna, enligt den historia som skrivits av Moses. De få som följde honom åtnjöt evangeliets fullhet medan den övriga världen förkastade evangeliet (DBY, 105).

Enok måste tala med och undervisa sitt folk under en period av trehundrasextio år innan han kunde få dem beredda att ingå i sin vila. Därefter fick han makt att förvandla sig själv och sitt folk och det område som de bebodde, deras hus, trädgårdar, åkrar, boskap och alla deras ägodelar [se Moses 7:68–69] (DBY, 105).

Enok och hans efterföljare togs bort från jorden, och världen fortsatte att mogna i orättfärdighet tills människorna dränktes av den stora floden på Noas tid. Och ”som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst” [se 1 Moseboken 6:5; Moses 6:26–7:69] (DBY, 105).

Noa. I början, efter det att denna jord hade beretts åt människan, påbörjade Herren sitt verk på det som nu kallas den amerikanska kontinenten, där Edens lustgård skapades (DBY, 102).

Herren sände ut sitt evangelium till människorna. Han sade: Jag ska ge det till min son Adam, vilken Metusela fick det av. Och Noa fick det av Metusela (DBY, 105).

På Noas tid, då arken flöt omkring, förde han människorna till en annan del av jorden. Jorden delades, och där upprättade han sitt rike [se 1 Moseboken 6:1–8:21] (DBY, 102).

Abraham. Abraham var trofast mot den sanne guden. Han bröt ner sin fars avgudar och mottog prästadömet efter Melkisedeks sätt [se L&F 84:14], vilket är efter Guds Sons sätt [se L&F 107:2–3], och ett löfte om att hans säd skulle vara utan ände. När man får det heliga prästadömet, vilket är efter Melkisedeks sätt, beseglat på sig, och löftet om att ens säd ska bli talrik som stjärnorna på himmelen och som sanden på havets strand och att ens säd ska vara utan ände, då har man fått Abrahams, Isaks och Jakobs löfte, och alla välsignelser som förlänades dem [se 1 Moseboken 12:2–3; 13:16; 14:18–19; 15:5; Abraham 1:2–4, 18–19; 2:9–11; L&F 84:14] (DBY, 106).

Mose. Evangeliet fanns bland människobarnen från Adams dagar till Messias ankomst. Detta Kristi evangelium är från begynnelsen till änden. Varför gavs då moselagen? Till följd av deras olydnad som var Israels barn, Guds utvalda, den säd han hade utvalt till att vara hans folk och som han sagt att han skulle sätta sitt namn på. Denna Abrahams säd gjorde så mycket uppror mot Gud och hans bud att Herren sade till Moses: ”Jag ska ge dig en lag som ska vara en uppfostrare som ska föra dem till Kristus” [se Galaterbrevet 3:24]. Men det är en sträng lag. Det är lagen om de köttsliga buden [se L&F 84:23–27] (DBY, 104).

Om Israels barn hade varit helgade och heliga skulle de inte ha vandrat omkring i ett år med Mose innan de fick sina begåvningar och melkisedekska prästadömet [se L&F 84:23] (DBY, 106).

Jesus Kristus. Jesus tog på sig att upprätta Guds rike på jorden. Han införde rikets lagar och förordningar [se Matteus 16:18–19; Efesierbrevet 1:22–23; 4:11–15] (DBY, 29).

Vi förstår att det under den kristna kyrkans första dagar förekom många teorier bland medlemmarna angående deras tro och sedvänjor, och propagerandet för dessa teorier orsakade splittring. Även under apostlarnas tid var det uppenbarligen stor splittring, för vi läser att somliga var för Paulus, somliga för Apollos och somliga för Kefas [se 1 Korinthierbrevet 1:10–13]. Människorna på den tiden hade sina favoriter, som lärde dem besynnerliga lärdomar som inte var officiellt tillkännagivna och godkända (DBY, 107).

