Tionde och helgelse

Jag tror inte för ett ögonblick att det finns någon i denna kyrka som inte känner till skyldigheten att betala tionde. Inte heller behövs det varje år uppenbarelse i ämnet. Detta är lagen: betala en tiondel (DBY, 174).

Man har ställt så många frågor att det börjar bli tröttsamt: lagen är att människan ska betala en tiondel … till uppförandet av Guds hus, spridandet av evangeliet och understödjandet av prästadömet. Då någon kommer in i kyrkan vill han veta om han måste räkna in sina kläder, osäkra fordringar, jordegendomar och så vidare. Lagen är att man ska ge … en tiondel av sin inkomst [se L&F 119:4] (HC, 7:301). Tiondelagen är en evig lag. Herren den Allsmäktige har aldrig haft, och kommer aldrig att ha, sitt rike på jorden utan att tiondelagen finns bland folket. Det är en evig lag som Gud har infört till nytta för den mänskliga familjen, för deras frälsning och upphöjelse. Denna lag tillhör prästadömet, men vi vill inte att någon ska efterleva den utan att själv vilja göra det (DBY, 177).

Medlemmarna är inte tvungna att betala sitt tionde, de gör som de vill. De uppmanas till det men som en plikt mellan dem och deras Gud (DBY, 177).

Vi begär inte att någon ska betala tionde såvida de inte vill göra det. Men om ni gör anspråk på att betala tionde, betala då ett ärligt tionde (DBY, 177).

Alla omfattas av tiondelagen. En fattig kvinna ska betala sin tionde höna, även om hon måste få tio gånger så mycket tillbaka (från församlingens välfärdsfond eller fasteofferfond) för att kunna klara sig (DBY, 178).

Det är helt riktigt att den fattige betalar sitt tionde bättre än den rike gör. Om den rike skulle betala sitt tionde skulle vi ha mycket. Den fattige är trofast och snar att betala sitt tionde, men den rike har knappt råd att betala sitt – han har för mycket. Om han bara har hundra kronor, kan han betala tio. Om han bara har tio kronor, kan han betala en krona. Det gör honom ingenting. Om han har tusen kronor kan han möjligtvis betala hundra. Om han har tiotusen kronor synar han det lite och säger: ”Jag betalar väl då. Man ska ju betala.” Och så lyckas han betala hundra kronor eller tusen kronor. Men anta att någon är så rik att han kan betala hundratusen, då synar han det många gånger och säger: ”Jag tror jag väntar tills jag har lite mer. Då kan jag betala mycket på en gång.” Och så väntar och väntar han, som en gammal herre på östkusten gjorde. Han väntade och väntade och väntade med att betala sitt tionde tills han lämnade detta jordeliv, och så gör väldigt många. De väntar och fortsätter vänta tills det kommer som kallas döden, och han kommer till dem oförmärkt och tar bort deras livsande. De är då borta och kan inte betala sitt tionde. De är för sent ute, och det är så det blir (DBY, 175).

Jag ska inte ställa mig upp och säga att jag kan ge till Herren, för egentligen har jag inget att ge. Jag tycks inte ha någonting. Hur kommer det sig? Därför att Herren funnit för gott att låta mig födas och har välsignat mina ansträngningar för att samla sådant som är åtråvärt, och som kallas ägodelar (DBY, 176).

Då biskopen kom för att värdera vad jag ägde, ville han veta vad han skulle ta som tionde. Jag sade till honom att ta vad som helst, för jag hade inte begär efter någonting. Han kunde få ta mina hästar, kor, grisar eller något annat. Mitt hjärta har begär efter min Guds verk, efter det allmännas bästa i hans underbara rike (DBY, 176).

Om vi lever efter vår religion är vi villiga att betala tionde (DBY, 176).

Vi tillhör inte oss själva. Vi är köpta och priset är betalt. Vi tillhör Herren. Vår tid, våra talanger, vårt guld och silver, vårt vete och siktade mjöl, vårt vin och vår olja, vår boskap och allt som finns på denna jord som vi är i besittning av tillhör Herren, och han fordrar en tiondel av detta till uppbyggandet av hans rike. Vare sig vi har mycket eller litet, ska en tiondel betalas i tionde (DBY, 176).

Då någon vill ge något, ska han ge det bästa han har. Herren har gett mig allt jag har. Jag har egentligen ingenting, inte ett öre av det är mitt. Ni kanske frågar: ”Känner du verkligen så?” Ja, det gör jag. Rocken jag har på mig är inte min, och har aldrig varit det. Herren har förärat mig den, och jag har den på mig. Men om han vill ha den, och mig också, så är han välkommen att ta alltihop. Jag äger inget hus, ingen jordegendom, häst, traktor, vagn eller kärra … som inte Herren har gett mig. Så om han vill ha det, får han ta det, oavsett om han förvarnar mig om det eller tar det utan förvarning (DBY, 175).

