Kyrkans presidenters lärdomar
Kapitel 24: Att undervisa familjen


Kapitel 24

Att undervisa familjen

”Må vi leva så att andan i vår religion lever inom oss. Då känner vi frid, glädje, lycka och tillfredsställelse, vilket skapar glada fäder, glada mödrar, glada barn, glada hem, grannar, samhällen och städer. Det är värt att leva för, och jag anser att sista dagars heliga bör eftersträva detta” (DBY, 204).

Brigham Youngs lärdomar

Familjen är en gudomlig institution i tid och evighet.

Om varje människa som säger sig vara sista dagars helig verkligen vore en helig, skulle vårt hem vara ett paradis. Vi skulle aldrig veta av eller uppleva något annat än att lovprisa vår Guds namn, göra vår plikt och hålla hans bud. (DBY, 203).

Då en man och kvinna har tagit emot sina begåvningar och beseglingar i templet för evigheten, och sedan fått barn, är dessa barn rättmätiga arvingar till riket och till alla dess välsignelser och löften, och de är de enda på denna jord som är rättmätiga arvingar (DBY, 195).

Beseglingens förordning måste utföras här … kvinna till man och barn till föräldrar och så vidare tills kedjan av generationer blivit fullständig vad gäller de beseglande förordningarna, ända tillbaka till fader Adam. Därför har vi blivit befallda att insamlas, att gå ut ur Babylon och helga oss själva, och bygga upp vår Guds Sion … tills jorden är helgad och förberedd som boning för Gud och änglarna (DBY, 407).

Föräldrarna ska lära sina barn att hålla Guds bud.

Vi ser spädbarnet i sin mors famn. I vilken avsikt är detta barn här? Vilken är avsikten med att skapa detta lilla spädbarn? … Ni ser denna grund, startpunkten, det intelligensens frö förkroppsligat i detta spädbarn, avsett att växa upp och utvecklas till vuxen man eller kvinna, sedan till en ängels förmåga och egenskaper, och så vidare till evig upphöjelse. Men detta liv är grunden … Detta är den första platsen där vi får skaffa oss kunskap, detta är början till vårt eviga framåtskridande (DBY, 205–206).

Jag har ofta tänkt och sagt: ”Hur nödvändigt är det inte att modern, som är sina barns första lärare och gör de första intrycken på deras unga sinnen, är noga med att göra och säga det som är rätt?” Hur noga bör de inte vara med att aldrig lära barnet något som är fel? De bör aldrig lära dem något som de inte vet att det i alla avseenden är rätt. De bör aldrig säga ett endaste olämpligt ord, i all synnerhet inte inför barnen (DBY, 206–207).

Modern ska börja undervisa sina barn från det hon har dem i knät. Redan när de är små lär man dem att älska Herren och hålla hans bud (DBY, 206).

Om ni mödrar lever efter er religion och med kärlek och gudsfruktan ständigt och grundligt undervisar era barn om livets och frälsningens väg, vänjer dem vid den väg de bör vandra, så viker de ej därifrån, när de blir gamla [se Ordspråksboken 22:6]. Jag lovar er detta. Det är lika sant som att solen skiner. Det är en evig sanning. Vi uppfyller inte denna plikt (DBY, 206).

Lär era barn att älska och känna vördnad för Herren. Studera deras karaktär och deras sinnelag och behandla dem därefter. Tillrättavisa dem aldrig när du är arg. Lär dem att älska er i stället för att frukta er, och tänk ständigt på att de barn, som Gud i sin godhet har gett er, tidigt i livet får lära sig hur viktiga Guds uppenbarelser till profeterna är och hur vackra principerna i vår heliga religion är, så att de när de blir vuxna alltid hyser varma känslor för detta och aldrig överger sanningen (DBY, 207).

Ni föräldrar! Lär era barn genom ord och exempel vikten av att be till Gud. Lär dem hur de ska leva, hur de från jorden ska få livets nödtorft och lär dem livets lagar så att de vet hur de ska hålla sig friska och kunna hjälpa andra. Och när ni undervisar dem om evangeliets principer, lär dem då att dessa är sanna – sanning som sänts ner från himlen för vår frälsning – och att evangeliet innefattar varje sanning vare sig den finns i himlen, på jorden eller i helvetet. Lär dem också att vi har nycklarna till evigt liv och att de måste lyda och iaktta de förordningar och lagar som rör detta heliga prästadöme, som Gud har uppenbarat och återställt för människobarnens upphöjelse (DBY, 207).

Om vi inte anstränger oss att uppfostra våra barn, att undervisa dem om dessa uppenbarade sanningar, kommer fördömelsen att vila över oss, som föräldrar, i varje fall i någon mån (DBY, 207).