Varför kom de så långt bort från sanningens och rättfärdighetens väg? Därför att de lämnade prästadömet och var utan vägvisare, utan ledare och inte hade något sätt att få veta vad som är sant och vad som inte är sant. Det sägs att prästadömet togs bort från kyrkan, men så är det inte. Kyrkan lämnade prästadömet och fortsatte vandra i öknen, vände sig bort från Herrens bud och instiftade andra stadgar [se Galaterbrevet 1:6–8; 2 Timotheosbrevet 1:15; 3 Johannesbrevet 1:9–10] (DBY, 107).

Men det var då de började, lite i taget, att överträda lagarna, förvandla rätten och bryta det eviga förbundet, varvid evangeliet om riket, som Jesus tog på sig att upprätta på sin tid, och prästadömet togs bort från jorden [se Jesaja 24:5; 2 Thessalonikerbrevet 2:1–12; Uppenbarelseboken 12:6; L&F 1:15] (DBY, 107).

Släkten har kommit och gått utan förmånen att höra evangeliet, men det har kommit till er genom Joseph Smith. Det uppenbarades för honom från himlen av änglar och genom syner. Vi har evangeliet och det heliga prästadömets nycklar [se L&F 1:17–23, 30; 27:5–13; 110:11–16; 128:18–21] (DBY, 107–108).

Vi är ett folk vars uppgång och framåtskridande från början har varit Guds, vår himmelske Faders, verk, som han i sin visdom har funnit lämpligt att påbörja för återställelsen av hans rike på jorden (DBY, 108).

Men som det var på vår Frälsares tid, så var det vid denna nya evange-lieutdelnings tillkomst. Det var inte i enlighet med det amerikanska folkets uppfattningar, traditioner och förutfattade meningar. Budbäraren kom inte till en ansedd präst i något av de så kallade renläriga samfunden, han godkände inte deras uttydning av de heliga skrifterna. Herren kom inte tillsammans med himlens härskaror i makt och stor härlighet. Inte heller sände han sina budbärare rustade med något annat än sanningen från himlen, för att ge till den saktmodige, den ödmjuke, den unge mannen av enkel härkomst, den uppriktige sökaren efter kunskapen om Gud. Nej, han sände sin ängel till denne obemärkte person, Joseph Smith d y, som sedermera blev profet, siare och uppenbarare och Herren talade om för honom att han inte skulle ansluta sig till någon av dåtidens religiösa sekter, för de hade alla fel och följde människoläror i stället för Herren Jesus, men att han hade ett verk för honom att utföra, såvida han visade sig trofast inför honom [se Joseph Smiths skrifter 2:11–26] (DBY, 108).

Det bestämdes i evighetens råd, långt innan jordens grundvalar lades, att han, Joseph Smith, skulle vara den i den sista evangelieutdelningen i denna värld, som skulle frambringa Guds ord till människorna och motta fullheten av Guds Sons prästadömes nycklar och makt. Herren hade ögonen på honom, och på hans far, och på hans fars far, och på deras förfäder ända tillbaka till Abraham, och från Abraham till floden, från floden till Enok, och från Enok till Adam. Han har följt denna släkt och detta blod då det har flutit från dess ursprung till födelsen av denne man. Han förutordinerades i evigheten till att presidera över denna sista evangelieutdelning [se 2 Nephi 3:6–15] (DBY, 108).

Herren har verkat i århundraden med att bereda vägen för framkomsten av innehållet i denna bok Mormons bok från jordens inre, för att ges ut till världen, för att visa dess invånare att han ännu lever, och att han i de sista dagarna ska samla sina utvalda från jordens fyra hörn … Herren har befallt och lett allt detta, för frambringandet och upprättandet av sitt rike i de sista dagarna [se 1 Nephi 13; L&F 20:6–16] (DBY, 109).

Här är Mormons bok. Vi tror att den innehåller historien om den amerikanska kontinentens urinvånare, liksom Gamla testamentet innehåller historien om det judiska folket. I denna bok lär vi oss att Jesus besökte denna kontinent, förkunnade sitt evangelium och ordinerade tolv apostlar. Vi tror allt detta, men vi begär inte att ni ska tro det. Men vi ber er att ni ska tro det som står nedtecknat i den heliga Bibeln angående Gud och hans uppenbarelser till människobarnen. Gör detta i all ärlighet och uppriktighet, då kommer ni att veta att Mormons bok är sann. Era sinnen kommer att öppnas och ni kommer att veta genom … Guds Ande att vi lär ut sanningen (DBY, 109).