Allting tillhör Herren och vi är bara hans förvaltare (DBY, 178).

Jag väntar mig inte att få uppleva den dagen då jag är helt oberoende, förrän jag blir krönt av min Fader i det celestiala riket, och görs lika oberoende som min Fader i himlen. Jag har ännu inte fått min alldeles egna arvedel. Jag räknar med att vara beroende till dess, för allt jag äger har jag fått till låns (DBY, 177).

Här är en person, en människa, som Gud har skapat, organiserat, format och gjort. Varje del av min kropp från huvud till tå har min Fader i himlen skapat. Och han fordrar att jag använder en tiondel av min hjärna, mitt hjärta, mitt nervsystem, mina muskler, mina senor, mitt kött, mina ben och hela min varelse, till att bygga tempel, utföra mitt tjänarvärv, understödja missionärer och missionärsfamiljer, föda de fattiga, de gamla, de halta och blinda, och samla dem från nationerna och ta hand om dem sedan de samlats. Han har sagt: ”Min son! Helga en tiondel av dig själv åt det goda och nyttiga arbetet att ta hand om dina medmänniskor, predika evangeliet och föra människor in i riket. Gör upp planer för att ta hand om dem som inte kan ta hand om sig själva. Led deras arbete som har förmåga att arbeta. En tiondel räcker om det används på rätt sätt, med eftertanke och omdöme, till främjandet av mitt rike på jorden” (DBY, 176).

Om Herren fordrar att jag helgar en tiondel av min förmåga åt att bygga tempel, möteshus, skolbyggnader, låta våra barn få skolundervisning, samla de fattiga från jordens nationer, föra hem de gamla, lama, halta och blinda och bygga hus åt dem att bo i, så att de får det bra när de kommer till Sion och stödja prästadömet, har jag inte rätt att ifrågasätta denna den Allsmäktiges fordran, inte heller hans tjänares som har ansvaret för detta. Om jag ska betala mitt tionde är det min plikt att göra det (DBY, 174).

Jag tycker om ordet tionde, därför att det kommer från skrifterna, och jag använder hellre det än något annat. Herren har instiftat tiondet. Det praktiserades på Abrahams tid, och Enok och Adam och hans barn glömde inte sitt tionde och sina offergåvor. Man kan själv läsa vad Herren fordrar. Jag vill säga så här mycket till dem som säger sig vara sista dagars heliga: om vi försummar vårt tionde och våra offergåvor kommer vi att bli tuktade av Herren. Det kan vi vara säkra på. Om vi försummar att betala våra tionden och offergåvor kommer vi att försumma andra saker och dessa kommer att påverka oss allt mer tills evangeliets anda har lämnat oss helt, och vi befinner oss i mörkret och inte vet vart vi är på väg (DBY, 174).

Herren fordrar en tiondel av det som han har gett mig. Jag ska betala en tiondel av tillväxten av mina hjordar och av allt jag har, och alla medlemmar ska göra detsamma. Frågan kan uppstå: ”Vad ska man göra med tiondet?” Det ska användas till att bygga Guds tempel, till att utöka Sions gränser, sända äldster på mission för att predika evangeliet och till att ta hand om deras familjer. Efter en tid ska vi ha några tempel att komma in i, och vi kommer att få våra välsignelser, himlens välsignelser, genom lydnad mot tiondelagen. Vi ska ha tempel uppförda bland dessa berg, i dalarna här i detta territorium och i dalarna i grannterritoriet, och slutligen, överallt bland dessa bergsdalar. Vi räknar med att bygga tempel i många, många dalar. Vi går till Endowment House, men innan vi gör det, får vi en rekommendation av vår biskop där det står att vi har betalt vårt tionde (DBY, 178).

Det är min uppgift att kontrollera användningen av det tionde som betalas av de heliga, och inte en uppgift som tillkommer varje äldste i riket som tycker att tiondet tillhör honom (DBY, 178).

Om ni låter djävulen tala om för er att jag inte leder er rätt och låter denna tanke bli kvar i era hjärtan, lovar jag att den kommer att leda er till avfall. Om ni tillåter er själva att tvivla på något som Gud har uppenbarat så dröjer det inte länge förrän ni börjar försumma era böner, vägrar att betala ert tionde och finner fel hos kyrkans ledare. Ni kommer att upprepa vad alla avfällingar säger: ”Tiondet används inte rätt” (DNSW, 29 augusti 1876, 1).