Då föräldrarna leder genom att vara goda föredömen utstakar de en rättfärdig kurs för sina barn.

Vi får aldrig lära våra barn en sak och själva göra en annan (DBY, 206).

Vi bör aldrig tillåta oss att göra något som vi inte vill se våra barn göra. Vi bör vara ett sådant exempel som vi vill att de ska följa. Förstår vi detta? Hur ofta ser vi inte föräldrar kräva lydnad, gott uppförande, vänliga ord, ett glatt anlete, och en mild stämma från sitt barn eller sina barn då de själva är fulla av bitterhet och träter! Så inkonsekvent och absurt detta är! (DBY, 208).

Om föräldrarna hela tiden är ett efterföljansvärt exempel för sina barn och som förtjänar vår Fader i himlens godkännande, kommer de att kunna vända sina barns hjärtan till det som är gott, och barnen kommer så småningom att åstunda rättfärdighet mer än det onda (DBY, 208).

Må den far och mor som är medlemmar i denna kyrka och detta rike följa en rättfärdig väg och av alla krafter sträva efter att aldrig göra fel, utan göra gott hela livet. Om de har ett barn eller ett hundra barn och uppför sig mot dem som de borde, binder dem till Herren genom sin tro och sina böner, har det ingen betydelse vart dessa barn går – de är bundna till sina föräldrar genom ett evigt band, och ingen makt på jorden eller i helvetet kan skilja dem från deras föräldrar i evigheten. De kommer att återvända till källan varifrån de kom (DBY, 208).

Våra barn kommer att älska sanningen om vi bara lever efter vår religion. Föräldrarna bör leva så att deras barn kan säga: ”Jag vet aldrig att min far lurat eller utnyttjat en medmänniska. Jag vet aldrig att min far tagit något som inte tillhört honom, aldrig aldrig! Utan han sade: ’Min son, eller min dotter! Var ärlig, sann, rättskaffens, vänlig, arbetsam, förståndig och full av goda gärningar.”’ Dessa lärdomar som föräldrarna ger sina barn har de alltid kvar inom sig, såvida de inte syndar mot den Helige Anden (DBY, 209).

Vi kan vägleda, leda och beskära ett litet skott, och det växer åt det håll vi önskar, om vi gör det på ett klokt och bra sätt. Så om vi omger ett barn med ett sunt och nyttigt inflytande, ger det lämplig undervisning och fyller dess sinne med sanna traditioner, kan det vara detta som får barnet att gå på livets väg (DBY, 209).

Självbehärskning och vänlig fostran bygger starka familjer.

Att andligen bli herre över oss själva och över de inflytanden som finns omkring oss genom sträng självdisciplin är det första vi bör tänka på. Vi måste först göra detta innan vi kan göra det möjligt för våra barn att växa upp utan synd till frälsning (DBY, 203).

Vad lovade du din lilla flicka om hon gjorde en viss sak? Lovade du henne en present om hon skötte sig? ”Ja, det gjorde jag.” Har du kommit ihåg detta? ”Nej, jag glömde bort det”, säger mamman. Sade du att hon skulle få ett straff om hon inte skötte sig? ”Ja, det gjorde jag.” Har du hållit ditt ord? Om du inte har det drar barnet direkt slutsatsen att modern inte talar sanning – hon säger att hon ska göra något, men så gör hon det inte. Det är något som är lätt för mödrarna att lära sig, att aldrig ge barnen ett felaktigt intryck när de är tillsammans med dem. Tänk efter innan du säger något … Om du vill ge dem presenter så gör det. Om du utlovar ett straff, håll ditt ord, men var försiktig! (DBY, 210).

Föräldrarna bör aldrig tvinga sina barn att göra något, utan leda dem framåt och ge dem kunskap allteftersom deras sinnen är beredda att ta emot den. Det kan vara nödvändigt att utan dröjsmål ge ett straff, men föräldrarna bör hellre leda sina barn med tro än med fysisk bestraffning och genom att vara goda föredömen vänligt leda dem in i all sanning och helighet (DBY, 208).

Jag kan hitta många män i denna församling som har stött bort sina barn genom att ge dem spö. Där det finns hårdhet finns det ingen tillgivenhet från något håll. Barnen håller sig hellre borta ifrån sin far än är tillsammans med honom (DBY, 208).