Vad sade Oliver Cowdery (ett av de tre vittnena till Mormons bok) efter det att han varit borta från kyrkan i åratal? Han såg och samtalade med änglarna, som visade honom plåtarna och han höll i dem. Han lämnade kyrkan på grund av att han förlorade kärleken till sanningen. Och sedan han gått ensam i många år, steg en herre in på hans advokatkontor och sade till honom: ”Herr Cowdery, vad anser ni nu om Mormons bok? Tror ni att den är sann?” Han svarade: ”Nej, min herre, det gör jag inte!” ”Nåväl”, sade mannen, ”jag trodde väl det. För jag förutsätter att ni insett hur dåraktig ni varit och beslutat er för att förneka det ni en gång betygade var sant.” ”Min herre, ni missförstår mig. Jag tror inte att Mormons bok är sann. Jag tror inte längre när det gäller denna sak, för jag vet att den är sann, lika väl som jag vet att ni nu sitter framför mig.” ”Vittnar ni fortfarande om att ni sett en ängel?” ”Ja, lika mycket som jag ser er nu. Och jag vet att Mormons bok är sann” (DBY, 110).

Joseph Smith har lagt grunden till Guds rike i de sista dagarna (DBY, 458).

Jag skulle vilja ropa halleluja hela tiden då jag tänker på att jag har känt Joseph Smith, den profet som Herren uppreste och ordinerade, och till vilken han gav nycklarna och makten att bygga upp Guds rike på jorden och upprätthålla det. Dessa nycklar har getts till detta folk, och vi har makt att fortsätta det verk som Joseph påbörjade till dess allt är förberett för Människosonens ankomst. Det är de sista dagars heligas uppgift (DBY, 458).

Detta rike kan de orättfärdiga inte förgöra, därför att det är den sista evangelieutdelningen – därför att det är tidernas fullbordan. Det är alla evangelieutdelningars evangelieutdelning som i prakt och härlighet kommer att överträffa varje evangelieutdelning som getts till människobarnen på jorden. Herren ska bringa Sion åter, återlösa sitt Israel, uppresa sitt baner på jorden och upprätta sitt rikes lagar och dessa lagar ska bestå (DBY, 442).

• Hur beskrev president Young ”den stora plan som kallas frälsningsplanen”? (Se också Abraham 3:21–28.)

• Då Herren uppenbarar frälsningsplanen för människorna och organiserar sitt rike på jorden finns det något som är nödvändigt för att ”ändamålet med det helt ska uppfyllas”. Vad?

• När gav Gud först frälsningsplanen och prästadömet till sina barn på jorden, enligt president Young? (Se också Moses 5:58–59; 6:7.)

• Vilken speciell kallelse hade varje profet som ledare för en av de stora evangelieutdelningarna?

• Varför togs Kristi ursprungliga kyrka bort från jorden, enligt president Young?

• Kan du nämna några saker som vittnar om att Kristi ursprungliga kyrka och prästadöme togs bort från jorden? (Se också Joseph Smiths skrifter 2:17–20.) Vad gjorde medlemmarna i den ursprungliga kyrkan som fick dem att komma ”så långt bort från sanningens … väg”? Hur har prästadömet varit ett ”sätt att få veta vad som är sant och vad som inte är sant” i ditt liv?

• Gud gav sin sanning till en saktmodig, ödmjuk, ung man av enkel härkomst, en ”uppriktig sökare efter kunskapen om Gud”. Vad betyder det för dig och alla andra som uppriktigt söker sanningen?

• Vilka egenskaper hade Joseph som hjälpte honom att uppfylla sin kallelse att vara ”den i den sista evangelieutdelningen i denna värld, som skulle frambringa Guds ord till människorna”?

• Vilken roll har Mormons bok i återställelsen av evangeliet? (Se också L&F 20:6–16.) Vad kan du lära dig av Oliver Cowderys vittnesbörd om Mormons bok?

• Vilket var president Youngs vittnesbörd om ”de sista dagars heligas uppgift”?