Jag har sett de sista dagars heligas skara i en syn, och sett dem organiserade som en stor himmelsk familj, där varje person utför sina uppgifter inom sitt arbetsområde, arbetar mer för allas bästa än för att upphöja sig själv. Och i detta har jag skådat den vackraste ordning som människan kan tänka sig, och de mest lysande resultaten för uppbyggandet av Guds rike och spridandet av rättfärdighet på jorden. Kommer detta folk någonsin att uppnå denna tingens ordning? Är de nu redo att leva enligt denna patriarkaliska ordning som kommer att vara organiserad bland de sanna och trofasta innan Gud tar emot sina egna? Vi är alla överens om att när vårt dödliga tillstånd är förbi, och därmed dess omsorger, oro, egenkärlek, kärlek till rikedomar och maktlystnad, och alla motstridiga intressen som tillhör köttet, att vi, då våra andar har återvänt till Gud som gett dem, kommer att vara underkastade varje krav som han kan ställa på oss, att vi då ska leva tillsammans som en enda stor familj och vårt intresse kommer att vara ett gemensamt intresse. Varför kan vi inte leva så i den här världen? (DBY, 181).

Kommer någonsin den tiden då vi får börja organisera detta folk som en familj? Ja, det gör den. Vet vi hur? Ja … Tror ni att vi någonsin kommer att bli ett? Kommer vi inte att vilja tillhöra familjen då vi kommer hem till vår Fader och Gud? Kommer det inte att vara vårt mål och vår högsta önskan att bli räknade som den levande Gudens söner, som döttrar till den Allsmäktige, och ha vårt hem hos Gud och den tro som tillhör detta hem, arvingar till Fadern, allt han äger, hans rikedom, hans makt, hans fullkomlighet, hans kunskap och visdom? (DBY, 179).

Och när detta folk blir ett, blir det ett i Herren. De kommer inte att se likadana ut. Vi kommer inte alla att ha grå, blå eller mörka ögon. Våra anletsdrag kommer att vara olika. Och i våra handlingar, vår läggning och våra ansträngningar för att skaffa oss, använda och dela med oss av vår tid, våra talanger, vår rikedom och vad Herren än ger oss under vår vandring genom livet, kommer vi att skilja oss åt lika mycket som i våra anletsdrag. Det Herren vill inskärpa hos oss är att lyda hans råd och uppmaningar och följa hans ord. Då kommer alla att ledas så att vi kan handla som en familj (DBY, 180).

Vi vill se ett samhälle organiserat där varje person är arbetsam, trofast och förståndig (DBY, 180).

Önska aldrig något som du inte kan få, lev inom dina tillgångar (DBY, 180).

Då Herren gav uppenbarelsen i vilken han undervisade oss om vår skyldighet att helga det vi har, om medlemmarna då kunde ha förstått sakerna precis som de är och rättat sig efter denna uppenbarelse, skulle det ha varit varken mer eller mindre än att avstå från det som inte tillhör dem, till honom som det tillhör. Och så är det nu (DBY, 178).

Herren har sagt att det är hans vilja att hans folk ska sluta förbund, liksom Enok och hans folk gjorde, vilket nödvändigtvis måste ske innan vi får förmånen att bygga Sions centrala stav, för Guds makt och härlighet kommer att vara där, och inga utom de renhjärtade kommer att kunna leva och åtnjuta det (DBY, 178).

Det finns en annan uppenbarelse [förmodligen Läran och förbunden 42] … som säger att det är allas plikt som kommer till Sion att helga allt de har åt Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Denna uppenbarelse … var en av de första befallningarna eller uppenbarelserna som gavs till detta folk efter det att de fått förmånen att organisera sig som kyrka, som folk, som Guds rike på jorden. Jag konstaterade då, och tror fortfarande, att den uppenbarelsen kommer att bli en av de sista som medlemmarna kommer att ta till sig och förstå i sina hjärtan, av egen fri vilja, och anse det vara en glädje, en förmån och en välsignelse för dem att iaktta och hålla ytterst helig (DBY, 179).

Det finns oräkneliga rikedomar, guld och silver i jorden och på jorden, och Herren ger en viss del till en person och en viss del till en annan, till både orättfärdiga och rättfärdiga, för att se vad de gör med det, men allting tillhör honom. Han har gett en ansenlig del till detta folk … Men det tillhör inte oss. Det enda vi behöver göra är att försöka ta reda på vad Herren vill att vi ska göra med det vi har och sedan börja göra det. Om vi gör något annat än detta, mer eller mindre än detta, överskrider vi våra befogenheter. Vi har befogenhet att göra det som Herren vill att vi ska göra med det han ger oss och avstå från det enligt hans befallningar, vare sig det gäller att ge allt, en tiondel eller vårt överflöd (DNW, 23 april 1873, 4).