I vår dagliga verksamhet, oavsett vad vi gör, bör vi sista dagars heliga, och särskilt de som innehar viktiga ämbeten i Guds rike, bevara ett jämnt humör, både i och utanför hemmet. Vi ska inte låta motgångar och tråkiga omständigheter göra oss sura och griniga hemma och få oss att tala hårda ord och ord som sårar … så att det blir en dyster och sorgsen stämning i vårt hem och så att våra familjer fruktar oss i stället för att älska oss. Vi bör aldrig tillåta vreden att välla upp inom oss, och ord i vredesmod bör aldrig komma över våra läppar. ”Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord åstadkommer harm” [Ordspråksboken 15:1]. ”Vrede är en grym sak och harm en störtflod” [Ordspråksboken 27:4], men ”förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att förlåta vad någon har brutit” [Ordspråksboken 19:11] (DBY, 203–204).

Man ser, hör och upplever mycket kiv och strid bland barn. En del av er, om inte alla, gör det. Jag ska säga några ord till er om ert fortsatta liv, så att ni ska kunna få era barn att inte kivas och bråka. Att alltid vara godmodiga själva är första steget. Gå aldrig med på att förlora humöret och bli sura och griniga … Barnen har så mycket energi inom sig att deras ben formligen värker av styrka. De är så aktiva – så fulla av liv, kraft och energi – att de måste få utlopp för det, så de bråkar med varandra. Tappa inte själva humöret. Ha alltid förståelse för dem och lugna dem. Var milda och vänliga (DBY, 209–210).

Själv har jag upptäckt att den största svårigheten med det gnabb och de stridigheter som förekommer mellan man och man, kvinna och kvinna, barn och barn, föräldrar och barn, bröder och systrar, systrar och bröder, härrör sig från det faktum att man inte förstår varandra ordentligt (DBY, 203).

Studieförslag

Familjen är en gudomlig institution i tid och evighet.

  • Varför är beseglingen av familjer för evigheten så viktig? (Se också L&F 128:18.) Hur kan det hjälpa oss i vårt umgänge med familjens medlemmar om vi förstår familjens eviga betydelse och gudomliga natur?

  • Vad kan du göra för att stärka familjebanden mellan generationerna i din familj? Hur kan dina handlingar påverka dina förfäder och dina efterkommande?

Föräldrarna ska lära sina barn att hålla Guds bud.

  • Vilka har främsta ansvaret för barnens undervisning? När ska föräldrarna börja lära sina barn att vara rättfärdiga? President Young gav föräldrarna vissa råd angående deras uppgifter som sina barns första lärare. Vilka?

  • President Young sade att föräldrarna ska ”lära sina barn att älska och känna vördnad för Herren”. (Se också L&F 68:25–28.) Hur kan du lära barnen att älska och respektera vår himmelske Fader och Jesus Kristus?

  • Vilka principer ska föräldrarna lära sina barn, enligt president Young? Vad kan hända om föräldrarna inte undervisar sina barn ordentligt?

Då föräldrarna leder genom att vara goda föredömen utstakar de en rättfärdig kurs för sina barn.

  • Varför är ett gott exempel ett sådant kraftfullt sätt att undervisa barn? På vad sätt är du ett föredöme för barnen omkring dig?

  • President Young sade att barnen kommer att ”återvända till källan varifrån de kom”. Varför kan detta löfte vara särskilt trösterikt för föräldrar vars barn går vilse? Vad kan föräldrar göra för att få ett upproriskt barn att vilja återvända till sin familj?

  • Vilka positiva värderingar har du lärt dig av dina föräldrar? Vilka värderingar vill du att dina barn ska lära av dig? Hur kan du lära ut dessa? Vad ser du som visar att dina barn lär sig vissa värderingar av dig?

  • Hur kan ”sanna traditioner” hjälpa dina barn att få en starkare önskan att leva rättfärdigt? Vilka rättfärdiga traditioner har stärkt din familj? Vilka rättfärdiga traditioner skulle du vilja skapa i din familj?

Självbehärskning och vänlig fostran bygger starka familjer.

  • Vad är skillnaden mellan att ”tvinga” barnen och ”leda” dem? Varför är det bättre att leda barnen då man vill lära dem rättfärdighet?

  • Varför är det viktigt att ”bevara ett jämnt humör” i sitt umgänge med andra, i synnerhet med barnen?

  • Gräl och bråk är ibland vanliga inslag i familjelivet. Varför är detta skadligt för familjen? (Se också Mosiah 4:14.) Vilket är enligt president Young det främsta skälet till att detta händer? Hur kan du underlätta kommunikationen och förståelsen inom familjen? Vad har du gjort som hjälpt din familj att oftare visa sin kärlek till varandra?

Bild
Edward Martin family

Edward Martin med sin familj år 1870. Edward ledde den olycksförföljda Martins handkärrekompani 1856. Han överlevde och blev fotograf i Salt Lake City.