Hjälpföreningen och den enskildes ansvar

Jag har en kort predikan för mina systrar. Jag önskar att ni, under ledning av era biskopar och kloka män, upprättar era hjälpföreningar och organiserar er under era bröders ledning (DBY, 218).

Låt kvinnor med gott omdöme bli era ledare. Inhämta sedan råd från kloka män och följ sedan er inre röst och lär känna personer av ert eget kön med ädla karaktärsegenskaper (DNSW, 28 april 1868, 2).

Om en syster tar itu med att avhjälpa lidande och fattigdom, är det nästan säkert att hon lyckas, särskilt om hon tar hand om dem av sitt eget kön. Om ni verkar för detta kommer ni att tillgodose de fattigas behov mycket bättre än vad som nu sker (DEN, 14 december 1867, 2).

Jag vill nu säga till de sista dagars heliga att om ni med villigt hjärta och beredvillig hand föder de fattiga, kommer varken ni eller era barn någonsin att tigga bröd. I detta är medlemmarna på rätt väg. De gör rätt då de upprättar kvinnliga hjälpföreningar, så att änkor och föräldralösa kan få glädja sig över de välsignelser som så rikt och så frikostigt utgjutes över dem (DBY, 217).

Systrar! Ser ni några barn där ni bor som är fattigt klädda och utan skor? Om ni gör det, så säger jag till er kvinnliga hjälpföreningar, ta med dessa barn och se till att de får vad de behöver och skicka dem till skolan. Och om ni ser några unga, medelålders eller gamla damer som lider nöd, så hitta något som de kan göra så att de kan försörja sig själva. Men hjälp inte den late, för de som kan arbeta men inte vill göra det är fördärvliga för varje samhälle (DBY, 217).

Tillgodose behoven hos varje person i er omgivning som är i nöd. Det är något som kvinnliga hjälpföreningarna klarar då biskoparna inte gör det (DBY, 218).

Se på er själva i er egenskap av hjälpföreningar i denna stad och överallt bland bergen. Se på era förutsättningar! Tänk på det och kom fram till huruvida ni ska börja upptäcka det inflytande ni har, och sedan utöva detta inflytande för att göra gott och hjälpa de fattiga bland folket (DNW, 14 augusti 1869, 2).

En uppteckning över alla dessa kvinnliga hjälpföreningars verksamhet ska föras. Således ska det vara känt vilka som varit ivriga och trofasta i att verkställa de råd och uppmaningar de fått för att möjliggöra för dem att ära sina höga kallelser här på jorden (MS, 31:269).

Jag vill fästa våra systrars uppmärksamhet på våra hjälpföreningar. Till vår glädje kan vi säga att många av dem har uträttat mycket. Vi vill att de fortsätter och gör framsteg. Vi vill införa många förbättringar i våra hjälpföreningar. Vi vill att våra erfarna systrar lär de unga flickorna att inte vara så måna om att tillfredsställa sina så kallade behov, utan begränsa sig till sina verkliga behov. Våra önskningar känner inga gränser … Vi är alltför benägna att ge efter för våra hjärtans inbillningar, men om vi låter oss styras av visdom kommer vårt omdöme att ändras och vi ska finna att vi kan förbättra oss väldigt mycket (DBY, 218).

Mina damer! Om ni skulle försätta hela detta folk i skuld, så att de hamnar i trångmål, kommer ni då att hållas ansvariga? Ja, det tror jag, för ni kommer att dömas efter era gärningar. Är inte männen lika slösaktiga som kvinnorna? Jo, det är de verkligen, och lika dåraktiga (DBY, 213).

En bra husmor är sparsam och ekonomisk och lär sina barn att bli goda husmödrar och att ta hand om allting som de får ansvaret för (DBY, 213).

Se till att era barn inte kastar bort bröd och annan mat. Om ni får mat över så ge den till de fattiga och se till att era barn inte låter den gå tillspillo. Låt dem inte förstöra dyrbara kläder, utan sätt på dem starka, hållbara kläder, och spara då ni kan och ge det till insamlingen för de fattiga (DNW, 29 maj 1861, 2).

Vi bör lära oss hur vi ska få del av varje välsignelse och varje förmån som Gud har placerat inom räckhåll för oss, och hur vi ska använda vår tid, våra talanger och allt vi gör för att främja hans rike på jorden (DBY, 53).

Den tid vi tillbringar här utgör vårt liv, vår grund, vårt kapital, vår skatt, och den tiden bör användas på ett bra sätt (DBY, 217).

Systrar! Om ni tänker på saken så är tiden det enda kapital vi har här på jorden. Därför bör ni betrakta tiden som dyrbar. Den är faktiskt en rikedom och om den används rätt ger den välstånd, välbefinnande och tillfredsställelse. Må vi tänka på detta och inte längre sitta med armarna i kors och kasta bort tiden, för det är varje mans och kvinnas skyldighet att göra allt som är möjligt för att främja Guds rike på jorden (DBY, 214).