Hur länge ska vi leva innan vi upptäcker att vi inte har någonting att helga åt Herren – att allt tillhör Fadern i himlen, att dessa berg är hans, dalarna, timmerskogen, vattnet, jorden, sammanfattningsvis jorden och dess fullhet? [Se L&F 104:14–18, 55.] (DNW, 20 juni 1855, 5.)

Var finns då de offer som detta folk har gjort? Det finns inga. De har bara bytt ett sämre tillstånd mot ett bättre, varje gång har de förändrats. De har bytt okunnighet mot kunskap, oerfarenhet mot dess motsats (DNW, 24 augusti 1854, 1).

Anta att vi kallades att lämna det vi har nu. Ska vi kalla det ett offer? Skam den som gör det, för det är medlet att få ytterligare kunskap, insikt, makt och härlighet, och bereder oss för att ta emot kronor, riken, troner och herradömen, och att krönas i härlighet med evighetens gudar. Utan detta kan vi aldrig få det som vi längtar efter (DNW, 3 augusti 1854, 2).

Jag ska tala om för dig vad du ska göra för att få din upphöjelse, och du kan inte uppnå den på något annat sätt. Om ditt hjärta är fäst vid någonting som hindrar dig det minsta från att hänge dig åt Herren, helga då ditt hjärta så att hela din varelse och allt du har blir fullständigt (DNW, 5 januari 1854, 2).

Vad är det som hindrar detta folk från att bli lika heligt som Enoks församling? Jag kan med några få ord tala om anledningen. Det är för att ni inte utvecklar er önskan att bli det: det är hela anledningen. Om mitt hjärta inte är fullständigt hängivet detta verk, ska jag ge min tid, mina talanger, min vilja att arbeta och mina ägodelar, tills mitt hjärta går med på att under kasta sig. Jag ska få mina händer att arbeta för Guds verk, tills mitt hjärta godtar det (DNW, 5 januari 1854, 2).

Jag har nu talat om för er vilken väg ni ska gå för att få upphöjelse. Vi måste först och främst vara hängivna Herren. Uppbyggandet av hans verk och rike kräver vår första omsorg (DNW, 5 januari 1854, 2).

• Notera varje mening där president Young använde termen ”en tiondel”. Nämn sedan allt han innefattade i våra förpliktelser när det gäller tionde. Vad är tionde och vilka ska betala det? (Se också L&F 119:3–4.)

• Varför sade president Young att han inte hade någonting att ge? (Se också Mosiah 2:19–24; L&F 104:14–18, 55.) Vad är källan till allt vi åtnjuter, också det vi betalar i tionde? Vilken inställning bör vi då ha till de återstående nio tiondelarna av Herrens ägodelar som han har anförtrott oss? (Se också Jakob 2:17–19.) Hur hjälper en sådan inställning oss att förstå Malaki 3:8–12?

• Läs noga Andra Krönikeboken 31:5–6. När betalade dessa människor sitt tionde? Vilken inställning bör vi ha till att betala tionde?

• Vad menade president Young då han sade att Herren ”fordrar att jag använder en tiondel av … hela min varelse”? På vilka sätt kan du ”helga en tiondel av dig själv” åt att bygga Guds rike? Hur har du välsignats då du förutom att betala tionde har gett din tid och dina talanger till uppbyggandet av Guds rike?

• President Young nämner vissa följder som det medför att underlåta att betala sitt tionde. Vilka? Hur påverkar underlåtenhet att betala tionde både Herrens kyrka och den enskilde medlemmen?

• President Young talade om vad tionde används till. Vad? Vem har ansvaret att fördela tiondemedlen? (Se också L&F 120.) Vad tyckte president Young om att man ifrågasatte dem som har ansvaret att fördela tiondemedlen?

• Vad innebär det att ”de sista dagars heligas skara” blir ”en stor himmelsk familj” och ”arvingar till Fadern”?

• Varför är helgelselagen ”en av de sista uppenbarelserna som medlemmarna kommer att ta till sig och förstå i sina hjärtan, av egen fri vilja, och anse det vara en glädje, en förmån och en välsignelse för dem att iaktta och hålla ytterst helig”?

• Varför låter Herren oss äga saker? Vilket ansvar har vi som förvaltare av Guds ägodelar? Vilken ”befogenhet” har vi när det gäller tionde och helgelse? Hur kan det vara lika fel att försöka göra för mycket som för litet?

• Vad måste vi helga för att kunna förvänta oss att få allt som Gud har? Varför? (Se också L&F 84:38.) På vilka konkreta sätt kan du helga allt du har och är åt vår Fader i himlen? Hur kommer det att välsigna dig, din familj, andra medlemmar i kyrkan och andra som du umgås med?