Här finns unga, medelålders och äldre kvinnor som alla har erfarenheter efter det som de har gått igenom … Jag ska börja med att säga till dessa, mina systrar, att det är deras oavvisliga plikt inför Gud, sina familjer och sina bröder, att verka i de omständigheter de blivit satta, enligt sin förmåga, så att de väl förvaltar och högt värderar det liv de nu har (MS, 31:267).

Må systrarna ta hand om sig själva och göra sig vackra, och om några av er är så vidskepliga och okunniga att de säger att detta är högmod, kan jag säga att ni inte känner till det slags högmod som är en synd inför Herren. Ni är också okunniga om den fulländning som finns i himlarna och om den skönhet som finns bland gudarna. Om ni skulle få se en ängel, skulle ni få se en mycket vacker varelse. Var som änglar i godhet och skönhet (DBY, 215).

Eva var ett namn eller en titel som gavs vår första moder, därför att hon skulle vara moder till alla mänskliga varelser som skulle leva på denna jord. Jag ser på en församling som är avsedd att vara just sådana (MS, 31:267).

Systrar! Tillåt mig att säga att vi begåvats med förmågan att njuta och att lida och att känna glädje. Gläds vi över det som är motbjudande? Nej, men över det som är vackert och gott (MS, 31:267).

Befrämja ordning och renlighet i era olika yrken. Försköna er stad och ert grannskap. Gör era hem förtjusande och pryd ert inre med Guds behag (DBY, 200).

Jag kan säga till systrarna att om ni har lysande talanger, så stå upp och låt ert ljus lysa. Bevisa för era grannar och för samhället att ni kan undervisa de systrar som ni betraktar som okunniga eller likgiltiga (DNW, 15 juni 1859, 2).

Som jag ofta har sagt till mina systrar i de kvinnliga hjälpföreningarna har vi systrar här som, om de fick förmånen att studera, skulle bli lika bra matematiker eller kamrerer som vilken man som helst. Och vi anser att de borde få förmånen att studera dessa kunskapsområden så att de kan utveckla den förmåga som de begåvats med. Vi tror att kvinnorna inte bara duger till att hålla rent i hemmet, diska, bädda sängar och ta hand om små barn, utan att de bör stå bakom butiksdisken, studera juridik eller medicin eller bli bra bokhållare och kunna arbeta på vilket räkenskapskontor som helst, och detta för att de ska kunna göra nytta på flera områden till välsignelse för samhället i stort (DBY, 216–217).

Systrarna i våra kvinnliga hjälpföreningar har uträttat mycket gott. Kan man säga hur mycket gott Israels mödrar och döttrar kan uträtta? Nej, det är omöjligt. Och det goda de gör följer dem in i evigheten (DBY, 216).

• Vilken välsignelse lovade president Young dem som ”med villigt hjärta och beredvillig hand föder de fattiga”? Vilka andra välsignelser kan tillfalla den enskilde, familjen eller samhället då vi delar med oss till varandra av de resurser vi har? Varför är det viktigt att göra det med ett villigt hjärta?

• Varför är det ”fördärvligt för varje samhälle” att ge hjälp till dem som kan arbeta men inte vill göra det? Varför är arbete en sådan viktig princip?

• President Young uppmanade systrarna att ”tillgodose behoven hos varje person där ni bor”. Vilka slags behov har människor? Vilka konkreta behov har du och andra observerat i er omgivning? Hur kan du betjäna de behövande i din släkt, din församling eller gren eller ditt samhälle?

• Hur kan Hjälpföreningens systrar ”utöva sitt inflytande för att göra gott”? När har du sett systrar i Hjälpföreningen uträtta mer tillsammans än enskilda kvinnor kunnat göra ensamma?

• Hur kan du stödja Hjälpföreningens arbete? Vilka välsignelser har du fått genom Hjälpföreningen?

• President Young uppmanade systrarna i Hjälpföreningen att lära de unga flickorna att tillfredsställa sina behov men inte nödvändigtvis sina önskningar. Hur kan man skilja på ”så kallade behov” och ”verkliga behov”? Hur kan vi lära oss att bli mer nöjda med det vi har i stället för att längta efter det vi inte har?

• Varför är det viktigt att vi använder våra resurser vist och ekonomiskt? Hur bidrar sparsamhet hos de heliga till att bygga upp Guds rike? Hur kan du använda dina resurser klokare?

• President Young beskrev tiden som ”vårt kapital”, ”vår skatt” och ”en rikedom”. Varför är tiden så värdefull? Hur kan vi förvissa oss om att vi använder vår tid vist?

• Hur kan vi ”högt värdera det liv vi nu har och förvalta det väl”?

• Hur kan du befrämja ”ordning och renlighet i ditt yrke”? Varför är ordning och renlighet viktigt? Vad innebär det att ”pryda sitt inre med Guds behag”? Hur kan sista dagars heliga kvinnor ”vara som änglar i godhet och skönhet”?

• Varför är det viktigt att kvinnor utvecklar sina talanger? Med vilka talanger kan du bidra till att bygga upp Guds rike? Hur kan du främja Guds rikes utbredning genom det du gör varje dag?